Det förflutna i färg II

den-gamle-och-storen

Som jag konstaterade i mitt förra inlägg om vårt färgglada förflutna är det svårt att föreställa sig att forna tiders människor överhuvudtaget var i färg — det är nästan så att man tror att Hjalmar Branting irrade kring i en sepiabrun dimma, eller att Edgar Allan Poe hade en daugerrotypisolbränna som fick honom att glänsa som en silveroxiderad skalbagge.

mannen-i-timmerstrukturen

Gustaf Wernersson Cronquist har redan visat för oss att tjugotalets Stockholm faktiskt var i färg, men i kommentarerna till det inlägget berättade Embla om något ännu mer fascinerande — färgbilder från den förrevolutionära Ryssland. (Jag är henne evigt tacksam för tipset,  och ärligt talat ganska förvånad över att jag inte hade fått reda på detta på något annat sätt — upptäckten av bilderna borde ha avsatt större svallvågor i massmedia, tycker man. Nu fick vi istället reda på dem genom frågespalten Ask Embla.)

afghanskt-fangelse-1907

Afgahanskt fängelse, 1907

Sergej Michajlovitj Prokudin-Gorskij (i den trängre vänkretsen ofta kallad Сергей Михайлович Прокудин-Горский) uppfann alltså ett eget färgfotosystem  kring förra sekelskiftet och lyckades entusiasmera en viss Nikolaus II att skicka ut honom för att dokumentera hur det jättelika och dödsdömda tsarryssland som det såg ut så där fem i tolv —  innan två världskrig, en kapad folkresning och åtskilliga år av terror och vanskötsel satte sin prägel på landet.

en-glad-trio

Inte för att det imperium som Prokudin dokumenterar verkar vara så välskött att det direkt stör — hans färgbilder visar ett land som är så efterblivet att det ofta känns som om de är tagna 1860 snarare än 1910 — det här är defintivt Tjechovs och Tolstojs Ryssland, men ibland är det faktiskt också Gogols och Pusjkins …

hantverkare

Prokudins färgfotosystem hade en märklig akilleshäl — han hade lyckats räkna ut hur han skulle fånga färgerna i kameran, men han hade problem med att kopiera dem på papper. Systemet  bygger på samma princip som Technicolor — man avskiljer de olika färgerna med hjälp av filter framför linserna och lagrar dem på separata glasplåtar. Prokudin själv fick aldrig se sina bilder i full färgprakt. Det är egentligen först efter datorrevolutionen som det har blivit lätt att scanna in de tre färgerna och lägga ihop dem i Photoshop  —  genom en magisk, alkemisk process framträder plötsligt en färgbild som ingen har sett sedan Prokudin blickade in i sin kamerasökare för hundra år sedan.

barservering

En annan liten egenhet med Prokudinprocessen  är att de tre färgerna inte dokumenteras  samtidigt, utan i en snabb följd, vilket innebär att den rörelseoskärpa som uppträder blir olika i olika färglager — på kurortsbilden här nedan kan man längst till vänster se hur någon rundar hörnet i avfyrningsögonblicket och går till eftervärlden som en lilaskimrande vålnad.

spa-i-kurorten-bordzjomi-ca-1905-1915

Kurorten Bordzjomi

(Det bästa av allt är att det finns enorma mängder Prokudinbilder — jag tror det är ungefär tretusen stycken. Library of Congress äger samlingen av glasplåtar och har lagt ut alltsammans på nätet, men de har inte haft resurser att återskapa alla utan  låter glada amatörer ladda hem färgseparationerna och hjälpa till  — många fantastiska vyer väntar tydligen fortfarande på att återupptäckas …)

12 svar to “Det förflutna i färg II”

  1. Mall Stålhammar Says:

    Tack David, för detta titthål in i mina morförfäders Ryssland! Har irrat runt lite i arkivet, helt osannolikt! Mall

  2. David Weman Says:

    ”och ärligt talat ganska förvånad över att jag inte hade fått reda på detta på något annat sätt — upptäckten av bilderna borde ha avsatt större svallvågor i massmedia, tycker man.”

    Tja, den har ju varit uppe rätt länge, ännu längre än dec 03 om jag minns rätt. Memes (webbvarianten) fanns väl redan då, men var inte lika vanliga.

  3. David Olgarsson Says:

    Om detta nu inte är ett sådant där aprilskämt så måste jag säga att jag är mäkta imponerad och fascinerad av bilderna.

  4. Giancarlo Says:

    Fan.. Jag som tänkte tipsa dig om detta!! (skojar absolut inte!)

    Kan då istället tipsa om fransmannen Alberts Khans färgbildsamlingar från 1910-talet, då han samlade färgbilder från hela Frankrike.(Kolonialutställningen i Paris 1913 är fantastisk).

    Hans svartvita samlingar är även från vissa franska kolonier, t.ex. från perifiera områden i Dahomey och det gamla Marocko, vilket är verkligen fascinerande.

  5. David Says:

    David W: Ja — det säger kanske mera om hur bra jag följer med i nyhetsrapporteringen periodvis. Det enda jag kan vara säker på att få ta del av är det som det skrivs om på löpsedlarna — verkligt brännande riksangelägenheter som vad Laila Bagges rumpa har haft för sig i veckan.

    David O: Personligen hade jag nästan blivit ännu mer imponerad om det faktiskt var ett aprilskämt …

    Karl-Jan: Stort tack för tips om Albert Khan — det ledde både till hans fotografier och till sökordet ”Autochrome” som visade sig vara ett veritabelt Sesam öppna dig för gamla färgbilder!

  6. Erik Petersson Says:

    Men jag trodde att han projicerade bilderna på en duk, genom att låta en röd, en grön och en blå lampa lysa genom de tre svartvita bilderna. Som diabilder. Det vore ju ingen poäng att skapa 3000 färgbilder om man saknade en process för att visa dem.

  7. David Says:

    Erik P: Jo — vid närmare fältstudier på nätet upptäckte jag att det var så det förhöll sig. Det vore ju dessutom märkligt om den — förviso svage och inkompetente — Super-tsaren gav honom pengar för att fara runt imperiet utan att han hade något att visa upp. Men Prokudin kunde inte mångfaldiga bilderna och han kunde som sagt inte fånga dem på papper. Plus att färgåtergivningen gissningsvis blev lite särpräglad när man använde kolorerade lampor bakom svartvita plåtar. Det är också lite lustigt att Prokudins färgbilder blir naturtrognare och mindre gryniga än autochromebilderna när man scannar in dem och korrigerar färgbalansen — så till vida har i alla fall ingen sett dem tidigare. Men faktum kvarstår — jag hade inte riktigt läst hemläxan när jag skrev artikeln ovan.

  8. anders westerberg Says:

    Hallå David. Vill bara uppmärksamma dig på att Prokudins bilder ställs ut av Crimson på Fotomässan 13-15 november i år. Jag var precis nere i Georgien och råkade få syn på hans stämningsfulla bilder i Batumi på det märkliga lilla Nobelmuseet där nere. Bland fascinerande ointressanta artefakter som flaskor med olja och fotogen från förra sekelskiftet, fanns en utställning från hans dokumentation av Nobelbrorsornas oljeutskeppningsstad Batumi.

  9. David Says:

    Anders W: Wow, har du varit i Batumi — Den talangfulle unge värdetransportrånaren Josef Vissarionovitj ”Stalin” Dzjugasjvili uppehöll sig där under en period och försökte bland annat utpressa bröderna Nobel, vill jag minnas. Tack för tips för övrigt — synd att det bara är tre dagar. Just nu bågnar jag under min arbetsbördan och förflyttar mig knappt från hemmet …

    • anders westerberg Says:

      Jo, och Batumi har ett ännu mindre, ännu märkligare litet museum till Josefs ära. Där kan man beskåda hans egen handduk och strykjärn bl a. Ytterst egendomligt att hans få veckor i Batumi kunde lämna sådana outplånliga spår att en helgedom upprättades på det viset…
      Men georgierna har ju en fin tradition av starka män, med Sakashvili i högsätet idag t ex. En film på det temat som jag inte vet om du sett är Botgöring av georgiern Tengiz Abuladze. Huvudpersonen och despoten Varlam ät modellerad på Beria, ännu en landsman med nypor av stål. Grymt stark rulle, som dryper av gift och humor. Varlam är den kultiverade och upplyste despoten som omväxlande far ut i operaarior och avrättar obekväma, med samma förbindliga leende. Kunde nästan ha varit en Nessle-serie;)

  10. ban~ken 6000 Says:

    Här är ännu fler fantastiska sekelgamla färgbilder, från hela världen. Den franska bankiren Kahn blev så inspirerad över de bilder han tog i Japan 1909 att han skickade ut fotografer och filmare till olika platser runt hela planeten. Första världskriget dokumenterades på köpet. Museet ligger i Paris. BBC har gjort en programserie i nio delar som man skulle vilja se, eller åtminstone skaffa boken de gav ut. http://www.albertkahn.co.uk/photos.html

    • Claes Says:

      Albert Kahns underbara värld gick väl på Kunskapskanalen om jag inte minns fel? Just den kanalen är ju ett av få skäl till att behålla glåmskåpet i vardagsrummet. Fantastiska bilder och en mycket bra produktion av BBC.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: