Vad det gäller ”beakta”

Det är en idyllisk höstdag på Hisingen. Jag kokar Borstj, bakar bröd och jobbar med en översättning, när plötsligt stavningsprogrammet presterar följande pärla:

Well, how about beakta, punk? väser jag mot bildskärmen med min Clint Eastwoodröst. Jag hoppas i alla fall att det är min Clint Eastwood-röst — det kan lika gärna vara min Travis Bickle framför spegeln strax innan han helt tappar greppet-röst.

Jag har länge irriterat mig på Microsoft Words uppfattning om vad som är ”invecklat och byråkratiskt”, och alldeles särskilt på ordet ”beakta” som framstår som en smula komiskt i sammanhanget.

Men det här är värre än vanligt — meningen ”Vad gäller det?” är alltså rena kanslisvenskan, medan ordet ”beakta” tydligen är ledigt men vårdat bruksspråk.

Okej — jag förstår att Word tror att min mening snarare ser ut så här: ”Vad gäller kattdjur i hyresfastighet åligger det kattdjurs ägare att meddelst anbringande av halsband undanröja ovisshet hos fastighetsskötare, lokalvårdare och annan behörig personal angående djurets rätt att å innergård fritt förfoga över rabatter och sandlådor.” En sån mening kanske borde beaktas en smula. Problemet är bara att jag skrev ”Vad gäller det?” — en fullständigt vardaglig formulering som råkade innehålla orden ”vad gäller”, och alltså ådrog sig programmets vedervilja.

Min brors teori är att Word använder termen ”beakta” för att den krångliga kurialsvenskans vänner ska förstå vad programmet menar — lite som Karlfeldts Fridolin som talar med bönder på bönders vis och med lärde män på latin.

Visserligen har Word bättrat sig lite med åren — de ord rättstavningsfunktionen föreslår är inte lika ofta en surrealistisk skrattfest för hela familjen som kan förvandla den redigaste text till ett konkretistiskt poem av Bengt Emil Johnson, och vissa funktioner är numera en utmärkt hjälp för hjärntrötta skribenter.

Men jag oroar mig ändå för att ängsliga själar ska ta alla de gröna och röda understrykningarna på blodigt allvar.

Många tillfälligt sammansatta ord — denna lyx som svenskan och tyskan vältrar sig i — vägrar Word att erkänna, och åtskilliga av dess synpunkter på grammatiken är helt uppåt väggarna. Andra saker som förvirrar det prilliga paragrafryttarprogrammet intill idioti är citationstecken och verbböjning — två meningar inom citationstecken resulterar alltid i en allvarlig tillrättavisning, och när det gäller verb så är programmet — i nio fall av tio — ute och cyklar på motorvägen utan hjälm.

Unga och osäkra skribenter riskerar att skriva om texten tills alla de misshagliga understrykningarna försvunnit, och det är tveksamt om svenska språket tjänar på denna slaviska servilitet i de flesta fall .

Fast det är klart — hopplöst föråldrade och kuriösa fraser som ”Vad gäller det?” kommer vi ju alla fall att få bukt med på det viset …

Annons