Möte med mästare

När jag var i tioårsåldern var mina stora tecknaridoler Janne Lööf, Hergé och Crumb — och Lööf intog definitivt tätplatsen i trojkan.

Det här var innan serien Felix fanns tillgänglig i albumform, så jag klippte ut Felixstripparna ur DN och klistrade in dem fortlöpande. Det första äventyr jag hade komplett var Felix och de flygande tefaten, men det grämde mig att jag hade missat de tidigare, så i ett sällsynt anfall av komplettistisk yra gick jag och en kompis runt och knackade dörr i villorna i Rotebro (där familjen för tillfället bodde) för att försöka skramla samman de tidigare stripparna. På så vis lyckades jag bilda mig en fragmentarisk uppfattning om Felix och det stora upproret (avsnittet innan tefaten) och någon som inte varit så nitisk med pappersinsamlandet försåg mig med en fantasieggande glimt av ett av de första Felixavsnitten — Felix och tidsmaskinen.

Jan Lööf har alltså alltid intagit en särskild ställning i mitt pantheon av idoler och förebilder, och precis när mässan slutade i söndags tog jag mod till mig och gick fram till honom där han satt i en soffa i Kartagomontern för att lämna över mitt nya album Den maskerade proggarens stora röda.

Jag ställde mig framför min hjälte med aningen timid och fanboyaktig uppsyn. Han såg upp från soffan och sade med sin rätt grova Trollhättedialekt:

”Vem är det som står där? Jag ser inte riktigt i motljuset. Är det Brad Pitt?”

Jag dementerade att jag var Brad Pitt, förklarade vem jag var och räckte över mitt album.

”Är det du?” sa Jan Lööf och vände sig mot Sture Hegerfors. ”Den här mannens serier har jag läst i tjugo år!”

Jag erfor en viss svindel när min barndoms stora hjälte började citera ur gamla serier och skämtteckningar av mig — bland annat min reklamparodi från en gammal Galago ”Jag trodde min själ var vit tills jag såg grannens — Via Dolorosa, nu med purgatorium” och min nittiotalsserie Ivar Lo Johanssons dödsdömda UFO-brigad.

Vi pratade en stund, sedan förevigade Lööfs hustru mötet, jag signerade ett album till Lööf och han ett till mig:

Min sista bokmässa med Kapten Stofil fick alltså en minst sagt klimaktisk avslutning …

(En mera fullständig rapport följer senare — men jag kände mig tvungen att först delge läsekretsen det som för mig var mässans höjdpunkt.)

Annonser

20 svar to “Möte med mästare”

  1. August L S Says:

    En så fin historia, det är så man blir alldeles glad.

  2. Miss Gillette Says:

    Upptäckte i förra veckan att en Jan Lööf översatte Rasmus Nallealbumen i början av sjuttitalet. Det var en sån där vetskap som överraskar fast inte förvånar.

  3. Ahrvid Engholm Says:

    Jag tycker Jan Lööf iaf litet grand liknar en viss Kpt Stofil-redaktör vid namn Martin; för så där en tiondels sekund var det vad jag såg på fotot. En totalt irrelevant kommentar, iofs (utöver tanken att två begåvningar säkert lätt kan sammanblandas).
    Lööf och hans Felix var f ö en tidig favorit hos mig.

    –Ahrvid

  4. Martin R Says:

    Härligt! Jan Lööf är toppen!

    Var skall jag köpa Proggaralbumet för att det skall gynna upphovsmannen maximalt med avseende på försäljningsstatistik och inkomst?

    • David Says:

      Boken är utgiven på Galago/Ordfront och har vanlig bokhandelsdistribution, så alla sätt att införskaffa den utom direkt stöld ger mig lika mycket royalty — däremot är det tveksamt om den hunnit ut till kolportörerna än, eftersom den kom från tryckeriet till mässan i torsdags — jag återkommer med mera om boken när — argh — recensionerna börjar droppa in …

      • Martin R Says:

        Jag köpte den på Adlibris och min fru lade genast vantarna på den. ”Absurd och rolig”, är hennes intryck hittills. Men titelskämtet hade hon inte greppat: ”det låter lite obscent, tycker jag”. Proggarens stora röda…

    • David Says:

      Tacka din fru för berömmet! I övrigt verkar hon ha tänkt lite i samma banor som Dick Emery gjrode på sin klassiska, übercampa snusklåt The Reddest Sports Car:

      [audio src="http://blogfiles.wfmu.org/DP/2007/12/355_15_Dick_Emery_-_The_Reddest_Sports_Car.mp3" /]

  5. Anna Toss Says:

    Stort!

  6. Dvärghundspossen Says:

    Det verkar vara ett vanligt fenomen bland folk som är ”kändisar” inom nåt område, att dom inte riktigt kan greppa sitt eget kändisskap… Dom tycker det är helt naturligt att dom själva fan-boy:ar efter nån gammal hjälte, men när dom blir behandlade likadant själva så är det bara ”nä men lilla jag, jag är väl ingen särskild?”. *S*
    Fast det är klart, att just ens gamla hjälte samtidigt visar sej vara ett fan är väl nåt extra. :-)

  7. Jacob Says:

    Vilken historia! Underbar, :D

    Historien om tidsmaskinen var mitt första album, jag klippte själv ur hela Ville-serien och lös-strippar så långt jag kunde… till slut hittade jag historien om dom flygande tefaten på stadsbiblioteket i GBG, där serien fanns i mini-format på baksidan av LP-skivan.

  8. Drängen Tölpert Says:

    Vem kan inte citera ”Ivar Los dödsdömda UFO-brigad”: ”Allmogefän som vi ska tiga still och svälje skeden med sockrad diarré som di höge räckir fram”. Osv.
    En sann klassiker.

    • David Says:

      Dina detaljkunskaper smickrar mig storligen — verkligen glädjande att serierna fortsätter leva sitt eget liv så långt efter att de har glidit ur mina svettiga fingrar …

  9. Hárfapengetés Says:

    Lööf är kung!

    Jag har sedan länge förlagt galago-albumet, men tänker då och då på den fantastiska ”Via Dolorosa”. Skulle gärna ha den på väggen. Finns den tryckt i fler sammanhang? Om inte, i vilken Galago var det?

  10. Fredrik T Says:

    Sade den gode Jan något om huruvida ett tredje album med samlade serier är på väg? Har konstaterat att åtminstone ”Felix och Cecilia” saknas i de två hittills utgivna albumen, men har svårt att komma på ytterligare saknat material som skulle kunna fylla en hel volym till.

    • David Says:

      Frågan kom inte upp under vårt samtal — å andra sidan fortsätter ju JL att skrapa ihop nytt stoff, så den kanske kommer om något år. Låt oss hoppas …

  11. J-h:n Says:

    Wow! Snacka om egoboo! Själv tyckte jag det var stort att prata gammal jazz med Jan Lööf under förra mässan (han berättade att originalen till de flesta av hans jazzteckningar finns hemma hos Cacka Ekhé i Swingsters, som dessvärre börjar bli blind). Men det här tar ju priset.

  12. disaster area Says:

    Nä, vad fint.

  13. Tusse Says:

    Grattis David – tänk att vara sin idols idol :-)

  14. David Says:

    I övrigt vill jag — så här i klump — passa på att tacka läsekretsen för alla gratulationer och glada tillrop. Tack ska ni ha!

  15. Jonn Says:

    Hej där.
    Insåg för två stifilavsnitt sen att lindengren och janne lööf är de enda av de som Lena ackebo skulle definiera som görande ”serier av män för män” som börjat ifrågasätta sina genusperspektiv. Med ungefär lika halvdan framgång. Grymt!
    Skapades Herta i dylika tankar?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: