Strövtåg bland kommunismens ruiner med Den maskerade proggaren

Ja — mitt schema har varit rätt späckat med projekt och deadlines de senaste månaderna (vilket den alarmerande bristen på nya inlägg här på bloggen möjligen har skvallrat om).

Förutom en översättning, ett nytt seriealbum och tre nummer av tidningen har det dessutom kommit in en liten gökunge i boet — en temaresa till Lettland som jag kommer att leda våren 2011.

Flagnande matros fotograferad av Jan Jörnmark

Den 30 mars kommer gruppen att ta färjan från Stockholm till Riga och sedan följer fem dagar av förfallna flottbasruiner, skräpiga skulpturkyrkogårdar och övergivna atomsilos.

Jag håller föredrag, visar film och spelar musik på vägen över (det blir excerpter ur sovjetiska traktormusikaler, antikommunistisk country, åldrade kosmonauter som minns sin ungdoms bragder, osv).

Envar sin egen kraschtestdocka

Väl framme i Riga studerar vi  såväl Stalins Zillimousin som Leonid Bresjnevs krockade Rolls Royce (med sovjetledaren själv som kraschtestdocka i framsätet) och besöker flottbasen Karosta, (en gång en av Sovjetunionens stoltaste)  — för att nu bara nämna två höjdpunkter. Programmet är för övrigt inte helt spikat än — vi kommer naturligtvis bemöda oss om att tryffera det med så många mossiga monumentalskulpturer och märkliga revolutionsmausoleer som är mänskligt möjligt … (Fler smakprov på vad som bjuds hittar ni  hos researrangören Herodotos Resor genom att klicka här).

Den som — inte helt oresonligt — ifrågasätter mina detaljkunskaper om Lettland och Baltikums mörka nittonhundratalshistoria kan jag lugna med att jag kommer att ha Baltikumkännaren Ola Olsson i släptåg, och att flottbasen Karosta kommer att förevisas av dokumentärfilmaren Calle Biörsmark, som har bott i Lettland åtskilliga år.

Lenin i låda

Att döma av reaktionerna på bokmässan — där jag frikostigt stödde reklamflyers kring mig — så verkar det finnas ett utbrett intresse för att vandra i proggarens fotspår bland ruinerna av detta märkliga stycke nittonhundratalshistoria. Och själv är jag så stimulerad att jag knappt kan bärga mig …

Reseinformation
Datum: 30 mars – 3 april 2011

Pris per person: 7000  kr.

Priset inkluderar:
båtresa Stockholm – Riga, t/r med del i tvåbädds innerhytt (tillägg för fönsterhytt), del i dubbelrum på hotell, alla måltider på båten och i land inkl. tillhörande drycker, alla inträden, bussfärd, specialföreläsningar och guidningar, reseskatt. Obs! lunchen sista dagen i Riga ingår ej då denna tid avsatts för egen tid.

Anmälan senast:
15 december 2010, till Ola Olsson tel. 0704-220174 info@herodotos.se. Begränsat antal platser.

Vi reserverar oss för pris och programändringar utanför vår kontroll och hänvisar till gällande reselag. För resans genomförande erfordras 25 deltagare.

För resevillkor se här

51 svar to “Strövtåg bland kommunismens ruiner med Den maskerade proggaren”

  1. svensson Says:

    En turistresa för att fnissa och skratta åt Allt Som Var Fel Med Kommunismen? Väx upp.

  2. David Says:

    Svensson: Nja — syftet är väl inte att fnissa och skratta — jag vill nog hävda att min motivation är mer sammansatt än så. Om jag ska försöka summera den märkliga blandning av känslor jag hyser för de forna rådsrepublikerna och deras sattellitstater skulle det nog krävas en hel del utrymme, men låt mig försöka:

    Jag växte upp under det vilt progressiva sjuttiotalet och indoktrinerades i formbar ålder med något rosenskimrande visioner av vad som pågick i öster.

    Rätt snart insåg jag att bilden inte riktigt motsvarades av verkligheten, och sedan insåg jag stegvis att det som vi i väst romantiserade så besinningslöst i värsta fall var systematiska massmord och i bästa fall repressiva och genomgående måttligt väl fungerande samhällsbyggen.

    (Och om någon — som t ex — Alexander Dubcek — fick för sig att realisera drömmen om ”socialism med mänskligt ansikte” så rullade det snart in stridsvagnar från vännerna i Warszawapakten och återställde ordningen.)

    Men hela den där estetiken — de heroiska arbetarna med grävskopehakor och knutna kubistiska nävar, kosmonautmonumenten, affischkonsten — fortsatte på något sätt att ha ett slags märkligt, magiskt skimmer för mig, trots att jag bakom den mycket väl såg armod, grå betong, vått ylle, förtryck. Det var nästan som om glappet mellan teori och praktik förstärkte den känslomässiga laddningen i propagandakonsten — det skapades ett slags undertryck, en virvel (okej — som jag sa ovan — det är inte lätt att förklara de här känslorna).

    Och efter Sovjetunionens fall och satellitstaternas frigörelse fortsätter detta stycke av nittonhundratalshistoria att fascinera mig. Tanken med den här resan är väl snarast att resa dit utan att varken fnissa nedlåtande eller reservationslöst hylla sjuttio år av proletariatets diktatur.

    Ja — nu har jag i alla fall försökt förklara. Målgruppen för resan är väl snarast personer som — i likhet med mig — har starka men djupt kluvna känslor för den här delen av vår nutidshistoria …

  3. Gunnar Gällmo Says:

    På tal om detta, och din tidigare tråd om låtar man inte får ur huvudet, kan jag varmt rekommendera en gammal östtysk klassiker:

  4. David Says:

    Gunnar G: Hmm … här i väst är det väl kunden som alltid har rätt?

  5. Lina Says:

    Jag och make var i Riga förra våren, väldigt fin stad och alla var så där finskt/norrländskt ikkesmöriga. Ingen som rusade fram och frågade om man ville ha hjälp när man gick in i en butik. De besvärade sig knappt med att tala om hur mycket man skulle betala utan pekade bara trött på displayen. Jag gillade det. Men så är jag från norrland och byter café om de blir för familjära.

  6. David Says:

    Lina: Låter lovande inför resan!

  7. charlotte Says:

    Tycker det låter högst attraktivt.
    Ska rådgöra med min plånbok och om den ger ett positivt svar hoppas jag att det då finns plats kvar på resan.

  8. Gunnar Gälllmo Says:

    I Italien, tjugo år innan den vackra tyska visan skrevs, hette det ”Mussolini ha sempre ragione”. Det fina med slagord är att man med samma slagord kan slå för olika saker; miljövänligt återbruk.

  9. Jacob Says:

    jag tycker det verkar helt toppen, stofil gruppresa kan ju bli hur nice som helst.

  10. Kalle Lind Says:

    Hade de inte varit så illa beskaffat att vi ska få barn i samma veva så hade jag sagt ”jag är på, tavaritj! Spatsiba!” När jag tänker på saken så har jag ju redan två barn, så låt mej återkomma när jag konsulterat deras mor.

  11. Ahrvid Engholm Says:

    Skoj det här med en kommunistisk ruinresa till Lettland. Jag har själv rest en hel del i Baltikum och 2001 (om jag nu minns året rätt) hade vi en science fiction-kongress i Lettland, Riga, varvid vi som utflykt en dag hade en bussresa till en ”övergiven stad”. Nu minns jag inte platsens namn men efter googling verkar det sannolikt att det var detta:
    http://www.boston.com/news/world/europe/articles/2010/02/06/soviet_era_latvian_town_is_sold_for_31m/
    Någon dåre har köpt ruinerna för 3 milj dollar.
    Det vi besökte var ett stort bostadsområde *helt övergivet*, modell Rosengård eller Bergsjön (där det dock bor folk). Knarkare el dyl hade väl vid tillfällen intagit husen. Mycket var sönderslaget. Allt var urblekt, trasigt, rostigt. Man kunde gå in i lägenheter och se att, ja där hade barnen bott. Skrämmande var hur en guide tog upp en gummklump…och det var en gammal gasmask. Folket som en gång bott där var tydligen förberedda på kemiskt krig.
    En av mitt livs starkaste upplevelser. Det var som Tjernobyl men utan radioaktivitet. Invånarna hade alltså betjänat ryska radarstationer, militärbaser m m och mangrant förflyttats när ryssarna gick med på att evakuera baserna.
    Det kan nog bli en intressant studieresa (och jag mistänker att den övergivna stad jag såg blir studieobjekt för David & Co).
    Det finns dock likartade ställen i Sverige, med bostadsområden som övergivits pga industriella förändringar. Typ, lokala pappersbruker som utkonkurrerats av japanerna. (En industriell arkeolog * vars namn jag nu inte kommer på har skrivit böcker om saken. Fascinerande. Vi har övergivna folkparker, Volvos personal-ö i Bohuslän, m m. Blekt. Nedrivna tapeter. Knarkares graffiti. Sönderslagen 60-talsarkitektur.)

    –Ahrvid

    * Googlade runt. Jan Jörnmark tror jag namnet var. Finns en del på nätet.

  12. J-h:n Says:

    http://jornmark.se/

    Jörnmark är docent i ekonomisk historia och skriver ytterst kunnigt och initierat. Hans båda Övergivna platser-böcker är läsvärda för alla som intresserar sig för vad som hände med Sverige under andra hälften av 1900-talet. Han har också skrivit en bok om Baltikum tillsammans med Katarina Wikars, också läsvärd men inte lika lyckad, tycker jag; den är mer fragmentarisk och knyter inte ihop sammanhangen lika väl.

  13. svensson Says:

    … sedan har vi ju Rostsverige också, länkad av Nessle i blogrollen bland annat:

    http://rostsverige.blogs.se/

    Sajten är inaktiv dvs inget nytt postas numera, men arkivet kan vara skoj att kolla. Andakt i Caspar David Friedrich-anda, meditation bland fabriksruiner.

  14. Gunnar Gällmo Says:

    Jag blir alltid lika fascinerad av att de allergiska besvären inte gäller ledarhund.

  15. ban~ken Says:

    Jörnmark är på SVT ikväll: K Special handlar om honom och hans lätt postapokalyptiska vurm. ”Glömda platser” är rubriken.

  16. Ola Olsson Says:

    So flera säkert redan noterat har Jan Jönmark låtit oss använda bilden av den flaggnade matosen från Karosta i presentationen av resan.
    Jag rekomenderar mycket varmt Jönmarks utomordentliga böcker och hans hemsida http://www.jornmark.se

  17. Victor Says:

    Vilken förtjusande idé! Om jag inte vore luspank, folkskygg och dränkt i förpliktelser från höger och vänster skulle jag i rödaste rappet ansluta mig till sällskapet och börja humma arbetarsånger. Inom mig har jag en märklig och litet naiv förkärlek för det gamla östblocken som det vore kul att explicera.

  18. Gunnar Gällmo Says:

    Men hur var det – var den gamla proggen egentligen särskilt prosovjetisk? Jag bodde i studentkorridor 1966-1972, och jag vill minnas att det var maoisterna som skrek högst (med det märkliga resultatet att den svenska Vietnamrörelsen buade för Sovjet och hurrade för Kina – onkel Ho gjorde tvärtom).

  19. vistet Says:

    Kamrat Gällmos beskrivning av huvudmotsättningarna är korrekt , vilket kan intygas av En Som Var Med. Den obligatoriska studiecirkeln i FNL-grupperna var indelad i tre häften : första avhandlade Vietnams historia , andra USA-imperialismen och den tredje ( med paraderande stridsvagnar på Röda Torget ) hette Social-Imperialismen.
    Den lokala gruppen jag var med i var dominerad av det nyligen omdöpta SKP , med en mycket liten ( hon hettte Siv höll jag på att säga , men hon var inte helt ensam ) minoritet som snudd på hade varit med i det ursprungliga Sveriges Kommunistiska Parti , för att sen bli VPK . Den andra minoriteten ( min) var vänstersossar , det här var tiden det var självklart att PRR-bulletinen ( från den provisoriska revolutionära regeringen ) skickades till SSU-distriktet – där dess huvuduppgift snabbt blev att stötta upp en vacklande bokhylla.
    Det politiska landskapet var annorlunda om man säger så : det här var tiden det var möjligt för en av mina jämnåriga bekantskaper vara likaledes FNL-aktivist , aktiv i en SSU-klubb som behövde ett par år för att sprängas och utesluta aktiva trotskister , för att sedan gå vidare till underrättelsetjänst …och slutligen landa i Svenska Akademien.

    Inom FNL-gruppen så var minoriteternas existens nånting som gav upphov till rörande interna konflikter inom majoritetsgruppen : å ena sidan var vi viktiga för att legitimera gruppen som enhetsfront , å andra sidan var det ju lika viktigt att omvända oss. Själv bemötte jag det mesta med tyst ironi , men när det var dags att stödja nåt som hette GRUNK så blev ironin uttalad – innan nån av oss förstått vad som egentligen hände. Omvändelseförsöken gick ju förståss åt alla håll – ett av dom mest minnesvärda stunderna var i en källare med doften av våt plakatfärg , när Siv förklarade att det var självklart rätt att sätta in jaktflyg för att beskjuta ett ett tjeckiskt läkarpar som genomförde sin flykt med ett glidflygplan : dom hade ju STULIT ! sin utbildning från arbetarna.

    Långt senare , närmare sekelskiftet , fick jag en flashback till allt detta , när jag hade hand om jobbets dödslista , dom som inte hade betalat till fikakassan. Det här blev en accelerad övnining i kitsch och kulturhistoria , som öppnade lite lätt med en gigantiskt uppförstorad & hårtslående Fantomen , med det Onda Märket bredvid varje syndares namn , och gick vidare med bl.a. den klassiska målningen från Valdemar Atterdags brandskattning av Visby. Kulmen blev när jag förvandlade en hel vägg till en pastisch på kinesisk väggtidning : Avslöja Den Svekfulla Klicken ! med bilder från bildtidningen Kina när det begav sig ( spontana massmöten på Ålidhems torg där de avfälliga fördömdes , bedrövade lokala medlemmar stirrar på den fullbordade katastrofen : ett bord med endast en skål blaskigt te osv ) .
    Mitt i allt detta kopierande och klistra så fastnade jag vid en bild , från en silkesmaskodling. Vita väggar , svart bord , och det obligatoriska Mao-porträttet .. nånting låg och gnagde på mig ända tills jag plötsligt såg det : perspektivlinjerna på porträttet gick åt FEL HÅLL ! Efter det så rasade det bara fram när jag började titta närmare , mer än var fjärde Mao-bild var inkopierad i efterhand , och ofta var det så extremt dåligt gjort att jag undrade om det var en protest. I så fall blev den nog aldrig uppfattad : ”Kina” låg och flöt runt under alla arbetskvällar när Vietnam-Bulletinen bladades ihop , var ofta öremål för små-ironiska kommentarer , men aldrig nån riktig kritik.

    • Anna Norman Says:

      Ni missade väl inte Sommar med Johan Rabeus, han var så underhållande och berättade sina minnen från 60 o 70 talen och de fria teatergrupperna.

      • David Says:

        Skam till sägandes tror jag inte att jag hörde ett enda helt Sommarprogram i år — men de finns väl att ladda ner i poddversion ett tag till.

  20. Gunnar Gällmo Says:

    Till saken hör att Kina för vietnameserna är ungefär vad Ryssland är för oss, historiskt sett.

    Jag var aldrig med i FNL-rörelsen, men jag bodde i samma korridor som Stig Helling.

  21. David Says:

    Charlotte, Kalle, Victor: Jag håller tummarna för att era respektive plånböcker och familjesituationer ska göra det möjligt för er att delta — att döma av förhandsintresset lovar det att bli en ljuvligt disparat diaspora som förirrar sig till Riga …

    Ahrvid: tack för tips om signalspanarnas spökstad — ska utforska om den ligger innanför expeditionens aktionsradie och tidsramar … eller om den har gått och blivit renoverad sedan den köptes upp …

    Gunnar G, Vistet: Tack för dessa intressanta inblickar i en försvunnen värld. Jag har alltid undvikit att ge Proggaren någon särskild sekttillhörighet — något ohistoriskt förefaller han heja såväl på Sovjet som Kina — och dessutom hysa en särskild förkärlek för Albanien och Enver Hoxha.

  22. ban~ken Says:

    Det sista var intressant. DMP skulle inte varit välkommen i Hoxhas Albanien med mindre än att han behandlat haka, hals, kinder och överläpp med britva före inresan. Rent ansiktsbehårighetsmässigt skulle han däremot varit halal i talibernas Afghanistan. Masken är förstås en no-no i dagens Belgien, men dit längtar han knappast.

  23. svensson Says:

    Proggrörelsen var förvisso inte prosovjet. Men den var inte för den skull antisovjet.

    Man vurmade mest för Vietnam och Kina, sant, men en klockarkärlek för Lenins dagar fanns helt klart också i proggrörelsen/vänstern.

  24. Spiring Says:

    Jag skulle vilja säga att många inom KFML/SKP/KFML(r) vurmade för gamla tiders Sovjetunion, dvs på Lenins och (till viss del) Stalins tid. 60- och 70-talens Sovjetunion hade man inte lika mycket till övers för. Fast inom VPK fanns det nog en del Sovjetvänner, åtminstone innan de bröt sig ur till APK. Eftersom all dessa organisationer på nåt vis klumpas ihop till ”proggrörelsen” kan man kanske se Den Maskerade Proggaren som en syntes av alltihopa, en Ärkeproggare?

    Vid en första snabb genomskumning av reseinformationen läste jag ”tillägg för vänsterhytt”. Men det hade väl varit FÖR bra.

  25. Ola Olsson Says:

    Hej Spiring!
    Min ordblindhet spelar ibland spratt, eller så var jag så inne i proggresan att det blev vänsterhytt istället för fönsterhytt, som det självklart skall vara!

  26. Spiring Says:

    Ola: Nejdå, det stod ”fönsterhytt” som det skulle. Det var bara jag som läste lite, ja, kanske inte Freudianskt men nåt åt det hållet. Jag tittade till en gång till och såg vad det verkligen stod. Men inte hade det väl varit opassande med något dyrare ”vänsterhytter”, inredda med progg-accessoarer?

  27. David Says:

    Spiring och Ola: Möjligen var det en Hegelian slip — en språksyntes som uppstod spontant i behållarens ögon — vad skriver jag — jag menar the eyes of the beholder.

    Och i likhet med Spiring minns jag en del hårdproggare som hejade ganska oförbehållsamt på Sovjet — någonstans i mina sediment har jag en sjuttiotalsutgåva av ”J Stalin i urval” (jag hittar den inte för tillfället så jag kan inte försöka utröna vilken falang som låg bakom utgåvan) — jag gillar särskilt att de kände sig tvungna att särskilt understryka att det rörde sig om ”J Stalin” så att ingen skulle få för sig att det var ett verk av ”P Stalin”, ”R Stalin”, ”X Stalin” eller någon annan revolutionsteoretisk klåpare …

    Och visst — jag har definitivt eftersträvat att göra proggaren mera arketypisk genom att mumla i Gustav Vasa-skägget om hans mera exakta ideologiska mantalsskrivningsort — även när det (som Ban-Ken påpekar) leder till vissa inkonsekvenser …

  28. Fredrik T Says:

    Utan det förtydligande J:et hade man ju kunnat förledas att tro att det var några utvalda solotranskriberingar eller tandvårdsremisser av malmötandläkaren och jazzpianisten Bob Stalin (som jag tror figurerat någon gång tidigare i denna blogg).

  29. vistet Says:

    .. eller , mera samtida exempel så kunde det vara M K Stalin från Kerala :

    http://blogs.timesofindia.indiatimes.com/chennaitalkies/entry/why-stalin-will-be-better

    ( och här ser ni hans grannar : http://newsimg.bbc.co.uk/media/images/40949000/jpg/_40949036_people203.jpg )

  30. Gunnar Gällmo Says:

    Observera att det finns en stackars svensk familj som, till skillnad från kamrat Djugasjvili, faktiskt _heter_ Stalin (fast med tonvikt på sista stavelsen).

  31. David Says:

    Gunnar G: Låt oss för all del inte glömma den Stalin som satt i riksdagen för Miljöoartiet fram till 2004:

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Kerstin-Maria_Stal%C3%ADn

    Hur kommer det sig att jag aldrig hört några lågsinta skämt om henne?

    • Spiring Says:

      ”Lågsinta skämt” vet jag inte om det var, men jag har ett vagt minne av att ha sett en tidningsrubrik i stil med ”nu tar Stalin plats i riksdagen”. Fast jag kan ha drömt det.

  32. Gunnar Gällmo Says:

    Jag noterar att hon försiktigtvis satt en accent över i.

    Som motvikt mot att Ivan har tonvikten på sista stavelsen när namnet är ryskt, men på första när det är svenskt.

    En snabb koll hos Eniro och Hitta.se ger vid handen att ingen svensk Stalin varit grym nog att döpa en son till Josef.

  33. David Says:

    Gunnar G: Herregud vad många de är i den svenska Stalin-klanen:

    http://personer.eniro.se/resultat/stalin

    Rena turen att inte sossarna styrs av Mona Stalin …

  34. Ola Olsson Says:

    Här i moderaternas paradis Täby sköts en stor del av hemtjänsten av företaget Hemtjänst Anne Stalin AB. Företaget har ett 40-tal anställda och dess röda små koreanska bilar susar runt med Stalinloggan.
    Tror mig ha hört att svenska Stalinfamiljen har norrländskt ursprung från 1920-30-talet, men låter detta vara osagt.

  35. Fredrik T Says:

    40-tal? Röda? Korea? Jag ser ett monster… förlåt mönster här! Är Du verkligen säker på att det är Moderaterna som styr i Täby?

  36. Ola Olsson Says:

    Nej min gamle studiekamrat från Lund Fredrik T, detta kräver en närmare undersökning, tyckte mig precis se Reinfeldt senior varmt ompysslad av Stalins arbetare

  37. David Says:

    Fredrik T och Ola: Familjen Stalin är uppenbarligen överallt.

    Vistet (Glömde jag förut): En politiker som heter Stalin och ser ut som Augusto Pinochet verkar inte särskilt väl lämpad att injaga förtroende i valmanskåren, kunde man tycka — men det funkar tydligen i det fuktiga, fruktiga, prunkade Kerala (min bild av delstaten är möjligen lätt färgad av Arundhati Roys mustiga ordmåleri …)

  38. Fredrik T Says:

    Ola: beakta bara Reinfeldts frisyr som ju närmast påminner om Nikita Chrusjtjovs! Och alliansregeringens politik är ju delvis en inverterad kopia av Sovjets: där och då satte man obekväma arbetare på sjukhus, här och nu sätter man obekväma sjukskrivna i arbete…

    Får jag f ö drista mig att fråga när vi var kurskamrater? Jag ser att Du som jag läst både historia och konstvetenskap i Lund men minns tyvärr inte på vilken av dessa kurser jag skall placera Dig.

  39. Ola Olsson Says:

    Fredrik: jag hoppas få fortsätta våra samtal från konstvetenskapen i Lettland!

  40. Gunnar Gällmo Says:

    Även Mussolinis frisyr blev med tiden rätt snarlik.

  41. ban~ken Says:

    Eftersom ingen annan ställer frågan så gör jag det: vem kör bussen? Blir det Lasse Kongo? Jag tycker också namnet på gruppresan är lite långt. Jag skulle föreslå det lite tympligare Rost i Riga.

  42. Mall Stålhammar Says:

    Lästips inför resan: Peter Handbergs Undergångens skuggor och Kärleksgraven. Bästa bakgrunden till vad ni kommer att se!
    Estniska Huset på Drottninggatan i Göteborg hade en enda hyresgäst, med namnet Stalin. Det var dock inte orsaken till att huset såldes.

  43. Ola Olsson Says:

    Handbergs böcker är verkligen det självklara lästipset. Hans böcker återskapar kalla krigets krypande ångest genom nakna intervjuer med fd soldater på robotbaserna i Baltikum. Skildringarna av de första postkommunistiska åren på 1990-talet är också mycket bra, inte minst de första försöken att göra ”bizniz” med ibland katastrofala följder.

  44. vistet Says:

    Stalins namn höjer inte många ögonbryn i Kerala , men man har tydligen gjort vissa försök att göra inhemsk turism av sovjetvurmandet : därav den tidigare länkade gruppbilden med inte bara en utan två Lenin , en Dimitrov och en Pushkin i byn Moskva (!) .

    Sen är det ju frestande i att spekulera i en unik indisk politisk syntes : MK läser ju väldigt många som Mohandas Karacham , efter Gandhi-jis förnamn.

    Jag tänkte också på Pinochet när jag såg bilden på MK Stalin , vilket fick mig att undra vilken inverkan han fortfarande kan ha på solglasögonförsäljningen i Latinamerika.

  45. Mitt livländska leverne « David Nessle Says:

    […] med Den maskerade proggaren — som bloggens läsare möjligen minns från tidigare inlägg (se HÄR och HÄR) — gick av stapeln förra […]

  46. DEN FEMHUNDRADE BLOGGPOSTEN — pukor, trumpeter och ett par glada tillkännagivanden « David Nessle Says:

    […] Strövtåg bland kommunismens ruiner med den maskerade proggaren På motormuseet i Riga Mitt livländska leverne Sagan om gumman, katten, hunden och TV-tornet I Stalinskrapans mörkaste prång Den fantasifulle ingenjören och hans vanartige son […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: