Sanningen om Den Maskerade Proggaren …

… är en storslagen titel som jag inte riktigt tror att jag kommer att lyckas leva upp till.  Hur som helst — i kommentarerna till förra inlägget undrade Ban-Ken om jag hade någon förebild till Proggaren. Som svar vill jag visa denna bild (som man kan klicka på om man vill insupa fler detaljer):

Vad vi ser ovan är ett möte i Folkkampanjen mot atomkraft på biblioteket i Sala, våren 1980. Vi kan konstatera att åttiotalsestetiken lyser med sin frånvaro — det är i högsta grad sjuttiotal fortfarande ( i all synnerhet i den här församlingen). Särskilt anförarna framme vid podiet vill jag framhålla som ganska  praktfulla specimen av Homo Progressivicus.

Såväl snickarbyxor som rutiga skjortor, blonda Gustav Vasa-frisyrer och skägg är representerade i församlingen, även om de inte just här konvergerar på en enda person (men det gjorde de rätt ofta). Dessutom törs jag nästan garantera att ett antal av mötesdeltagarna har näbbstövlar på sig.

Och väljer vi att — i Antonionis efterföljd — blåsa upp en oansenlig detalj i bakgrunden …

… så framträder en silveroxidgrynig  och ångestriden nittonåring som inte anar att han just gör research för framtida serier.

Vad jag på mitt unikt långrandiga sätt försöker säga är att jag inte har någon direkt förebild till Proggaren — men att jag under år av omedvetet Wallraffande i Folkkampanjen och Kommunistisk Ungdom i Sala inhämtade många värdefulla lärospån om proggarnas livsstil. Man kan med fog påstå att jag var så deep undercover att jag i likhet med Schwarzeneggers rollfigur i Total Recall med liv och lust trodde att jag själv var proggare …

Vilket jag på många sätt förstås också var. Men inte så långt  efter att den här bilden togs blev jag och mina vänner medvetna om Sovjets inmarsch i Afghanistan och ville att VPK skulle protestera mot den.  Vi möttes av idel invändningar från de äldre i partiet, som inte alls ville anlägga synpunkter på de förenade rådsrepublikernas angreppskrig (argumentet var att vi inte kunde ”hamna på samma sida som borgarna”). Följden blev att jag och mina vänner avföll från den sanna läran och gick ur Kommunistisk Ungdom.

Under årens lopp har jag då och då sett de här strävsamma individerna som håller fast vid sin progressiva livsstil — timmerhuggarskjortor, Gustav Vasa-frisyrer, runda stålbågade glasögon — oavsett hur världen förändras kring dem. Jag har alltid haft ett kluvet förhållande till dem — deras envishet förtjänar ju beundran, men vissa av deras åsikter har jag fått allt svårare för. ”Något tålde de hedras ändå, men mera att skrattas åt” — det  är väl ungefär så jag förhåller mig till proggen — och min näbbstövelskodda ungdom — i dag …

Annonser

36 svar to “Sanningen om Den Maskerade Proggaren …”

  1. Ö-Helena Says:

    Ser man på! Vi kanske sågs i någon Barsebäcksmarsch?

  2. David Says:

    Ö-Helena: Tror inte jag deltog i någon Barsebäcksmarsch — däremot anordnade jag Rockgala mot kärnkraft, spelade själv på den med mitt band och skrev — för säkerhets skull — även recensionen i Sala Allehanda (där jag gav mig själv en hel del oförtjänta lovord). Tillställningen saboterades något av en beskänkt raggare som stormade scenen, slet åt sig en mikrofon och vrålade ”Ladda Barsebäck!” Värdet av hans politiska aktion urholkades möjligen av att Barsebäck — i likhet med honom själv — redan var laddat sedan länge …

    Men betygsmarschen i Stockholm var jag på — du kanske var med och skanderade ”Mogård till månen — enkel biljett!”?

  3. Ö-Helena Says:

    Nej, den missade jag tyvärr. Men talkören känns ändå bekant i munnen på nåt vis.

  4. Henrik B Says:

    Din infiltration får mig osökt att tänka på din serie om proggarnas sammansvärjning. Måste ha läst den i Galago någon gång för hundra år sedan. Eller?

  5. David Says:

    Henrik B: Just det, där förekommer ju själva infiltratörstemat — det hade jag glömt bort. Men du bör ha läst serien antingen i Svenska Serier (där den först publicerades, 1986 om jag minns rätt) eller i mitt seriealbum Döden steker en flamingo (1991)

  6. ban~ken Says:

    Avgå, Britt! Du har gjort ditt! (Sero sed serio)

    En fantastisk bild. ”Anföraren”, han med en apa framför luggen (som väl inte riktigt har den politiskt korrekta Vasa-vågrätan) borde inte ha händerna i fickan på det där blyga viset. Höjd och knuten ska näven vara på en äkta proggster, eller möjligtvis ska han (eller hon naturligtvis) svinga ett magistralt pekfinger i luften likt von Karajan gjorde sin baton. Tack för utläggningen. Du är ju den enda på bilden som verkar medveten om att ögonblicket förevigas, och ser av minen att döma ut som om du ville distansera dig från kruskaklubben redan där och då.

  7. David Says:

    Ban-Ken: Ja — det är lite pinsamt att jag (med magnifikt uppförstorat pubertetsego) väljer att se det hela som ett porträttfoto på mig själv, med diverse staffagefigurer i fonden.

    Jag tycker att det känns ser ut som om de andra också är väldigt medvetna om att de just avkonterfejas, men de försöker istället se ut som om de är helt uppslukade av att försöka hindra utvinningen av uran i Billingen, eller vad det nu är som avhandlas.

    Och det är nog inte folkkampanjen jag försöker distansera mig från utan snarare livet som helhet, tror jag — jag var väldigt aktiv inför omröstningen: skrev sketcher som jag uppträdde i vid stormöten, arrangerade galor (se kommentar ovan) och målade affischer. Och sedan röstade en armé av gamla sossar ändå på linje 2, som framställde sig som kompromissalternativet (”Avveckla kärnkraften, men med förnuft”) trots att linjens program var identiskt med linje 1. Det var uppenbarligen väldigt viktigt att inte ”hamna på samma sida som borgarna” på den tiden — även för sossarna …

  8. Dvärghundspossen Says:

    Alltså, jag var ju med i Ung Vänster mycket senare än så, under första hälften av nittiotalet… Men i mångt och mycket kan jag ändå känna igen mej i proggarens livsstil. Det är lite som en subkultur där tiden har stått still.

  9. David Says:

    Possen: Jo — det faktum att min serie faktiskt fortfarande är begriplig för många läsare — även yngre — skvallrar ju om att proggkulturen lever … även om den kanske inte är så våldsamt vital numera …

  10. svensson Says:

    ”Jarl Sandberg” heter din proggare va…? Inspirerat av Jarl Hammarberg, poeten som lärde sig esperanto för att kunna skriva dikter på det…?

    (Jarl Hammarberg var sant proggig – han tog sin frus efternamn och skrev sig Jarl Hammarberg-Åkesson.)

  11. Tusse Says:

    Skrämmande bild. Man kan mycket väl förstå den ångestridne 19-åringen som undrar hur han hamnade i detta sällskap.

  12. kerstin Says:

    Hej David, sitter och funderar på vilka de andra allvarliga människorna på bilden är (kanske du kan bistå med lite namedropping). Fast de skulle kanske inte uppskatta att bli identifierade – inte så mycket för det politiska engagemanget – gick själv omkring med en atomkraft nej tack-knapp på Salas gator vid den tiden – som det lite lätt sorglustiga i situationen med en liten skara människor som samlats för att sätta stopp för landets kärnkraftsindustri.
    Bar på en hemlig dröm i mina unga tonår om att få tillhöra ett proggsällskap, men jag lyckades aldrig ta mig in där. Jag var för blyg. Hade nog gärna suttit med där på biblioteket och sugit i mig argument mot kärnkraften och snappat upp lite stiltips.

  13. Jacob Says:

    Vilken bild! Vilka hår! Vilken volym! Och vilken bister uppsyn! Kärnkraft var jag själv emot (och är fortfarande) men mycket övrigt proggeri känner jag igen kluvenheten inför. Inte minst flockmentaliteten minns jag som otroligt jobbig.

    En tjusig grej med Proggaren (som serie, inte företeelse) blir just kluvenheten. Maskeringen. Och individualismen. En man som förkämpe för ett kollektiv, motsättningen rullar klockrent.

    Och undercover… hahaha… undrar vad som hänt om man åkt tillbaka i tiden och snabbt visat dig Den maskerade proggarens stora röda, direkt efter mötet… ;)

  14. Åke Forsmark Says:

    Jag ägnade större delen av sjuttiotalet åt att försöka räkna ut vilket som var det allra vänstraste partiet och när jag räknat ut det så skulle jag bli aktiv i det men jag lyckades aldrig.

  15. Ahrvid Engholm Says:

    Jarl Sandberg är inspirerad av en riktig person som hette så, aktiv inom sf-fandom men mig veterligt inte någon proggare. Bodde långt norrut, och jag tror folk gillade honom (så namnvalet är en hommage).
    Ett minne från kärnkraftsomröstningen 1980 var hur jag besökte en fest hos kompisen Harald, där de flesta var typ proggare. Där jag gick med min linje 3-knapp. (Linje 2 sade: Avveckla – men med förnuft. Linje 3 tillade: Kanske. Linje 3 fick minst röster, men tycks ha vunnit i praktiken…) På morgonen mötte jag Haralds farsa, som såg på min Linje 3-knapp och gav mig tummen upp. Villaägare i en attraktiv förort, som han var – och det är inte otypiskt att sonen blev radikal och orerade om Che Guevara.
    Det är medelklassens barn som har det så bra att de har råd med rödvin och flum.

    –Ahrvid

  16. David Says:

    Svensson och Ahrvid: När jag ville försöka få till ett namn som lät så proggigt och fyrtiotalistiskt som möjligt stannade jag för Jarl Sandberg — och jag tror att det var Jarl Hammarberg Åkesson som spökade i mitt bakhuvud. Men ännu längre bak i nämnda huvud kan jag ju ha haft fanen Jarl Sandberg skramlande någonstans. Det var jag i så fall inte helt medveten om …

    Kerstin: En person som jag inte drar mig för att outa är i alla fall min mamma — det är hon som stöder handen på hakan i förgrunden och blickar tankfullt åt sidan. De flesta minns jag faktiskt inte längre vad de hette eller gjorde, skam till sägandes …

    Jacob: Det du säger om kluvenheten är Spot On. Och om någon hade visat mig Proggarens stora röda som nittonåring hade jag nog varit rätt nöjd med den — hoppas jag i alla fall. Så mycket tror jag inte att jag har förändrats — även om jag nog kanske hade tyckt att jag var elak i överkant mot våra vänner proggarna …

    Forsmark 2: Hellre aktiv än radioaktiv oh-ho-hoh … (jag är helt övertygad om att du aldrig i hela ditt liv har blivit utsatt för några kärnkraftsskämt — lika lite som jag har fått höra talas om ”brännässlor” dagligen och stundligen …)

  17. Åke Forsmark Says:

    Ingen har någonsin dragit en vits för mej som har varit tillräckligt dålig för att jag inte ska kunna underträffa den. Min blogg heter ju också ”Strålande tider”.

    Jag var ingen fjollig kärnkraftsmotståndare utan som beundrare av hårdföra kommunistiska ledare som Kim Il Sung, Pol Pot och Ceaucescu så var jag naturligtvis FÖR kärnkraft vilket gav upphov till många intressanta diskussioner på studentkorridorerna.

  18. Kalle Lind Says:

    Ahrvid: en liten korrektion. Linje 1 var för kärnkraft (i praktiken moderaterna), Linje 3 mot (i praktiken centern och vänstern) och Linje 2 var det socialdemokratiska åsne-och-hötappsalternativet ”avveckla – med förnuft”. Linje 2 fick flest röster, tätt följd av Linje 3, stort glapp till Linje 1.

    Jag gissar att några av de synnerligen sköna snubbarna och snubborna på bilden bara några år senare utgjorde basen i Salas miljöparti.

  19. Kalle Lind Says:

    Min enda personligt upplevda kärnkraftsomröstningsanekdot låter förresten som följer (intresseklubben antecknar): jag är fem år gammal när jag följer min mor till röstlokalen, nånstans på Klostergården i Lund. När vi kliver ur valbåset ropar jag så högt som bara femåringar kan: ”Röstade vi nu blankt, mor?” Så mycket för den valhemligheten.

  20. August L S Says:

    Vilken vandring det ska ha varit från teknikkritiker till översättare av Stephen Frys böcker.

  21. kris08 Says:

    Kalle: Korrektion av korrektionen! Linje 1 och 2 var faktiskt överrens om att kärnkraften bara skulle vara en parentes och att den borde vara överflödig vid det avlägsna året 2010… :

    ”Kärnkraften avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd.”

    Den enda skillnaden var att linje 2 hade ett litet tillägg som bl a sa att ”Kärnkraftverk och andra framtida anläggningar för produktion av elektrisk kraft av betydelse skall ägas av stat och kommun.”

  22. David Says:

    Kalle: Din anekdot får mig att undra — din mamma röstade alltså blankt i kärnkraftsomröstningen? Jag kan förstå om man röstar blankt i riksdagsvalet för att visa sitt missnöje med de alternativ som bjuds, men när det gäller atomkraft kan man ju faktiskt stanna hemma om frågan inte engagerar.

    Eller också kanske din mor retade sig på att det inte fanns något riktigt kärnkraftsvänligt alternativ — ”en bridreaktor i varje hem” — som Kris påpekar ovan var ju faktiskt alla alternativen avvecklingsalternativ, enda skillnaden var att Linje 2 ville ha bort kärnkraften till 1990, medan de övriga valde en tidpunkt så långt in i den dimhöljda framtiden att folk ändå kunde förväntas ha muterats till morlocker och Eloier innan dess (dvs 2010).

    Min mor stod i alla fall på barrikaderna och upplät tillochmed det galleri familjen drev i gårdshuset till högkvarter åt folkkampanjen. I åratal efteråt hittade vi kvarglömda knappar och lådor med kampanjlitteratur — för att inte tala om omröstningens mest oförglömliga merchandise: Den gulröda Kärnkraft-nej-tack-toppluvan (som jag verkligen undrar vart den tog vägen …)

    August: Jag vill nog inte riktigt kalla mig för ”teknikkritiker” bara för att jag är emot kärnkraft — lika lite som jag vill kalla mig ”biologikritiker” för att jag är emot bakteriologisk krigföring …

    Kris: Den där extrainformationen som Linje 2 tryckte på sin valsedel för att försöka få sitt alternativ att på något sätt skilja sig från linje 1 har ett visst underhållningsvärde. Förutom de exempel du nämner brassar sossarna på med sina favoritklyschor:

    ”De svagaste grupperna i samhället skyddas.”

    Och sedan följer i sammanhanget högrelevant information om eluppvärmning av villor:

    Åtgärder vidtas för att styra elkonsumtionen bl.a. för att förhindra direktverkande elvärme i ny permanentbebyggelse.

    Något detaljrikt — bara ett par steg från att skriva ”Familjen Bergkvist i Årsta får försöka komma ihåg att släcka i vardagsrummet” på valsedlarna …

  23. Kalle Lind Says:

    Jag rodnar naturligtvis över tillrättavisadet. Mitt fel. Min poäng var väl egentligen mest att Ahrvid nog blandat ihop ettan och trean i sin redogörelse.

    David: ja, jag gissar att morsan röstade blankt, annars blir ju den inom familjen vältraderade anekdoten märklig. Som utpräglad demokrat såg hon väl som sin plikt att rösta när vallokalerna nu stod öppna. Vi har aldrig pratat om det, hon och jag, men jag gissar att hon slets mellan vad hon kände (nån sorts diffust ansvar för att el skulle fortsätta produceras) och vad som var comme il faut bland gamla skp-are och Lunds socionomvänster som jag tror utgjorde hennes bekantskapskrets.

  24. Ahrvid Engholm Says:

    Kalle L:
    Ja, naturligtvis! Linje 3 var ju solgubben (där en solstråleutbuktning var litet längre än de andra), och det var Linje 1 som tyckte att litet plutonium har ingen dött av…
    Men det var ju länge sedan nu.

    –Ahrvid

  25. kris08 Says:

    Och vad tycks om att solgubben numera används för att sprida mobilstrålning…?

    http://www.resume.se/nyheter/2009/09/15/atomkraft-nej-tack-hotar-s/

  26. A.B. Says:

    Kris08 & David: År 2010 nämndes inte på valsedlarna. Jag vill minnas att man från linje 1- och 2-håll var avsiktligt vag med tidsangivelser. 2010 som slutdatum tillkom väl i efterhand?

  27. David Says:

    Kris 8: Kongenialt att solgubben i fråga har muterats till något slags kärleksbarn till Munchs skriet och mördarmasken från Screamfilmerna …

    AB: Enligt wikiartikeln i ämnet …

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Folkomr%C3%B6stningen_om_k%C3%A4rnkraften

    … så enades linje 1 och 2 om att: ”reaktorerna skulle få användas under sin tekniska livslängd, som uppskattades till 25 år” — vilket skulle innebära till ungefär år 2005 — men du har helt rätt om att det inte nämndes något årtal på valsedlarna. Däremot tycker jag mig minnas att ”senast 2010” förekom i debatter och artiklar redan när det begav sig.

    • ban~ken Says:

      Det framstår nästan här som om hr bloggaren inte är medveten om att masken i ”Scream” är mer eller mindre kalkerad på Munchs målning betitlad ”Skrik” men det är en vantolkning, hoppas jag.

      När det begav sig så insåg tänkande människor med en gång att den så kallade linje 2 bara var ett sätt av (s) att blanda bort korten så att inte ”avveckla nu”-sidan skulle vinna. Sedan är det ju uppenbart att linjerna 1 och 2 aldrig hade några reella avvecklingsplaner utan avsåg ånga på i turbinerna med evig hänvisning till det finurliga förbehållet om upprätthållande av sysselsättning och välfärd.

      • David Says:

        Dessvärre är det precis som det framstår — d v s, jag har aldrig reflekterat över den — när du väl påpekar det — fullkomligt uppenbara släktskapen mellan Screammasken och Munchs målning. Jag bara associerade fritt och tyckte mig hitta en fyndig koppling. Om jag inte hade haft feber [insert violin music here] hade jag väl aldrig gjort en sån faux pas. Låtsas jag ….

      • Fredrik T Says:

        Fast jag undrar om Screammasken härstammar från Munch i första led? Jag har en känsla av att den först åtminstone gått genom en generation av Scooby-Doo-spöken.

      • ban~ken Says:

        Eller genom en generation av svenska telefonjack. Fast titeln däremot har nog Wes Craven tagit direkt från titeln på Munchverket. Eller du kanske menar att den kommer via den brittiska filmen ”Scream and Scream Again” från 1970?

        (Denna Hammer-vehikel för trion Cushing, Price och Lee fick för övrigt i Sverige den aningen mer hysteriska titeln: ”Skriiik… och skriiik… igen!”)

      • David Says:

        Fredrik T, Ban-Ken: Jag är nog böjd att gå på Ban-Kens linje här — masklikheten och titeln i kombination tycker jag gör det rätt tydligt att det rör sig om en medveten, om än något oväntad, högbrynt referens av Wes Craven. Å andra sidan är det ju inte helt omöjligt att Scooby-spökena å sin sida är avlägset släkt med den ångestridna killen på bron på mödernet …

        Apropå oväntade högbrynta referenser så tog det flera år innan jag förstod vitsen med åttiotals-SF-rullen Alien Nation — att titeln även kunde utläsas som Alienation, helt enkelt — och ännu längre tid har det tagit för poletten att trilla ner när det gäller Cravens Munchsyftning …

        Alien nation

      • ban~ken Says:

        Man ska i det här sammanhanget inte glömma att Wes aldrig varit främmande för högbrynta skandinaviska referenser. Redan debuten, ”Last House on the Left”, var som kanske är bekant en adaption av den svenska 1200-talsballaden ”Töres dotter i Wänge” som ju dessförinnan filmatiserats av något av det finaste och mest högbrynta vi har här i landet. ”Jungfrukällan” heter den filmen.

      • David Says:

        Ban-Ken: Just det! Det har jag vetat … och glömt …

    • philip mauritzsson Says:

      Eftersom den tolfte reaktorn – tolv var det antal som kompromissats fram mellan m, fp och s – Forsmark 3 skulle vara klar att tas i drift år 1985 var det därifrån man räknade 25 år och således landade på år 2010.

  28. Kalle och lovordsfabriken « David Nessle Says:

    […] tillgriper samma Runebergcitat för att beskriva sitt förhållande till proggen som jag använde här på bloggen för några månader sedan. Men medan jag skriver ”Något tålde de hedras ändå, men mera att skrattas åt” så […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: