Oh, those ozziefied krauts …

… eller ”Dessa förbenade tyskar” som det väl får bli på svenska …

På singeln ovan möter Black Sabbath Arthur Conan Doyle i en mörk gränd och ljuv musik — eller åtminstone odödlig kult med kitsch — uppstår.

Sabbathlåten  Paranoid har försetts med en goth-goth-i-goth-goth-text om den välbekanta fosforescenta helveteshunden som uppträdde på hedarna kring herresätet Baskerville innan Sherlock Holmes lyckades få pli på den.

Det är den tyska sångsensationen Cindy & Bert som står som fadder och morska för detta snillefoster, och på U-tube kan vi se dem framföra stycket i det tyska topplisteprogrammet Hits-a-go-go från 1970 — klicka här om ni tror att era nerver klarar av de talrika inklippsbilderna på en något perplex pekineser som inte riktigt förstår vad den har med saken att göra — plus naturligtvis en marschbataljon av Austin Powers-tyskar som partajar vattenkammat. Som en ytterligare service tillhandahåller vi texten som tysk läsövning här nedan:

Nebel zieht in dicken Schwaden
übers Moor von Forest Hill,
grüngespenstisch grinst ein Irrlicht,
es ist Nacht in Baskerville.

Wer verbreitet Angst und Schrecken,
wer vernichtet, was er will?
Jeder sucht sich zu verstecken
vor dem Hund von Baskerville.

Wen er anfällt,
dieser Hund von Baskerville, oooh yeah,
hatv erloren
in dem Kampf um Baskerville, oooh yeah!

Und es traut sich keine Seele
in das dunkle Moor hinein,
jeder fürchtet um sein Leben,
wer wird wohl der nächste sein?

Bald ist die Mission beendet,
die sein irrer Herr ihm gab,
lautlos wie er einst gekommen
schleicht er sich ins Moor hinab.

Nebel zieht in dichten Schwaden
übers Moor von Forest Hill,
und verbirgt des Räsels Fragen
von dem Hund von Baskerville.

Annonser

7 svar to “Oh, those ozziefied krauts …”

  1. bark Says:

    Ah, lite jazzig metal-Hammond var precis vad jag behövde denna tisdagseftermiddag. Tack.

  2. Åke Forsmark Says:

    Tack. Underbart. Det påminner så starkt om ens ungdom då TV köpte in sådana där konstiga tyska popshower där man samlat ihop horder av stora band för sin tid som fick framföra en låt var och allt blev liksom bara dåligt. Då brukade ha med sådana här människor som dansade.

    Men den här låten var bra. Riktigt bra. Har aldrig hört den förr. Ozzie kan slänga sej i väggen, Cindy & Bert är grejen.

  3. ban~ken 6000 Says:

    Wunderschöna rim: ”was er will – Baskerville”. Och vilken trio! Pekingesern är dock den enda bandmedlemmen som uttrycker några som helst känslor. Men Cindy och Bert kan uppenbarligen le, tillkämpat, ser jag på bilden av skivkonvolutet. I filmen är de, ska vi säga lite stela. Samtidigt framstår de som sprungna ur närmsta Hammer-film.

    Jag tycker inte det ser ut som 70- och 80-talens Rockpalast som jag minns som evighetslånga tagningar gjorda i stora mörka lador med massor av okoreograferade ungdomar. Det här är mer Top of the Pops-konceptet rakt av.

  4. David Says:

    Bark: Varsågod! Låt denna andliga spisarskiva bliva ditt barkbröd!

    Åke Forsmark: Jag misstänker att jag är för ung för att ha lyckats insupa de där tyska popprogrammen — istället såg jag Anita Lindman och Televinken … som skulle ha platsat utmärkt på det där stela dansgolvet, slår det mig just …

    Ban-Ken: Cindy ger ju ändå lite valuta för pengarna men Bert är mer än lovligt zombielik — och tillochmed färgskalan får en att tänka på Christopher Lee och Peter Cushing oder Wie man mit dem Hammer philosophiert … Som tysken säger …

  5. ban~ken 6000 Says:

    Det är värst vad den där tysken babblar. Lyckligtvis skriver både han och tyskan en del också, t.ex. på det som beskrivs som die freie Enzyklopädie. Jag kunde m.a.o. inte låta bli att forska ein Bisschen om Cindy & Bert och kontaktar er nu för att presentera mina rön. Bert heter egentligen Norbert Berger och Cindy, ja på dopattesten lär det ha stått Jutta Gusenburger. Flera gånger försökte denna deunamische Duo att få representera Västtyskland i den s.k. schlagerfestivalen utan att lyckas nå ända fram. Till slut fick de landsmännens förtroende men gick mot sitt Waterloo i den brittiska staden Brighton 1974 där de hamnade på delad sistaplats efter att bara ha skrapat ihop tre poäng med sin Die Sommermelodie.

  6. Good old Shep Says:

    Cindy var i färgschema och uttryck inte långt från att vara tecknad av Arnold. Lite ormhårtestar och tentakelsläp på klänningen, så.

  7. Vatten Över Huvudet Says:

    Ansiktsuttrycket på mannen 1.18 in säger väl det mesta…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: