I går morse strax innan jag vaknade skulle jag skulptera Freddie Wadlings huvud ur ett stort mörkt rågbröd. Jag knackade på brödet, det brast som is och sprickorna bildade en Freddieprofil med örnnäsa. Freddie stod bredvid mig och skrattade hest.
I nästa avsnitt av drömmen visade det sig att Freddies fru Bella hade blivit närmast besatt av Griegs musik till Peer Gynt. För att försöka förstå varför satte jag för första gången på flera år upp min vinylspelare, kopplade in den och lade på en gammal vinylskiva med orkestersviten från Peer Gynt.
Mamma stod bredvid mig. Vi befann oss i ett stort vitt rum i en lägenhet jag aldrig har varit i tidigare. Efter en stund började musiken spraka och brusa. Jag tittade närmare på skivan och såg att vitt, bomullsliknande dun samlades under nålen. Till sist hade det blivit så mycket att pickupen halkade av skivan. Jag märkte att dunet kom från tröjan jag hade på mig.
”Ja visst ja”, sade jag till mamma. ”Det går ju inte att spela vinylskivor längre — det beror på alla mikrofibrer i luften.”
Sedan vaknade jag.
David Nessle 
mars 28, 2009 kl. 5:23 f m |
Freddie Wadling med örnnäsa! Jag föreställer mig att det ser ut som när Kalle Anka vanställer senatorns profil på Ankeborgs Mount Rushmore. Kan det skyllas på en överdos Carl Barks innan sänggåendet? F ö är ju Freddie som alla vet Sveriges största (enda) musikaliska geni.
mars 28, 2009 kl. 11:25 f m |
I ett gammalt nummer av Gastronomisk kalender berättas om en galamiddag som anordnades i samband med att en staty föreställande Gustav II Adolf skulle invigas i Göteborg. På bordet stod en byst av konungen. Den var i naturlig storlek och förfärdigad av smör. Din rågbröds-Freddie skulle ha varit en anslående pendang till den.
mars 28, 2009 kl. 12:03 e m |
Jan Å: Bra parallell, men jag intog inga Barksbröd före sänggåendet ,,,
Sermin: Vid Stockholmsutställningen år 1900 tror jag att de hade Oscar II helt i blockchoklad — skulpturer av mat var tydligen heta kring förra sekelskiftet …
mars 28, 2009 kl. 3:07 e m |
Hallå där, det gjordes en chockladavgjutning av David Beckham för bara ett par år sedan som fick vara med i nyheterna i SVT. Konsthantverket är inte utdött!
Fast visst var det länge sedan vi fick ett fint svenskt exempel. Kanske blir det bättre nu när det ska bli kungligt bröllop och allt. Hög tid att Aftonbladet drar igång en omröstning om vilket material brudparet ska avbildas i.
(Alternativt minns jag fel med några år och det är ett udda fenomen som dyker upp vid sekelskiften.)
Är det föresten för sent att pryda svenska paviljongen vid nästa världsutställning med en Ingmar Bergman skulpterad i knäckebröd?
U.J.
mars 29, 2009 kl. 5:31 f m |
Barksbröd… ouch! Men Freddie-bysten var väl bakad av råg allena? Barkbrödet får du spara till Runeberg-bysten. Av knäckebröd skulpterar man lämpligen Gustav Wasa. Eller vad sägs om en Adolf Fredrik av hetvägg? Man kanske kan göra hela regentlängden av bageriprodukter till prinsessebröllopet? Karl XIV Johan av mille-feuille?
mars 30, 2009 kl. 4:15 e m |
Undertecknad har minsann sett Hr. Wadling i ingången på byggvaruhuset Sylvan här i Göteborg. Det ni!
Annars, David, är nog diagnosen galen, spritt språngande galen, tyvärr. Du drömmer konstigare än till och med jag gör, och det vill inte säga lite.. :)
maj 18, 2009 kl. 5:06 f m |
Haha.. Visst är det spännande hur hjärnan fullkomligt bombar med tänkerimpulser(finns det ett medicinskt ord för detta tro?) nattetid (eller för övrigt vid valfri tidpunkt på dygnet då man råkat nicka till)? Kul att se att det inte bara är jag som upplever detta fenomen.
Ps. jag gillar parenteser.
maj 20, 2009 kl. 9:37 f m |
Ännu en förvirrad dröm från en genialisk skrivarhjärna :)