Sentimentalitet och stadsplanering …

… verkar sällan gå  hand i hand — i alla fall inte i Sverige. Nere på kontintenten återskapade visserligen tyskarna pietetsfullt och tålmodigt — sten för sten, gata för gata — de städer som RAF och Bomber Harris hade förintat i eldstormar under andra världskrigets sista år. Men här hemma i det skonade Svitjod satt samtidigt stadsplanerarna och slängde suktande blickar på det tyska ruinlandskapet — varefter de bestämde sig för att bomba sina  kulturminnesmärken på egen hand.

Norrmalmsregleringen [ …] räknas som en av de större och mest genomgripande cityomdaningar som genomfördes i Europa under efterkrigstiden, även inberäknat de städer som skadades svårt under kriget.

… skriver t ex våra vänner på Wikipedia om slakten på Stockholms innerstad, som Lill-Babs går omkring och ondgör sig en smula vemodigt över i ovanstående videoklipp.

Filmen är inspelad sextioett, så fonden för Lill-Babs elegiska avsked till det gamla Stockholm är  området kring Hötorget och det som sedermera skulle komma att bli Plattan.

Och över det Tyska Höst-landskapet tornar Hötorgsskraporna upp sig som  modernitetens oförlåtande vaktposter.

Här fanns för länge sen en annan stad
här möttes vi och jag var mycket glad.
Vid Sergels gamla hus
i bleka vårens ljus …

… sjunger Lill-Babs samtidigt som vi får se en  hög med bråte som en gång varit sjuttonhundratalshuset där skulptören Tobias Sergel hade sin ateljé.

Detta otidsenliga ruckel ersattes sedan diskret med en urindoftande underjordisk galleria i läckert grå betong som någon med utvecklat  skämtlynne valde att kalla för ”Sergelarkaden” …

(Jag älskar den här sången ur den i övrigt rätt förgätliga filmkomedin En nolla för mycket — och det är min förhoppning att läsekretsen reagerar mer som Carl-Gustaf och mindre som Birgitta Andersson på den … )

16 svar to “Sentimentalitet och stadsplanering …”

  1. svensson Says:

    Hötorgscity ÄR fult och ogästvänligt.

    Men Klarakvarteren behövde nog moderniseras. Och något slags breddning av gator för att kunna släppa fram mer än en Hotchkiss och en Folkabubbla i bredd.

    Svår ekvation detta. De lite större, pampiga sena 1800-tals-tidiga 1900-talshus som i övrigt dominerar Stockholms malmar ersatte väl liknande ”Klara-bebyggelse” på sina håll, eller…? Men idag älskar alla dessa välbyggda kaserner med parkettgolv och högt i tak.

  2. Ahrvid Engholm Says:

    Hötorgscity är bevist för att de där sociala ingenjörskonst-utövarna bör hållas kort. F ö borde de bestämma sig: om nu Klara ”behövde saneras” för att släppa fram bilar, varför gör de sedan sitt bästa för *stoppa* samma bilar med drakonisk parkeringspolitik, enkelriktningar, biltullar och annat?

    –Ahrvid

  3. svensson Says:

    Återigen: södra Norrmalm, ”Hötorgscity” är ogästvänligt. Det kan väl vara OK att släntra kring Klara kyrka, Drottninggatan och därikring på dagen, men på kvällen vill INGEN vara där. Kvarteren kring Riksbanken, Malmskillnadsgatan osv är rena Stalingrad.

    Frågan är bara hur de skulle ha gjort istället. Möjligen planerat in mer civil bebyggelse, vanliga lägenheter och inte bara kontor. Och färre monlitiska huskroppar, mer variation i formerna.

    Sedan det förkättrade Sergels torg: helt misslyckat är det väl inte? Bra fokus för fotbollshyllningar och andra spektakel.

  4. Tusse Says:

    Lingrävskoporna, Duxskylten, och så Barbro själv förstås … fantastisk film!

  5. bark Says:

    Jag tycker att det var tråkigt att de kring 1990 förstörde stora delar av Sergelarkaden och Slöjdgatan, som då fortfarande var ett stycke futuristiskt 1963.

    Vi är dåliga på att bevara det moderna på samma sätt som man då var dålig på att bevara sekelskiftet – miljöer som är lika gamla nu som de var då.

    Något att fundera på.

  6. svensson Says:

    De gamla Klarakvarteren var sunkiga så det räckte: utedass i tjyviga bakgårdar, ölcaféer där talanglösa wannabees satt och snackade om den roman de skulle skriva, struntpoeter som sålde dagsverser till tidningsredaktionerna och sedan söp up arvodet på samma caféer – nej skönt att skiten revs så vi slapp detta…!

    Jag kan inte som LillBabs gå nedanför Hötorgsscitys ”fem trumpetstötar” och längta tillbaks till Klarabohemernas överreklamerade misär. Ferlin och några talanger till (Jirlow osv), men i övrigt good riddance.

    Mina förbehåll mot ”Hjalmar Mehrs döda triangel” (södra Norrmalm) gäller, se ovan, men Haglunds pinne i fontänen är väl tjusig…? I övrigt har vi ju Klara kyrka och Jakobs kyrka i detta område, deras lyskraft räcker långt, deras auror kompenserar lite för ogästvänligheten.

  7. David Says:

    Svensson, Ahrvid, Bark: Visst behövde en hel del renoveras — men som Gamla Stan visar behöver man inte spränga en hel stadsdel i luften för att uppnå det resultatet. På trettiotalet var stadsplanerarna inne på att jämna i princip hela Gamla Stan utom slottet med marken och bygga något slags Buck Rogers Goes Funkis-inferno med massor av motorleder. Den gången lyckades opinionen stoppa dem — gränsen för moderniseringsraseriet gick vid år 1700. Sextonhundratalshus var det lite för magstarkt att pulverisera. Men Sergels Atelje, krogar där Bellman blivit beskänkt och Blancheteatern — för att nu bara ta tre exempel — kunde offras åt modernitetens stränga avgudabeläte på Norrmalm.

    Området kring stationen med alla sina autostrador och betongkulverterar är inget särskilt tilltalande minnesmärke över modernitetsraseriet, tycker jag … Sedan kan jag iofs hålla med Bark om att det finns ett värde i att bevara även den tidiga sextiotalsarkitekturens karaktär när man väl har satt dit den …

    När man väl rivit en stadsdel, när väl ett språk har dött ut, när väl en sång har glömts bort så är de oåterkallerligen förlorade — kontinuiteten med det förflutna har tunnats ur. Det kan gå väldigt fort — därför tycker jag det finns all anledning att tänka efter en extra gång innan man gör sig till kulturarvets bödel …

  8. ban~ken Says:

    Svensson: Slapp vi verkligen wannabe-typerna för att Klara ödelades? Man lät ju husen förfalla så att det skulle framstå som en välgärning att de revs. Det värsta är inte att de rev, utan skiten de reste istället. När du skriver Haglund så menar du kanske Edvin Öhrström, som konstnären heter. Haglunds pinne ligger på Söder och är en tumetott till ”skyskrapa.” I det fallet hette konstnären Henning Larsen, den rakryggade dansken som sa något i stil med ”ni får sätta ‘Arkitekt: Alan Smithee’ för det ni gör med min vision vill jag inte ha med att göra.”

  9. svensson Says:

    Ja jag tänker så klart på ”Vertikal accent” som glaskonsten heter där i fontänen, det är väl Öhrströms opus.

    Och visst, kulturwannabees finns fortfarande, de häckar väl idag på hippa Söderkrogar kan tänka…

    Sedan David vad du säger senast, det är kloka ord. Hötorgscity bra/dåligt, det åsido – det stämmer som du säger att rivandet av en hel stadsdel är som att döda ett språk, det är verkligen oåterkalleligt. Nihilism i sin prydno.

    NÅGOT behövde ju göras åt Klarakvarteren som de såg ut men, asså, kanske hade det gått att bevara ett och annat UTAN att det fick prägel av ”tjusigt gammelhus utsparat i refugen till en motorväg”. Ungefär som man på gågatan i Uppsala har ett 1700-talshus i helt fel vinkel, ”observatoriet” tror jag det kallas (det är guldsmedsaffär i bottenvåningen). Huset är en anomali, ett antikvariskt alibi för bulldozerpolitik.

  10. Kalle Lind Says:

    Läste Björn Elmbrandts nya Hjalmar Mehr-biografi i sommarens begynnelse och måste säja att, hur uppfylld Elmbrandt är av ett Återupprätta Mehr-kall, så ger hans framställning en lite större förståelse till varför det hela skedde och på det viset. Född 1975 och fullpumpad sen dag ett med Olle Adolphson och Hasseåtage och Ferlin och progg så har den sidan aldrig riktigt fått komma till tals i den historieskrivning jag tagit del av.

    Ja, det var okänsligt. Ja, det var ett verk av pampar. Ja, det var historielöst. Men, åtminstone i fallet med den förkättrade Mehr, tror jag på Elmbrandt när han argumenterar för att Mehr gjorde detta med folkets – och stadens – bästa för ögonen. Staden behövde plats för sina bilar (på sextiotalet fanns ingen miljöopinion att prata om; folk ville köra bil och var jävligt glada för att komma fram), staden behövde samlingsplatser, staden behövde moderniseras.

    Hjalmar Mehr jobbade 16-18 timmar om dygnet, enligt Elmbrandt av kärlek till staden. Han verkar ärligt talat ha varit väldigt ointresserad av att resa monument över sej. Däremot var han ett stort fan av den representiva demokrati som gav honom makten.

    Helge Berglund, däremot, verkar ha varit en knöl, en buffel och en fähund.

  11. bark Says:

    @David: Jag misstänker att du missförstod mig: Det som är rivet är rivet, men det känns inte som om den märkvärdiga sammanhållna miljö som Hötorgcity trots allt blev håller på att gå samma öde tillmötes.

  12. Fredrik T Says:

    En vän till mig, som jag i övrigt känner som en sansad och verserad man, uttalade en gång att han närde en djupt känd längtan, nämligen att få gräva upp Hjalmar Mehrs och skända det.

    Elmbrandt verkar ju mera vara på den linje som så käckt avspeglades på ett plakat i det första Maskerade Proggaren-avsnittet: ”Hjalmar Mehr – för god för att kolsyra”.

  13. Fredrik T Says:

    Jag läste inte alla de ovanstående kommentarerna innan jag postade min föregående replik. Nu har jag gjort det och måste ge herr bloggpossessionaten Nessle en stor eloge för denna såväl språkligt som tankemässigt mycket vackra formulering:

    ”När man väl rivit en stadsdel, när väl ett språk har dött ut, när väl en sång har glömts bort så är de oåterkallerligen förlorade — kontinuiteten med det förflutna har tunnats ur.”

    Själv går jag just i dagran och ömsom sörjer, ömsom vredgas över att man börjat riva de gamla lokstallarna från Lund-Revinge järnväg.

  14. Tusse Says:

    Fredrik: Unglaublich! Jag bodde i Lund i 10 år utan att lägga märke till dessa lokstall och nu är de borta!
    Lunds södra station och järnvägens sträckning däremot känner jag väl till.

  15. Jacob Says:

    Stockholmarna rev så besökare från de tuffa länderna inte skulle tro att man skolkat frán andra världskriget…

  16. Hyperboré Says:

    Och man har rivit järnvägsstationen i Torna Hällestad också! http://www.spffalubygden.com/torna-hallestad/torna-hallestad.html

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: