Tredje rikets filmstjärnor hette konstiga saker …

lizzi-holzschuh

Lizzi Holzschuh klapprar när hon går.

gina-falckenberg

Gina Falckenberg  tar den snabbaste vägen till Halmstad.

heli-finkenzeller

Heli Finkenzeller — släkt med Fågelhandlaren

claire-fuchs-kaufmann

Claire Fuchs Kaufmann — säg åt henne att sluta!

olly-von-flint

Och vad Olly von Flint har haft för sig törs jag knappt tänka på …

(Det finns drivor av liknande samlarbilder  här —  tusentals små skimrande, sekulära ikoner . Förutom Olly och hennes väninnor kan man även  få se större fixstjärnor  som Garbo och  Leander förvandlas till kvasirelisgiös Art Deco-kitsch.)

Annonser

20 svar to “Tredje rikets filmstjärnor hette konstiga saker …”

  1. Åke Forsmark Says:

    Skitavackra. Tänk om vi fick ha sådana där läckerheter till dagens stjärnor. Tänk er att se Helena Bergström, Persbrandt och Oka Rapace i det där utförandet.

  2. Urban Says:

    Där, Åke Forsmark, har du uppslaget till en hel konstutställning.

    U.J.

  3. David Says:

    Åke F: Ännu en kollega som har hittat hit — välkommen! Och, ja, jag blir lite sugen på att måla art deco kitsch-ikoner. Det är kanske nästa stora grej …

  4. ban~ken Says:

    Det fanns en annan svenska, utöver die Leander alltså, som kollaborerade på vita duken: Kristina Söderbaum. Hon spelade t.o.m. en huvudroll i den ökända rullen ”Jüd Suß” och gifte sig med dess regissör, Veit Harlan, vars brorsdotter lustigt nog gifte sig med Stanley Kubrick.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Kristina_S%C3%B6derbaum

  5. David Says:

    Ban-Ken: Ja, hon var också rikt representerad bland de fantastiska samlarkorten — men namnet var inte tillräckligt underhållande. Det här med Veit Harlan och Jüd Suss kände jag ju till men brorsdottern och Kubrick var en nyhet — en verklig ”Visste ni att …?”

  6. David Says:

    Förresten minns jag en gång på åttiotalet när någon jag kände bodde i ett sånt där burget dammigt gammalt stenhus från sekelskiftet här i Göteborg och det i samma uppgång fanns en dörr där det stod ”Söderbaum” — jag hejdade mig förstås och började fantisera om att det var Kristina Söderbaum som gömde sig därinne — att hon kanske aldrig gick ut, utan kommunicerade endast genom brevinkastet, som Quislings änka. Men K S (inte kapten Stofil) återvände ju aldrig till Sverige, så jag var helt ute och cyklade.

    En annan gång fantiserade jag om att den dåförtiden rätt nyfrigivne Sigvard Thurneman — Salaligans under fyrtio år på Säter inspärrade ledare — bodde i en hyreslägenhet i Sala där persiennerna alltid var nedfällda. Lägenheten tillhörde en viss ”S. Nilsson” — Thurnemans ursprungliga namn var ju Sigge Nilsson — sedan gjorde han ett anagram på ”Manhunter”. Men inte heller denna gång hade jag rätt — Thurneman bodde efter frigivningen i någon Stokholmsförort vill jag minnas … (han åkte in 1936 och kom ut någon gång på sjuttiotalet — det måste ha varit en ganska svår omställning …)

    Och nu är jag vådligt off topic igen …

  7. David Says:

    Någon gång på sextiotalet var det tydligen som S T släpptes lös — allt enligt det allvetande Wikipedia:

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Sigvard_Nilsson-Thurneman

    (Det är säkrast att jag rättar mig själv innan nån annan hinner före …)

  8. ban~ken Says:

    Strunta i att vara on-topic, det kan vara det tråkigaste som finns.

    Kubbe hade ju judisk bakgrund så man undrar vad gamle Veit tyckte. Jag glömde fråga Kubbes svåger Janne om det här när jag träffade honom.

    Fru Südträd höll nog som bäst på att ladda för sin sista filmroll, mot Hugh Grant i början av 90-talet, medan du cyklade ute — i Götet.

    Om jag inte tar helt fel så var det till Abrahamsberg, eller någon annan av de västliga stationerna på den gröna linjen som Sigge Manhunter drog sig tillbaka och korresponderade med sina forskarpolare runt klotet (han hade under tiden på Säter blivit världsledande på kunskaper om vissa orientaliska språk, enligt snacket men kommer tyvärr inte ihåg vilka). Wikip skriver att ”det är inte känt om Nilsson var medveten om [anagrammet] när han tog namnet” men (o)sunda förnuftet säger mig att han var det.

  9. ban~ken Says:

    På tal om anagramnamn à la Thurneman så har jag haft en dröm (måste det ha varit) där jag lyckades uttyda vad det nya efternamnet på denna författare var anagram för.

    ”Alexander Ahndoril, född Gustafsson 20 januari 1967 i Upplands Väsby, är en svensk författare och dramatiker.”

    Nu kan jag inte för mitt liv komma ihåg vad det skulle stå för, därav drömmisstanken. Kan någon hjälpa mig.

    För övrigt tycker jag det är lika slarvigt och tabloidpressyltat att kalla DMC för Salaligan som jag tycker det är att kalla drottning Tirsa för Kristi brud. (jag uppehåller mig i Uppland som ni märker)

    Tirsa är uppenbarligen ett anagram på ‘satir’ för övrigt.

  10. David Says:

    Benka-N: Den kabbalistiska uttolkningen av Tirsa fick mig att skratta till. Sedan kan man ju diskutera huruvida Sigge Nilsson och och hans vanartiga vänner istället borde ha hetat Run-DMC. Och tagit in Steven Tyler på refrängsång. Och slutat med skosnören.

    Jag kan göra Ahndoril till panodil om jag får vända uppochner på D-et. Men det får jag väl inte. Och dessutom får jag lite bokstäver över: Pahnodil (r) — den radikala värktabletten.

  11. David Says:

    Nej det kan jag förstås inte — jag vänder uppochner på d-et och använder det dessutom — äter moderkakan och har den kvar. Jag tror jag har feber. Rättelse: Jag vet att jag har feber …

  12. David Says:

    Om jag får använda förnamnet också kan jag prestera en rysk kortnovell:

    Andrei handla Rolex

    Med viss reservation för eventuella borttappade bokstäver — jag har fortfarande feber …

  13. Svensson Says:

    Thurneman hade i fängelset läst det enda språket, det sanna språket, det välgjorda språket: SAMS-KRITA (efterledet av roten kri, ”göra”) – alltså i dagligt tal SANSKRIT.

    Att det skulle ha varit ”diverse orientaliska språk” betvivlar jag men jag kan ju ha fel.

  14. ban~ken Says:

    Svensson: jag är urlessen att jag uttryckte mig i plural. Tiden var sen, och sommarmässigt ur led, men det är egentligen ingen ursäkt.

    Sanskrit är för övrigt ett anagram på ‘snark-rit’, eller ‘tirsansk’ för att återknyta till Åsa Waldau.

  15. ban~ken Says:

    Nej, snarkrit kan det ju inte bli eftersom ett S tycks ha transmogrifierats till ett R. Snask-rit, ska det vara.

  16. Svensson Says:

    Men är inte ”sanskrit” = ”sand-skrift”?

    Man skulle ju inrätta en professur i sanskrit i Uppsala 1920; kung Gustav V underrättades och han sa att det var bra, nu får studenterna lära sig skriva i sand…

  17. Gustaf G Says:

    Kan nämnas att det finns ett punkband som heter Thurneman
    http://www.myspace.com/thurneman

    Deras skivbolag heter förstås DMC redords och har bl a givit ut en samlings-ep med namnet Den Magiska Cirkeln. På skivan medverkar förutom Thurneman även Linköpingsbandet Svartenbrandt, så det är något av en förbrytarfestival.
    (Kan diskuteras hur god smak det är att namnge band efter seriemördare och bankrånare, men som gitarristen Klaus Flouride i Dead Kennedys sa när en journalist frågade honom om han inte tyckte det var osmakligt att sätta upp en spelning den 22 november: ”The assassinations weren’t in very good taste either.”)

    Måste även tipsa om att mitt favoritband Förmögenhet, som är med på DMC-ep:n, har gjort en låt där de hyllar Slas:
    http://www.nittondestolen.se/

  18. Gustaf G Says:

    … såg att de flyttat låten från förstasidan. Gå in under ”Recensioner” så hittar ni den, och andra, bokrecensions-låtar.

  19. ban~ken Says:

    Den Magiska Cirkeln har inspirerat till musik ända borta i nordvästra England. Hos Norsk Rikskringkasting kan hugade få ett smakprov på Manchesterbandet All the King’s Mens fräsiga ”The Salaligan”: http://tr.im/v8lx

    Vill man höra hela låten så säljer NRK den gärna för NOK 8,50 eller varför inte lyssna gratis med Spotify: http://tr.im/v8oU

    All the Kings Men sjunger inte bara om ”the Swedish sticks” utan framför på samma album även en sång döpt efter den svenska huvudstaden. Hmm, kom inte 80-talsbandet the Stockholm Monsters också från Manchester? Deras skivbolag var hursomhelst Factory Records.

  20. ban~ken Says:

    Jag fortsätter mina bokstavsomkastningsövningar med att ge mig på namnet LARS KEPLER. Tyvärr kan jag inte hitta något engelskt ord med dold agenda i stil med MANHUNTER, om inte KRAPSELLER räknas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: