Friedrich Engels — Världens bästa kompis

Världens bästa kompis

Vem skulle inte vilja ha en kompis som självmant åtar sig att försörja en och ens familj i decennier medan man själv sitter och påtar med ett filosofiskt mastodontverk om ekonomins historia? Det tar sin lilla tid — särskilt eftersom man hela tiden blir avbruten och tvingas skriva 300-sidiga smädeskrifter mot forna meningsfränder som man numera retar sig enormt på.  (Släkten är just inte mycket till stöd — ”Kan du inte försöka skaffa lite kapital, istället för att bara skriva om det?” säger ens mamma lite försmädligt. )

Sedan är det ju det här tröstlösa brödskriveriet i dagspressen som stjäl tid också — då är det skönt att ha en väldigt flyhänt skribent till kompis som åtar sig att spökskriva merparten av ens tidningsartiklar. Arvodena behåller man förstås själv.

Hembiträdet Helene Demuth

Och om nu olyckan har varit framme och man har råkat göra hembiträdet med barn så är det ju faktiskt väldigt bra om man har en kompis som tar på sig faderskapet och försöker förklara för ens döttrar och hustru: ”Ja … öh … jag råkade ha vägarna förbi och … ja … ni vet …” Detta trots att tjänstekvinnans son sedan växer upp och får ett utseende fullt av — så att säga — distinguishing Marx

Frederick Lewis Demuth är förvånansvärt lik någon …

En sådan man var Friedrich Engels.  Om Engels bara varit tvungen att försörja sig själv och det rödhåriga systerpar som han bodde ihop med hade han inte behövt arbeta — han hade det rätt gott ställt. Men för att försörja familjen Marx tog han ett trist kontorsjobb och länsade tillochmed handkassan lite av och till och skickade till sin något otacksamma vän, som snart beklagade sig i ett nytt tiggarbrev — ”Jag måste betala mina döttrars pianolektioner”. Den småborgerlige ärkerevolutionären menade förstås att Engels måste betala hans döttrars pianolektioner …

Utan att tveka ger jag Friedrich Engels äretiteln ”Världens bästa kompis” — möjligen tillochmed ”Alla tiders bästa kompis”.

Friedrich umgås med sin favoritfamilj

(Uppgifterna ovan  är huvudsakligen hämtade ur Francis Wheens biografi Karl Marx. En fyrahundrasidig feting om kommunismens ledande ideolog låter kanske inte som någon skrattfest för hela familjen,  men den som har läst Wheens bestseller How Mumbo Jumbo Conquered the World vet att han är en rasande rolig och vass skribent — hälften Voltaire och hälften Wodehouse. Jag gissar att han är en av de få Marxbiograförer som får läsaren att skratta högt och vända blad i andlös spänning …)

Annonser

16 svar to “Friedrich Engels — Världens bästa kompis”

  1. ban~ken Says:

    Något säger mig att han måste haft en Engels tålamod.

    Sitt du så står jag: http://is.gd/bahY1

  2. Svensson Says:

    En biografi som får läsaren att vrida sig i skratt får mig att ana fanstyg…

    Visst ska det vara roligt att läsa, men detta låter lite publikfrieri, känslomanipulation och så där…

  3. Dvärghundspossen Says:

    Oj, detta var mer än vad man fick lära sej på kursen ”nyfiken röd” för nästan tjugo år sen… *S*
    På tal om Woodhouse – Teophile Gautier som tyckte verklighetens flickor var jobbiga med ”sina fastrar och små bjäbbande hundar” (eller hur det nu var) leder förstås tankarna till Bertie Wooster. Bertie kanske skulle satsat på att förlova sej med en målning eller staty istället, det kanske hade gått bättre.

  4. Ahrvid Engholm Says:

    En bok att rekommendera om Marx är Paul Johnsons Intellectuals (jag vill minnas den finns på svenska också), som har ett långt kapitel om denne lustige pre-Groucho. (Jag har alltid hållit bröderna Marx högre än de intellektuella bröderna Marx och Engels.) Johnson är inte nådig om Marx många karaktärsbrister, vilket också återspeglas i hans politisk-ekonomiska forskning (där Johnson menar att Marx t ex bedrev omfattande källfusk). Marx framstår som både tämligen humorlös och hänsynslös.
    Jag skulle aldrig gå med i en politisk ideologi som accepterar någon som Karl Marx som grundare.
    Läs istället någon av böckerna om eller av Groucho!* De ger en många smil och ett hopp om mänskligheten.

    –Ahrvid

    * Någonstans på hyllorna har jag t ex Charlotte Chandlers Hello, I Must Be Going. Intervjuer, utdrag, biografiska betraktelser, m m.

    • Mattias Nilsson Says:

      Mycket kan man anklaga Marx för, men knappast humorlöshet. Hans texter vimlar av allt från subtila, nästan engelska, sarkasmer till rena sexskämt. Och när det gäller källor är han mer tillförlitlig än de flesta. Men hänsynslös var han definitivt, och kritik tog han sällan särskilt väl.

  5. David Says:

    Ban-Ken: Jag förstår inte riktigt hur jag lyckades missa den vitsen …

    Svensson: Min framställning gör nog inte riktigt rättvisa åt Wheen, som presterar ett ganska balanserat porträtt av Marx och visar hur hans ekonomiska analyser har påverkat inte bara vänstern utan även högerns teoretiker under nittonhundratal och tidigt tvåtusental. Men Francis bangar inte heller för att framhäva det något komiska i denne rasande titan och ekonomiska gigant som var fullkomligt oförmögen att försörja sig själv och de sina och — paradoxalt nog — förbluffande oekonomisk i sitt privatliv …

    Dvärghundspossen: Bertie slår mig inte riktigt som den svärmiska typen — det här med att gå loss på statyer är kanske mera något som hans väninna Madeline Bassett skulle kunna ägna sig åt — du vet, hon som tror att ”the stars are God’s daisy chain”, och att ”every time a fairy blows its wee nose a baby is born”. Jag upptäckte f ö just att Madeleine förärats en egen, grundlig artikel på engelska Wikipedia:

    http://en.wikipedia.org/wiki/Madeline_Bassett

    Ahrvid: Wheen är kanske kritisk mot Marx som privatperson, och vänder sig mot en del av hans teoretiska påståenden — men han har också stor respekt för mycket av Marx ekonomiska teorier.

    Att KM skulle ha ägnat sig åt ”omfattande källfusk” tycker jag låter lite osannolikt. Marx research verkar det inte ha varit något större fel på — det var delvis därför det tog så lång tid att skriva Das Kapital

  6. Svensson Says:

    För eller emot Marx: även vissa borgerliga ekonomer erkänner honom som en bra BESKRIVARE av 1800-talets ekonomiska system.

    Johnson kanske har rätt i sak i vissa fall men att dissa Marx’ verk på basis av dennes karaktär tycks mig lågt.

  7. David Says:

    Jag upptäckte just en bisarr synkronicitet — som mumbo jumbo-nestorn CG Jung skulle säga — när jag läste en lista över Francis Wheens top 10 modern delusions som han ställt samman för The Guardian:

    http://www.guardian.co.uk/books/2004/feb/03/top10s.modern.delusions

    Wodehousefantasten Wheen citerar precis samma yttrande av Madeline Bassett som jag råkade använda här ovan i avsnittet om kreationism i skolundervisningen:

    When Jenny Tonge MP asked Tony Blair if he was happy that the Book of Genesis was now being promoted as the most reliable biology textbook, he replied: ”Yes. . . In the end a more diverse school system will deliver better results for our children.” This is the enfeebling consequence of unthinking cultural and intellectual relativism. If some schools start teaching that the moon is made of Swiss cheese or that the stars are God’s daisy chain, no doubt that too will be officially welcomed as a healthy sign of educational diversity.

  8. Ahrvid Engholm Says:

    David och Svensson:
    Nu var det ett bra tag sedan jag läste Johnson, men såvitt jag minns handlar källfusket bl a om att Marx t ex var väldigt fri i tidsangivelser (skulle ha stödja något som gällde 1850-talet kunde han anföra något från 1820-talet, typ), var väldigt selektiv i vilka data han använde och i vissa fall förvanskade data. Alla som är vana vid att läsa statistik, bolla med siffror osv, bör ju veta vilken enorm töjmån det finns i sådant material! Johnson ger också exempel på det.
    Men huruvida Marx var en bra forskare eller inte kan vi ju se i facit: det var han inte. Hans ekonomiska teorier har ju i experiment på experiment visat sig dysfunktionella.
    Nu har jag inte läst något vidare mycket om ev ekonomer som skulle hävda att Marx skulle ha besuttit deskriptiv styrka. Jag misstänker dock starkt att det i så fall rör sig om tämligen partiellt lovprisande (dvs att man hävdar att man i vissa avseenden och i vissa delar har en vällyckad beskrivning). Detta kan sedan diskuteras under principen om blinda hönor och korn.
    Sakligt sett är det förstås sant att Marx personliga karaktär i sig inte har något att göra med hans hypoteser. Men på något sätt drabbas man ändå av misstanken att de tu sakerna besmittar varandra.

    –Ahrvid

  9. sa Says:

    Engelska flottan har siktats vid Vinga…. förlåt, jag kände ett inre tvång att skriva det.

  10. Dvärghundspossen Says:

    Madeleine Bassett är kvinnan som visar hur vidrigt det egentligen skulle vara med en typ Amelie från Montmartre-brud.

  11. Feedback66 Says:

    Ahrvid Engholm: ”Hans ekonomiska teorier har ju i experiment på experiment visat sig dysfunktionella.”
    Vilka teorier är det du menar? Är det kapitalismen, som han analyserar i Kapitalet, som inte fungerar, eller vad menar du?

  12. Ahrvid Engholm Says:

    Feedback66:
    Jag vet knappt var man skall börja i att peka ut marxismens dysfunktionalitet! Men vi kan ju som exempel ta att planekonomi visat sig vara värdelöst skräp.

    –Ahrvid

  13. Ordförande Johan Says:

    Och var skrev Marx om planekonomin?

  14. Big C Says:

    Ett bra exempel på en plan(erad) ekonomi är Systembolaget. Samma omfattande utbud, till samma pris och samma service över hela vårt land. Statistik över försäljning som ger underlag för kloka beslut för att reglera pris och tillgång och efterfrågan.

    Karl Marx teorier skrevs på 1800-talet och är därmed begränsade till sin tid. Det förringar dock inte hans insats. Hans teorier och forskning ger honom en särställning inom tre ämnen; Nationalekonomi, Sociologi och Historia. Det hade varit intressant om Karl Marx levt idag och haft tillgång till en ordbehandlare.

    Det kan vara svårt att förstå vilken påverkan Karl Marx har haft på världen. Hans teorier beväpnade arbetarklassen och de två strömmningarna Kommunism och Socialdemokrati har i tider haft kontrollen över mer än hälften av vår planet. Givetvis är borgarna rädda för att hans teorier ska få ny uppmärksamhet.

    Det är typiskt att personer med grumliga värderingar om rätt och fel försöker angripa andras teorier med personpåhopp – till och med efter att först ha erkänt att det var dåligt!

    Åsa Linderborg skrev en artikel i Aftonbladet som jag kan rekommendera att ni googlar fram. Den handlade om ”Vad gör dom med getterna?” eller nåt snarlikt. Det är en gammal strategi att beskylla sina meningsmotståndare för karaktärsbrister för att förringa deras betydelse. Ett av hennes exempel var någon romersk kejsare som beskylldes för att kopulera med getter.

    Anledningen till att ett så dumt inlägg trots allt fick ett långt svar är att dumhet måste bekämpas. Det är för ofta som idioter och häcklare kommer undan utan mothugg och det riskerar att få tredje man att tro på förenklade sanningar och rena lögner.

    Med dom orden lämnar jag nu debatten som jag kom in på genom Frank Zappa-inlägget som jag hittade på Facebook. Världen väntar.

  15. David Says:

    Big C: Såvitt jag förstår är det min text ovan som har retat dig genom att vara en smula raljant mot Marx som privatman. Men notera att jag inte angriper hans teorier utan mest skriver om hans personliga egenheter och hans ytterst speciella förhållande till Friedrich Engels. Världen är nu en gång inte så svartvit att Marx måste vara ett helgon för att det ska ligga något i hans teorier — inte min värld i alla fall …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: