James Ellroys nacke

James Ellroys nacke

Det kanske främsta skälet till att den här bloggen legat i träda stor del av hösten och vintern är att jag har varit fullt upptagen med att överföra James Ellroys senaste tegelsten Blood’s a Rover (1 200 000 tecken i runda slängar) till något som ska påminna vagt om svenska. Men nu har romanen i alla fall landat med en genljudande duns på landets bokhandelsdiskar och jag kan pusta ut en smula.

Förra onsdagen åkte jag upp till Stockholm för att se Ellroy på Kulturhusets författarscen, och sedan gick författaren, jag och diverse förlagsmänniskor ut och åt middag tillsammans. Jag kan meddela att JE är nästan lika intensiv när han säger ”räck mig saltet” som när han figurerar på en författarscen eller låter sig intervjuas i etermedia.

Min naturliga tillbakadragenhet förbjöd mig förstås att försöka fotografera mig tillsammans med noirmästaren, men jag brände i alla fall av en förstulen paparazzibild på hans nacke i Kulturhusets rulltrappa (se ovan).

Britt-Marie Mattson och James Ellroy på Kulturhusets författarscen

När jag åtog mig översättningsjobbet var jag väl iochförsig införstådd med att många väntat länge och otåligt på Underworld USA-trilogins avslutande del, men inte i min vildaste fantasi hade jag föreställt mig att det skulle bli ett sånt mediahålligång kring tilldragelsen — vilket på sätt och vis kanske var tur, eftersom det kunde ha lett till translators block, om det nu existerar ett sånt tillstånd.

Därmed inte sagt att jag inte oroade mig för bokens mottagande — Ellroys sextiotalslangspäckade prosapoesi är förmodligen den största utmaning jag stått inför som översättare, det enda som kommer i närheten är Bret Easton Ellis Lunar Park. Därför blev jag alldeles extra upprymd när Carl-Michael Edenborg skrev i Aftonbladet:

Nu kommer den avslutande delen av Ellroys Underworld USA-trilogi, i en förbluffande lyhörd översättning av David Nessle.

Jag fortsätter denna skamlösa skrytkavalkad med  Yukiko Dukes omdöme  i Gomorron Sverige:

Jag ser honom som en lysande stilist, och jag kan säga att översättningen av den senaste, sista delen här nu, David Nessles översättning, är fullkomligt lysande och väl läsvärd, annars kan jag tycka att han är bättre på engelska.

Jag får lite Min-by-är-på-TV-känsla varenda gång de säger ”Oroligt blod” eftersom det är mitt titelförslag — ett kort ögonblick övervägde jag ”Blodets oro”, men kom fram till att det lät lite väl mycket Hjalmar Söderberg. (För den som inte kan få nog av att höra recensenterna berömma mig kan jag för övrigt avslöja att det välvilliga omdömet om mig avfyrades exakt sju minuter in i inslaget ..,)

Jag misstänker att lovorden hade letat sig fram till Ellroy också för mitt i middagen riktade han sin genomträngande snutdödarblick mot mig och sade (apropå sitt nya bokprojekt):

”You’ve got yourself a job!”

Så på det hela taget har mitt storhetsvansinne fått sig en välbehövlig vitamininjektion …

Advertisements

17 svar to “James Ellroys nacke”

  1. Henrik Says:

    Med hans utgivningstakt kan vi väl vänta oss en ny bloggstiltje anno 2020.

  2. David Says:

    Henrik: Nu när han har stökat undan sin Krig och Fred verkar det iofs som om han tänker höja publiceringstakten — vid middagen sa han att en ny bok, en memoarvolym om Ellroys förhållande till kvinnor, är projekterad till nästa år. Gissningsvis kommer den väl att få ett lite mer anspråkslöst omfång …

  3. Martin R Says:

    Grattis, välförtjänt!

  4. J-h:n Says:

    David: Heh, den där bloggkommentaren lät som en förstucken elakhet à la ”Världens tunnaste bok: Norska snillen”. Grattis till lovorden – jag har svårt att tänka mig en svårare författare att översätta än Ellroy, i alla fall i den delen av litteraturen som bär sig ekonomiskt.

  5. Ahrvid Engholm Says:

    Inte för att förta något av excellensen i Davids översättning och lovorden därom, men jag vill i allmänhet påpeka att jag tror det blivit lättare att översätta jargong- och slangbenämnd prosa idag tack vare Internet. Dyker man på konstiga saker kan man lättt googla fram vad de betyder, man kan googla på fraser och se i vilka sammanhang de står, man kan googla fram sv-eng ordböcker, osv.
    Det var annat förr i tiden när man i värsta fall måste traska iväg den lång vägen till biblioteket för att hitta rätt om ett ord. (Ett exempel är jag för en novell i Teknikmagasinet måste ta reda på vad fågeln ”roadrunner” – känd från tecknade filmer – hette på svenska. Med mycket möda fick jag fram att det svenska namnet är mexikanskt eller kaliforniskt stäpphöns. Sådant ger helt annat perspektiv på översättning när man ser en textad naturfilm från Inre Mongoliet och konfrontreras med en massa exotiska svenska namn på krytt…)

    –Ahrvid

  6. Olov Says:

    Det har möjligen blivit något lättare att utröna ords och uttrycks betydelse, att översätta jargong- och slangbemängd prosa till svenska är däremot lika svårt som tidigare. Och James Ellroy är av engelskspråkiga författare en av de allra svåraste _alla kategorier_. Jag är stum av beundran för att David ens gav sig på det, att han gått i land med det borde allra minst göra honom till en stark kandidat för Svenska Akademiens översättarpris liksom för Elsa Thulin-priset (de enda översättarpriser som mig veterligen finns i landet).

  7. En verklighetens man Says:

    David, du ÄR lysande! Du gör även min favorit Stephen Fry rättvisa; inte det lättaste….

  8. J-h:n Says:

    Tar jag inte miste har Ellroy dessutom ibland roat sig med att uppfinna egna slanguttryck, allt för att göra sina översättares tillvaro mera spännande.

  9. David Says:

    Jag blir nästan generad över alla lovord! Tack alla vänliga människor!

    För övrigt har Ahrvid förstås rätt när han talar om hur mycket lättare det har blivit att översätta tack vare nätet — information som förut krävde dagar av efterforskningar är nu bara ett par tangenttryckningar bort. Jag hade t ex suttit rejält i smeten under arbetet med Ellroy om jag inte hade hade haft Urban Dictionary att tillgå:

    http://www.urbandictionary.com/

    (En del av definitionerna är skrivna av tomtar och troll, men i gengäld kan man faktiskt få grepp om de obskyraste slangord om man tar sig tid att sålla bort ett par ”humoristiska” poster — och framför allt genom att väga ihop likartade definitioner.)

    Och J-h:n har rätt när det gäller Ellroys förtjusning i nybildningar — men ibland har jag faktiskt blivit tvungen att uppfinna ord även för termer som är etablerade i engelskan. Så t ex ”mudshark” (vit person som är förtjust i svarta partners). På svenska har det blivit ”chokladdoppare”. Och begreppet ”throwdown gun” (pistol som inte går att spåra tillbaka till en, som med fördel kan lämnas på en mordplats — exempelvis av en polis som har skjutit en obeväpnad person) kunde jag inte för mitt liv hitta en svensk motsvarighet till — så jag kläckte ”slängpicka”. Annars är det ju rätt stimulerande att slå sig lös med sextiotalsslang, alitterationer och ordlekar — sånt hör till det roligaste jag vet att översätta. Plus att det förstås alltid är roligare att översätta bra författare — även om de är svåra. Den gamla programmerarregeln ”garbage in garbage out” gäller i högsta grad översättningsarbete …

  10. Ohm Says:

    Jag läste boken på engelska när den kom ut men kommer att läsa din översättning. Kan inte tänka mig en bättre lämpad man för jobbet.
    Hur resonerade du runt cutout?

  11. al4mut Says:

    Blood’s a Rover är grym. Din översättning är det säkert också, tyvärr kommer jag väl aldrig att ta reda på det, men bara vetskapen av att det inte blev en viss lallare med släktband till polisen och Högerpartiet som översatte är betryggande.

    Övervägde du någonsin att kalla boken exempelvis ”Blodet steker en flamingo” eller möjligen ”Blodet bär grön hatt”?

    http://al4mut.wordpress.com/2010/01/06/james-ellroy-tar-nya-vagar/

  12. Olov Says:

    Oavsett vad man tycker om Einar Hecksher som översättare förtjänar även han att bedömas efter gärning, inte efter släktband.

  13. al4mut Says:

    ”Oavsett vad man tycker om Einar Hecksher som översättare förtjänar även han att bedömas efter gärning, inte efter släktband.”

    Självklart. Jag skrev bara så för att jag INTE ville dissa honom med namn.

  14. David Says:

    Ohm: ”Cutout” var ett riktigt problematiskt ord — underrättelsetjänstslang av ett slag som såvitt jag vet knappt finns i svenskan (och som knappt skulle gå att använda även om den fanns — det ska ju helst inte bli för obegripligt). Jag översatte det lite olika beroende på sammanhanget, men oftast blev det ”kontakt”.

    Olov och Al4mut: Jag tror eventuellt att Einar Hecksher hade varit rätt väl lämpad att översätta Blood’s a Rover; han är tekniskt mycket skicklig, hans akilleshäl är väl att han tenderar att använda sextio- och sjuttiotalsslang som ibland ger ett lätt anakronistiskt intryck — men i den här boken hade det ju bara bidragit till autenticiteten. Dessutom misstänker jag att han har betydligt mer solida kunskaper om periodens knarkarslang än jag …

  15. Björn Says:

    Även James Ellroy verkar ligga inne med familjen Nessles berömda babianmun så vitt jag kan se på fotot från intervjun med Britt Marie Matsson här ovan. Var det du som instruerade honom?

  16. Jacob Says:

    Sällan har väl beröm varit mer vältörtjänt. Instämmer i kören med ett hjärtligt: Grattis! :D

  17. James Ellroy – Oroligt blod « B R ¥ T B Ü R K Σ N Says:

    […] David Nessle lyckades ta med sig språkets enorma styrka in i svenskan. En fantastisk bedrift som dock bleknar […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: