Wherever particular people congregate

congregate.jpg

Jag satt i köket och kom av någon anledning att tänka på cigarrettmärket Pall Malls märkliga slogan — ”Wherever particular people congregate” — med sitt krystade ordval och något dunkla innebörd. (Jag är ganska säker på att sloganen är i bruk fortfarande — däremot undrar jag om Pall Mall fortfarande säljs i Sverige. Det var många år sedan jag såg märket sist. Den sista partikulära personen har kanske hostat färdigt nu.)

En inte alltför långsökt översättning av sloganen vore ”Varhelst petimetriga personer har en officiell sammankomst”. Och om ”particular” nu inte ska läsas som ”nogräknad” eller ”stingslig” — vilket jag uppriktigt sagt betvivlar — kan man fråga sig vad den alternativa tolkningen blir. Menar man motsatsen till ”no one in particular” — d v s ”specificerade” människor? Isåfall blir det kanske något i stil med: ”Varhelst människor som inte bara är diffusa, skugglika abstraktioner träffas”.

Pall Malls slogan bara snäppet bättre än den som det slovakiska ölet Golden Pheasant kom upp med: ”Your choice is unique”. Slovakerna får pluspoäng för sin självkritiska hållning — uppenbarligen är jag den enda i hela världen som köper deras produkt.

Pall Malls partikulära slogan är förmodligen fölljden av ett försök att verka ”högklassig” — ett intryck som understöds av att den har sällskap på paketets framsida av inte bara en utan två latinska citat. Det första lyder ”Per aspera ad astra” d v s ungefär ”genom våra ansträngningar mot stjärnorna” (vad nu det har med cigarretter att göra — ”Per aspera ad asthma” hade passat bättre) och det andra är ”In hoc signo vinces” — ”I detta tecken ska vi segra”.

Hur mycket mera classy kan det bli? I och för sig verkar den nakna strebermentaliteten i de båda citaten kanske en smula avskräckande på de medlemmar i målgruppen som är särskilt ”particular ”. Fast de röker väl ändå hellre en cigarrett med grammatiskt korrekt — om än något dunkel — slogan än ett konkurrerande märke som Winston med sitt tillkämpat bonniga tilltal: ”Winston tastes good like a cigarrette should”.

Mina funderingar kring Pall Mall får mig att börja googla runt och titta på gammal cigarrettreklam. Jag kan konstatera att femtiotalet sällan känns mera avlägset än när man tittar på dessa reliker från en svunnen civilisation. De nogräknade rökare som nyttjar Pall Mall får till exempel ett oöverträffat julklappstips:

pall-mall-tomte.jpg

Tipset är så bra att en lovande ung filmskådespelare genast stjäl det till Chesterfields:

reagan-jul-chesterfield.jpg

Men är det inte — ja hur ska jag säga — lite ohälsosamt med cigarretter? Jag blir snart lugnad när det visar sig att inte färre än 20 679 läkare tycker att jag ska röka Lucky Strike:

luckies-doktor.jpg

Cigarretten är alltså ”your throat protection”, och det låter ju höra sig. Men de 20 679 som går i bräschen för Luckies utgör trots allt en minoritet av läkarkåren. Betydligt fler — närmare bestämt 113 597 stycken– röker Camels istället:

camek-more-doctors.jpg

Men det som slutgiltigt stillar mina farhågor om rökningens farlighet är nog ändå den charmerande Marlborobabyn, som på barns rättframma sätt riktar en fråga till sin mor:

marlborobabyn.jpg

42 svar to “Wherever particular people congregate”

  1. P Says:

    Under större delen av mitt liv som rökare rökte jag (liksom t. ex. Bruno K Öijer och Kurt Vonnegut gör/gjorde) just Pall Mall (självfallet utan filter, hur folk kan röka äckliga filtercigarretter har altid framstått för mig som ett mysterium). Nuförtiden röker jag pipa. Jag tror att märket fortfarande förs i välsorterade butiker — jag minns f . ö att det ofta uppstod smärre utbyten om uttalet: De flesta tror att att det uttalas Pål Mål, vilket är fel. Uttalet är likadant som för det engelska ordet för kompis — pal, och den första hälften av ordet för liten klubba — mallet.

  2. Bastion Styrbiskop Says:

    ”No particular place to go

    We parked way out on the kokomo”

    /Chuck Berry

    ”Små partiklar i min Pernod” /Mikael Ramels version av samma låt

  3. Gustaf Erikson Says:

    Du har väl stiftat bekantskap med James Lileks? Här är ett smakprov med anknytning till dagens cigarettema:

    http://www.lileks.com/comics/phillipm/index.html

  4. Mats Henricson Says:

    Just ”Whenever Particular People Congregate” slog mig som extra märkligt en sen kväll i det nedersta mörkaste hörnet av Istanbuls inhängnade red light district. Jag satt och väntade på en resekamrat som konsumerade grändernas varor, när en dyngrak turk kom fram och bad om en cigg. Vad fick han av mig, om inte en Pall Mall, naturligtvis. l33t.

  5. Hoppla Says:

    Min google-karma är dålig just nu, så detta blir källöst, men jag läste för ett tag sen om hur undersökningen som bevisade att läkare föredrog Camel gick till. De hittade sina läkare på stora läkarkonferenser. De högg läkarna för utfrågning när de anlände på morgonen. De frågade inte ”Vad är ditt favoritmärke?” utan ”Röker du? Har du ett paket på dig nu? Vilket märke är det?” De sluga reklamarna hade nämligen distribuerat limpor med Camel till närliggande hotell att placera ut gratis i rummen.

  6. vistet Says:

    Långt senare så användes Ronald Reagan i en reklamkampanj här i Svedala : jättestor porträttbild av RR , med five eller ialla fall two gallon hatt : ”The world´s biggest nuts comes from America” och liten produktbild nere i hörnet : OLW .

    Jordnötter är ju mera hälsosamt.

  7. J-h:n Says:

    Apropå reklam som talar till ens inre elitist gillade jag det goda österrikiska ölet Gössers slogan ”Bara en av tio gillar Gösser.” Tyvärr förstörde de alltihop genom att följa upp den med det komplett obegripliga ”Jag är en av tio.”

  8. ban~ken Says:

    Pall Mall är uppenbarligen populärt bland krullhåriga. Världens näst största cigarrettmärke, japanska Mild Seven, har/hade följande slogan i Japan: ”Clean Smoking!”

    På tal om japanska slogans, som alltså kan vara på engelska, så har/hade Asahi-bryggeriet denna lätt kryptiska devis: ”Live Beer for Live People.”

  9. Svensson Says:

    Själva ”det krystade ordvalet och halvdunkla innebörden” i Pall Malls slogan visade att den vände sig till smart folk, elitister som gillar byråkratspråk. (”Wherever particular people congregate.”)

    Medan som du antyder ”det bonniga” får sitt i Winstons slogan. (”Winston tastes good like a cigarrett should.”)

  10. J-h:n Says:

    Vid närmare eftertanke löd nog Gössers slogan ”Jag är en av de tio” – en fullkomlig non sequitur. ”Jag är en av tio” hade låtit jämförelsevis vettigt.

  11. Dr Müller Says:

    Ävensom varande en ärkelurkare finner jag mig tvungen att kommentera en iögonstickande lapsus i detta inlägg på en annars så utomordentlig nätplats.

    ”Men de 20 679 som går i bräschen för Luckies utgör trots allt en minoritet av läkarkåren. Betydligt fler — närmare bestämt 113 597 stycken– röker Camels istället[.]”

    Fast nu står det väl inte alls så i den vidhäftade Camelannonsen? Utan ungefärligen ‘av 113 597 tillfrågade läkare så var det fler av dessa som sa att de röker Camel än som sa att de röker cigaretter av något annat specifikt märke’. Så att om det nu kanske var 113 594 som inte rökte, en som rökte Gauloises, en som rökte John Player, en som rökte Kool, och två som rökte Camel så skulle deras text väl fortfarande stämma – nästintill ögonbrynshöjande non-committing (ursäkta, jag är för lat för svensk glosa) må man säga.

    Apropå de många olika uttalen av Pall Mall hittade jag denna (källösa) trivia:
    http://en.wikipedia.org/wiki/Pall_Mall_%28cigarette%29#Pronunciation
    För den äkta stofilkänslan kan man alltså medvetet feluttala ”pell mell”, fram för detta!

  12. A.R.Yngve Says:

    För en djupdykning i cigarettreklamens filosofi, läs Tage Danielssons MANNEN SOM SLUTADE RÖKA.
    :)

  13. Runar Sögaard Says:

    För en ännu djupare djupdykning rekommenderas Ulrika Torells rikt illustrerade bok ”Den rökande människan” (Carlsson bokförlag, 2002). Torell beskriver hur tobaksbruket skildrats i svensk veckopress, populärmedicinsk litteratur, etikettböcker och tobaksreklam mellan 1950 och 2000. Boken är trevlig att läsa, trots att en del tråkigt postmoderna psykologiserande tankar dyker upp här och där.

  14. Olert Says:

    Det är märkligt att det är så mycket rökreklam som betonar produktens mildhet. Man måste fråga sig om det inte är ännu mildare att inte röka alls? Och när läsaren funderar i de banorna får nog reklamen sägas motverka sitt syfte.

  15. Jonte Says:

    Det är coolt att saker och ting inte var farliga på femtiotalet. Varken reklam eller cigaretter. Det är svårt att föreställa sig hur det kändes att leva då. Om framtiden verkligen kändes så där ljus och grönskande som man ana i reklamen. Om de verkligen var geniunt lyckliga på det där sättet som man idag bara är geniunt lycklig under korta febriga ögonblick. Tänk om det verkligen fanns ihållande lycka?

  16. Jonte Says:

    kan

  17. Gustaf G Says:

    På tal om medvetet elitistisk reklam kan jag bara lyfta fram mitt favoritöl Carnegie porter.

    På 70-talet(?) salufördes den i en reklamkampanj med sepiatonade svartvita foton på ”exklusivt” klädda människor, försedda med porterflaska och glas och nedlåtande blickande mot betraktaren. Omgärdat av oval plastram à la släktporträtt och försätt med texten ”Porter dricks av 2 på 100”. Släng dig i väggen, Gösser!

    (Idag är dessvärre allt på tok. Carnegie porter bryggs av Carlsberg och häromdagen läste jag att Vin & sprit flyttar tillverkningen av Carlshamn Flaggpunsch till Finland. O stolta land, vart tog du vägen?)

  18. J-h:n Says:

    Den allra finaste reklamen för Carnegie står kanske ändå Claes Hylinger för:

    Det är en gammal sanning att
    en bägare porter gör livet glatt.
    Såväl till vardags som till fest
    passar Carnegie Porter bäst.

    Så går det lyckligt en dag i sänder.
    Men skulle det hända, som ofta händer,
    att man ställs inför sådant som tungt och svårt är…
    Ja, då stärker man sig med en porter!

  19. Fredrik Tersmeden Says:

    I slutet av 1930-talet hade ”jazzkungen” Paul Whiteman en radioshow sponsrad av Chesterfield. Ett par av sändningarna har givits ut på CD och där kan man mellan Jack Teagarden sjungande ”Flat Foot Floogie” och andra musikaliska godbitar höra en härligt klämkäck konferencier lovprisa sponsorns produkter. Jag vill dessutom minnas att någon av orkesterns vokalister uttalar sig om hur bra Chesterfield är för halsen när man sjunger…

  20. David Says:

    Gustaf E: Jodå, jag är bekant med Lileks — jag stal tillochmed Art Frahm och hans kalsongtanter från hans spindelvävstomt härförleden …

    Hoppla: Det skulle inte förvåna mig ett ögonblick om det var just så det gick till — äldre tiders reklammakare var minst sagt, öh, initiativrika. Nuförtiden är de motvilligt tvungna att leva efter det motto som Evert Taube lanserade i en radiointervju: ”Vi ska väl inte sitta här och försöka lura i lyssnarna sånt som inte går i dem”.

    Dr Müller: Jag har uppenbarligen blivit manipulerad av textens dunkla vändningar så här femtio år senare …

    Jonte: Jag betvivlar att de var så där översvallande lyckliga på femtiotalet — annonserna är väl gjorda för den svårt avtrubbade och traumatiserade andra världskrigsgenerationen, som å ena sidan hade fått emotionell elefanthud av sina upplevelser på diverse krigsskådeplatser och å andra sidan bara ville se glada, rosenkindade reklamfigurer kring sig …

    F Tersmeden vill jag rikta en senkommen välkomsthälsning till — och tacka för att han så friskt kommenterar i gamla trådar, så att de plötsligt vaknar till liv igen ( för övrigt kunde jag tyvärr inte göra din Falstaff Fakir-frågesport på Facebook för att den var förbehållen dina fränder — d v s det är någon inställning som gör att utomstående bölingar inte släpps in i helgedomen …)

    När det gäller uttalet var man i svenska kiosker sannolikt tvungen att följa uttalet Pall (som ryggstödslös stol) Mall (som linjalliknande föremål) för att framgångsrikt kunna expediera sin order — jag tycker mig minnas att jag någon gång försökte köpa Pååål Mååål och bemöttes med en frågande uppsyn.

  21. Fredrik Tersmeden Says:

    Jag tackaroch bockar för välkomsthälsningen (och skall se om det går att höja åtkomstgraden för Fakirquizzet; i ”värsta fall” får vi väl ansiktsbefrynda oss).

  22. Dan Says:

    Instämmer med Svensson. Menar de inte att Pall Malls är cigaretterna för folk med particular tastes, det vill säga folk som är medvetna och kräsna konsumenter som vill ha bara det bästa?

  23. Eric Says:

    Ingen rök utan eld, måste jag påpeka.
    Och med det menar jag att människor i alla tider har gjort upp eldar och andats in rök. Och i alla tider har människor blivit sjuka av röken som hamnar i lungorna. Men känslan av att vara nära elden är tydligen viktigare för många än att undvika att dö i svåra smärtor – andnöd (KOL).

  24. Gustaf G Says:

    Jag vet att du tycker Dalslands landskapsvapen är fult som stryk, David. Men börjar det inte bli dags snart? Annars riskerar vi att aldrig att komma fram till Smygehuk…

  25. Ahrvid Says:

    Jag som hört en hel del gammal radio (finns att hitta på nätet; googla på Old Time Radio, OTR) erinrar mig att cigarrettreklam ofta var ryggraden. Det fanns hela program döpta efter cigarrettmärken, som ”The Chesterfield Hour” eller ”The Camel Hour” (som då sponsrade programmet.) Och så var det reklamjinglar för märket i programmet.
    Jämte toalettartiklar (som tvål – därav tvålopera) och frukostflingor var nog cigarretter det som annonserades mest i kommersiell amerikansk radio. Och man kan undra varför?
    Så slår det mig! Mediat var effektivt för de varor som var aktuella när man hörde programmet. Många hörde säkert på radio på morgonen – då de först skulle gå till badrummet, sedan äta frukost (där har vi frukostflingor) och sedan röka litet.

    –Ahrvid

    Ps. Som dock är kritisk till det totala rökfrihetstvånget på svenska krogar. Inte för att röknig är nyttigt, utan för att människor måste ha rätt att välja själva – även onyttigheter. (Härnäst förbjuds väl fet mat också, som är minst lika hälsoriskabelt!)

  26. Bastion Styrbiskop Says:

    Just nu går en kampanj i svenska dagspressen som är ANTI-rökning, men som i stort bygger på en 40-talsannons i amerikansk fjällmiljö; ni vet pjäxor, sportkeps, en rökande jet-settare och hålligångare som tillhör

    ”The Discriminating People”.

  27. Gustaf G Says:

    Som helgrökare av pipa beklagar jag givetvis att man inte får röka på lokal längre. Men jag ser det ändå främst ur personalens synvinkel, den hälsovinst rökstoppet innebär för dem uppväger faktiskt min irritation med råge.

    Förlusten är i vilket fall överkomlig. Den allra trevligaste rökningen sker ändå i ensamhet i fåtöljen hemma, med en Django Reinhardt-LP på grammofonen och ett stop Carnegie Porter inom bakvämt räckhåll.

  28. Fredrik Tersmeden Says:

    Ahrvid: jag tror att Camels radioprogram t o m hette ”The Camel Pleasure Hour”.

    På tal om hetsjakten mot njutningsmedel: läste ni om vinannonsen som fälldes för att den hade en ekplanka i bakgrunden bakom flaskan? Det ansågs alldeles för förföriskt…

  29. Niklas Says:

    Claes Hylinger har även gjort reklam för Pripps, i en strof insprängd i någon av hans romaner. Vilken har jag glömt, men minns strofen (som var satt inom parentes) och som jag tror föregicks av en hyllning till löpning i Skatås träningsspår:

    (Ölen smakade godare då
    När man riktigt fått svettas ut
    Man läskade strupen med Prippens Blå
    Och sportade utan slut)

  30. A.R.Yngve Says:

    Mildhet… plötsligt fick jag en barndoms-flashback. Vilka var de enda *milda* ciggarna, och som barn kunde köpa för att LÅTSAS röka?

    Just det: Chokladcigaretter.

    Vilket djävulskt listigt indoktrineringspåfund! (Varför inte sälja chokladheroin också?)

  31. johanna Says:

    Apropå märkliga slogans har Glasgow Preswick airport länge varit min favorit: PURE DEAD BRILLIANT. Ordet Död känns som det sista valet i en flygplats slogan men icke… Att det sen är en av de mest gudsförgätna platser jag besök är lite av ett sidospår. Skottarna försökte för övrigt komma upp med en slogan för landet och efter nån spenderad miljon valde man ”Welcome to Scotland”. Med tanke på hur mycket pengar som spenderas på slogans är det ganska märkligt var man tillslut hamnar…

    Tack för en utmärkt artikel.

  32. Svensson Says:

    Yngve: jajamen, chokladcigarretterna, vilket tufft godis…

    Hur var de gjorda egentligen, man kunde ju äta papperet också vill jag minnas…?

  33. schibbye Says:

    Kunde och kunde … det var inte gjort för att ätas, men det var ju så förjordat svårt att skala de där små pinnarna utan att kladda ner sig fullständigt, så man läre väl.

  34. Fredrik Tersmeden Says:

    Det fanns en kiosk i Skanör som fram till för en tio år sedan sålde chokladcigaretter ”under disk” trots att de då – vad jag förstått – blivit förbjudna.

    Tänk er en godislönnkrog för barn där man serverar chokladcigaretter och sådana där likörflaskor i choklad där en liten, liten skvätt Bols parfaiy d’amour eller liknande döljer sig innanför ett centimetertjockt skyddslager av socker!

  35. Fredrik Tersmeden Says:

    ”Parfait d’amour” heter det. Y och T sitter alldeles för nära varandra på tangentbordet – jädra QWERTY!

  36. Svensson Says:

    Visst ja, papperet kunde inte ätas. Nu minns jag, gamle cokociggpundare som man är…

    Godislönnkrogen borde de ha haft i filmen ”Bugsy Malone”… gangsterfilm med barn i hvudrollerna… k-pistar som sprutar grädde… jo… och trampbilar… eller minns jag fel…

    Apropå barn och sprit så spelade jag som barn på ”Vinst varje gång” på Åsele marknad, och vann ett glas med påskriften ”VAT 69”. Hade ingen aning vad det betydde, men det lät innebördsriket, gåtfullt… en kod till en annan värld…

  37. Gustaf G Says:

    Det fanns ju tuggummi-snus också, rosavitt pulver i små plastdosor med en cowboy på locket. ”Cowboysnuset” kunde bakas till prillor innan man stoppade in det i munnen och tuggade på det. Det tappade smaken efter ungefär 5 sekunder som jag minns det. Men det var ju som med chokladcigaretten, förpackningen var hela poängen.

    För övrigt gjorde EU ett undantag för lakritspiporna när allt annat tobaks-godis förbjöds för några år sedan. Att något barn skulle börja röka pipa ansågs tydligen alltför långsökt…

  38. Anna Norman Says:

    Jag länkar till en skämtteckning här (apropå godis och droger då .)

  39. zoot Says:

    Hej, jag heter Zoot och jag är beroende. Jag gillade lakritsciggen bättre, dem kunde man ju dessutom få ett riktigt beroende av. Fast när jag tänker lite mer (dumt, det sabbar ofta den första tanken som kändes så bra) så finns det ju sockerberoende också. Ja ja, lakritsberoende är jag likväl, det är ciggens fel, tror jag i alla fall.

  40. Bastion Styrbiskop Says:

    Minns några godisciggaretter med nån sorts lakrits/sur, ljus knäck,hård konsistens, faktiskt vädigt goda. Ej papperet nota bene.

    Finns det godissnus?

  41. Jonas Höljer Says:

    Jag har för mig att Pall Mall fortfarande finns att köpa på Finlandsbåtarna.

  42. Sjörövar Jenny Says:

    Tockna synkroniciteter: här sitter man, avskuren från civilisationen (utan telefon och internet i en månad = IT-age, dvs. Frk Hilton har blivit ett år äldre, annars var allt bättre förr) i det fjärran stäpplandet Berlin och skriver om tänkbara förbud mot njutningsmedel som cigarrer och choklad, och vad händer när man idag återvänder till planeten Jorden?
    Just det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: