Sviskon Fiction

Här har jag letat med ljus och lykta för att hitta något som är tillräckligt obskyrt för att min alltmer blaserade läsekrets åtminstone ska höja en aning på  ögonbrynen — och så hittar jag äntligen Ray Bradburys reklamfilm för Sunsweets katrinplommon.

Det är förmodligen något av en missräkning för nittiotalets numera något gråsprängda unga, hippa reklammakare att de  inte har uppfunnit den ironiska reklamen — en något dubiös ära som istället verkar tilfalla mannen bakom ovanstående alster — femtiotalsskämtaren Stan Freberg.

Samme Freberg var för övrigt  en idog gisslare av den snöda mammon och författare till åtskilliga elaka reklamparodier — något som man kan finna paradoxalt, eller möjligen bara helt följdriktigt.

Hans julskiva Green Chri$tma$ är till exempel en förvånansvärt cynisk uppgörelse med en jul som redan då tydligen var på väg att usurperas av den snöde Mammon:

CHORUS: Deck the halls with advertising,
Fa la la la la la la la la.
‘Tis the time for merchandising,
Fa la la la la la la la la.
Profit never needs a reason,
Fa la la la la la la la la.
Get the money, it’s the season,
Fa la la la la la la la la.

De listiga Mad-männen på Mad. Avenue hörde Frebergs elaka reklamparodier och anlitade honom genast för att uppfinna den ironiska reklamen. Freberg vägrade göra reklam för cigarretter — någon hejd fick det vara på sellouten — men i övrigt verkar han ha avfallit nästan helt till the dark side of the force.

Jag förlåter honom dock gärna för reklamfilmer som den ovanstående — och för den här lilla Busby Berkeley-parodiska minimusicalen för The Great American Soup med en äkta åldrande MGM-stjärna i huvudrollen (Ann Miller):

Annonser

16 svar to “Sviskon Fiction”

  1. Martin R Says:

    Lysande! Fast Bradburys litterära storhet undgår mig. Sf som samhällskommenterande liknelse snarare än självständig sekundärvärld. Bah.

  2. David Says:

    Martin R: Jag är nog böjd att hålla med — i alla fall delvis. När jag var kring tjugo förlorade jag mig med glädje i Bradburys prunkande prosa, med dess suggestiva stämningsmåleri, blommande maskrosor och lätt kanderade barndomsskildringar, men när jag har försökt läsa om honom på senare år har jag tyckt att det vilar något lite tillrättalagt och förljuget över hans författarskap.

  3. Svensson Says:

    Så den där Stan Freberg dök upp på 50 talet va..?

    50-talet var väl annars retrokitschens födelse, postmodern recycling och allt det där: popkonst, retrostyling på bilar började komma (Mercedes gjorde t ex en specialmodell med utanpåliggande skärmar), vi fick låten ”Music-music-music” som härmar 20-talsstil. Och vi fick ironisk reklam.

  4. Dvärghundspossen Says:

    Haha, ja ironi har ju funnits i alla tider… Så det är fantastiskt hur varenda generation tror att det är nånting DOM har uppfunnit från scratch.

    Sf åldras väl ofta dåligt… Nu är det ju uppenbart att Bradburys Mars ska vara en allegori över främmande koloniserade länder. Men han ville väl ändå att det skulle framstå som nånting just FRÄMMANDE, som skiljer sej från det vi är vana vid. När han skrev böckerna framstod säkert hans Mars just som bitvis igenkännbart, bitvis helt annorlunda mot det vi är vana vid. Nu för tiden framstår dock hans Mars som bitvis främmande, bitvis amerikanskt femtiotal. Och det blir löjligt, vad har det amerikanska femtiotalet på en främmande planet att göra?

    Det är samma sak med Asimovs stiftelse-trilogi. Det är liksom femtiotals-USA i rymden. Men det var inte nånting som femtiotals-USA själva kunde få syn på.

  5. J-h:n Says:

    Fyrtiotals-USA, om man ska vara petig; både Mars-novellerna och de ursprungliga stiftelsenovellerna skrevs helt och hållet under fyrtiotalet, även om de sammanställdes till böcker på femtiotalet. Fast jag tycker nog Bradbury som bäst står sig väldigt väl. Samhällskommenterande liknelse är väl framför allt Fahrenheit 451, som jag tycker känns onödigt didaktisk, men läser man Invasion på Mars på det viset tror jag man missar väldigt mycket. Just Mars har den inte så mycket att göra med, dock, och hade inte ens när den skrevs – Bradbury ignorerade glatt allt vad vetenskapen visste.

  6. David Says:

    Svensson: Ja — man tenderar väl att förknippa femtiotalet
    nästan uteslutande med andra världskrigsgenerationens något humorfria och konformistiska modernitetsprojekt — äppelkindade kärnfamiljer som åker på picknick i familjens nya Buick — men den instängda atmosfären ledde till en motreaktio: satiriker som Freberg, den gudabenådade Tom Lehrers låtar, Harvey Kurtzmans Mad. I rätt hög grad tror jag att de banade vägen för det ifrågasättande som följde sedan under sextiotalet ….

    Dvärghundspossen och J:h-n: Jag tycker att själva tidsbundenheten är en stor del av charmen med gammal SF — Simakberättelser där robotar sitter på verandan med sin robothund och ser på solnedgången medan de bläddrar förstrött i sin papperstidning — årtalet må föreställa vara 2987 men allt doftar 1952. Tänk bara på steampunk, där moderna författare medvetet spinner vidare på victorianska framtidsföreställningar och frambesvärjer ångdrivna robotar och jättelika kugghjulsdatorer i Charles Babbages efterföljd (Sterlings och Gibsons The Difference Engine är t ex fantastisk). Min vän Gustaf kallar antikverad tjugo- och trettiotals-SF för Bakelitpunk. Frågan är vad man ska kalla fyrtio- och femtiotals-SF för …

  7. J-h:n Says:

    Snackar man amerikansk nonkonformism på femtiotalet ska man ju dessutom inte glömma generationen sf-författare efter Asimov och Bradbury, den som slog igenom på femtiotalet. Såna som Pohl och Kornbluth, Robert Sheckley eller den unge Phil Dick var synnerligen giftiga satiriker av den amerikanska medelklassdrömmen.

  8. David Says:

    J-h:n: Förvisso — själv skulle jag möjligen även skohorna in den udda brittiska läkaren James G Ballard — för evigt präglad av sina upplevelser i japanska fångläger efter Shanghais fall — i uppräkningen. Han debuterade väl på femtiotalet, även om han kanske snarare förknippas med sextiotals-SF …

  9. J-h:n Says:

    Ballard novelldebuterade förvisso på femtiotalet och skulle med tiden visa sig vara en ännu syrligare samtidskommentator än de nämnda – liksom hans generationskamrat Brian Aldiss. Så var de engelsmän också, verksamma i ett väl så konformistiskt men betydligt mindre välmående femtiotal.

  10. Dvärghundspossen Says:

    Philip K Dick är ju faktiskt en författare som jag älskar, där spelar det ingen roll att det är nån sorts förvridet amerikanskt sextio-sjuttio-tal snarare än framtiden… Hm. Men Dick känns mer som en fantasy-författare trots sf-stämpeln, nån som skriver historier ur sitt helt egna lilla universum, och gör det så BRA dessutom.

  11. Ahrvid Engholm Says:

    ”Deck the Halls” är ju den där anglosaxiska julsången, som man alltid hör, men som ingen svensk kan texten till eller ens vet titeln på. Den börjar:

    Deck the halls with boughs of holly
    Fa-la-la-la-la, la-la-la-la
    ‘Tis the season to be jolly
    Fa-la-la-la-la, la-la-la-la
    Don we now our gay apparel
    Fa-la-la, la-la-la, la-la-la.
    Troll the ancient Yule-tide carol
    Fa-la-la-la-la, la-la-la-la.

    Om jag inte tar fel, låter de första takterna nästan som Norges ”Ja, vi elsker dette landet”.
    Om 20/30-tals-sf kan kallas bakelit-punkt, föreslår jag att 40/50-tals-sf kallas nylon-punk. Nylonet kom i slutet av 30-talet men blev stort på 40-talet. I New York slogs damerna om nylonstrumpor, nylonet kom till användning i fallskärmsjägarnas fallskärmar och efter kriget släpptes nylonet verkligen löst över världen – nylonskjortor, t ex.
    Bradbury är f ö en stor författare, pga sin finstämda stilistik och goda psykologiska blick (och han har nästan alltid skojiga idéer också). Den här vurmen för att skapa ”sekundärvärldar” har jag ofta svårt för. Jag vill helst ha en – om än tillskruvad – primärvärld, något som skulle kunna hända i vår värld (primärvärld) nu eller i framtiden.
    Fråga: om vi nu har bakelit-punkt och nylon-punk, vad kallar man då sf från 60/70-talet? Transistor-punk? LSD-punk?

    –Ahrvid

  12. Svensson Says:

    Bradbury bokdebuterade alltså på 50-talet och hade – enligt mig och många andra – sin bästa tid då.

    Ballard och Dick som också började då blev väl stadigt bättre så att säga, de skrev mer särpräglade verk på 60- och 70-talet, ja i Ballards fall ännu på 80- och 90-talet.

    Och med en försmädlig gest tänkte jag här länka lite trafik till min egen sajt och säga: ”klicka på mitt namn här uppe och läs mer om Ballard, skitbra miniessäer och recensioner av hans böcker, måste ses”…

  13. ban~ken Says:

    Jag önskar intensivt att alla slutar använda ”-punk” om underavdelningar inom denna litteraturform? Det var fånigt redan när man började tala om ”cyberpunk”, blev urlöjligt när man applicerade punk-begreppet på den så kallade ång-punken då denna skildrar viktorianska och tämligen opunkiga miljöer och apparater; samt hyperlöjligt när man nu börjar retroklassificera SF som råkar vara _skriven_ under en viss epok som ”nånting”-punk.

    I förlängningen betyder ju det att punk=science fiction; och vad är det för en jävla utveckling för en glop-glosa?

  14. J-h:n Says:

    Medhåll, även om jag en gång försökte lansera den mycket lilla sf-subgenre som handlar om nål och tråd och fingerborg som sybehör-punk.

  15. Svensson Says:

    Re ”punk”-genrer och ban-kens protest mm…

    När någon kallade 17-1800-tals-retro-sf för ”steampunk” så var det väl en smula ironiskt. Och nu har det tagits vidare. Med glimten i ögat.

    Så vad gäller exempelvis (retro-) sf från 50-talet borde den kanske heta ”atom-punk”. Atomkraft var finfint på den tiden och atomvapen löste alla försvarsproblem: ”massive retaliation”, remember. ”Nylon-punk” har formellt det som talar för den, men klangen låter lite ”fashion, strumpbyxor”, ja snudd på ”sybe(hö)rpunk”… haha.

    Och om

  16. ban~ken Says:

    Svensson: efter ett tag tröttnar man på att åhöra någon som pratar med tungan i kinden hela tiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: