Jo, det här var just tungel-ljust …

Den tungel-sinte skalden Erik Axel Karlfeldt

I förra inlägget listar jag ”tungel” bland svenskans vackraste ord. Sedan inser jag av Jonas Wiklunds kommentar att jag möjligen har missförstått innebörden av denna åldriga glosa. Jag har alltid trott att ”tungel” betyder ”månsken” men efter en snabb kontrollgoogling inser jag att det istället betyder ”måne” eller ”himlakropp”. Jag har bara stött på ”tungel” hos Erik Axel Karlfeldt, och när jag studerar hur han använder ordet börjar jag inse hur min vanföreställning har uppstått:

Går du min väg, lägg av din glada krans,
lindad på lek i vänligare dalar,
aldrig i den du uppstår mer till dans,
vrig och röd, i tungel-ljusa salar.

(Augustihymn ur Flora och Pomona)

I ovanstående exempel skulle ”tungel-ljusa” faktiskt kunna betyda ”månskensljusa”. I Den andra våren ur Hösthorn använder E A i stället ordet i överförd bemärkelse:

Det snörvlar ett grymt, det brånar ett skri,
det är som en fläkt ur en djungel,
där under elektriska tungel
sin kättja natten släppt fri.

Här borde jag kanske ha anat oråd av ordet ”elektriska” — ”elektriskt” borde det ha stått om det hade rört sig om själva ljuset. Men den nyansen undgick mig uppenbarligen när jag hade min senaste stora Karlfeldtperiod för sisådär trettio år sedan …

För övrigt torde Den andra våren vara den vackraste dikt den svenska sångskatten äger om gubbsjuka. Hör bara på de här pärlorna:

(…)
Se, gubbar leka en fumlig kurtis
och läppja på ungdomsvörten
och drömma bland fikonaskörten
om äpple och paradis.

Nej, kasta din mask och res ditt krön
bland tidens halsar som krokna!
Blås ut det unkna och bokna
och fnys av vrede och kön!
(…)

Så känn och bekänn: din fröjd är steril
och fåfäng ditt hjärtas giljan,
det är ej madonnaliljan
som doftar i jazzvindens il.

(Hela dikten här.)

Ja — tack till Jonas Wiklund som fick mig att reda ut det här med tungelmålstal. Dessutom blir jag faktiskt sugen på att läsa Karlfeldt igen — jag slås ännu en gång av hur unik hans röst är — alla dessa sällsamt klingande arkaiserande ord i halsbrytande djärva sammansättningar som skapar de mest pikanta brytningseffekter — och understundom även för den språkberusade skalden svindlande nära pekoralets avgrund …

27 svar to “Jo, det här var just tungel-ljust …”

  1. Civilingenjör P Johansson Says:

    Hr Karlfeldt härstammar inte mögligen från Tungelsta? Eller är det Lo-Johansson jag tänker på?

  2. Elisabeth Says:

    ”Jazzvinden”? Är det Katrina som avses? (Buskisvarning)

  3. Martin R Says:

    ”Det snörvlar ett grymt, det brånar ett skri,
    det är som en fläkt ur en djungel,
    där under elektriska tungel
    sin kättja natten släppt fri.”

    För tankarna direkt till den ökända, kanske ungefär samtida tidningsrecensionen av Louis Armstrongs spelning på Konserthuset i Stockholm där trumpetaren jämfördes med en gorilla.

  4. kris08 Says:

    Tungel kan också betyda månvarv, tiden mellan nymånar:

    ”Om int´ jultunglet går ut tä trettondan, så tänder ett skarvtungel, å ätter dä kommer sen distingstunglet å tre käpptungel, å då vet vi bestämt, att vi ingen sommar å ingen värma får före messommar. Men slipper vi skarvtunglä, så får vi bitti sommar.”

    (Jan Erik Ersson 85 år, Husby, Dalarne)

    Jag har ett svagt minne att det användes i en isländsk kenning, ”härens tungel” var en omskrivning för sköld.

  5. David Says:

    Elizabeth: Säkrast att undvika ”Dem red beans and rice” …

    Martin R: Jag gissar att du syftar på Hjalmar Meissners herostratiskt ryktbara tidningstext:

    ”Jazz är en hemsk infektionssjukdom, som med stora steg närmar sig våra friska kuster Den är särskilt farlig, emedan dess första symptom i akuta stadiet ej verkar på något sätt oroande utan tvärtom i viss mån stimulerande och uppiggande. Men den blir snart kronisk och det är då patienten vrider sig i namnlösa smärtor mot vilka de som åstadkommas av den Belzbub uppfunna ultramoderna musiken äro rena bagateller (…) Jazz är importerad från Amerika och har på kort tid smittat ned alla caféer i London och Paris (…) Pianisten hamrar ideligen på med synkoper, medan de övriga musikerna ackompanjerar med diverse oljud!”

