Slaget om Wien 1683 — en milstolpe i kaffets historia.

slaget-om-wien.jpg

Wienare eller kaffe?

Denna drabbning hade rätt vittgående konsekvenser. För det första fick de besegrade turkarna nesligen lämna över Ungern till Habsburgarna, som därigenom äntligen hade lyckats skramla ihop till en dubbelmonarki.

För det andra hade det osmanska rikets armé lämnat efter sig trianglar, cymbaler och bastrummor på slagfältet som musikaliskt sinnade österrikare såg på med stort intresse och beslöt att införliva i sina orkestrar (instrumenten var inte kända i väst tidigare).

Utan detta slag hade Haydns pukslagssymfoni saknat ett slag — eller varit av ett annat slag.

Allt detta är ju gott och väl för vänner av Habsburgska underläppar och ändlösa trumsolon, men det största bestående arvet från slaget om Wien finner vi i nog ändå i de uppiggande dryckernas värld.

Det började med att Mehmet IV skickade sändebudet Suleiman Aga till Paris för att han skulle övertala Ludvig den XIV att hjälpa till med att klå österrikarna. Suleiman lämnade över ett brev från den osmanske härskaren till solkungen, som i ett plötsligt anfall av lynnighet förkunnade att han inte tänkte läsa det förrän han fick lust. (En solstråle till solkung, med andra ord.)

Det dröjde både dagar och veckor innan Ludvig fick lust att se efter vad det var Mehmet den fjärde hade på hjärtat. Men vid det laget hade förhandlaren redan presenterat parisarna för kaffets fröjder — och som en direkt följd av Ludvigs lynnighet öppnades snart det första europeiska kaféet utanför Italien.

Sändebudet Suleiman skickades till sist hem sedan sol-stollen läst Mehmets brev och talat om att han inte alls tänkte hjälpa till att storma Wien.

Vilket för oss till nästa skede av denna kulinariska utvecklingshistoria.

För det andra kaféet utanför Italien öppnades av en företagsam individ i Wien efter det turkiska nederlaget. Bland drivorna av bastrummor och cymbaler på slagfältet hittades ett parti orostade kaffebönor som kom att bli grundplåten till Wiens kafékultur. Och därifrån fortsatte den svarta drycken sitt triumftåg över Europa …

(Att samma drabbning gav upphov till croissanten vet redan bloggens minnesgoda läsare — eller också kan ni läsa om det här … En hel del fakta i ovanstående text har jag för övrigt snattat ur en raljant men intressant — ”Look who’s talking …” — text som står att läsa här. Resten kommer som vanligt från Wikipedia.)

Annonser

18 svar to “Slaget om Wien 1683 — en milstolpe i kaffets historia.”

  1. Martin R Says:

    Synd att det gick som det gick. Mozart hade nog kunnat skriva en hel del schysst turkpop.

  2. David Says:

    Martin R: Jo, fast det gjorde han ju på sätt och vis — i Enleveringen ur seraljen är det fullt av något missuppfattade turkerier. Bland annat bankas det en massa på bastrummor och pinglas på trianglar. Jag fattade inte signifikansen av denna perkussiva pugilism förrän jag läste det här om de kvarglömda slagverksinstrumenten på slagfältet idag …

  3. Henrik Says:

    Var det inte där det utmärkta ordet ”defenestration” uppfanns dessutom?

    Martin R: Det är kanske inte en tillfällighet att turkpop och teutonisk pop ofta framförs av rätt oljiga typer i mustach och tveksam frisyr.

  4. vistet Says:

    Att äta sin fiende , förvandlad till en kaka är ju en höjdpunkt i jungiansk historietolkning . Fast den absoluta höjdpunkten är väl när den nuvarande franska borgarklassen smaskar i sig Charlotte Corday : tunn rosa av marsipan omsluter en röd fyllning, på en spegel av halllon sås – en ögonblicksbild av henne efter den administrativa bestraffningen för mordet på Marat i badkaret.

    Den korta filmen [I]Bakverk och ande[/I] , för att återvända till Sverige, innehåller ju oxå mestadels kakpsykologi. Borde vara obligatorisk i konditorsutbildningen.

  5. Martin R Says:

    Och vad termen ”bakverk” anbelangar är vi snarast inne på freudianskt område snarare än jungianskt. Inget doftar som mammas bak!

  6. vistet Says:

    Inte ens Madeleine kakor ?

  7. Sjörövar Jenny Says:

    Defenestration som begrepp var nog först ut i Prag, något till höger på kartbilden om man inte håller den spegelvänd mot: fönstret, förstås! (Fast lite senare men inte så mycket.) Medan det förvisso gällde K.U.K.-administrationens avarter och brist på gott kaffe, förstås.

    Men det säger ju ingenting om huruvida defenestration som folksport betraktad utövats med eller utan glädje redan långt tidigare, utan att ha haft namn för sig att tala om. Kanske slängdes en eller annan grovbagare ut genom ett murhål då och då utan att någon särskilt lade märke till det (i Wien) varpå han gav sig utom slagfältet (1683) i jakt på glömda cymbaler men fann diverse månformade slagverk och kallade dem krossa?

    Nähä.

  8. civing Says:

    Jenny, allt är mjöligt, som bagarna brukar säga. Croissant betyder växande, åsyftande att man tenderar att tillta i omfång vid överdriven kônsumtion av dylika.

  9. Tor Says:

    Den turkiska arméns relevans för pukslagssymfonin (nr 94) fattar jag inte — menar du att även pukan är av turkiskt ursprung? I militärsymfonin (nr 100) förekommer dock både triangel, cymbaler och bastrumma. Den är ganska fånig.

    Skön turkpop av Mozart finner man f.ö. även i femte violinkonsertens final.

  10. P Says:

    Och kanske i K 331?

  11. P Says:

    Meningen ”Mozart hade nog kunnat skriva en hel del schysst turkpop” är rätt kul, tycker jag. Vet inte vad man ska jämföra den med riktigt.

  12. Svensson Says:

    Det här med upphittade instrument som ger upphov till hård musik… får mig att tänka på nåt Vonnegut sagt, nämligen att jazzen ska ha uppstått när man hittade övergivna instrument efter inbördeskriget, trumpeter och trummor från militära musikkårer.

  13. SjörövarJennyn Says:

    Varför Mozaaart som var känd Rosenkryssare tillika Egyptisk StorMogul av Tredje Graden i De Upplystas Skrammelsamfund egentligen uppfann rokokojazzen men kallade den turkpop för att dölja att varje not var en del i Summarum som skall leda till Världsundergaangen, den förtidiga.

    Nähä.

  14. Sjörövar Jenny Says:

    Vad gäller just omfaanget (ursäkta aa, detta är fel maskin för god svensk stavning) Civing,
    bör den för ögonblicket talas tyst om eller helst alls icke paatalas saa här efter julhelgens exc(z)esser.

    Den fraaga som kvarstaar är: varför är franskor slanka och röterrikiskor Deixformade?

  15. David Says:

    Tor: Du har naturligtvis helt rätt i ditt tordön — den vilda viljan till en vits förledde mig att kollra bort begreppen en smula (hur skriver jag egentligen?) — pukan hörde kanske inte till de av turkarna övergivna instrumenten. Den är möjligen känd tidigare från perkussionisternas yrkesgille — men då kallad skråpuka. Uff. Nu gjorde jag en till från fakta fristående vits. And a bad one at that …

  16. civing Says:

    Jag hörde ett radioprogram för en tid sedan, där man anförde att skrivningen ”pukor och trumpeter” inte ska tolkas ingenjörsmässigt bokstavligt, utan som en omskrivning för diverse musikinstrument och rabalder i största allmänhet. Så turkarna kanske kom med pukor och trumpeter i alla fall. Eller pulkor från snöiga Anatolien.

    Jenny, alla fruntimmer är som bekant ständigt bekymrade för omfånget, vare sig det är för litet, för stort eller på fel ställe.

  17. Sjörövar Jenny Says:

    Jaså,
    inte bokstavligt, Wasa?
    Man får väl ta till någon HasseåTage-melodi för att bli kvitt:
    …”fläska på med musik”!

    Det är ju inte alla fruntimmer som har ett omfång som unga Frk. Mariah (nej inte hon med den obefläckade avlelsen utan den andra; hon med omfånget och de astmatiskt viftande tentaklerna) Carey i biblisk betydelse eller menar jag möjligen trots allt det rent kroppsliga? Gud förgjude sådana oktaver!

    Man undrar alltid mer eller mindre hemligt om hon inte i själva verket arbetar för en ökänd biluthyrarfirma (we Care more) dock utan synbar effekt.

  18. Fredrik Tersmeden Says:

    Någonstans långt bak i fjärrminnets vindlingar har jag för mig att vi även kan tacka turkarna för marzipanen, nämligen genom att man under turkisk belägring av någon europeisk stad skall ha hamnat i total mjölbrist och därför i stället kommit på idén att försöka baka bröd på mald mandel. (Staden i fråga borde väl lämpligen ha varit Lübeck, men jag betvivlar att turkarna någonsin trängde så långt norrut; kanske rörde det sig om en helt ordinär inomeuropeisk stadsbelägring.)

    Vad gäller defenestrationer har jag för mig att tjeckerna kan stoltsera med icke mindre än tre historiska sådana: en under husitupproren, en som upptakt till 30-åriga kriget och en genomförd av sovjetstyrkor 1948. Platsen för den mellersta av dessa – det berömda fönstret i borgen i Prag – var jag själv åsyna vittne till när två kamrater som ville känna historiens vingslag tog sig för att öppna, och det var nog faktiskt inte långt ifrån att de verkligen blivit defenestrerade själva av den bastanta böhmiska vaktdam som då störtade fram med lika verbala som obegripliga ”pukor och trumpeter”.

    Fredrik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: