Finsk hindifilm

Det retar mig en smula att en ungrare har lättare att begripa befolkningen i vårt östra grannland än jag själv — särskilt med tanke på att våra icke indoeuropeiska naboer verkar ha så mycket spännande gammal populärkultur vars guldsand jag med fiken håg gärna vill fiska ur tidens våg.

Ofta inger mig gamla finska filmsnuttar på U-tube samma kittlande känsla som otextad hindifilm — ett slags oförståelsens svindel (som iochförsig på sätt och vis förhöjer upplevelsen). Fast indierna pratar ju faktiskt — som namnet antyder — ett indoeuropeiskt språk, så rent etymologiskt är de faktiskt mera bottenlöst obegripliga på andra sidan Bottenviken …

Kör man till exempel en finsk hemsida som den här genom Google Translator så kan man strax njuta av formuleringar som:

Under kriget, ett nyfött sångerska knä var redan långt borta när det gäller kvinnlig stil jazz popsångare. Pirkko Mannola, Rauni Pekkala, Ann-Christine, och Marion Rung ökade populariteten av barnets röst du nästan teinityttöinä. Äänissään och utseendet var även Sex, men mest på den här sidan kom upp nabukovilaisina Lolita referenser.

Textens andemening skimrar svagt vid betydelsehorisonten — mer solnedgångsdis än verklig upplysning. Jag fattar inte riktigt vad de pratar om, men det skulle kunna vara nedanstående hårdsvängande dixieversion av en gammal Alice Tegner-dänga där Laila Kinnunen förvisso är nabukovilaisina så det förslår:

Laila K var en fantastisk sångerska som behärskade  åtskilliga språk — däribland perfekt rikssvenska. Hennes librettister var väl inte alltid lika klockrena — låten En helt vanlig dag efter Lennons A Day In Life är jag beredd att utnämna till den bisarraste svenskspråkiga Beatlescovern någonsin — den skåpar tillochmed ut Ann-Louise Hanssons Hösten är här (Norwegian Wood). Inledningsraderna lyder:

Jag såg en festlig grabb, oh boy!
En festlig kille som var jätteskoj!
Han var som Beatles i en sång,
Han hade jättesvängig gång,
ja såsom Beatles i en sång.

(Vilket kanske inte har så mycket med det s k ämnet att göra — jag kunde bara inte låta bli att skohorna in  sångtexten i fråga …)

Ett mera burleskt bidrag får vi från Finlands svar på Comedian Harmonists, Kipparikvartetti (Skepparkvartetten) —  fyra lagom tjocka män i sina bästa år som leker på det mest oborstade sätt med maten. Mannen som gör entré i början med en bricka på huvudet är för övrigt den legendariska tangotenoren Olavi Virta, som var med i gruppen 1950-53.

Men ungdomen vill ju också ha sitt och höra det senaste rockiga örhänget — t ex Cliff Richards Living Doll — här fermt finnifierad i filmen Toivelauluja som jag hemskt gärna vill se i sin helhet — jag föreställer mig den som en West Side Story i Österbotten.  Jag har sällan sett så många urfinska fysionomier inramade av samma filmruta. Kameramannen blir dessutom nästan scopitoneaktigt kroppsfixerad när den mycket bleka blondinen kommer in och ger kroppsstrumpan ett ansikte. (Hade jag varit blondinen i fråga hade jag blivit en smula putt över att kanonfotografen såg högfrekvent  kapar av  huvudet — ”Off with her head!” …)

Såvitt jag kan utröna verkar DVD-utgåvorna märkligt nog inte vara textade med landets andra språk — det av dem som jag begriper. Alltså får jag fortsätta att sukta fruktlöst efter stimulerande hindifilmer som utspelar sig på marknaden i Rovaniemi …

(En tidigare bloggtext om finsk schlager finner den hugade här.)

Annonser

33 svar to “Finsk hindifilm”

  1. ban~ken Says:

    Mycket underhållande filmer…. och vilka färger. Din teoretiska (antar jag) ungrare skulle gissningsvis få avsevärt större problem än du att dechiffrera alla svenska låneord som finns i finskan. På den gula filmaffischen du har först i din post nämns en av den finska filmens guldålders största stjärnor och hon får mig alltid att minnas att jag måste hem och ansa min ikon. Dess skägg växer väldigt fort nämligen, nästan i dupontarna-på-månen-fart skulle jag kunna säga men då skulle jag överdriva.

  2. David Says:

    Ban-Ken: Ja — ansa ikonen, den måste rakas lurjus, annars ter den sig helt toivig i särkken (ouch — läggdags …)

  3. Bosse B Says:

    Även om det inte har så mycket att göra med det som en gång kallades ”östra rikshalvan” – när jag läste den Google-Translator-översatta texten kunde jag inte låta bli att tänka på den här sidan om Koh Lanta. Även den måste rimligen vara tillkommen genom översättning med Google Translator eller liknande.

    http://www.lantalanta.com/Sweden/Beaches_Islands.htm

  4. jophan Says:

    ”Det retar mig en smula att en ungrare har lättare att begripa befolkningen i vårt östra grannland än jag själv”

    Nu tramsar du, dyre stofil. Ungerska och finska må vara släkt, men de är ungefär lika nära varandra och ömsesidigt begripliga som svenska och persiska, dvs inte alls.

  5. Martin R Says:

    ett nyfött sångerska knä var redan långt borta

    ”Ja, slynan hade en schalett
    Ja, slynan hon bär overall
    Halleluja
    Det är fiskpinnar”

    http://hem.passagen.se/turkhits/fiskpinne.htm

  6. David Says:

    Bosse B: ”Koh Lanta fick mycket liten läkarundersökning påverkad.” Hmmm … Jag kommer ligga sömnlös och undra vad det stod i det engelska originalet

    Jophan: Ah! En av de stora fördelarna med att ha en blogg att testköra sina påståenden i — är de inte riktigt vederhäftiga sticker sakkunskapen snart upp sitt sköna tryne och styr upp saken. (B-et i blogg står med andra ord för betaversion …) Jag undrar ofta vad släktskap mellan språk innebär mera praktiskt — förhåller sig portugisiska till spanska som svenska förhåller sig till danska, ungefär (portugiserna är lite mer bløøøøøøøøde i munnen tänker jag mig) — och hur är det med mandarin och kantonesiska — som svenska och tyska kanske? Jag vet inte — och därför sitter jag och slänger ur mig saker i hopp om att få bättre besked …

    Martin R: Ansiktsburkhumor! Millennienostalgin blev plötsligt tjock här på bloggen — just den här är dessutom alldeles ovanligt illusorisk i sin tolkning av den turkiska texten …

  7. vistet Says:

    Mandarin och kantonesiska : jag mötte ett par kinesiska vänner på ett vandrarhem i Skottland , som gjorde många förvirrade med att prata engelska med varandra , samtidigt som dom delade på kinesisk guidebok och skrev lappar till varandra.

    På den nu avlidna filmfestivalen här så var det en tradition med kinesiska filmer . Talad kantonesiska och två textspår : kinesiska och engelska , med extravärde: som när man fick se huvudpersonen kasta sig fram med ett ansikte där man väntade sig att blodkärlen skulle explodera, knutna nävar och vrålande en lång harang . PÅ den nästan lika långa kinesiska textremsan gick det att urskilja nånting om ”hund” och ”mamma” – förmodligen inte i en hedervärd förening. Engelsk textremsa : ”You are very naughty person !”

    En annan film ( A Chinese Ghost Story ) – innehöll bästa översättarskämtet hittills : gedigen översättning hela vägen fram till den klassiska scenen med den tunga dolken med med ett brev som kastas fast i dörren. Närbild på kidnappningsbrevet , och en textremsa under : kinesiska. Bara kinesiska.

    Visst var det här som vi fick läsa först om ”Backstroke of the west” – gav mig en helt ny syn på presbyterianerna .

  8. Ahrvid Engholm Says:

    Alla de här små konstiga länderna utanför Hollywood har ju sin interna filmindustri som ger upphov till exotiska filmer, så den språkkunnige har mycket att upptäcka. (Min icke-engelska kunskaper har dock bara nyttogjorts till att se om gamla tyska ”Raumpatrouille Orion”. Men det var inte fy skam.) Jag kan tänka mig att finska filmer blir extra spännande då landet i grunden är rätt likt Sverige, men man begriper inte ett ord (såvida filmen inte är finlandssvensk). Alla rör sig i ungefär svenska landskap och svensklikande sociala miljöer men man förstår inget…
    Synd att de inte textar på svenska. Men det är nog en kostnadsfråga. Men man kan iaf 6 dec varje år se den gamla versionen av ”Okänd soldat” – med svensk text – på den finska TV som går i Sverige, bland digitalboxens gratiskanaler t o m. Det är en tradition att visa den varje finsk nationaldag (ung som SVT visar Kalle Anka och Karl-Bertil).
    Annars är finska och estniska ganska nära, enligt vad jag utrönat (har talat om saken med lokalbor), dock något mer avlägset än svenska och danska. De flesta finnar föredrar därför att prata engelska i Estland, medan esterna försöker med finska i FInland. Skälet är att stora delar av Estlands befolkning kunde se finsk TV redan under sovjettiden och lärde sig en del finska.

    –Ahrvid

    Ps. F ö var finsk TV först i Norden med reklam. Man hade tidigt ett system där reklam-TV på något sätt hyrde in sig i statliga YLE:s kanaler (är osäker på exakt hur det gick till).

  9. vistet Says:

    Orion , herrejösses det var närmare nappflaskan än mellanölen. Engelsk trailer :

    ”America watched Star Trek , and encountered pointed ears .

    Old Europe watched Space Patrol , and encountered pointy bras. ”

    http://korta.nu/orion

  10. Ahrvid Engholm Says:

    Ang det här TV-reportaget om nazisternas TV finns det att se på bl a Googles videofunktion:

    http://video.google.se/videoplay?docid=1992130789606468647&ei=zTOdS4e_HoGq-AaAooSpDQ&q=nazi+tv&hl=sv

    Där är det i ett enda långt avsnitt. Men det tycks finnas också i form av totalt åtta kortare avsnitt på Youtube, varav det första finns här:

    Såvitt jag kan se bör det vara samma program som Kunskapskanalen tidigare sänt (och som jag sett och refererat till).
    Högintressant.

    –Ahrvid

  11. Mall Stålhammar Says:

    Estniska (mitt modersmål) och finska är ungefär så lika som svenska och holländska. Ungerskan är mycket avlägset besläktad (ungefär 100 gemensamma arvord återstår).
    Beträffande kulturarvet har de nordliga finsk-ugriska folken (inklusive de små, spridda sibiriska stammarna) mycket gemensamt (myter, ornament i folkkonst, stilistiska drag som användandet av alliterationer och vissa versmått), som man inte kan återfinna i Ungern.
    Förre estniske presidenten Lennart Meri (antropolog och filmare innan han blev politiker) gjorde en serie dokumentärer om de finsk-ugriska folken, som nu finns på DVD.
    Mall

  12. David Says:

    Mall S: Bra att vi har en Mall att rätta oss efter! Ja — det verkar mer och mer som om det där jag hävde ur mig om finska och ungerska var det mest ovederhäftiga jag sagt här på bloggen på flera … veckor. Men nu är jag i alla fall grundligt informerad.

  13. David Says:

    Vistet och Ahrvid (glömde jag): Apropå mandarin och kantonesiska — hur mycket äpplen, päron och mandariner är de egentligen i jämförelsen — de förstår inte varandra, men delar samma skriftspråk, som Vistet påpekar — men hur mycket divergerar dom? Ter sig ordstammarna vagt igenkännbara (som vi tycker angående tyskan) eller har de glidit isär ännu mera? Jag undrar fortfarande … Och inte har jag sett Raumpatrolle Orion heller. Så många luckor i allmänbildningen …

  14. ban~ken Says:

    Om du skulle ta fram ditt ouija-bräde och fråga Bernhard Karlgren så tror jag att han skulle svara att de ”divergerar” avsevärt. Kantonesiska har ett ett par fler toner än det citrusdoftande Beijingmålet som bara ståtar med fyra till exempel. Det är svårt att tala om ordstammar när alla ord och begrepp bara har en stavelse. Du tänker för indo-eurocentriskt. ‘Skola’ heter ”xue” i Beijing (x:et låter väl som ”kj” i kjol medan samma tecken translittereras ”hok” i Guangzhou. Som låneord blir samma tecken ”hak” i Seoul och ”gaku” i Tokyo för övrigt.

    När vi ändå har en est på tråden skulle jag vilja fråga om det verkligen är sant att ‘grymhet’ heter ”julmust” på estniska.

  15. Ahrvid Engholm Says:

    Mall:
    Intressant. Jag tror jag sade att estniska och finska är något mer avlägsna än svenska och danska, så jag var nog inte så helt fel ute. Jag följer f ö ibland en holländsk dokumentärserie (från UR, går vissa eftermiddagar på SVT) kallad ”Spelplats Europa” och det känns som man ibland nästan förstår den holländske presentatören (men då har jag litet tyska i botten också, iofs).
    David:
    Om jag inte minns fel är du bara något yngre än undertecknad, så du kanske från din späda ungdom minns en serie som gick på svensk TV som hette ”Rymdpatrullen” (på 60-talet); det är ”Raumpatrouille Orion”. Oväntat sevärd tysk sf i svart-vitt. Varje avsnitt visade upp en ny, helt utflippad framtidsdans (som inte direkt förebådade 70-talets diskoteksvåg). Det tycks finnas gott om klipp ur serien på Youtube som man kan studera.

    –Ahrvid

  16. vistet Says:

    Kina : ett skriftspråk , många talade språk , obegripliga för varandra. För oss är det en trälig uppgift med handledning att ta oss igenom Bellman i original , kineser hoppar mångdubbelt längre bak i tiden med mindre ansträngning.

    För buddhister i Himalaya så har tibetanskan delvis samma roll , och i Ladakh så finns det ett tydligt uttalat motstånd mot att modernisera skriftspråket efter hur man fakiskt talar -med motiveringen att man då kommer att krympas till en liten ö i samfälligheten , utan kontakter både utåt och och bakåt i tiden.

    I Spiti ( http://korta.nu/spiti ) i somras så satt jag igenom tre dagars undervisning av Dali Lama i Kaza , en by lika stor som Hakkas ungefär normalt , som då mångdubblade befolkningen. Bredvid mej så satt en man på helspänn från det tibetanska område som kineserna kallar Qinghai : hans modersmål , precis Dalai Lamas föräldrars , var Amdowa , och han pusslade ihop det hela genom först Dalai Lamas tibetanska ( lika med Lhasa-dialekten ) , och sen igenom översättningen till hindi . Samtidigt med första versionen så satt vi långnäsor och lyssnade på simultanöversättningen till engelska , som gick ut via radio från munken ett par rader framför oss , och däremellan några korta tillkännagivanden på bhotia , den lite högtidligare versionen/försöket till en ”riksvästtibetanska” . Många bollar i luften blir det , dom som utbildas i bättre kloster i Ladakh & Spiti kommer ut fyrspråkiga : ladakhi/lahauli/spiti som modersmål , tibetanska som liturgiskt språk och engelska och hindi som officiella språk.

  17. Mall Stålhammar Says:

    ban~ken:
    Nej, men med hjälp av våra 14 kasus (daglig brain workout!) kan man få det till det: grymhet heter ”julmus”, med kort o-ljud i båda stavelserna (alltid tonvikt på första stavelsen i alla finsk-ugriska språk). En objektsform, som i exemplet ”han fruktar grymhet” = ”(ta) kardab julmust”, ser ut som svenskarnas favoritdryck, men låter helt annorlunda.

  18. David Says:

    Kunskaps-Ban-Ken, Vistet ni att, Riks-Mall: Tack för dessa utredningar som gör att jag känner mig betydligt bättre informerad om diverse språks komparativa etymologi …

  19. Mall Stålhammar Says:

    Ahrvid Engholm:
    Det finns en ganska underhållande estnisk-finsk dokumentär (2009) om tv-propagandakriget mellan Sovjet och väst/Finland: ”Disco and Atomic war”. Har visats på filmfestivaler och på finsk och baltisk TV. Trailern på YouTube gör den tyvärr inte rättvisa: http://www.youtube.com/watch?v=D8Ocuy6LsDw.

  20. Peter Says:

    ”…där Laila Kinnunen förvisso är nabukovilaisina så det förslår”… Skrattade så jag fick syrebrist av den meningen.

  21. David Says:

    Peter: Din asfyxi gläder mig! ”I endeavour to give satisfaction, sir”, för att citera Jeeves …

  22. Fredrik F Says:

    Nabukov skulle ha gillat Laila Kinnunen. Det gör jag med. Inte finns En helt vanlig dag på Youtube?

  23. David Says:

    Fredrik F: Jag har inte lyckats hitta den i alla fall — däremot finns hennes finska version Vain päivän tahdon kerrallaan på U-tube:

    Hon framför låten i ett mycket stillsamt underhållningsprogram (publikens snittålder verkar ligga på ungefär 67 år …)

  24. David Says:

    När jag kollade upp Lailas U-tubeadress snavade jag över Wiola Talvikkis Long Hot Summer , som jag förstås inte kan underhålla läsekretsen (jag försöker själv titta på den, trots mitt tredskande och strypta bredband och har kommit tillräckligt långt för att inse att detta måste ut till folket … )

  25. Fredrik F Says:

    Tack tack kiitos tack! A Day in the Life på finska är ett fynd!! Och strax bredvid hittar man en sång som hon sjunger på perfekt svenska:

  26. Fredrik F Says:

    Och den andra musikvideon var guld. Jussi Koskela möter Pussy Galore.

  27. ban~ken Says:

    Laila har en helt vanlig svensk dag på Spotify annars: http://open.spotify.com/track/1X8cAdX1pEgnSY4MdjzOWt

    ”Hans ansikte var öppenhet, såsom ett barn som ingen fulhet vet….”

  28. David Says:

    Fredrik F: Lailas rikssvenska är nästan kusligt ren — det är faktsikt svårt att hitta svenskar som sjunger på ett språk så kliniskt rentfrån regional särart — inte en skiftning som antyder något om hennes finska ursprung eller åren som skånskt krigsbarn …

    Ban-Ken: Tack för länk till Lailas bisarra Beatles-bag … den här låten spelade jag nyligen när jag DJ-ade … den förfelar sällan sin verkan på auditoriet …

  29. Fredrik F Says:

    Javisst! För att inte tala om hur kusligt rena hennes toner är. Jämfört med Lill-Babs’. Kanske är det så att hela gänget, Lill-Babs, Siw och Lindfors, tog sig för att sjunga på låtsas-stockholmska för att dölja att de egentligen kom någon annanstans ifrån. Men Lailas fenomenala upptränade språköra hade de inte.

    Laila lär ha fått jobba hårt för att lära sig sjunga schlager på korrekt riksfinska. Det skulle vara rena vokaler och tydliga konsonanter, dock lite uppmjukade, inte så knastrigt att de krockar med mikrofonen. Och föredömligt på svenska också, med riktiga r-ljud och ä-ljud i ”kväsa” och ”snäsa”. Men för den skull inte det där bokstavsenliga, så som många hittar på att uttala ”hjärr-ta” bara för att de sjunger. Hos Laila blir det ”ja litar ente mer på va du sejj-ör”, precis som normaluttalet låter.

    Den som hade Spotify!

  30. David Says:

    Fredrik F: Lill-Babs storhet ligger kanske inte främst på tonträffens område — hon är mera något slags … öh … allkonstnär …. Anita Lindblom låter Hilledialekten skina igenom här och var, Lill-Babs har utrotat Järvsömålet fullständigt och kan inte för sitt liv hitta det ens när hon ska sjunga på dialekt, som i ”Klas-Göran” eller ”Hem, hem, hem till lilla Järvsö” — Siwan sjunger hårt, kallt och exakt — kanske för att överkompensera sin grundskånska, precis som du säger. Lill Lindfors misstänker jag rentav kanske kommer från Stockholmstrakten — hon känns som den minst regionala av de här divorna … (Wikipedia-paus) Okej — Lill är född i Helsingfors men har bott större delen av sitt liv i Stockholm, om man får tro Wiki …

    Vad gäller Spotify har jag det inte heller — men såvitt jag förstår är det väl inte så svårt att tillskansa sig — eller är det det?

  31. Fredrik F Says:

    Ja och har du skivan med En show av Lars Forssell? Där finns en sång där hon försöker prata skånska mitt i. Lill Lindfors kan prata finlandssvenska, men någon annan dialekt än modulerad stockholmska hon pratar verkar hon inte kunna härma.

  32. David Says:

    Fredrik F: Jag har inte skivan, men tycker mig minnas att jag har hört Lill försöka sig på skänska någon gång med blandat resultat … De här reflektionerna får mig att tänka på manliga sångare och skådespelare från Skåne, som verkar ha svårare att lämna dialekten bakom sig. I stället uppfinner de helt nya munmål: Edvard Perssons bisarra skånska med tungspets-R, Ernst Hugos halvskånska, och inte minst Jan Malmsjös sällsamma teatersvenska där både I, E, O, Å och A tenderar att smälta ihop till den nyuppfunna universalvokalen AÄÄÄH — särskilt när han sjunger: ”HAÄÄÄHj clAÄÄÄHwn, kAÄÄÄHm ut sAÄÄÄH vi får skrAÄÄÄHtta åt dAÄÄÄHj!”

  33. ban~ken Says:

    ”Det var på tredje juni en vanlig sömnig norrlandsdag….” Det enda jag gillar med Siw Malmkvist är hennes sällsynt lyckade cover av Bobby Gentrys södergotiska rysare ”Ode to Billie Joe”. Skånska Siwan försöker här sjunga på ‘norrländsk’ och lyckas väl inte helt fullt ut men hon har god hjälp av Olle Adolphsons inspirerade översättning av texten där originalets djupa amerikanska Mississippi transponerats till Bjästa eller någon annan håla (Choctaw Ridge > upp’ vid mon; Tallahatchie Bridge > gamla järnvägsbron; Billie Joe McAllister > Jon Andreas Fjäll). Den tycks inte finnas på YouTube {men finns förstås på Spotify}. Eftersom det är dutuben som gäller på den här bloggen länkar jag i stället till originalet i en version där Gentry drar sin låt sittande framför och sedan går och sätter sig vid ett bord med en stelnad familj som ser ut att vara gjord av gips. Creepy! På YouTube finns för övrigt hela långfilmen som inspirerats av Gentrys låt uppdelad i elva lågupplösta delar. Men nu, över till Bobby…. http://www.youtube.com/watch?v=CZt5Q-u4crc

    Det görs för lite låtar nuförtiden av typen som skildrar saker som pågår under ytan vid familjemåltider.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: