Kapten Stofil nummer 34 på väg till prenumeranterna

Det är med stolthet, tillfredställelse och en icke ringaktig portion pösmunksbetonad självbelåtenhet som jag har äran tillkännage att senaste numret är på väg ut till stugor, pörten och härbren. Vårt superbt pålitliga tryckeri — Svärd och Söner i Falköping — lyckades få fram det på ny rekordtid och skicka iväg det för att möta sina skapare innan de gick på semester.

Av nämnda skapare avreste en — nämligen Jocke Lindengren, ledsagad av barn och blomma — på fiskesemester till Norrland samma dag som tidningen kom. Martin har turen att bo och arbeta i Stockholm och kunde därmed inte inkallas till trältjänst.

Återstod alltså bara jag, som har fått privilegiet att sätta mina fingeravtryck på vartenda exemplar som skickas iväg — jag har stoppat ner ungefär sjuhundra tidningar i kuvert, och även lagt i prenumerationspåminnelser i förekommande fall.

Dessutom blev jag tvungen att baxa iväg elva kartonger till posten för vidare befordran till Sexdrega, Porrmyran, Anusviken och andra exotiska platser i vårt suspekt elongererade och falloformiska land. Jag tog en taxi och hade turen att betjänas av en gentleman från Alladins förtrollade land som helt vänligt hjälpte mig med såväl i som urlastning och dessutom bar upp hälften av kartongerna på postens företagskontor.

Detta ägde rum igår, så med lite tur får berörda parter  sina tidningar i morgon fredag.

(Stofiltecknaren John Andersson — som tydligen tittar in här på bloggen emellanåt — ber mig förresten att korrigera uppgiften om titeln på hans serie i ett tidigare inlägg: Det spökar i Hagsätra, ingen annanstans.)

Advertisements

13 svar to “Kapten Stofil nummer 34 på väg till prenumeranterna”

  1. Robert Huselius Says:

    Hoppas ni har självhäftande kuvert, så du inte haft måst sitta och tunghäfta.

  2. proteus Says:

    Aldrig trodde jag väl att Nessle skulle glömma ett bindestreck.

  3. Urban Says:

    Har ni prenumeranter i Sexdrega? Det är i mina trakter.
    Själv tycker jag att det lokala namnet Grovare är roligare, i synnerhet som vägskylten dit fick flyttas en kilometer eftersom någon slutligen kom på att det var opassande med texten ”Grovare 6”.

    U.J.

  4. David Says:

    Robert: Kuverten är förklistrade, så just det momentet gick ganska smärtfritt.

    Proteus: Bindestreck? Var då? Jag tror du har en överdriven uppfattning min språkliga ofelbarhet …

    Urban: Tyvärr tror jag inte att vi har några prenumeranter i Sexdrega — jag drog bara till med ett knippe pornografiska ortsnamn på måfå — även om tidningen har läsare på många sällsamt klingande orter.

  5. Björn Says:

    Kapten stofil har de finaste kuverten.

  6. Gustaf G Says:

    Kan meddela att jag fick mitt mitt bruna kuvert i brevlådan idag, en högtidsstund som alltid! Ska dessutom se till att tipsa min ex-flickvän Christina (född -65) om den djuplodande analysen av skräcksommaren -72. Hon har berättat hur Frankensteins monster på tv fick henne att drömma mardrömmar i veckor när hon var sju…

  7. Fredrik T Says:

    Fick också mitt vackert bruna kuvert härom dagen. Vill ge David en särskild eloge för rutan med den militära lägesrapporten rörande ”generalbasen och det tunga batteriet”.

    Krig med musikinstrument är ju f ö en klassisk genre inom tecknad underhållning. De som inte redan sett den uppmanas varmt att taga del av Disneys Silly Symphony-film ”den stora musikfejden” (Music Land) från 1935 där invånarna i Land of Symphony respektive Island of Jazz (regerat av en antropomorf saxofon med drag av Paul Whiteman) bombarderar varandra med allehanda toner.

  8. David Says:

    Fredrik T: Tack!

    Själv har jag ända sedan barnaåren älskat artonhundratalstecknaren Grandvilles visioner av krig mellan symfoniorkestrar. Men Music Land är också en av mina Silly Symphony-favoriter — fast jag tycker förstås rent generellt att SS ofta är roligare att se än alla dessa filmer där en efterbliven hillbillyhund sätter sig på vassa föremål och säger ”Gosh!” — eller för den delen förnumstiga möss som mästrar omgivningen och koleriska ankor. som slänger sjömansmössan i marken — jag är nog mera en Tex Avery-kille …

    Mycket Paul Whiteman just nu , f ö — min favoritlåt med honom är nog den hisnande patetiska ”Gloomy Sunday”:

    Sunday is gloomy,
    My hours are slumberless,
    Dearest, the shadows I live with are numberless
    Little white flowers
    will never awaken you
    Not where the black coach of sorrow has taken you
    Angels have no thought of ever returning you
    Would they be angry if I thought of joining you
    Gloomy sunday

    Sunday is gloomy
    With shadows I spend it all
    My heart and I have decided to end it all
    Soon therell be flowers and prayers that are sad,
    I know, let them not weep,
    Let them know that Im glad to go

    Death is no dream,
    For in death Im caressing you
    With the last breath of my soul Ill be blessing you
    Gloomy sunday

    Dreaming
    I was only dreaming
    I wake and I find you
    Asleep in the deep of
    My heart
    Dear

    Darling I hope that my dream never haunted you
    My heart is telling you how much I wanted you
    Gloomy sunday

    (Något märklig otrografi härochvar i den här nätversionen …)

  9. ban~ken Says:

    Åhå, ”Szomorú vasárnap,” det lilla suicidörhänget omgärdat av de makabraste urbana legender så här på onsdagsförmiddagen. De flesta förknippar Seress Rezsős gamla slagdänga med Billie Holiday men jag har alltid haft en svaghet för den i andra versioner t.ex. sådana med Jávors dikt i magyaroriginal och har till och med varit med om att göra sådana inspelningar. Holidays version är förvisso fenomenalt luguber men en annan man kan hålla fram är den skotska popparen Billy Mackenzie som gjorde en cover ett antal år innan han faktiskt tog livet av sig. Ett senare täckande av låten framfört av den magnifika divan Diamanda Galás går inte heller av för teatraliskt morbida hackor.

  10. David Says:

    Ban-Ken: Nu börjar bloggen snart bita sig i svansen: den ungerska självmordssången spökade faktiskt redan i kommentarerna till ett av de allra första inläggen, från januari 2006 — fast jag hade hunnit glömma det innan du påminde mig om Gloomy Sundays ursprung:

    https://davidnessle.wordpress.com/2006/01/15/litteratorer-ohoj/

  11. Martin R Says:

    Hur förhåller sig egentligen de baskerklädda musikkåristerna i serien till uttrycket ”Bebop originalaskkopp”?

  12. Galaxa Says:

    Ni vet väl att the Rhythm Boys fick sin start i Paul Whitemans orkester? Och att Bing Crosby var med där? J

  13. proteus Says:

    ”såväl i som urlastning”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: