Bildrapport från bokmässan III

Jag har alltid fascinerats av bokmässan dagen innan den öppnar — öde, stilla, full av halvbyggda montrar och stjärnögda, utsövda utställare som ännu inte vet att de kommer att bli tvungna att frakta tillbaka nästan hela den lastpall av Kama Sutra för Dummies som de hade med sig från Säffle.

Sedan gryr torsdagsmorgonen och det grasserande folklivet utbryter — kommersen, schackrandet. De heliga männens börjar mässa entonigt från författarscener och tribuner, marknadsgycklarna dansar förbi i sina brokota klädnader och delar ut broschyrer mot Naomi Klein, minglande månglare intar templet och skvätter lådvin på varandras manchesterkavajer — den bizarra bazaren guppar av fjärrkomna fezar … Vänta lite — nu tappade jag bort mig i metaforen igen.

Folklivet grasserade inte minst inne i stofilmontern där ett gemytligt mikroklimat snart uppstod — här ovan skrattar Camilla Forsman och Joakim Pirinen åt något samtidigt som Stofilpojken visar vissa oroväckande tendenser till att bli hårdrockare.

Sedan kom den unga svenska skaldekonstens bålde banerförare Malte Persson förbi och fotograferade mig med sin kameramobil:

Maltes mimik föranleds möjligen av att jag gjorde min Mussolinimin. (Jag beter mig ofta ganska kontraproduktivt när jag konfronteras med en kamera — när jag konterfejades i samband med en intervju i GT för några år sedan försökte jag roa fotografen genom att parodiera diverse pretto-poser. Med viss blodstörtning upptäckte jag sedan att den bild som blåstes upp över en halvsida var en där jag demonstrerar klassikern fjärrskådande-med-hakan-mellan-tummen-och-pekfingret. Samma bild dök upp ett år senare i ett annat sammanhang — uppenbarligen är den GT:s arkivbild på mig numera.)

Förläggaren Nisse Larsson och Martin Kristenson föll i hänryckning över DVD:er med gamla amatörfilmer tagna längs stockholmska spårvagnslinjers forna sträckning. Nisse L överantvardade sedan senaste stofilnumret till Lennart Hellsing — som han ger ut — på det att den svenska nonsensversens nestor skulle få se min serie Lennart van Hellsing, vampyrdödaren.

Lennart H kom senare bort till vår monter för att hälsa på mig, men just då var jag och lunchade, vilket jag fortfarande sparkar mig själv över — här förelåg möjligheten till ett tungt jag-mötte-Lassie-Åberg-foto, och jag missade den. Jag får istället trösta min sårade egenkärlek med en bild där Bud Grace utropar ”I recognize you!” i avfyrningsögonblicket (Jocke Lindengren står till vänster):

Samme Bud hade även Gracen att uppträda iförd Kapten Stofil-Slips hela nästföljande dag — förmodligen en av bokmässans mer exklusiva reklamplatser:

Och på söndagen var det dags att plocka ner skylten igen …

(Tidigare bildrapporter 2006 och 2007)

Annons