    Jag misstänker att Erik Axel delade Hjalmars åsikter — förutom ovanstående poem har Karlfeldt även beramat sig över jazzens skadeverkningar i dikten Ungdom (också från Hösthorn):

    Du dansar, bleka ungdom, sorgset låta
    din ukulele och din saxofon.
    Du ungdom som jag älskar, jag vill gråta
    att se din dans; den slår mig som ett hån.

    Det låg en frostnatt på din barndoms ängar,
    och glädjens blomster sveddes till sin rot.
    Det for en storm igenom tidens strängar,
    och än de darra som i skälvosot.

    (…)

    Men trumman hetsar, rått trumpeten ryter.
    Det är som krigets sista kompani
    av allt för veka, sviktande rekryter
    i ryckig Veitsdans vinglade förbi.

    Till offer föddes du, ty det skall vitas
    för folks och gudars långa, djupa schism.
    Emellan solens upp- och nedgång skall du slitas:
    i öster barbari, i väster miljardism.

    (Hela dikten här)

    Som vi ser sätter han in jazzen i ett större kulturellt sammanhang — det gamla Europa, härjat av första världskrigets fruktansvärda lidanden, kläms mellan två sköldar — de framväxande supermakterna Sovjet och USA. Och dessutom ska man behöva lyssna på sånt där kattrakande …

    Kris: Aha … jag tror det var den defintiionen som vår vän Wiklund hade hittat — och som jag skändligen missade när jag googlade runt efter besked … Stort tack!

  6. Tusse Says:

    Tungel (isl. tungl) ett gammalt svenskt ord för himlakropp, särskildt för månen (månsken). Äfven tiden för en nymåne till den nästföljande, en lunation, kallas ett tungel.
    (Nordisk Familjebok, 2. upplagan)

  7. kris08 Says:

    Roligt att du tar upp Karlfeldt. Det är lätt att vifta bort honom som högtravande och förlegad, men det är absolut värt att titta närmare på hans märkliga verk. Riktigt så missmodig och konservativ är han inte heller:

    ”Du plockar kvickt ur röret i kloaken
    en vals från Wien och en bombasm från Rom.
    All världens missljud svävar över taken
    i denna rymd som troddes stum och tom.”

    ”Lycksälla ungdom, du är född med vingar,
    din smäckra fågelkropp är byggd för skyn.
    Du svävar över oss i hökens ringar,
    då vi gå kvar som höns och nöt i byn.”

    Dans tycks dock vara farliga saker: (”i ryckig Veitsdans vinglade förbi.”)

    Veitsdans är ett annat namn för så kallad danssjuka, som var vanligt främst bland barn och ungdomar:

    ”Stundom uppkommer den genom imitation och tyckes så att säga
    vara smittsam. Vanligen visa sig ryckningarna först i ena eller andra handen.”

    Behandlades med numera narkotikaklassade sömnmedel som kloral och även arsenik ”i lämpliga doser”!

    ”Från danssjukan bör också helt och hållet skiljas det epidemiska dansraseriet, en troligtvis hufvudsakligen psykisk rubbning, som härskat vid flera tillfällen”

    Rave?

  8. David Says:

    Kris08: Jag undrade vad Veitsdans var när jag läste ordet — tacknämligt att du reder ut det. Och som du säger — Karlfeldt förtjänar att hedras (och något att skrattas åt). Jag vill nog utnämna honom till kungen bland bra-dåliga poeter. Understundom svingar han sig mellan fantastiskt lyckade och djärva bilder och ordsammanställningar och … ja … minst lika djärva men kanske inte fullt så lyckade bilder och ordsammanställningar …

    Ibland har jag nästan svårt att bestämma mig för vad jag ska tycka. Nedanstående fantasmagoriskt fattighussvenska, mögligt meteorologiska metaforer ur dikten Yttersta domen från Fridolins Lustgård (1901) är på något vis fantastiskt bra och en smula tvivelaktiga på en gång:

    Nu skiftar solen sin gestalt,
    o fasa, o fasa,
    och ligger som en möglig palt
    i molnets tiggartrasa.

    (Hela dikten här — http://runeberg.org/eakdikt/0186.html ).

    Det var för övrigt just denna strof som en gång fick Lars Gustafsson att summera dalaskaldens kvaliteter med orden: ”Karlfeldt kan verkligen vara en utsökt dålig poet”.

  9. David Says:

    Okej — jag kan inte avhålla mig från att citera ett lite längre stycke ur Yttersta domens synnerligen statarsvenska vision av apokalypsen:

    Nu skiftar solen sin gestalt,
    o fasa, o fasa,
    och ligger som en möglig palt
    i molnets tiggartrasa.
    Nu är det skymning dagen om,
    och natten växer småningom.

    Nu komma alla stygga djur,
    se ulvar, hör uvar!
    Nu rasslar tidens nötta ur
    med sina hjul och skruvar;
    dess lod stå nära världens golv,
    dess visare stå nära tolv.

    Då syns ett starkt och fjärran sken,
    nej skåda, nej skåda!
    Ur molnen sträcks ett mäktigt ben,
    som drivor skina båda;
    och väldigt gapar lurens tratt
    med guldmun över jordens natt.

    Blås, Gabriel, i din basun,
    tra rara, tra rara!
    Blås hop all världens folk som dun
    att stå till doms och svara,
    tills rymden ligger öde kvar,
    ett sprucket, skakat bolstervar.

  10. Tusse Says:

    Okej, kalla mej fegis om du vill …
    men nu vågar Tusse komma fram ur garderoben och erkänna att även han har tyckt sig märka att Karlfeldt ”missar” ibland.
    Eller gör jag samma misstag som Stravinskij i fråga om ragtime? Inte ens ”stora” poeters alster håller alltid måttet (dvs versmåttet).

  11. David Says:

    Tusse: Karlfeldt är en risktagare — en gambler — en dare-devil … Med utsökt dödsförakt jämför han solen med en ankommen palt och vågar ta konsekvenserna. På det hela taget tycker jag att det är en attityd som bör premieras och applåderas, även om resultatet blir något tvivelaktigt …

  12. kris08 Says:

    Skäms Tusse, att ens våga antyda tvivel!

    Nej, men ärligt talat så stoltserar han väl ibland så mycket med språket att han verkar glömma bort vad han egentligen skulle säga.

    Men är inte fattighussvenskan medveten? En variant av dalmålningarna med bibliska gestalter i folkdräkt och dalamiljö.

  13. Tusse Says:

    Jag skäms inte alls, för jag har inte gjort något självsäkert uttalande som jag sedan får ta tillbaka. Än mindre försöker jag hålla masken som Stravinskij gjorde efter att ha hört ragtime ”på riktigt”
    (läs gärna Davids tankeväckande inlägg om Stravinskij)
    Observera att jag syftade på språket och dess rytm, inte på bilder och metaforer som kan vara nog så dråpliga både hos Karlfeldt och Krüger-Hansson.

  14. Fredrik T Says:

    För att återknyta till trådens ursprungliga huvudtema: med en styvfar från Dalarna har jag fått veta att måne på vissa av de åldriga dalmålen heter just något i stil med ”tunglä”.

  15. David Says:

    Fredrik Kvint-skridskon: Du är den första person jag har kommit i kontakt med som hört genuint tungelmålstal — en smula paradoxalt kan det tyckas, eftersom jag alltid föreställt mig dig som en sån där fullblodsskåning som går sorgklädd på årsdagen av freden vid Brömsebro (13 augusti 1645 om inte Wikipedia luras) ….

  16. Fredrik T Says:

    David, en inbiten lundensare må jag vara men det är jag i egenskap av fanatisk konvertit i någorlunda vuxen ålder. Mina anor är snarast transnationella: min far är född i Munka-Ljungby men numera bosatt i Östergötland, och min mor är från Halland men är sedan många år dalkulla. Farfar var född i Örebro, gifte sig med en danska och slutade sina dagar i Malmö. Morfar var från Bollebygd, gifte sig med en flicka från västkusten och hamnade som folkskollärare i Söndrum o s v. Själv föddes jag i Tynnered utanför Göteborg, tillbringade merparten av barndomen i Solna och mina gymnasieår i Vasastan i Stockholm. Flyttade till Lund gjorde jag först efter militärtjänsten i Enköping och Boden. Så jag är till mitt arv hemma överallt och ingenstans så att säga.

    Jag tackar f ö för vitsen på mitt efternamn vilken definitivt var ny! Tidigare har jag mest fått nöja mig med enklare och plumpare varianter som ”Teskeden” eller ”Termosen”.

  17. Tusse Says:

    Efter 14 terminer i Lund anser sig även Tusse ha rätt att kallas lundensare. Dock inte mera fanatisk än att han blir förvånad när han får höra att det finns universitet även i Stockholm och Göteborg.

  18. kris08 Says:

    Upsaliensaren i sin tur blir förvånad när han får höra att det finns universitet även i Skånelanden.

  19. Tusse Says:

    Ja, det skall erkännas att även Lund har tillkommit på senare år.
    Uppsala trodde jag var såpass känt att jag inte behövde nämna det.

  20. Tusse Says:

    PS: Och eftergymnasiala utbildningar finns det lite varstans i Sverige.

  21. Fredrik T Says:

    Själv är jag storsint och accepterar alla de fem riktiga svenska universiteteten: Lund, Uppsala, Åbo, Dorpat och Greifswald.

  22. Claes Says:

    Ja, jag säger då det. Endast Sverige svenska universitetet har.

  23. Tusse Says:

    DORPAT???

  24. svensson Says:

    Tartu heter det väl idag.

  25. Tusse Says:

    Förvisso heter det så, men när var den delen av Baltikum svensk?

  26. svensson Says:

    Fram till 1721.

  27. Tusse Says:

    Tack för upplysningen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: