Re: Sentiment

Jag undrar om det finns många ord som har genomgått en så grundlig devalvering som ”sentimental”. Strikt talat så betyder det väl egentligen bara ”känslosam”, men folk verkar numera använda det nästan uteslutande som en  kategoriskt avfärdande term med ekon av  ”skamlös manipulation”, ”Disneydags” och ”Grätande barn-tavla”. 

gratbarn

Just gråtande barn-tavlorna vill väl i och för sig inte ens jag försvara — jag förstår inte ens riktigt hur de är tänkta att fungera. Förväntas man betrakta dem och utbrista — som en amerikansk studiopublik — i ett hjärtnupet ”Ååååh”? Är i så fall inte avsikten lite väl uppenbar? Lite grann som hårdporr för tårkanalerna. Känslans onani. Tear jerker. Och om man nu har bilden inramad på väggen — väntar man sig då att man kommer att säga ”åååh” varenda gång man ser den? Lakas inte den lakrymosa effekten ut efter ett tag. Å andra sidan har ju maskulina arbetsplatser vanlig porr på väggarna, som man skulle kunna rikta samma anmärkning mot … 

Fullt så ohöljd sentimentalitet går jag inte på — bara nästan. Jag måste i ärlighetens namn erkänna att jag grät när Darth Vader togs ifrån sin mamma i Phantom Menace (även om det var en lågvattennotering även för mig) Faktum är att jag brast i gråt för bara  en kvart sen när jag gick runt och städade och lyssnade på min mp3-spelare — Vera Lynn sjöng det hjärtknipande numret The Little Boy that Santa Claus Forgot. Behöver jag säga mer? 

He’s the little boy that Santa Claus forgot,
And goodness knows, he didn’t want a lot.

He sent a note to Santa
For some soldiers and a drum,
It broke his little heart 
When he found Santa hadn’t come.

Allt framfört av Vera med det där hjärtknipande snyftvibratot som hon även använder i We’ll Meet Again. Jag tror rösten har en hel del med saken att göra — när jag tänker efter pressade jag fram en tår även igår när jag hörde samma chanteuse framföra Goodnight Children Everywhere, en sång om evakuerade brittiska barn under kriget:

 

Goodnight, children, everywhere
Your Mummy thinks of you tonight
Lay your head upon your pillow
Don’t be a kid or a weeping willow

Soon the moon will rise and caress you with its beams
While the shadows softly creep
With a happy smile, you’ll be wrapped up in your dreams
Baby will be fast asleep

( Nu när jag ser texten utskriven undrar jag en smula över frasen Don’t be a kid” — vad fan menar människan egentligen?)  

Fast det som verkligen får mina känslor i svallning är sentimentalitet som inte är fullt så pang på rödbetan, utan lindar in det hela en smula — som den underbara Thanks For the Memory, framförd av Shirley Ross och Bob Hope: 

[She]:     Thanks for the memory
Of tinkling temple bells…alma mater yells,
[He]:     And Cuban rum, and towels from, the very best hotels.
[She]:    Oh how lovely it was.

Thanks for the memory
Of cushions on the floor, hash with Dinty Moore,
That pair of gay pyjamas that you bought and never wore. 
[He]:    Say, by the way, whatever became of those pyjamas?

[She]:   We said goodbye with a highball.
[He]:     Then I got as high as a steeple.  [She]:    Did you? 
[He]:    But we were intelligent people…
[She]:    No tears, no fuss…  [Both]:    Hooray for us.

(So, thanks for the memory…)
[She]:    Strictly entre-nous, darling how are you?
[He]:   And how are all those little dreams that never did come true? 
[She]:    Awf’lly glad I met you…  [He]:    Cheerio and toodle-oo
[She]:    Thank you…  [He]:    thank you – so much.

Det förvånar mig en smula att en av mina favoritlåtar är insjungen av Nixons gamla kompis, Vietnamkrigsfantasten Bob Hope — min tillvaro är i övrigt rätt Hope-less — men den här låten tycker jag att han och Shirley Ross framför på ett helt magiskt sätt. Mina ögon fuktas, och jag skulle aldrig drömma om att dra på munnen åt Shirleys huvudbonad. 

Så här i juletid förekommer en hel del förljugen och falsk sentimentalitet — och minst lika mycket lika falsk cynism, i stil med Askungens välbekanta: ””Nåja, vad är väl en bal på slottet? Den kan ju vara fruktansvärt långtråkig”.

Personligen kommer  jag att ge mig den nakna känslosamheten i våld trots allt förljuget känslopjunk som årstiden har att erbjuda — jag tänker rulla mig i den, dyka som en tumlare, kasta upp den och låt den regna ner över mig — och jag är övertygad om att det trots allt kommer att kännas alldeles … alldeles underbart. (Ursäkta — Disneyreferenserna kolliderade just i mitt huvud.)

Sen finns ju förstås möjligheten att låta sig överväldigas av känslor utan att begripa ett ord av vad som sjungs. Eller i vissa fall ens vad som pågår. Det rör sig om en slags mystisk känslans alkemi som för min del uppträder särskilt starkt när jag ser gamla hindisångnummer  — eller klipp ur finska filmer som de nedanstående.

Vem vill inte dansa sig igenom den nordiska sommarnatten på en mycket myggig brygga i sällskap med Brita Koivunen? (Ackompanjemanget påminner lite om svensk fäbodsjazz — Lasse Gullin eller Lasse Färnlöf. Eller nån annan jazz-Lasse.)

Juha Eirtos sång  Tiikerhai är en annan nyfunnen favorit — och när jag hittade videon blev jag ännu mera nöjd. Jag uppskattar särskilt att ingen stylist verkar ha befunnit sig på samma hemisfär som Juha — konceptet något oredigt hår, lossad slips och lätt skrynklig skjorta får det att verka som om artisten oförhappandes råkade bli tvungen att bära ett antal packlårar efter att han hade klätt om till söndagsutstyrseln. Och sedan gick raka vägen till filminspelningen utan att passera badrumsspegeln — en rejäl kille, med andra ord.  

(Okej — det här sista hade kanske inte så mycket med inläggets huvudtendens att göra — men jag kunde helt enkelt inte undanhålla er dessa nyfunna pärlor … )

Annonser

15 svar to “Re: Sentiment”

  1. ban~ken Says:

    Maa on syntinen laulu.

  2. David Says:

    Ban-ken: Mitt finska ordförråd uppgår till cirka tio ord — eller kanske elva, nu när jag har lärt mig vad tigerhaj heter — och inget av dem ingår i din lilla övningsmening, så jag måste tyvärr erkänna att jag är förstumpad. Stumped. Utan en ledtråd i Tyrolen.

  3. ban~ken Says:

    Det betyder ‘jorden är en syndfull sång.’ Roman och film i Finland. Svenska Wikipedia beskriver Rauni Mollbergs film så här kärnfullt: ”finländsk naturalistisk film från 1973 om Lapplands natur och folk, om religion, sexualitet och döden.” Men det har förstås föga med dina skriverier om sentimentalitet att skaffa.

    Men jag kan vara ännu mer ovidkommande: idag väcktes till liv minnet av en urgammal svensktoppslåt där texten går ”Mr. och Mississippi det var min mor och far.” Först trodde jag att jag hade drömt det för jag minns bara detta sinnesslöa brottstycke, inklusive melodi. Lite googlande gjorde dock att jag förstod att originalet är amerikanskt och har just titeln ”Mr. and Mississippi.” Mannen som skrev den sången blev så uppmuntrad att han skrev en uppföljare, ”Delaware,” där han ordvitsar om inte mindre än 15 amerikanska stater.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Delaware_(song)

    Sverige ägde under en period Delaware.

  4. ban~ken Says:

    Din bloggteknologi kan inte hantera parenteser i en URL så länken går till information om delstaten istället för den avsedda låttexten.

  5. WW Says:

    Jag fattar inte riktigt hur man kan gråta till Det mörka hotet. Den där ungen måste ju vara historiens uslaste barnskådis. Tvättmedelsreklam dubbad från tyska har mer trovärdighet.

  6. David Says:

    Ban-Ken: Hmmm … får för mig att ”Jorden …” handlar om Korpelasekten — alltså hardcore-Laestadianerna som plötsligt blev hardcore i en helt ny och otippad bemärkelse när den andliga extasen steglöst tonade över i köttslig — men Google vill inte riktigt hjälpa mig på traven.

    Wolksvagen: Ja, det är ju det jag säger — en lågvattennotering!

  7. Olov H Says:

    Det finns fina inhemska visor att oförblommerat sentimentalt lipa till också när andan faller på (och låt den falla!): Lille Hans och I en sal på lasarettet.

  8. Olov H Says:

    Jfr ”sentimentals” öde med ”patetisk”, som SAOB definierar:
    fylld l. känne­tecknad av patos; känslo- l. lidelsefull; hög­stämd; som väcker starka l. högstämda känslor; stundom: rörande, gripande; äv. med mer l. mindre klandrande innebörd, övergående dels i bet.: högtravande, uppstyltad, svulstig, dels i bet.: känslosam, sentimental.

    Lite undrar man vilka känslotillstånd som är riktigt rumsrena nuförtiden, eller som det nuförtiden heter: ”pk”.

  9. Bengt O. Says:

    Shirley Ross’ minimala minspel efter frasen ”no harm done” är fantastiskt. Så mycket sagt med så otroligt lite. Jag skulle vilja se (nej inte egentligen) ”Angelina Jolie” eller vad dom heter nu för tiden göra om det. ;-)

  10. David Says:

    Olov H: Ja — ”patetisk” har gjort en ännu värre klassresa baklänges — från ”högstämd” till ”direkt pinsam” . Där kan man tala om en drastisk betydelseglidning — som väl även säger något om hur synen på starka och svallande känslor förändrats …

    Bengt O: Det märkliga är att Shirley Ross så vitt jag kan avgöra är en fullständigt bortglömd storhet, som inte ens var särskilt stor när det begav sig — en okänd aktris i en medioker film (The Big Broadcast of 1938 är ett slags nummerrevyfilm med en mycket gammal och trött W C Fields i huvudrollen), möter en komiker med kraftigt käkben — och resultatet blir ren magi …

  11. ban~ken Says:

    Jag vill inte säga emot dig, det vore som att mukka gräl, men som tysken skriver: ”Laestadianismus UND Sexualität”:

    Der Schriftsteller Timo K. Mukka beschreibt in seinem Roman Maa on syntinen laulu („Die Welt ist ein sündhaftes Lied“, 1964) in schonungsloser Weise das Leben in einem von Patriarchat, Laestadianismus und Sexualität beherrschten Dorf in Lappland.

  12. Fredrik T Says:

    I beaktande av att finländsk mentalitet avhandlas ganska livligt i en närliggande tråd vill jag efterfråga huruvida jag förstått r’ätt i att för att begreppet ”patetisk” har fått bibehålla mer av sin gamla högstända innebörd i finlands- än i riksvenskan. Vore tacksam för bekräftelse av detta.

  13. Duke DeMonde Says:

    Själv gråter jag alltid en skvätt när jag hör Red Sovines Teddy Bear. På kännt countrymanér så blev det inspelat en del svarslåtar. Kan med fördel avnjutas här:
    http://blog.wfmu.org/freeform/2007/11/365-days-328–.html

  14. Huskorset Says:

    Sentimentalitet är också en mentalitet.

  15. Martin R Says:

    God Answers Prayers Of Paralyzed Little Boy
    ‘No,’ Says God

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: