Festlig fortbildning

energy

För några dagar sedan råkade jag snubbla in på den här hemsidan som jag inte sett sedan cirka 2002. Det förvånade mig en smula att den fortfarande ligger uppe — och jag slogs av hur antikverad den såg ut. Såna här gamla handslöjdade  HTML-sidor börjar kännas som  ett slags cyberrymdens Skansen — så snabbt har utvecklingen gått: ”Kom ihåg min son — när jag var liten flätade vi vår HTML-kod i näver.” (Okej — nu har jag redan lyckats komma bort från ämnet. Jag försöker igen:) Sidans kvalitet ligger inte främst i den nostaligska tillbakablick som den erbjuder mot det tidiga tvåtusentalets bekymmerslösa och oskuldsfulla forntid, utan i den glimmande skattgömma av pedagogiska sånger från femtiotalet som breder ut sig inför våra klentrogna blickar.

Energialbumet Energy and Motion Songs innehåller till exempel den smäktande tangon  Kinetic and Potential Energy och den hårdsvängiga Grand Coulee Dam som förklarar hur vattenkraft omvandlas till electricitet. För att inte tala om den närmast ekivoka sången om Friction:

Friction is the rub-a-dub-dub rub-a-dub-dub
of objects that are moving
and the rub-a-dub-dub of contact
is friction you see!

Meteorologialbumet bjuder i sin tur på höjdpunkter som What is Climate, en rockabillyrökare med den svårslagna allsångsrefrängen:

What is the climate?
It’s the average weather
in a particular area!
What is the climate?
It’s the average weather
over a period of time!

och den latinskt färgade What is Humidity? som inleds med följande tänkvärda frågeställning:

Humidity is relative
but relative to what?
If I was quizzed on what it was
then I’d be on the spot.

weather

En annan favorit är More Nature Songs, det andra biologialbumet,  som bjuder bland annat på balladen om Eophippus:

La la la! La la la! La la la! La la la!

There once was an animal called eohippus.
What was Eohippus? The dawnhorse of course!

The size of a fox! It’s front feet had four toes!
It’s hind feet had three toes! It fed upon leaves!

Sångarna  på biologiskivorna ska dessutom ha en eloge för att de lyckas investera nästan osannolik känslomässig intensitet i sångtexter som:

In the spring the frogs had mated
the females eggs were expelled!
then the male frog fertilized the
eggs and said farewell!

(monsterhiten How Does a Frog Become a Frog?)

Jag skulle kunna fortsätta att räkna upp odödliga örhängen ett bra tag — så låt mig bara nämna den ljuvligt aningslösa Thumbnail Sketch Of Atomic Energy

Hip hooray! We got atomic energy!
It could mean a better world for all!
Hip hooray! For those who made it come to be!

och Ballad of Sir Isaac Newton (som får ett hedersomnämnande för den amerikanska sångarens ytterst hemvävda brittiska dialekt när han går in i rollen som intgralkalkylens furste).

Alla låtarna finns både som små Mp3:or i upplösningen 32 kbps (som duger bra för en snabb och slarvig lyssning) och i 160 kbps för den som vill kunna njuta av alla nyanserna i fagottsolot på How Does a Frog Become a Frog?

Det är bara högerklicka, spara, lyssna och lära, för kom ihåg — fortbildning kan vara fantastiskt festligt!

Annonser

22 svar to “Festlig fortbildning”

  1. ban~ken Says:

    Det känns oundvikligt att inte referera till en annan Tom, som inte bara sjunger (medvetet) festligare utan även fortbildar å det grövsta om grundämnena och den nya matematiken m.m (och förstås är mångbesjungen redan på denna blogg). Men så har han ju också ett efternamn som är identiskt med ett ord för lärare medan denne Glazer har ett familjenamn som enligt Wiktionary har som en av sina definitioner: ”Slang reference to a person who is prone to endless monologuing; derived from the common practice of talking at you until your eyes ‘glaze’ over.”

  2. David Says:

    Ban-Ken: Ja — vi kan ju konstatera att både Glazer och Lehrer lever upp till sina namn … Och i min mp3-mapp med vetenskapliga sånger intar förstås båda herrarna framträdande roller — Lehrer förutom de av dig nämnda exemplen även med sin mindre kända sång ”That’s Mathematics” (en högbrynt version av evergreenen ”That’s Entertainment”:

    When you choose
    How much postage to use,
    When you know
    What’s the chance it will snow,
    When you bet
    And you end up in debt,
    Oh try as you may,
    You just can’t get away
    From mathematics!

    Andrew Wiles gently smiles,
    Does his thing, and voila!
    Q.e.d., we agree,
    And we all shout hurrah!
    As he confirms what Fermat
    Jotted down in that margin,
    Which could’ve used some enlargin’.

    (Jag är särskilt förtjust i referensen till Fermats gåta — sannolikt på grund av att jag — mot all förmodan — råkar förstå den …)

  3. Dvärghundspossen Says:

    Atomsången får mej att minnas en käck Disney-film om kärnkraft som vi fick se lite på skoj på fysiken i gymnasiet. Det var en glad liten tecknad atom, ”din vän atomen”, som pedagogiskt förklarade hur radioaktiv strålning skulle bota all världens sjukdomar samt få grödor att växa mycket bättre så alla i världen kunde få mat. Those were the days!

  4. David Says:

    Dvärghundspossen: Låter lite grann som de där parodierna på undervisningsfilmer med ”actor Troy McLure” som de brukar ha i Simpsons: ”Lead paint — Deadly but Delicious”:

  5. Anna Norman Says:

    Jag kommer också ihåg en sån film ifrån 70-talet, fast jag är inte säker på att den visades på skoj, vi bara kollade på den.

  6. David Says:

    Anna N: Som historisk jämförelsepunkt kan jag ju nämna att de undervisningsfilmer som jag såg på låg och mellanstadium påfallande ofta var svartvita repiga reliker från femtiotalet — men det var ingen som presenterade dem som om de vore något annat än dagsfärska. Informationsfilmer om kooperativa mejerier på Island (för att nämna ett genuint exempel) förväntades uppenbarligen ha lång hållbarhetstid på den tiden. Och det är väl tveksamt om det har förändrats särskilt mycket — dagens uppväxande släkte sitter säkert och studerar spännande åttiotalsmänniskor i filmer som ”Doktor Hockeyfrilla och kampen mot Smittkopporna” …

  7. Dr Müller Says:

    En underbart vacker och underfundig hyllning till undervisningsfilmer från slutet av 70-talet är BBCs ”Look Around You” – http://www.bbc.co.uk/comedy/lookaroundyou/ – åtminstone säsong 1, den andra har jag inte sett. Rekommenderas varmt.

  8. Fredrik T Says:

    När det gäller Tom Lehrer skall man heller inte förglömma hans mer språkvetenskapligt inriktade sånger ”Silent E” och ”L-Y”.

  9. J H Pollack Says:

    Tack för detta! Oerhört bra musik. Det är inte sällan man känner en viss sorg över att standarden inom komposition och arrangering sjunkit avsevärt i takt med teknologins framfarter. Hur mycket arbete hade man lagt ner på en liknande skiva idag? Med största sannolikhet hade man bara klickat runt i ett musikprogram efter en förutbestämd mall och spottat ur sig nån hemskt plastig midi-smörja. Själva tekniken inbjuder sorgligt nog ofta till lättja och hastig tillverkning.
    Kan passa på att tipsa om min egen blogg, där jag lägger upp ovanliga skivor ur min egen samling: http://skivorsomingenvillha.blogspot.com/

  10. David Says:

    Dr Müller: Tack för tips — jag kan reciprokera genom att rekommendera (sade han otvunget) Russell Brands TV-serie Ponderland, där han åtminstone i vissa avsnitt utgår från brittiska filmer av anslagstavlan-typ i sina fnittriga, speedade och ofta väldigt underhållande monologer:

    http://www.amazon.co.uk/Russell-Brand-Ponderland-Complete-DVD/dp/B001DTKXSG

    J H Pollack: Tack själv för länken till din fantastiska virtuella femkronorsback! (vars titel dock möjligen är en smula missvisande — jag tror nog att många av pärlorna kan finna nya, kärleksfulla hem … )

  11. J H Pollack Says:

    Självklart är titeln menad att väcka en dylik reaktion hos allmänheten ;)
    Omvänd psykologi.

  12. Tänk att någon tyckte det här var en jättebra idé « Harald Åberg Says:

    […] till David Nessle, vars blog alltid innehåller något […]

  13. Erik Says:

    Låt oss inte i sammanhanget glömma Alexei Sayles sketch ”Einstein – the wilderness years” från första säsongen av ”Stuff”. Där avslöjas att efter flykten från Tyskland försörjde sig Albert med att skriva sånger åt banjolelehjälten George Formby (förtjänstfullt spelad av Mark Williams), och i en sång från filmen ”Up Uranus”, där Formby spelar en astronom, framförs de odödliga raderna ”one night in my observatory we’d reached an impasse, tell me what’s the matter said the lovely young lass, I said ”it’s latent energy condensed into mass””

    Finns på youtube för den intresserade.

  14. ban~ken Says:

    På YouTube finns förstås även äkta vara, d.v.s. George Formby, Jr. Till exempel här där han sjunger självbefläckelsens och framhåller hur underbart det är att ha ”me little ukulele in me hand”: http://www.youtube.com/watch?v=_ZYFXUg4aLc

  15. ban~ken Says:

    …och förresten, på tal om gamla handslöjdade sidor som fortfarande ligger uppe, så vill jag framhålla en av de första sidor som gjorde intryck på mig i mitten av 1990-talet. Det är inget mindre än den forna jugoslaviska ledaren Josip Broz Titos hemsida, där han stolt förevisar sitt liv i bild och ljud, t.ex. när han träffar andra sexiga statsöverhuvden som Urho Kekkonen. Det mest anmärkningsvärda är kanske hur Tito fick upp sidan på nätet 14 år efter sin död. Sedan dess har förstås nätteknologin tagit åtskilliga sjumilakliv. För att inte tala om ironin-halten i vårt kollektiva medvetna. Där har vi ju nått rent löjliga nivåer. Men då hade man inte sett lika mycket i den vägen. http://www.titoville.com/

  16. David Says:

    Ban-Ken: Ja, HTML-koden kändes handfast och gammaldags — däremot blev jag aningen frustrerad över att alla skämten var avfattade på en för mig okänd dialekt av … nåt … serbiska, kroatiska, eller möjligen tillochmed serbokroatiska … Rätta mig nu, alla som vet bättre besked — eller ännu hellre: översätt ett par av humorpärlorna …

  17. ban~ken Says:

    Jag tvivlar starkt på att de där skämten är roliga på något språk. Många innehåller namn på jugolitruker som åtminstone jag aldrig har hört talas om. Men OK, här är två av vitsarna:

    En grupp amerikanska pastorer besöker ett jugoslaviskt sinnesjukhus och när de kommer in i en sal skriker alla patienterna ”Länge leve Tito”, alla utom en. När de amerikanska pastorerna frågar honom varför inte han också skrek så blir svaret ”Jag är inte galen, jag är vårdare.”

    Gåta: Vad har tre ben och tre händer. Svar: Tito och hans son Žarko.

  18. David Says:

    Ban-Ken: Okej, jag känner mig lugnad. Nu undrar jag istället bara varför Tito och hans son tillsammans har tre ben och tre händer …

  19. JhP Says:

    Hej David. Har nu startat en ny virtuell musiklåda. Ta dig gärna en titt. mvh

  20. David Says:

    JhP: En skivblogg som varvar John Cage med Thore Skogman på det sättet förtjänar att prisas högt och ljudligt!

  21. När populärkulturen tar sitt pedagogiska ansvar | David Nessle Says:

    […] — jag är förstås helt på det klara med att jag skrev om de här skivorna redan 2009, men sedan dess har sajten där de fanns att ladda ner försvunnit in i ettornas och nollornas stora […]

  22. Mp3 Cool Says:

    What’s up, all is going well here and ofcourse every one is sharing
    information, that’s genuinely good, keep up writing.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: