Den släktkäre Eugen

Jevgenij Dzjugasjvili stor

Här ovan ser vi Eugen (eller Jevgenij om ni hellre vill) Dzjugasjvili. Han tycker inte om när man pratar illa om hans släkt.

Uppfylld av rätffärdig harm åtalade han tidningen Novaja Gazeta för en artikel införd 22 april i år där journalisten Anatolij Jakoblov hade mage att hävda att Jevgenijs farfar personligen skrev under många tusen dödsdomar och låg bakom massakern på polska officierare i Katyn 1940.

Som ni redan har förstått hette Jevgenijs farfar Iosif Dzjugasjvili, bättre känd under sitt nome de guerre Josef Stalin.

Artikeln var tydligen full av våldsamt tillspetsade och tendentiösa formuleringar som den nedanstående:

”Stalin och hans hemliga polis är bundna till det blod de spillde genom de allvarliga brott de begick, framför allt mot deras eget folk.”

”Allvarliga brott”! Får dom verkligen skriva vad som helst? Men igår kom domstolen hur som helst fram till att åtalet ogillades, så nu är det fritt fram att kalla farfar Josef för både det ena och det andra — ”autokrat” — ”fuling” — ”inte alls ett universalgeni” — ja … det är knappt så fantasin räcker till …

Och en misslynt Jevgenij återvänder  till Georgien …

SAPA990115134410

Tillägg: Artiklar om rättsfallet kan man läsa bland annat i Guardian och svenska Journalisten. Sedan vill jag passa på att komma med ett litet lästips till Jevgenij och andra som vill veta mer om vad farfar Iosif hade för sig — den brittiska journalisten Simon Sebag Montefiores båda fantastiskt välskrivna och välresearchade böcker Stalin: The Court of the Red Tsar och Young Stalin (som skildrar unge Iosifs tidiga karriär som sällsynt brutal värdetransportrånare i Georgien och djärv yrkesrevolutionär). En liten varning till Jevgenij dock: det nämns faktiskt ett och annat om ”allvarliga brott” i de här böckerna …

unge stalin

Annonser

11 svar to “Den släktkäre Eugen”

  1. Ahrvid Engholm Says:

    Idén om att ha ett land där ledaren kallar sig något som närmast kan översättas till ”Stålmannen” får tanken att svindla. Det är nästan lika bisarrt som att ett land skulle ledas av en viss Schicklgruber.
    Men att man i dagens Ryssland tydligen i alla fall får skriva att Stalin var en smula knepig, är i alla fall hoppingivande. Endera dagen kanske de slutar att skicka tanks på turistbesök till mindre grannländer.
    I motsats till en del tror jag att det KAN finnas hopp för Ryssland. Churchill kallade landet för (ungefär) en gåta inlidat i ett mysterium omgivet av dimridåer. Hur det än är, är man betydligt öppnare nu än under sovjettiden – det går inte att jämföra. Och öppenhet gör att positiva omdaningskrafter med tiden kan få en chans.
    Detta i jämförelse med Nord-Korea, som antagligen måste kollapsa fullständigt, innan något nytt kan hända. Och att skicka dit Sven-Göran Eriksson som deras landslagstränare är nog ett bra steg på vägen mot detta. Sven-Göran Eriksson för Nobels fredspris, kanske!

    –Ahrvid

  2. Dvärghundspossen Says:

    Hitlers efterlevande däremot har väl bytt efternamn hela bunten… har för mej att jag läst detta nånstans. Å andra sidan har väl tyskarna generellt lite annat förhållande till den tidsperioden än ryssarna…

  3. Dvärghundspossen Says:

    Hm, ”Hitlers efterlevande”, skulle förstås vara ”Hitlers nu levande släktingar”, inte ”efterlevande”.

  4. ban~ken Says:

    Jag gillar bilden på Jevgenij när han sitter med tidningen ”Ja ruskij” (=Jag är rysk) framför sig och gör den universella gesten för ”Vid Plekzy-Gladz’ mustascher!”

    Det finns fortfarande folk i vår värld som heter Hitler i efternamn men om de är släkt med typ Hitlers bröder är svårare att säga. Det var tydligen aldrig något särskilt vanligt namn före Adolf drog det i smutsen. I Sverige har vi minst en person som heter Hitler–i förnamn. Detta enligt Eniro.

    ”Skicka blomma eller present
    Hitler fyller år 4 mar”

    Samma källa ger 57 träffar på efternamnet Stalin. Ingen heter Josef utan det rör sig mest om ganska vanliga svenska förnamn, och så ett mindre vanligt: Happines (med ett s). Gissningsvis betonar de den andra stavelsen i Stalin så att det rimmar med t.ex. Wallin.

    Andra anmärkningsvärda svenska efternamn jag hittade på Eniro: Pol och Pot. Det senare kan dessutom föra tankarna till jazztobakiana vilket inte gör det mindre intressant.

  5. J-h:n Says:

    Jag tyckte också det såg ut som om Jevgenij satt och snurrade sina mustaschspetsar för att bli extra lik farfar, tråkigt nog utan att genast associara till Plekzy-Gladz.

    Stalin med betoning på andra stavelsen är mycket riktigt ett inte jätteovanligt svenskt efternamn.

  6. David Says:

    Ahrvid: Ja — artistnamn som Stalin (Stålmannen) och Molotov (Hammaren) säger en del om machismon i bolsjevikkulturen. Man förstår ju direkt att Trotskij (pennan) inte riktigt platsar — lite som ”vem ska bort” med Magnus Brasse och Eva …

    Dvärghudspossen: Kollar man in Hitlers stamträd —

    http://history1900s.about.com/library/holocaust/nhitanc.htm

    — så kan man dels konstatera att det myllrar av alternativa stavningar — ”Hitler, Hiedler, Hüttler, Hytler, Hittler” — och dels att de förekommer på både fädernet och mödernet. Inavel brukar det kallas. Jag vet inte om någon som lystrar till det välljudande namnet Johann Nepomuk Hüttler känner behov av att ändra något för att hans ättling skämt ut sig. Utom möjligen mellannamnet Nepomuk …

    Ban-ken, J-h:n: Jag valde bilden just för den fina ”Jag tänker just skruva till mustascherna som om jag vore starke mannen på en cirkus ca 1910”-vibben.

    … Samt för det lite sunkigt, sorgligt provinsiella i denna bild på en pensionerad flygvapenöverste från Georgien vars pappa Yakov begick självmord genom att slänga sig mot koncentrationslägret Sachsenhausens elektrifierade stängsel samma vecka som massakern i Katyn blev känd — möjligen just p g a den — och nu står sonen och förnekar att den har inträffat, samt solar sig i glansen av farfadern — den grymmaste despoten sedan Ivan ”den förskräcklige” Grosny …

    Det är något tragiskomiskt över det hela. Med avsevärt eftertryck på ”tragi” …

  7. Juan Delgada Says:

    Ursäkta att jag skriver det här, men det är ju mer eller mindre ofrånkomligt. Jämför bilden på den unge Stalin på bokomslaget med tredje mannen från vänster (aka David) på bilden från bokmässan strax nedanför. Exakt samma person!

  8. David Says:

    Juan Delgada: Jag tror det är hårsvallet som duperar dig — under alla omständigheter är den unge Stalin inte direkt min role model, så om jag liknar honom är det att betrakta som ett olycksfall i arbetet. Jag försöker snara satsa på en mix av Folke Sundquist och Oscar Wilde — med en knivsudd Jonathan Ross inslängd …

    Och personligen tycker jag förstås det är mer häpnadsväckande att hr Delgada ser ut som en levande avbild av den framstående mytomanen, medlöparen och melodikern Johnny Bode — och dessutom verkar ha samma astrologiska tecken och födelseår som vederbörande. Spooky. Jag var en kärlekskonstens mästare indeed …

    Och medan vi är inne på döda ringare (som översättartermen lyder) kan vi ju passa på att konstatera att Jevgenij härovan på den nedre bilden företer en närmast kuslig likhet med Carl-Gustav Lindstedts gamle vapendragare Arne Källerud … Jag vet inte riktigt vad jag ska dra för slutsatser av det …

  9. Juan Delgada Says:

    Att det inte är ”Stålet” (för övrigt underligt att välja diktator-smeknamn ur samma kategori som avdelningen Svenska speedway-förare) som är stilikon kan om inte annat konstateras om man kollar på skjortan. Stalin never went tropical, som det bevingade uttrycket ljuder.

    Om jag skulle ha gissat på en förebild skulle jag ha gissat på snubben som spelar den manlige huvudrollen i F W Murnaus Sunrise – A song of two humans från 1927. Världens 12:e bästa film enligt They Shoot Pictures Don’t They.

    Likheterna med Bode är, som du säger, skrämmande. Dessutom verkar vi ha samma titel också, Kammersänger! Jag är stum inför dessa faktum, C G Jung roterar i sin grav. Appropå Jag var en kärlekskonstens mästare, vet du i kraft av ditt ämbete var man kan gräva upp ett ex av den? Jag behöver något att läsa efter Kinskis självbiografi. Ev kan jag tänka att byta till mig ett ex mot ett väl tummat ex av Sexuallivet (Unser Geschlechtsleben) skriven av Med Dr Fritz Kahn från 1945, med 32 planscher därav 14 i färg (under medverkan av Med Lic Malcolm Tottie).

  10. David Says:

    Juan: Murnau-mannen George O’Brien hade väldigt mycket min frisyr, faktiskt. De som har ett starkt och levande intresse för mitt hår kan klicka på nedanstående länk:

    Däremot har jag dessvärre inga överskottsexemplar av Delgadas ”Jag var en kärlekskonstens mästare” — men jag tycker man ser den anitkvariskt av och till — mycket oftare än Bodes andra böcker som Dö i tid och Johnny Bodes brokiga förflutna …

  11. Svensson Says:

    OT re Bode: Nu finns ”Bordellmammas visor” på CD, det har det kanske gjort länge men i alla fall. Trodde jag såg ett unikt vinylex på en loppis för tio år sedan men nu kan envar porrsångare andas ut, en unik kulturskatt är bevarad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: