To Your Scattered Bodies Go

asimov-farmer-och-bette

Philip José Farmer, hans hustru Bette och en ung hetsporre vid namn Isaac Asimov

Det är faktiskt en smula kusligt. För någon timme sedan botaniserade jag i min  SF-samling  och blev plötsligt sugen på att läsa Philip José Farmers World of the Tiers-böcker. Jag tror knappt att jag har ägnat  min ungdoms hjälte  PJF en tanke på flera år, och det var nog minst  ett decennium sedan jag läste något av honom senast.

gates-of-creation-1966

Jag tog ut böckerna ur hyllan, läste de inledande sidorna på första volymen — The Maker of Universes — sittande vid köksbordet, och gick sedan  till datorn för att googla Farmer.  Det första jag får syn på bland träffarna är den svenska Wikipediaartikeln:

Philip José Farmer, född 26 januari 1918, död 25 februari 2009, var en amerikansk science fiction och fantasy-författare.

För en dryg månad  sedan drömde om jag om Lasse Hollmer i Samla Mammas Manna — bara för att upptäcka att att han hade dött i julhelgen. Och nu styr en osedd hand mig att ta fram Philip José Farmers böcker en vecka efter hans död.

Jag verkar alltså  känna på mig när min tonårstids hjältar dör. Efter att jag hade upptäckt att Lasse Hollmer inte längre fanns bland oss lyssnade jag intensivt på de bästa Samla-skivorna. Nu känns det som om jag kommer återknyta bekantskapen med en annan förebild från mitten av sjuttiotalet — Philip José Farmer var lika stor som Philip K Dick eller  H P Lovecraft för mig när jag var mellan femton och sjutton år gammal. Trots min ringa ålder insåg jag att det inte var som stilist han skördade sina största lagrar — det är utan tvivel visionerna och idéerna som bär upp hans författarskap.

venus

Farmer tycks själv ha identifierat sig med Kilgore Trout, Kurt Vonneguts fiktive SF-författare som sprudlar av idéer men inte för sitt liv kan formulera en elegant mening — 1975 publicerade han romanen Venus on the Half Shell under pseudonymen Kilgore Trout.

Boken kom ut på svenska och fick en översvallande recension i DN, vars anmälare trodde att Kurt Vonnegut hade skrivit den. (Om jag minns rätt var recensenten Mauritz Edström.) Översättaren Gunnar Gällmo kom med ett genmäle och berättade att Farmer var upphovsmannen,  varpå recensenten — och det här är det roligaste i historien — genast tog tillbaka alla lovord och muttrade något surt om att Vonnegut nog skulle få ångra att han släppt in en annan författare i sin fiktiva värld.

Så kan det vara när man är verksam i en subkultur. Man får bara beröm om man råkar förväxlas med en riktig författare.

other-log-first

Venus är bara ett exempel på Farmers förtjusning i att leka med fiktiva personer och intertextuella referenser i sina böcker — i det avseendet var han faktiskt något av en pionjär. Redan 1973 gav han ut den underbara The Other Log of Phileas Fogg — en fiktiv fackbok där han utger sig för att försöka förklara vad som egentligen händer i Vernes klassiker.  Boken gjorde ett outplånligt intryck på mig när jag läste den i Gunnar Gällmos översättning omkring 1975 — Gällmo lade dessutom till ännu en nivå av spuriösa  akademiska spekulationer genom att tryffera boken med fotnoter där han i sin tur ifrågasatte Farmers sanningsenlighet.

football

Det visionära råskinnet som fotbollshjälte

En annan av Farmers frejdiga fiktionslekar är den pornografiska ultravåldsromanen A Feast Unknown där Tarzan och Doc Savage båda visar sig vara söner till Jack The Ripper som bara kan få orgasm när de dödar . Den sköna mixen av porr, våld och litterära lekar  gjorde att det var en av de första romaner jag läste på engelska — Farmer hjälpte mig alltså att lära mig engelska i relativt späd ålder, vilket jag är honom evigt tacksam för.

I övrigt är jag tacksam för hans  utomordentligt originella fantasi som drabbade mig med full styrka i formbar ålder — och säkerligen kom att påverka hela min estetik. All heder åt denne subkulturelle gigant  som nu har gått för att möta sin skapare …

jesus-on-mars

Annonser

13 svar to “To Your Scattered Bodies Go”

  1. Herald Childe Says:

    Själv kommer jag alltid att älska honom för hans inkluderande av en ateistisk självmordsbombare i Traitor To the Living.

  2. Pidde Says:

    På 80-talet kunde man i tidningen Scandinavian Film & Video läsa att Clint Eastwood köpt rättigheterna till ”Jesus on Mars”. Tidningen kommenterade detta med: ”Det kan bli intressant om Clintan spelar Jesus.”

  3. ban~ken Says:

    Man misstänker att Edström aldrig hade hört talas om Theodore Sturgeon heller. Som jag alltid misstänkt, och nu fått bekräftat via Wikipedia, var Trout åtminstone delvis en nidbild av Sturgeon. Vonnegut och stören var vänner när den förre sålde Saab-bilar i Massachusetts i slutet av 50-talet men gick skilda vägar när Kurt började uppskattas av Mauritz och hans gelikar. Trout var för övrigt Vietnam-desertör i Sverige i ”Galapagos.”

    Jag har avhållit mig hittills men det är kanske är dags att titta på den förmodligen urusla till oigenkännlighet omstöpta amerikanska TV-filmen ”Riverworld” från 2003 i regi av Kari Skogland. Den verkar sakna Richard Burton-figuren och ha en all-American hero dude, ”Jeff Hale,” istället och ingen Hermann Göring heller vad det verkar. Men Emily Lloyd spelar Alice Liddell och Cameron Daddo Mark Twain.

    Men för att hylla PJF ska jag nog läsa om ”The Stone God Awakens” eller ”The Green Odyssey.”

  4. Enrico Barsetti Says:

    Läste också PJF i mina tonår på 70-talet,han och P K Dick var favoriterna

  5. OlaHe Says:

    R.I.P.

    Har länge funderat på att utarbeta en svensk avstickare till Wold Newton-mytologin. Någon här som skulle vara tillräckligt nördig för att vara intresserad?

    /ola

  6. J-h:n Says:

    Farmer gjorde ju originalet till det som t ex Alan Moore försökt sig på i League of Extraordinary Gentlemen och Kim Newman i Anno Dracula – ett helt universum där alla gamla klassiska kolportage- och pulphjältar harmoniskt samexisterar: Phileas Fogg, Tarzan, Doc Savage, Sherlock Holmes och många fler. Och han gjorde det långt innan det blev inne med postmodernism och intertextualitet och sånt där. (Visserligen gillade de att leka med fiktioner på 60-talet också, i Sverige var ju Sam J Lundwall inne och lattjade på den banan, om man nu ska hålla sig i sf-världen och ignorera folk som Jersild och Enquist.) Det vore verkligen kul att läsa om lite gammal Farmer och se hur det håller i dag.

  7. David Says:

    Ban-Ken: Jag visste inte att Sturgeon var förebilden till Trout — denna iktyofila roman-de-clef-grej gick mig spårlöst förbi. Mig gick referensen spårlöst förbi, som doktor Glas brukar säga.

    IOFS tycker jag att Dick och Farmer känns mera Troutiga — just mixen av den enorma iderikedomen och det ibland häpnadsväckande yxiga språket — Sturgeon var ju en av de mera eleganta stilisterna i sin författargeneration, så vitt jag minns …

    Som jag skrev ovan började jag ju läsa World of the Tiers häromnatten och jag häpnade faktiskt över hur ovigt, klunsigt och märkligt Farmer skrev i början av sin karriär. Sedan läste jag lite här och där i The Other Log, som var betydligt bättre. Eller också hade redaktören Donald A Wollheim (Lovecrafts gamla polare, som jag faktiskt har suttit bredvid på en SF-kongress, fylld av religiös vördnad över den omedelbara proximiteten till en äldre herre som faktiskt hade träffat H P Lovecraft in the pale and clammy flesh) hyvlat av texten åt honom.

    För övrigt en märklig känsla att läsa om en bok som man stavade sig igenom för trettiofem år sedan — med tanke på att atomerna i min kropp har hunnit bytas ut åtskilliga gånger kan jag likt Herakleitos säga: Jag stiger ned i en flod och jag stiger inte ned i samma flod — jag läser om Farmer och jag har aldrig läst honom tidigare — Är det returpengar på den här Lester del Rey-boken — ja, jag tror att man kan PANTA REY … öh … var var jag någonstans?

    J-h:n: Ja — Farmer var faktiskt något av en postmodern profet. Jag tror att det delvis var det som lockade mig — jag har alltid varit svag för fiktionslekar och metagrepp …

  8. ban~ken Says:

    Helt klart mer namnmässigt (X-ore FISKSORT) än stilistisikt. Men båda fiskarna var jämförelsevis misslyckade och behövde så att säga behålla sina dagjobb, till skillnad från Kurtan själv som undslapp scheisse fiction-stigmatiseringen och kunde börja groka med Generation H som i Hippie, och faktiskt sälja en hel del böcker.

    Sturgeon sysslade med en hel del annat än att skriva, för att försörja sig. Han hette inte ens så egentligen, det var bara en pseudonym. Han var släkt med Ralph Waldo Emerson och hette egentligen Edward Hamilton Waldo och man kan förstå att han skaffade ett ”Noam D. Pellume” när det som stod på dopattesten så att säga anspelade både på släktingen och SF-pionjären Edmond Hamilton.

    Här är några andra losers till SF-författare som verkar i de parallella universum jag tycker vi kan utgå ifrån finns jämsides vårt eget: Gilmore Pike, Isidore Turbot, Elmore Haddock och Philmore Bream.

  9. knutalbert Says:

    Jeg fant de første Riverworld-bøkene i hardcover et antikvariat i London for noen år siden, og de er fremdeles i hylle. Alle paperbacks er nok fremdeles i en eske i kjelleren. Vi trenger flere som kan leke med genrer på Farmers vis.

  10. Per CJ Says:

    Fine illustrasjoner, interessant tekst!

    Selv husker jeg stadig hvor spennende det var da jeg som ung leser kom over Farmers lek med bl.a. Tarzan-skikkelsen i en av antologiene til Bing og Bringsværd fra 70-tallet. Det var første gang jeg personlig støtte på denne type metalitterær lekenhet. Det har jo vært dem før ham, og mange – kanskje litt vel mange – siden, men på sitt beste var han veldig god. Nå var det nok noen av bøkene og bokseriene som var bedre ved start enn ved mål, men slik er det jo ofte i genren.

  11. Ahrvid Says:

    PJ Farmer gillade jag. Tyckte rent av att han var bra. Kanske inte jättestilist, men kul ideer och gåpåaranda kan kompensera för det!
    Hans Flodvärlden-svit var mäktig (men pratigare och tunnare mot slutet).
    Phileas Fogg-boken skrattade jag gott åt. Gällmo är f ö fortfarande around – syns på conerna ibland (i somras war han som jag Gopher på den stora Waltic). Det var väl också Farmer som skrev den där Ace-doublen med två romaner rygg mot rygg, som går ihop mot slutet.
    Han var nästan alltid läsvärd.

    –Ahrvid

  12. maria Says:

    …Och det är nu det blir riktigt läskigt, för det är första gången jag besöker din blogg. För en vecka sedan började jag gräva i bokhögarna som legat i säkert tio år, i lådor, efter tre flyttar. Men NU minsann, skulle det bli ordning på torpet… Jag kom inte så långt, för ….hmmmm… Den HÄR hade jag ju glömt, hur vare med den… och vem hade jag lånat den av…?
    Naturligtvis ”Jesus on Mars”. Två träffar på en vecka, efter tio år. Kul!

  13. Svensson Says:

    Har man tur så når man mitt eget Farmerinlägg om man klickar på mitt namn.

    ”Riverworld” tycker jag har karaktären av tidlös myt – med lite attityd. Farmer hade kul när han skrev, inte dåligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: