Houston, we have a hygiene problem!

eller: ”Apollo 8 luktar potta”

Apollo åttas startraket lägger av en rökare redan i jordatmosfären

Det var först när jag för några år sedan läste om den olyckligt förälskade rymdfararen Lisa Nowaks herostratiskt ryktbara astronautblöja (som jag för övrigt skrev om här på bloggen) som jag började reflektera över hur värdsrymdens betvingare löste det här med toalettbesöken.

Astronautblöjan är tydligen en sentida uppfinning — när Apollo 8 som första bemannade farkost skulle runda månen julen 1968 hade de löst hygienproblemen på annat sätt. Besättningen rullade på ett slags rymd-uridom när de skulle göra nummer ett och hade en potta i papp med självhäftande kanter som de limmade fast på skinkorna för att kunna göra nummer två i viktlöst tillstånd.

Tyvärr bar det sig inte bättre än att expeditionens anförare Frank F Borman II blev våldsamt magsjuk halvvägs till månen och började läcka ur båda ändar (han var tydligen så illa däran att han inte lyckades limma fast engångspottan ordentligt kring ryggslutet).

Bormans hårt prövade medresenärer Lovell och Anders blev alltså tvungna att sväva runt i timmar i rymdkapseln och jaga små klot av diarré och kräks med pappersnäsdukar — och det säger sig själv att de inte lyckades infånga alla de misshagliga små globerna.

Besättningen har ingen aning om vilka fasor som väntar i världsrymden (Borman sitter längst till vänster)

Som om inte detta skulle räcka så läckte rymd-uridomen dessutom, så den galax av svävande kroppsutsöndringar som redan fanns i kapseln fick sällskap av urinmeteorer.

Besättningen verkar barmhärtigt nog ha tappat luktsinnet efter ett tag, men när kapseln plaskade ner i havet och den första dykaren på plats hade lyckats bända upp luckan stack han oförsiktigt in huvudet i världsrymdens första baja-maja — och kastade sig våldsamt bakåt när de samlade odörerna slog emot honom.

Borman, Anders och Lovell var också de första som fick se jorden gå upp över månens karga kraterlandskap

På något vis tilltalas jag av symboliken i att de första människorna som såg månens baksida samtidigt i sina näsborrar kunde känna en oavvislig påminnelse om sitt biologiska, djuriska ursprung — en olfaktorisk variant av slaven på triumfvagnen som viskar ”Kom ihåg att du är dödlig” …

(Upplysningarna i ovanstående text är hämtade ur Andrew Chaikins underhållande och detaljspäckade A Man on the Moon — The Voyages of the Apollo Astronauts.)


13 svar to “Houston, we have a hygiene problem!”

  1. Martin R Says:

    En nyutkommen bok på ett liknande tema, som jag inte läst men hört mycket gott om, är Mary Roachs _Packing for Mars_.

  2. David Says:

    Martin R: Tack för tipset — kollade upp boken på Amazon :

    http://www.amazon.com/Packing-Mars-Curious-Science-Life/dp/0393068471

    och den verkar vara väldigt långt uppe i min allé … (som översättare försöker jag låta bli att ta jobbet med mig hem)

  3. Civilingenjör P Johansson Says:

    En och annan vetenskapsfiktionsförfattare borde väl ha behandlat ämnet? Visserligen kan jag inte erinra mig att Hergé ritade in något hemlighus i månraketen, eller någon annanstans för den delen (Restaurant Klow undantagen).
    Det enda exempel jag kan erinra mig på rak arm är en serie i vilken en rymdvarelse besökte Jorden enbart i syfte att uppsöka en toalett; han (?) hade glömt det innan de började resan.

  4. David Says:

    Civ-Ing: Man kan för all del betrakta Lovell och Anders vilda jakt på Bormans utsöndringar som en inverterad version av Kapten Haddocks försök att locka till sig de fritt svävande whiskybubblorna i Objectif Lune …

  5. Gunnar Gällmo Says:

    Redan salig Asimov försummade problemet hur Trantor löste avfallsproblemet, vilket Harry Harrison gjorde oss uppmärksamma på i ”Hjälten”.

  6. vatten över huvudet Says:

    Packing for Mars har jag nyligen avslutat läsningen av. Ganska trevlig, men inte alls lika bra som Stiff, Bonk och Spook som är tre böcker hon tidigare skrivit. Jag antar att hon skulle ha hållit sig till enordstitlar (jag jag vet att dom alla tre har undertitlar).

  7. Jacob Says:

    … en helt ny slags ”sense of wonder” infinner sig….

  8. svensson Says:

    Intressant om bajs-sf… det var för sådant man började läsa sf en gång i tiden, om skitande rymdfarare och pissande aliens… NOT!

  9. svensson Says:

    … ovan nämnda Mary Roach har förresten ett passande namn för den rännsten hon lever i och skriver om: roach = kackerlacka.

    (Cockroach då. Roach är en fisk. Men roach är även kortform för insekten ifråga.)

  10. Ahrvid Engholm Says:

    Apropå illaluktande rymdfarkoster, lär luften ombord på den ryska rymdstationen Mir ha varit ganska dålig. Den var uppe år efter år, hur länge som helst, och det började helt enkelt mögla här och där på stationen. Luften lär ha varit rejält unken. (Ombord på nuvarande ISS skall luften vara bättre.)
    Och förresten, månastronauterna som vandrade ute på ytan, rapporterade att måndamm (det fastnade en hel del på dräkterna, som kom med in i månlandaren) luktade som krut.
    I rymden kan ingen höra dig skrika. Men man kan känna lukten…

    –Ahrvid

  11. Jacob Says:

    … och även ryssarna byggde en mānlandare, se den och mer här

  12. Titanen från Krypton fyller 75 | David Nessle Says:

    […] i en liten rymdraket, utan ett enda blöjbyte (den förtätade doften i kapseln bör ha fått de hygieniska problemen på Apollo 8 att […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: