Den unge Qwertys lidanden

sholes-anglar.jpg

Den gammeltestamentliga profeten ovan ser ut som om han just begripit att Jahve vill få honom att grunda en ny sekt som främst kretsar kring månggifte och bredbrättade hattar — men den inspirationens åskvigg som drabbade honom fick i själva verket ett betydligt mera prosaiskt resultat — han är nämligen Christopher Sholes, mannen som uppfann QWERTY-tangentbordet.

Sholes fick kämpa för att få ordning på sin skrivmaskin. Tangenterna hakade i varandra hela tiden så han blev tvungen att laborera med olika lösningar. Vi kan föreställa oss att han då och då muttrade ”God have mercy with our poor Sholes”.

På mittraden i hans tangentbord läser vi ASDFGHJKL — uppenbarligen en fossil lämning av en bokstavsordning som en gång har härskat där. (Nästan lika irriterande i sin ofullkomlighet som vår A-mollskala: AHCDEFG. Man behöver inte vara något större snille för att inse att den är avsedd att lyda ABCDEFG, vilket den t ex fortfarande gör i den engelskspråkiga världen. Någon munk har uppenbarligen skrivit väldigt ostadiga B:n en gång i tiden. Om någon undrar varför det är just A-moll som är alfabetiskt så beror det väl på att det är parallelltonarten till C-dur — d v s, molltonarten som innehåller samma toner som Konsums blåvita durtonart. )

Om vi vänder blicken mot övre raden upptäcker vi att alla vokaler utom A har förvisats dit, vilket gör att man måste sträcka sig för att skriva dem. (På svenska har A fått sällskap i landsförvisningen av Ö och Ä i mittenraden. På de svenska skrivmaskiner jag en gång lärde mig att skriva på satt ÅÄÖ istället i den understa raden vilket innebar att jag skrev t ex ”nådiga fröken” som ”n,diga fr-ken” i åratal efter att jag hade skaffat dator.)

Vi upptäcker en annan intressant sak när vi tittar på den översta tangentraden: alla bokstäver som behövs för att skriva ordet ”typewriter” ligger där — ett listigt knep för att försäljarna ska kunna imponera på kunderna genom att snabbt hacka ner den magiska frasen.

Av detta kan vi möjligen dra slutsatsen att QWERTY-tangentbordet kanske inte är den mest genomtänkta lösning man kan föreställa sig. Man skulle ju kunna lägga de allra vanligaste bokstäverna på den rad där fingrarna ska vila, som i QWERTY:s gamla konkurrent DHIATENSOR-tangentbordet:

dhiatensor2-bast.jpg

På DHIATENSOR kan man skriva sjuttio procent av engelskans vanligaste ord utan att flytta fingrarna från basraden — jämför med QWERTY, där tillochmed ”the” och ”is” kräver att man studsar kring som en skållad mygga. DHIATENSOR tänker sig i o f s att man vilar händerna på den understa raden — i gengäld har man satt alla högpoängsbokstäver från Alfapet i den översta raden, dit man inte behöver sträcka sig så ofta.

Men den fiffigaste lösningen är förmodligen Dvoraktangentbordet — det är den konstellation som alltid vinner snabbskrivningstävlingar:

dvorak_keyboard_om.jpg

(Det finns faktiskt en svensk version av Dvorak som har fått det hårdsäljande namnet Svorak.)

Man kan fråga sig varför QWERTY kom att bli standarden — särskilt med tanke på att tangentbordet uppfanns för att fungera på en skrivmaskin som hade papperet riktat nedåt så att skribenten inte såg vad han sysslade med (redan där har vi en vag indikation på att Sholes inte alltid valde de bästa lösningarna).

Ett skäl var att Remington kom att lägga sin tyngd bakom QWERTY. Ett annat är att den första maskinskrivningsskolan mer eller mindre av en slump kom att välja QWERTY som exempel i sin — mycket spridda — manual.

Det har med andra ord gått till på det gamla vanliga Betamax/VHS-sättet — det spelar ingen roll vilket system som är bäst i sig. Finns det bara tre filmer att hyra på betamaxkassett kan bildkvaliteten vara hur överlägsen som helst. Det finns gränser för hur många gånger man kan se Dobermannpatrullen. För att ta ett annat exempel: har väl mjukvarutillverkarna börjat göra flest program till ett operativsystem som i själva verket bara är en Mac-liknande Potemkinkuliss uppförd framför en labyrintisk kåkstad av gammal DOS-kod så spelar det ingen roll att systemet kraschar stup i kvarten. Det har vunnit ändå.

Vi får vara nöjda med den tangentkonstellation vi har, helt enkelt. Vi kan ju försöka använda de ord som går att skriva med mittraden så ofta som möjligt — dass, saga, fläsk — för att på så vis få en smak av den paradiska smidighet vi kunde ha njutit av om vi istället skrivit på DHIATENSOR-tangentbord …

36 svar to “Den unge Qwertys lidanden”

  1. elvira Says:

    Hade det inte varit allra allra enklast om bokstäverna låg i alfabetisk ordning? Det funkar ju utmärkt i t.ex. alfabetet.

  2. Svensson Says:

    Har just läst ett lång, roligt blogginlägg, och i sedvanligt sur kommentaratörsanda säger jag: ”VHS hade 90-minuterskassetter, Betamax hade bara 60 minuters, därför konkades det ut”…

    By the way, kan du skriva med alla fingrar så där som proffsen ska, eller kör du pekfingervals?

  3. Gustaf G Says:

    Qwertys triumf är alltså ytterligare en spik i kistan för den nyliberala dogmen om den bäst lämpade lösningens överlevnad på den fria marknaden. Intressant…
    Inte för att statliga påfund heller behöver vara vettiga, men ändå. Slumpen styr och fjärilars vingslag påverkar världshistorien. Rätt vad det är sitter vi alltså med ett tangentbord vars främsta syfte är att skriva ”typewriter” jättesnabbt. Starkt jobbat.

    …och ändå står alla världens kvinnor uppenbarligen på kö för att tacka qwerty-profeten. Men kanske är det bara för att han är så snygg.

  4. jacob Says:

    Varför det blev QWERTY? —Helt klar av samma skäl som i VHS/Betamax-kampen: Porr.

    Det är väl känt att överdriven exponering leder till avtrubbning och tvingar fram ökade doser. Porrförfattarna behövde av olika skäl ett bökigare tangenbord. Eller så var det en rent polisiär fråga, men fortfarande pga porren.

    Hur snusk-skrivandet sett ut med ett _alfabetiskt_ tangentbord vill jag inte ens tänka på…

  5. David Says:

    Elvira: Det vore förmodligen inte mindre effektivt än QWERTY, även om man inte riktigt kan försvara varför vänster pekfinger ska vila på den i svenskan måttligt frekventa bokstaven Q.

    Svensson: Just såna här detaljupplysningar och tillrättalägganden från läsekretsen tycker jag är något av bloggens Raison d’être — så jagt tackar och tar emot.

    För att svara på din fråga: Länge skrev jag med ett enda pekfinger — till stor del för att de gamla skrivmaskiner jag hamrade på som barn var så kärva att man behövde lägga all tillgänglig kraft bakom. Jag kom upp en bit över hundra nerslag i minuten och har översatt böcker och skrivit oräkneliga fanzines och romaner på det sättet. Mina vänner Erik Andersson och Martin Kristenson förfasade sig över min våldsamma kraft i skrivandet — på stenciler slog jag nästan alltid ut hålet i O och Ö som om jag skrev med en konduktörstång — och på våra gamla kollektivskriverier kan man alltid se när jag tar över stafettpinnen, eftersom färgbandssvärtan plötsligt fördubblas. När jag översatte min första bok 1980 började pekfingret blöda och jag fick linda det med mängder av plåster för att kunna fortsätta hamra.

    Men när datatangentborden kom — och Å Ä och Ö över en natt emigrerade — tvingade jag mig själv att lära mig tiofingerssättning. Först kunde jag inte alls skriva ny text med tio fingrar, utan fortsatte harva hackspettslikt med mitt maniska pekfinger — däremot renskrev jag allting med tio fingrar, tills dess jag började bli så bekväm med det att jag kunde börja komponera ny text på samma sätt. Fast jag tror fortfarande det händer när jag blir exalterad att högerhanden rör sig mera och börjar stjäla bokstäver som hör hemma på andra sidan tangentbordet. (Jag hoppas intresseklubben antecknar, för det här kommer på provet …)

  6. Översättarhelena Says:

    Numera säger de flesta som håller på med musik B i stället för H även här i Sverige, åtminstone de som inte är väldigt gamla. (Vet inte hur de gör i Tyskland däremot, där det där med H lär ha uppstått.) Det som förut hette B, alltså ett sänkt H (numera ett sänkt B), heter följaktligen Bess. Det hela kan bli ganska förvirrat.

  7. David Says:

    Oj — här kommenteras det vilt.

    Gustaf G: Marknadslösningarna blir lite som de blir — men jämfört med Den Store Trädgårdsmästarens femårsplaner är de ändå små underverk av effektivitet: ”Produktivitet ska mätas i vikt! Den som lyckas göra den tyngsta tandborsten vinner!” o s v …

    Jacob: Det där snuskresonemanget kanske har något — både ”dasfläsk” och ”lök” går att skriva bara med mittradens tangenter …

  8. David Says:

    Helena: Det gläder mig — själv skriver jag också sedan länge B ist f H. Men frågan är om vi även säger ”biss” och ”bess” om tonen när den har höjnings eller sänkningstecken framför. ”Biss” är väl i o f s inte så aktuellt eftersom det är samma sak som C …

  9. Anna Norman Says:

    Det jobbade en tant på min mammas jobb som hette Gun, men mamma sa att hon kallades för Machine Gun för att hon skrev maskin så fort.

  10. David Says:

    Anna N: Det måste vara det hårdaste namnet någonsin på en sekreterare …

  11. jacob Says:

    ”Machine Gun” ”dasfläsk”, ”lök”? — jösses, det är precis pga såna här spirituella bloginlägg jag inte borde få titta hit på arbetstid… ;)

  12. dukedemonde Says:

    Om det var längden på videokassetterna som avgjorde kampen så borde Video 2000 vunnit med hästlängder med sina 16 timmars speltid.

  13. Henrik Says:

    VHS vann eftersom Sony vägrade tillåta porr på Betamax. De höll faktiskt på att upprepa sitt misstag med blueray häromåret, men kom på bättre tankar i sista stund.

  14. Mats Henricson Says:

    Apropå absolut ingenting så heter han som Stallone tränar i Rocky V just Tommy ”Machine” Gunn.

  15. Blod Says:

    Såna här texter som sticker ut från det allmänt vanliga bloggandet gillar jag att läsa.

  16. P Says:

    David: Man skriver a-moll och C-dur. Det är en mycket komplicerad historia det där med dur och moll och b och h (vilka namn härstammar från medeltidens hexachordum naturale (på c), hexachordum durum (på g), och hexachordum mollus, (på f, varigenom dess fjärde ton måste sänkas, från b durum till b mollus); Guido av Arezzo, kyrkotonarter, solmisation (UT queant laxis REsonare fibris — ut re mi fa sol la, mutationen från g till f sol-mi) musica ficta versus musica vera etc, etc.

    Översättarhelena: Nej, inte alls. Det är i bara pop/jazzmusiker, ofta mer eller mindre analfabeter, som säger b om h. I den klassiska världen säger och skriver vi Tjajkovskis pianokonsert i b-moll. Däremot blir det allt vanligare att översättare blandar ihop och gör fel, eller bara begår smärre misstag som David ovan med stor och liten bokstav.

    (Jag hade förresten en dispyt härförleden med en riktig idiot, som påstod att Chopins Op 35 och op 58 vara samma verk, eftersom ”H och B är samma sak”.)

  17. ban~ken Says:

    Jag har fram tills idag levt med en dogmatisk förvissning att QWERTY kom till enbart för att dra ner hastigheten på skrivandet för att inte bokstavshammarna skulle krocka i luften på forntida mekaniska skrivmaskiner. Men det kanske är en skröna. Jag har själv länge funderat på om man inte borde kunna uppfinna en helt ny typ av tangentbord, eller snarare ett grepp, med vilket man kan skriva alla bokstäver med en hand — och ha den andra handen ledig för andra sysslor, som att hålla i en tekopp till exempel.

    Bandet Linkin Park har för övrigt en låt som heter ”Qwerty” och det råder väl ingen tvekan om vilken tangentlayout de använder… Just det, samma som kollegorna i Limp Biskit.

  18. civing Says:

    Det är ännu bättre, bäste Mats, hr Stallone spelade en gång en figur vid namn ”Machine Gun Joe Viterbo”.

    Bäste Henrik, Sony gör som bäst om samma misstag på sina spelmaskiner. Detta trots den sodom- och gomorrastämning som råder i dess hemland.

    För att återvända till skrivmaskinerna, borde givetvis en kommission bestående av äldre kloka män ha beslutat om tangenternas organisation innan det blev försent; nu kommer alla stofiler att förhindra en klokare organisation, om nödvändigt genom att kräva folkomröstning.

  19. Henrik Says:

    ban~ken: http://half-qwerty.com

    Och ja, hastighetssänkning är en skröna. Qwerty designades för att tillåta hög hastighet. De första skrivmaskinerna hade alfabetiska tangentbord och det ledde till trassel med hammarna vid hög hastighet, så sanningen bakom skrönan är helt omvänd.

  20. P Says:

    David — tonen hiss är samma sak som c, om man med ”samma sak” menar samma tangent på pianot. I nottexten är det verkligen inte samma sak, liksom cess inte är samma sak som h, fess inte är samma sak som e, ciss inte är samma sak som dess, etc, etc, etc. Och sluta genast upp med att skriva b i stället för h.

  21. ban~ken Says:

    Henrik: Half-Qwerty ser dock ut som ett vanligt tangentbord och tar samma plats. Jag tänkte mig ett paradigmskifte. Tänk dig något mycket kompakt, stort som en iPhone eller så med knappar som diskantsidan på ett knappdragspel. Man ska kunna SMS:a i en fullsmockad tunnelbanevagn utan att ta upp enheten ur fickan. Passagerare i närheten kan förvisso komma att missuppfatta aktiviteten.

    Ibland när jag rest till Frankrike har jag kommit i kontakt med den knasiga AZERTY-layouten. Som namnet antyder är det en QWERTY-variant men givetvis har fransoserna flyttat om några bokstäver för att jävlas med utsocknes touch-typister. Den enskilt knäppaste tangenten på detta tangentbord är den man skriver semikolon med. Om man avsluta en mening med en punkt på ett franskt tangentbord måste man nämligen trycka på skift och samma tangent. Detta antar jag ledde till monstruöst långa meningar hos oulipoeterna men det är bara en gissning för jag läser bara romaner som innehåller bokstaven E.

  22. Martin R Says:

    Tack för underbart blogginlägg och sedvanligt spirituella kommentarer!

  23. vistet Says:

    Svaret på önskan om det lilla , lilla tangentbordet tror sig amfibieteknikerna på frogpad.com ha : ett tangentbord med fullstora tangenter , blåtand, och inte större än att man kan spänna fast det på underarmen. Funkar på tre olika shiftnivåer , på engelska ligger typ 70-80 av nedslagen på första nivån. Inte vet jag hur bra det funkar , men människorna på websidan ser ofantligt mycket lyckligare ut än herr Sholes.

  24. Mikael H. Says:

    Ni har väl läst denna kärleksförklaring till Dvorak-tangentbordet i serieform, http://dvzine.org/zine/index.html? Historien om Dvorak är ganska tragisk, han dog tydligen i frustration efter att ha ägnat större delen av sitt liv åt att övertyga folket om QWERTYs förkastlighet.

  25. Galaxa Says:

    Att tonen över huvud taget heter ”h” är så genant att man borde lagstiftat bort detta för länge sedan. Eller nå’t! Och det är inte ”bara pop/jazzmusiker, ofta mer eller mindre analfabeter, som säger b om h”! Vi befinner oss trloigen i ett övergångsskede då vi får börja med att försiktigt rabbla ”Gå Du Axel eeefter Håbes fisskar” i stället får Haralds eller Håkans dito. Men en angenäm teori är att Berits Fisskar vinner till slut.

    Läs detta: A, B, C, D, E, F, G
    Jmfr med: A, H, C, D, E, F, G

    Utan att för den skull dissa (!) andra skalor än den vi är mest vana vid i högan nord, så tycker jag att den första bokstavsserien spontant känns mer rätt.

    Har f.ö. nyligne fått mobil med QWERTY. Uj, vad svårt det var blivit att SMS:a! But I’m getting there…

  26. roger Says:

    Men är du verkligen säker på att det är förmågan att skriva ”typewriter” snabbt och smidigt med tangenter på samma rad som var försäljningsargumentet? Ta ”We quip Troy”, tixelempel: får man inte osedvanligt mycket förtroende för ett gäng skrivmaskinsförsäljare som är så belästa att de förmår pika Troja? Eller som förmår uppvisa den matematiska mognad som krävs för att uttrycka ”I query pi too”. Eller som visar sig tillhöra riddarståndet genom att återberätta sin sällsport smärtsamma ridpiskehistoria och skriva ”Yep, quirt, ow”. Stånd säljer, se bara på porrbranschen.

  27. Yngve Rådberg Says:

    Quit your tripe!

  28. Thomas E Says:

    Om man vill ha ett litet tangentbord som man skriva jättefort på så är väl stenotype, det som stenografer i alla amerikanska rättegångar använder, ett givet val. Problemet är ju att det är anpassat till engelska och att ingen väl vill lägga tid på att konstruera ett svenskt stenotype system.

  29. JET Says:

    Jag har inget att tillföra debatten utom att säga att inlägget har den bästa rubrik jag läst på mycket länge.

  30. Ahrvid Says:

    QWERTY är inte så illa. Just genom att det gjordes för att bokstäver som tenderar att följa på varandra skall ha störst vinkelavstånd (så att typerna inte hakar i) ger QWERTY en tendens att man omväxlande trycker ned tangenterna med höger och sedan vänster hand. Det ger en ganska behaglig arbetsfördelning mellan händerna.
    Det finns nog effektivare bokstavsfördelningar, men just detta att QWERTY gynnar ett höger-vänster-höger-vänster-lunk är inte så dumt.
    Skulle vi ha en kommitté som bestämde om tangenterna, borde den i rättvisans namn ta hänsyn till alla världens språk som använder latinska bokstäver. (Att QWERTY eller nära varianter av den – franskans A-placering, litauiska tangentbord saknar W, osv – verkar ha överlevt i de flesta latinbokstavsspråk visar att det är en relativt bra kompromiss. En parlamentatisk kommitté skulle bara röra till det.)
    Frågan om effektivast bokstavsinmatning har i vår tid fått helt nya dimensioner, då folk har 3G-telefoner, palmtops etc som inte har plats för tangentbord. Det finns dussintals olika lösningar, som inte funkar så bra…

    Nu var inte Apple först med ett GUI (Graphical User Interface), utan man lånade det från Xerox, som skapade ett fönsterbaserat OS redan på 70-talet (närmast inspirerad av en Douglas Engelbart som hade ett snarlikt demosystem i slutet av 60-talet). Jobs och grabbarna var på Xerox på studiebesök.
    Ungefär vid samma tid som den första Macen dök det upp flera likartade operativsystemsmiljöer. Det mycket primitiva Windows 1.0 (fult, fönster kunde inte överlappa, osv) har jag för mig visades första gången 1984. Något senare kom Atari och GEM (som t o m blev stämda av Apple). Däremot är det klart att det var Apple som *populäriserade* den grafiska miljön, och det är jag inte helt säker är av enbart godo. Jag tror att kommandopromptsmiljön skulle ha haft en hel del mer att ge om den utvecklats, t ex mot förståelse av naturligt språk.
    Istället för att skriva ”copy c:/a*.* c:/backup” kunde man skriva – eller säga! – ”säkerhetskopiera alla filer på a”, och det skulle gå snabbare och bli entydigare än att peka och klicka och markera och klistra och leta efter den djäkla ikonen som försvunnit i röran.

    –Ahrvid

  31. Fredrik Tersmeden Says:

    Som Macintoshtaliban vill jag ge herr bloggaren en alldeles extra stilpoäng för följande passage:

    ”[…] ett operativsystem som i själva verket bara är en Mac-liknande Potemkinkuliss uppförd framför en labyrintisk kåkstad av gammal DOS-kod så spelar det ingen roll att systemet kraschar stup i kvarten.”

    Fredrik

  32. Andréas Says:

    Hittade din blogg idag. Det var Malin G som tipsade. Jag tror att jag kommer återkomma ganska ofta eftersom jag genast hittade en massa matnyttigt. Tänkte bara berätta att jag redan som liten var fascinerad av Qwerty. Älskade detta besynnerliga begrepp så till den milda grad att jag skapade en seriefigur som hette just Qwerty. Min storebror kallade mig vid samma tidpunkt ofta för qwertymuppen.

  33. aberg Says:

    Man får väl ta och spara ihop en sisådär femton tusen och köpa det ryska lyxtangentbordet Optimus. Där du kan placera tangenterna helt enligt vilken layout du själv önskar. På detta sätt kan du så få välja teckenuppsättning helt och hållet efter vilka ord du vill kunna skriva på mittenraden.

  34. David Says:

    Andreas: Hädanefter ska jag alltid kalla dig för Qwerty-muppen!

    Aberg: Borde det inte gå att skriva ett simpelt litet mjukvaruprogram för att flytta på bokstäverna — samma hårdvara används ju för såväl kanji som mandarin och belgiska idiosynkrasier. Det måste gå att skriva en ny tangentbordsdefinition och sedan märka om sitt tangentbord med små tejpbitar eller liknande. Inte för att jag tänker göra det — jag och Qwerty har ett stabilt förhållande, och jag har kommit att om inte älska så i alla fall vänja mig vid hennes små kapriser — alla de egendomligt placerade bokstäverna sitter i förlängda märgen på mig vid det här laget …

  35. Martin Says:

    Ahrvid: komandopromptsmiljön används fortfarande ganska mycket inom unix världen (t.ex. Linux) iaf av mer kunniga, eftersom att vissa saker kan göras mycket snabbare vi terminalen, terminalen i linux är också mycket kraftfullare och bättre än den på t.ex. windows. och det där med röstkommandon börjar ju komma lite, finns t.ex. i OS X och Windows Vista, men det verkar fungera ganska dåligt, och ta längre tid.

    ”Vi får vara nöjda med den tangentkonstellation vi har, helt enkelt.”

    Varfördå?, du kan enkelt byta ut din layout på datorn till DVORAK eller SVORAK. Du kan ladda ner svorak layouter här:
    http://aoeu.info/?section=dvorak
    visserligen kommer det ta ett tag att lära sig, och det kommer inte att stämma överens med det som står på tangenerna, men vissa hävdar t.o.m att det är bättre att ha det så, för dåtvingas man att lära sig det utantill, och skriver snabbare sen.

  36. Fredrik Tersmeden Says:

    Kanske väl senkommet (i vart fall om man inte är en spamrobot) att göra nya inlägg i denna tråd, men jag kom att tänka på den när jag såg annonsen för detta:

    http://www.qwerkywriter.com/?variant=1045405359

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: