No Coward he!

Om Karl Gerhard hade en idol så var det gissningsvis Noel Coward, som på många sätt var en motsvarighet till vår svenske Aristå-fan — samma lysande legering av elegans, intelligens och integritet, samma hejdlösa verbala kreativitet och samma sexuella läggning.

Men det finns ytterligare en parallell — båda var tidigt glödande antifascister.

Under kriget fick KG betala ett högt pris för sitt engagemang — Per Albin och utrikesministern Östen Undén stängde revyn Gullregn (den där KG framförde Den ökända hästen från Troja) efter protester från tyska legationen. Fast först ringde Per-Albin till Karl Gerhard för att ställa ett inlindat ultimatum, och möttes av den krystade men civilkuragemättade ordsvitsen ”Är det Hästapo?” Sedan svek Östermalmspubliken Gerhards revyer och han överlevde bara genom att ABF abonnerade på föreställningarna. Efter kriget var han en smula bitter och gav sig ut på en jubileumturné med det oslagbart publikfriande namnet ”Tjugo år mot svenska folket”.

Även Noel Coward märkte tidigt vart det barkade hän nere på kontinenten och var en stark motståndare till Münchenöverenskommelsen 1938 — så stark att han slog vännen Ivor Novello på käften för att han grät av lättnad över ”Peace in our time”.

Trots det framförde inte Coward några antifascistiska sånger under kriget. Han fortsatte leva playboyliv, fraternisera med kändisar, och umgicks tillochmed med den abdikerade Kungen Edvard VIII och hans hustru Wally Simpson, fast de båda var ytterst brunlila och Coward visste att nazisterna tänkte sätta Edvard på tronen som Quislingkung om de bara lyckades bomba England till underkastelse.

Hur hängde det ihop? Var Coward en fegis?

Tydligen inte — i dag publicerar New York Times en artikel där det framgår att kuplettcharmören var en tämligen aktiv spion under kriget — utbildad i Bletchley Park tillsammans med Ian Fleming. “Celebrity was wonderful cover”, sa Coward i den enda intervju där han nämnde något om sitt spionförflutna. ”My disguise would be my own reputation as a bit of an idiot”.

Förklädd till The Upper Class Twit of the Year kunde Coward alltså turnera jorden runt och samla in mängder av information åt de allierade. Man övervägde tillochmed att använda honom för allvarligare uppdrag (vari de bestod är fortfarande dolt bakom hemligstämpeln) men det stupade på att Churchill var skeptisk. Han ansåg tydligen att Coward var ”a bit of an idiot”.

Detta hindrade förstås NC från att ge utlopp för sina antinazistiska känslor så länge kriget pågick, men precis efter det tog han skadan igen och skrev den okarakteristiskt hatiska kupletten Don’t Let’s Be Beastly to the Germans. Första gången jag hörde den blev jag förbluffad över den våldsamma kraften i Cowards satir, som här är svart som Swifts. Ett par excerpter ur texten:

Let’s be sweet to them
And day by day repeat to them
That sterilization simply isn’t done.
Let’s sweetly sympathize again,
And help the scum to rise again,
But don’t let’s be beastly to the Hun.

[ … ]

Don’t let’s be beastly to the Germans.
You can’t deprive a gangster of his gun!
Though they’ve been a little naughty
To the Czechs and Poles and Dutch,
I can’t believe those countries
Really minded very much.

Det är nästan som om bägaren rinner över för honom när han äntligen får ta bladet från munnen och säga vad han tycker om naziregimen — så till den grad att han tappar sinnet för proportioner och inbegriper hela det tyska folket i sin förkastelsedom.

Annonser

15 svar to “No Coward he!”

  1. Erik Says:

    Man påminns lite om Tom Lehrers MLF Lullaby med textraderna ”once all the germans were warlike and mean, but that couldn’t happen again. We taught them a lesson 1918, and they’ve hardly bothered us since then”

  2. David Says:

    Erik: Ja — Lehrer är ju en annan favorit. Och hans anslag är rätt likt NC:s även i låten om Wernher Von Braun, t ex raderna:

    ”Some have harsh words for this man of renown,
    But some say our attitude should be one of gratitude,
    Like the widows and cripples of old London town,
    Who owe their large pensions to Wernher von Braun”

    Tydligen kan man se TL köra Wenher Von Braun-sången live på U-tube:

    (Min uppkoppling är så seg just nu att jag inte kan titta på det själv …)

  3. Martin R Says:

    ”We’ve got the missiles, peace to determine,
    And one of the fingers on the button will be German.”

  4. Pazuzu Says:

    Et tu Gerhard:

  5. Fredrik Tersmeden Says:

    Nu har jag inte tillgång till min a Cowardskivor i skrivande stund (är på arbetet) men jag är ganska säker på att ”Don’t let’s be beastly…” skrevs redan under kriget – inte efter. Däremot lär den ha varit bannlyst på BBC – som fruktade att driften med tyskarna var för subtil (!) och att radiolyssnarna således skulle kunna förledas att ta refrängen bokstavligt!

    Churchill lär dock ha varit mycket förtjust i sången och flitigt bett Coward att framföra den i privata sällskap.

    När det gäller Cowards krigsinsats bör man inte förglömma hans stora patriotiska filmiska marinepos ”In which we serve” (”Havet blev vårt öde”) som han både regisserade och spelade med i. Han lär ha varit aktuell för adlande redan då denna hade premiär, men ryktena om hans homosexualitet gjorde att man inte riktigt vågade – då. Det dröjde till omkring 1970 innan Coward fick kalla sig Sir Noël.

  6. David Says:

    Fredrik T: När Coward presenterar sången i radioversionen säger han att den var ”written during the war years”, så du har rätt — å andra sidan sjunger han i textens andra rad ”Now our victory is ultimately won” vilket jag uppfattar som att stridandet i princip är över — även om storamiral Karl Dönick kanske inte har skrivit på papperen ännu …

    Fast situationen kompliceras lite av att både Coward och Gerhard var notoriska för att skriva mängder av versioner av sina snillefoster, så det kan mycket väl ha funnits en tidigare variant som inte talar om kriget som överståndet …

  7. Fredrik Tersmeden Says:

    Ja, jag tror att texten på skivinspelningen lyder ”… when our victory is ultimately won”. Verkar som Coward uppdaterat till ett senare liveframträdande.

    Återkommer med exakt diskografisk information så snart som möjligt!

  8. Fredrik Tersmeden Says:

    En annan mycket roligt krigssång av Coward är ”Could you please oblige us with a bren gun”. Sången skildrar våndorna hos en pensionerad officer som enrollerar sig i hämvärnet bara för att konstatera att varje form av någorlunda modern utrustning saknas. Det hela får pinsamma följder vid möten med fienden:

    ”Last night wo found the cutest
    little German parachutist.
    He looked at our kit
    and giggled a bit
    and laughed until he cried.”

    Som framgår av ovanstående är sången mer inhemsk- än tyskkritisk. I slutraderna andas den dock ändå en underförstådd vi-skall-segra-attityd:

    ”We have to hide that armoured car when marching through Berlin,
    we all would be ashamed of it in Rome,
    so if you can’t oblige us with a bren gun
    the home gouard might as well go home!”

  9. Fredrik Tersmeden Says:

    Hemvärn heter det på svenska, inte hämvärn. Och home guard på engelska, inte home gouard… (gouard låter mer som en fransk ost).

  10. Fredrik T Says:

    Till alla diskografiska knappologers fromma meddelas härmed följande data:

    ”Don’t Lets Be Beastly To The Germans” (text & musik: Noël Coward) spelades in 2 juli 1943. Pianoackompanjatör var Robb Stewart, matrisnumret OEA 10018-3 och inspelningen utgavs på His Master’s Voice B 9336.

    Direkt efter denna sång spelade Coward in ännu en, om icke antitysk så i vart fall tydligt probrittisk, skivsida, nämligen en recitation av Clerence Danes dikt ”The Welcoming Land”.

  11. wee1 Says:

    Apropå Dönitz så har den brittiska komikerduon Mitchell and Webb (som fört nördhumor in i brittiska vardagsrum) en sketch om hur de tänker sig Dönitz besvikelse när han först får veta att han nu är Führer, men sedan förstår att det enbart är för att de behöver någon som kan skriva under kapitulationen. ”Here are the english words for ’We Give Up!’ and an overview of our military situation in one rude word”. ”But still” säger Dönitz ”Heil me, eh?”

    http://www.youtube.com/watch?v=qcQpj2XUsc8 – url om någon är intresserad.

  12. David Says:

    Fredrik T: Jag tackar för klarläggandet — även om det ju gör slarvsylta av mitt resonemang i texten ovan.

    Wee 1: Jag ska studera sketchen så fort jag får tillgång till en snabbare anslutning — Telia har för tillfället strypt min hastighet som straff för att jag surfar mer än nöden kräver. Men jag associerar — föga överraskande — till Monty Pythons gamla North Minehead Bye-election-sketch:

    Hilter (Cleese with heavy German accent): Ach. Ha! Gut time, er, gut afternoon.

    Landlady: Oho, planning a little excursion, eh, Mr Hilter?

    Hilter: Ja, ja, ve haff a little… (to Palin) was ist Abweise bewegen?

    Bimmler (Michael Palin, also with German accent): Hiking.

    Hilter: Ah yes, ve make a little *hike* for Bideford.

    Johnson: Ah yes. Well, you’ll want the A39. Oh, no, you’ve got the wrong map there. This is Stalingrad. You want the Ilfracombe and Barnstaple section.

    Hilter: Ah! Stalingrad! Ha ha ha, Heinri…Reginald, you have the wrong map here you silly old leg-before-vicket English person.

    Bimmler: I’m sorry mein Fuhrer, mein (cough) mein Dickie old chum.

    Landlady: Oh, lucky Mr Johnson pointed that out. You wouldn’t have had much fun in Stalingrad, would you? Ha ha.

    (stony silence)

    I said, you wouldn’t have had much fun in Stalingrad, would you?

    Hilter: Not much fun in Stalingrad, no.

    ”Not much fun in Stalingrad, no” har länge varit en ständigt återkommande replik i mina kretsar — liksom Bimmlers utrop ”The fun we have!”. Hela sketchen kan man för övrigt ta del av här:

    http://www.intriguing.com/MP/_scripts/minehead.asp

  13. wee1 Says:

    Ah, yes – I remember it well. Även i mina kretsar används ’not much fun in Stalingrad, no’ som stående uttryck. David Mitchell i ovan nämnda sketchduo kör en slags neurotisk warnerd-karaktär i deras sitcom ’Peepshow’ och i ett avsnitt försöker han förföra en kvinna genom att hålla en liten föreläsning om hur kallt det var vid Stalingrad. Jag minns inte om han använder uttrycket i scenen. Jag får leta fram DVDn och titta efter.

    För övrigt är även jag ett Lehrer-fan, och är särdeles förtjust i Lobachevsky som jag upplever som en förtjusande hommage till den ytterligare favoriten Danny Kaye.

    Här borta har the Beeb fått spatt, och har gjort en hel säsong av entimmes avsnitt på temat The Curse of Comedy där de går igenom sina folkkära klassiska komikers nattsvarta öden – de flesta mer eller mindre okända för svenska komedifans. Välskrivna och med stora skådisnamn.

    Något för Stupidosektionen kanske? Vi talar om sånt som Up Pompeii! och Carry On-komikerna: fantastiskt camp och stofil humor av typen tappade baddräkter och double entendres framförd av folkära men självmordsbenägna människor. Hojta om ni vill att vi skickar ett exemplar när dvdn kommer ut, vi är nämligen skyldiga Martin en tjänst efter The Great Ratata-rescue.

  14. Martin Says:

    wee1: Det låter ju fantastiskt kul och intressant! Jättebussigt om ni vill skicka dvd:n. Maila mig privat, så får ni adressen.

  15. mafiazz Says:

    Asia sexy girl and hot star picture, Asia Sexy Girls, Beautiful girls and ladies in Asia, Thai, Japan, Korea Sexy Girls. There aren’t nudity. Video clips of the sexy, young, hot, pretty, nake, sexy girl pictures, shu qi pictures.

    http://asia-sexygirls.blogspot.com

    I want to exchange link with you.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: