Dunder och snus och ymnigt behårade hetärer

Varför är det alltid de värsta låtarna som sätter sig som klister?

Som bloggens minnesgoda läsare erinrar sig har jag senaste tiden haft såväl Susanna Habys personvalslåt och Prinsen Trolins gripande nykterhetssång ”Man kan ragga brudar utan sprit” ringande i huvudet. Och är det inte dessa båda schlagers kan man ge sig på att jag istället har ”Fyra bugg och en Coca Cola” eller ”Ska det va’ ska det va’ hundra procent” som mentala skärmsläckare. Eller för den delen nästan vad som helst ur Thore Skogmans ymniga produktion.

Men nu önskar jag plötsligt att jag hade något av ovanstående opus på hjärnan — vilket som helst! Hela dagen har jag nämligen med själens öra hört Simon Brehm sjunga  om ”Dunder och snus och lurviga luder”. Klicka på U-tubeklippet ovan om ni vill ta risken att drabbas av mitt olycksöde. För när skadan väl är skedd är det bara att kapitulera och sjunga med av hjärtans lust:

En gång var jag bärgad och ägde en gård
En fru, femton ungar och en gammal Ford
Jag mötte en brallis, hon gav mig en blick
Hon gav mig en blick, och det gick som det gick

Med dunder och snus och lurviga luder
Och danska skallar så det sa tjoff!
Dunder och snus och lurviga luder
Och in med en omgång och botten opp

Sen föste jag snutarna hop i en skock
Och vände på steken och löpte amok
Då blev det rabalder och fasa å skrik
Men om det ska gå ska det gå med musik

Med dunder och snus och lurviga luder
Och danska skallar så det sa tjoff!
Dunder och snus och lurviga luder
Och in med en omgång och botten opp

Jag citerar Wikipedias artigt återhållsamma formulering: ”[Brehms] mest kända musikverk är låten Dunder och snus.” ”Musikverk” indeed — jag har fortfarande lite svårt att tro att det är Hylands hörnas första kapellmästare, Barbro Svenssons första make,  som ligger bakom denna råbarkade dänga.

Låten uppges iochförsig vara skriven av någon som kallar sig ”Welam Welamsson” — förmodligen som en hommage till Frödingdikten med den snärtiga titeln OM NÄR JAG VAR LUSTIG MED WELAM WELAMSSON PÅ UPPSALAHUS OCH ÄRKEBISKOP LARS OCH DOKTOR BENGT VORO UTANFÖR OCH VÄNTADE — där partaj-aj-aj-ajar nämligen Erik den fjortonde med Welam  i den ruskigaste röjarstil:

Klunkom, Welam Welamsson,
låt fylla mer i stopen
att läska frillohopen!

(Fröding — som genom en skön synkronicitet fyllde hundrafemtio häromdagen, 22 augusti närmare bestämt — var själv inte främmande för the L-word heller som framgår av dikten ”Dock jag trives bäst i lag med luder”.)

Hur som helst tycker jag det är lite fegt att skylla alltsammans på ett sedan länge hänsovet femtonhundratalsfyllo — i all synnerhet som ”Welams” låt helt uppenbart är baserad på den amerikanska förlagan ”Cigareets Whuskey and Wild Women””:

Brehms baccanaliska bataljmålning finns  för övrigt även i en senare coverversion med en viss Errol Leonard Norstedt — och det är kanske inte så anmärkningsvärt att det mustiga musikverket fastande även i hans Meduzahuvud …

Okej — nu har jag ägnat närmare en timme åt det här blogginlägget. Plötsligt slår det mig att det kanske inte är bästa sättet att fördriva låten ur huvudet att skriva om den medan jag lyssnar på olika versioner …

Men om man ska se det från den ljusa sidan har jag i alla fall genom detta inlägg  lyckats få mängder med olyckssystrar och -bröder som kan göra mig sällskap i bedrövelsen …

OM NÄR JAG VAR LUSTIG MED WELAM WELAMSSON
PÅ UPPSALAHUS OCH ÄRKEBISKOP LARS OCH DOKTOR
BENGT VORO UTANFÖR OCH VÄNTADE

Annons