Ég sá mömmu kyssa jólasvein

Vem skulle inte vilja ha besök av hela tretton tomtar under veckorna innan julafton? Det låter ju som en dröm — och den är verklighet för de stjärnögda barnen på Island.

Det hela börjar lite stillsamt med att Nissen Stekkjastaur (Gärdsgårdsstör) tittar in i fårinhägnaden och försöker dia djuren den tolfte december, men allteftersom julmånaden framskrider får de nattliga besökarna mer och mer olycksbådande namn och vanor.

tvoru

Den något ohygieniska Þvörusleikir (Skedslickaren) dyker upp den femtonde december. Artonde december störs barnens nattsömn av Hurðaskellir (Dörrsmällaren), tjugonde december är det dags för Bjúgnakrækir (Korvsnattaren) och den tjugoförsta kommer Gluggagægir (Smygtittaren ) och stjäl sig en flukt genom fönstret.

glugga

Tíundi var Gluggagægir,
grályndur mann,
sem laumaðist á skjáinn
og leit inn um hann.

Ef eitthvað var þar inni
álitlegt að sjá,
hann oftast nær seinna
í það reyndi að ná.

(Den tionde var Gluggagægir
en butter man
som smög fram till fönstret
och kastade en blick

Och om han därinne
fick se något fint
försökte han senare
oftast att ta det.)

Nu känns det knappt som det kan bli värre, men dagen innan julafton kulminerar tomteinvsasionen hela när en figur med det minst sagt illavarslande namnet Ketkrókur (Köttkroken) sticker ner sitt långa fångstverktyg genom skorstenen.

kjet

Den isländska julen känns inte riktigt barntillåten — särskilt med tanke på att tomtenissarna verkar mera inställda på att sno saker, slicka på husgeråd och boskap samt slänga slippriga blickar på husets kjoltyg än att skänka presenter. Har man misskött sig kan man dessutom få ironiska julgåvor, i stil med en möglig potatis.

Fast ju mer jag tänker på saken desto mer tilltalas jag av det isländska julfirandet. Vad är väl en jul på Island, säger jag för mig själv. Den kan ju vara skräckinjagande, sjukligt sexfixerad, stöldbenägen och alldeles … alldeles underbar.

(För den som vill veta mer om den isländska julen har BBC har gjort en lite småfånig men intressant dokumentär som man kan ladda ner här .)

Annonser

4 svar to “Ég sá mömmu kyssa jólasvein”

  1. Martin R Says:

    De ursprungliga svenska julklapparna var IIRC också ironiska. Man klappade på dörren och kastade in en ful karikatyrdocka gjord av ett vedträ. Det var sämre förr.

  2. A.R.Yngve Says:

    Islänningarnas tomtar får vår Jultomten att framstå som en urvattnad Disney-lakej utan ”street cred.”

  3. anne-marie Körling Says:

    Jag är glad att jag är svensk. För tillfället. Jag hade aldrig överlevt julen på Island, A-M

  4. kris08 Says:

    Bara 13 tomtar? Möglig potatis till julklapp?
    Lyx! De isländska barnen på 1800-talet skulle ha jublat!

    ”Under 1800-talet fanns det nästan 80 kända tomtar, och de beskrevs ofta som illasinnande jättar. Deras mamma Grýla gick från by till by och samlade upp de stygga barnen i en stor säck, för att mumsa dem i sig som julmat. Den jättelika julkatten trivdes i Grýlas sällskap, och den fick sina skov av elakhet. Då nappade den åt sig alla dem som inte hade fått en enda ny klädespersedel i julklapp.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: