Kapten Stofil 37

.. gick iväg till tryckeriet i torsdags, kan jag meddela en andlöst väntande allmoge (läs: den som till äventyrs bryr sig). Det här numret borde egentligen ha varit ute till jul men det fanns helt enkelt ingen möjlighet för mig att teckna en serie och layouta innehållet samtidigt som jag brottades med James Ellroys muskulösa prosa — alltså kommer vi försöka ge ut fem nummer under 2010 för att hinna i fatt oss själva …

Några smakprov ur innehållet: Kapten Stofil lurar Lädernuckan att ställa upp på pinupbilder i Jockes serie Pin-upptäcksfärd. I min Högt spel i Bagdad har den maskerade proggaren färdats bakåt i tiden till  Harun ar Rashids regeringstid och upplever diverse Tusen och en natt-inspirerade äventyr.

(Jag får be om ursäkt för den tekniska kvaliteten på ovanstående återgivning — jag har bara plåtat av originalsidan i flykten med min digitalkamera.)

Till  Stupidoblocket har  Anders Lundgren skrivit en mäkta välresearchad artikel om Swingens främsta vansinniga vetenskapsman — kompositören, bandledaren och syntpionjären Raymond Scott (numret saknar artikel av  maratonmanuskriptens mångfrestande mästare Martin, eftersom han sitter och spurtskriver på en bok om radionämndsanmälningar — Nu har det banne mig gått för långt!)

Något märkligt hände för övrigt mig när jag kämpade med layouten av ovan nämnda Raymond Scott-artikel. Efter att några timmar ha haft Scotts sprittande, spasmodiska tokswing i hörlurarna började jag känna mig som Daffy Duck på väg att krossas av urverket i en jättelik klocka (Raymond Scotts kompositioner används friskt i Warners tecknade kortfilmer från fyrtio- och femtiotal — deras vilda energi och märkligt krängande melodistämmor passar perfekt till  åsynen av vilda jaktscener med Porky Pig och Bugs Bunny).

Alltså bytte jag mapp i mp3-spelaren och lyssnade istället på en kompilation av äldre ungersk jazz. Jag fortsatte med arbetet och höll just på att montera en stillbild på Raymond Scotts kvintett i turbaner och lösskägg, framförande stycket Twilight in Turkey i filmen Ali Baba Goes to Town från 1937  (se U-tubeklipp ovan). Plötsligt hör jag jag just denna låt — Twilight in Turkey — i hörlurarna. Min första impuls är att mp3-spelaren (en av Claes Ohlssons billigaste) har blivit vansinnig och börjat hoppa som den vill mellan mapparna, men när jag tittar efter så upptäcker jag att det jag lyssnar till är en ungersk cover av Raymond Scotts spattiga stycke. Världen är uppenbarligen mindre än man tror. Eller också är det min musiksmak som är snävare än man tror …

Annonser

8 svar to “Kapten Stofil 37”

  1. Martin R Says:

    Jag gillar fingercymbalistens frånvarande uppsyn.

    Väldigt snyggt art deco-omslag!

  2. bark Says:

    Jag är andlöst väntande. Hurra!

  3. Henrik Says:

    Är det Kih-Oskh eller Klanen i bakgrunden?

  4. David Says:

    Martin R: I artikeln kan man läsa om den hårt prövade kvintettens lidanden under den udda perfektionisten Raymond Scotts färla — det är kanske därför fingercymbalsmannen stirrar så fjärrskådande …

    Bark: Förhoppningsvis ska prenumeranterna ha numret i handom inom tre veckor — eller max fyra …

    Henrik: Jag har förstås låtit mig inspireras av Hergés mystiska sällskap från Faraos cigarrer, men som bröstemblemet antyder rör det sig om en mera prosaisk sammanslutning …

  5. J H Pollack Says:

    Raymond Scott är briljant! Jag hoppas verkligen du har hört hans elektroniska alster. http://raymondscott.com/mripr.html

  6. Robert Huselius Says:

    Ja, hr Scott var verkligen en electronicapionjär av stora mått. Tror faktiskt att han var allra först med att göra elektronisk musik som det svängde om. (Varèse, Stockhausen och äkta paret Barron får ursäkta, men sväng var knappast deras starka sida.)

  7. Greger Forssblad Says:

    Är teckningsstilen i ”Högt spel i Bagdad” inspirerad av Tjeerd Ackemas tjusiga 1001 natt-illustrationer från tidigt sextiotal?

  8. David Says:

    Pollack och Robert H: Jag har hört en del av Scotts elektronmusik — men det som oftast spinner i min mp3spelare är låtarna från swingepoken. Kanske borde jag ha låtit bli att börja med Soothing Sounds For Baby …

    Greger: Tjeerd Ackema är en för mig okänd storhet så jag tror inte det kan föreligga någon direkt påverkan; däremot kanske en viss konvergent evolution — Tjeerd verkar också gilla att pilla med detaljer, att döma av den enda bild jag lyckades googla fram:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: