Visa lite toga, grabbar
Jag längtar hem sen åtta långa år.
I själva sömnen har jag längtan känt.
Jag längtar hem. Jag längtar, var jag går
— men ej till människor! Jag längtar marken,
Jag längtar stenarna, där barn jag lekt.
De här stenarna som Heidenstam trånar så förtvivlat efter befinner sig i Närke. Närmare bestämt inom gångavstånd från Olshammars herrgård. Det var där det unga skaldefröet lekte barn. (Heidenstam är verkligen något av en bra-dålig poet — ”jag längtar stenarna” är ju catchy, men det här ”där barn jag lekt” har alltid skorrat i mina öron — fast å andra sidan ”Det är skam, det är fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar” är ju en snärtig sak.)
Stenarna i fråga kan möjligen ha bestått av lanskapsmineralet dolomitmarmor. Det ska jag låta vara osagt. Och landskapssvampen höjer sig som bekant över Örebros stadssilhuett.
Själva landskapsvapnet består av pilar och blommor. Make love — or war. Närke kan inte riktigt bestämma sig. Det verkar överhuvudtaget vara ett något veligt landskap. Är de svear eller götar? Fågel eller fisk? De vilda Tivedenskogarna bildade en gång i tiden en buffertzon mellan arvfienderna Svealand och Götaland. Men mark bröts och odlades upp, och hux flux hade det blivit Närke av alltsammans, istället för den urskog som tidigare härskat oinskränkt.
Här kryper som skygg för himmelens ljus
den stolta tallen till markens grus.
Se bergen, de stå ej med tinnar, som vitna
i evig snö, men låga och grå;
de stå som trasmän med slitna
och färglöst blacknade kappor på.
Och valde vi språkets mörkaste ord,
de voro ej mörka, ej tunga nog
att måla i dikt den fosterjord,
som evigt predikar sitt kalla: försaka,
hur bonden biter sin svarta kaka
och stenarna rassla under hans plog.
Hur låg, hur grå, hur glädjetom
står trakten runt min stig!
Min födelsebygd, du hälsar mig
i trasor och fattigdom.
( Heidenstam får förnyat förtroende trots allt — trots att han gick på Hitlers femtioårsfest.)
Det mest anmärkningsvärda med Närke är väl själva landskapsnamnet. Det har ingen ändelse på ”land” eller ”län” — det är tillochmed ”botten”-löst. Förklaringen står att finna just i att det rör sig om en gammal gränstrakt — ”Närke” betyder ”Gränslandet vid sjön När”.
Här förväntade man sig fordom inte att finna ens dysterkvistiga odalmän som bet i svart bröd utan på sin höjd fredlösa som lyckats göra sig så till den grad impopulära att de blivit ”var mans niding” och irrade kring i urskogen med vild blick. Rymlingar från Kumlabunkern upprätthåller numera denna vackra tradition.
december 10, 2007 kl. 9:02 f m |
Någonstans har jag en gammal samling av Blandaren där en ovanligt lyckad parodi av just den där dikten finns. Det enda jag i huvudet minns är avslutningsraden ”…där barn jag stekt”. Måste nog leta lite.
december 10, 2007 kl. 6:13 e m |
Jag hittar ingen sjön När på min karta (som dock kanske har för dålig upplösning). Skulle det möjligen vara Hjälmaren?
Jag har annars alltid trott att Närke är en sammandragning av Nerike, som i Nerikes Allehanda. Ne-rike alltså, ett ”rike” som har något med ett ”ne” att göra. Rent spontant kunde man tro att det skulle anknyta till ”nedan” eller ”nedanför”, och Närke/Nerike ligger ju litet ”nedan” det gamla kärnområdet Mälardalen.
Men vad vet jag.
–Ahrvid
december 10, 2007 kl. 8:34 e m |
Frans G. Bengtsson lanserade på sin tid den helt ovetenskapliga teorin att Närke skulle ha varit en sammandragning av ”Näckrosrike”, efter de berömda röda näckrosorna i Fagertärn. Jag tror inte att den vunnit något genomslag, men det var ju en trevlig teori.
december 11, 2007 kl. 2:17 f m |
”Hjalmar en hjälte vid Hjälmaren bor
hjälm upppå hjässan han fått av sin mor
liten och hjulbent men hjärta han har
mod uti bröstet och hjärnan är klar”
En liten dikt, av en förmodligen mer okänd (och underskattad(?)) diktare än Heidenstam, apropå Hjälmaren. Stycket skall visst heta ”Ord som stavas med hj”, men när man inser att vissa saknas kanske man (felaktigt) råkar utropa ”Jälp!”.
december 11, 2007 kl. 4:42 e m |
Magistralt kan jag påpeka att Närkevapnets pilar är så kallade skäktor = armborstpilar. Det snarlika Dalavapnet har vanliga bågskyttepilar.
Fortsätt gärna med heraldiken. Du kan ju fortsätta till kommunvapnen sen, och sålla friskt bland dem för det finns ju så många.
Sedan finns det ju landsvapen, riksvapen asså. Mexiko har t ex en örn som landar i en kaktus, mycket associationsrikt. Apropå örnar: vad sägs om Tysklands vingsmala örn, framtagen 1949 för att se så snäll ut som möjligt, inte vara nazibred och hemsk? Jaja, det finns mycket…
december 11, 2007 kl. 5:01 e m |
Men numera är den örnen fet som en julegås!
I alla fall riksdagsbyggnadens (nästan blev det byggandens, men jag lät bli, tro det eller ej). Alternativt ser den ut som en fjädrad kaffekanna i femtiotalsdesign, synnerligen ful är den allt. Man önskar att Christo skulle komma förbi och åtgärda saken!
Såg just igår ett program på arte om örnen ifråga, det vill säga hanses något bulimistiska karriär genom årtusendena alltsedan han snoddes från romarna, vilka ju uppfann uttrycket teutoner för allt oborstat pack som kom nedyxandes över eller kanske snarare via alperna.
Vilken BÖGblomma Närke har! (Känt citat angående såna där heraldiska femudds rosor.)
Kanske blev de impopulära herrarna med tiden alltmer förtjusta i varandra i Kumlaskogen?
december 11, 2007 kl. 5:10 e m |
Svensson: angående pilarna/skäktorna torde det omvända vara fallet, åtminstone om man tittar på pilarnas längd och formen på spetsarna. Meeeen, även jag kan ta fel. En gång trodde jag att jag gjorde det, men jag tog fel.
december 11, 2007 kl. 5:14 e m |
Förresten kallar den gemene tösken sin rostiga riksörn för ”das alte Suppenhuhn” (det gamla sopphönset) precis som berlinarna kallar fredsängeln sin för ”Gold-Else” (Gull-Ulla) utan att någonsin ha läst Kulla Gulla, får man förmoda.
december 11, 2007 kl. 10:25 e m |
Kanske är det näckrosor som Närke har i vapnet?
De röda näckrosorna finns för övrigt i en (1) göl på Öland också, men de har möjligen importerats dit från Närke. De muterade vattenväxterna blev ju så populära nere på kontinenten i slutet av 1800-talet att de till och med hamnade på Monets tavlor, samtidigt som de nästan blev utrotade hemma i Tiveden på kuppen.
F ö tycker jag det är rätt coolt att Sverige har ettt helt gäng växter som är endemiska, alltså bara växer vilt här i hela världen. De flesta finns på Öland, men det kan vi ju spara tills vi kommer dit.
december 11, 2007 kl. 10:31 e m |
Den kända och rätt vanliga femudds bögblomma jag åsyftar, kallas i hönsbuljongens förlovade land för ”Christrose” varför det vore särskilt lämpligt om han äntligen åtgärdade ett eller annat, här!
december 11, 2007 kl. 11:01 e m |
Vart då, i Närke?
december 11, 2007 kl. 11:22 e m |
Självklart!
Är inte Närke…eh: överallt?
december 25, 2007 kl. 12:23 e m |
jag gillar verkligen ”där barn jag lekt”. predikativa attribut är inte så vanliga svenskan. de är snygga eftersom de hör både till verbet och substantivet, jfr engelskans ‘she died a lady’.
februari 3, 2010 kl. 10:26 f m |
hej du äger!!!!
och i skolan har jag Närke!
Tack du äger
januari 2, 2011 kl. 12:18 f m |
[…] en, med deras vapen som resonansbotten – Härjedalen, Norrbotten, Ångermanland, Södermanland, Närke, Östergötland, Jämtland, Gästrikland, Dalsland, Dalarna, Västergötland, Uppland, Lappland, […]
december 10, 2011 kl. 7:59 e m |
Jag kommer ihåg dikten, som skulle lära oss stava, så här: Hjalmar en hjälte vid Hjälmaren bor, hjälm uppå hjässan han fått av sin mor, hjortar han jagar slår vargar ihjäl, hjortronen smaka den hjälten rätt väl.
december 11, 2011 kl. 4:34 e m |
Berit: Åh, intressant.. det var ju ett svar på något jag skrev. Jag kunde egentligen bara ”Hjalmar en hjälte vid Hjälmaren[s strand]” (mindes jag det som), och tog väl det enda jag hittade vid googling, men uppenbarligen finns det olika varianter :)
Ahrvid: Om man får tro Wikipedia (som faktiskt inte är källös i den artikeln som jag trodde först) är Närke förstås en modernare variant av Nerike. Vad det gäller var När/Ner-delen kommer ifrån kommer de med en tredje (källbelagd) förklaring: ”när” används om smala höjdsträckningar och sund.
Även gällande Hitler och von Heidenstam får jag nog göra mig till en rätthaverist (http://www.faktoider.nu/haverist.html)… eller är det ett skämt? Det finns i alla fall ett flertal goda skäl att (den då döde) von Heidenstam inte gick på (den då döde) Hitlers femtioårsfest.. (mer om VvH och AH: http://www.faktoider.nu/heidenstam.html)
februari 22, 2022 kl. 6:32 e m |
Hur nedsättande illvilliga kommentarer om vår stora skald ! Den största i sin genre då och nu.
Hans analyser och djupt kännande
beskrivningar om människan och hennes villkor griper tag i en !