Jag håller föredrag på Göteborgs Stadsbibliotek…

… idag den 7/10 klockan arton och presenterar mitt nya seriealbum Den maskerade proggarens stora röda. (Med min vanliga magnifika framförhållning har jag förstås inte lyckats komma mig för med att flagga för föredraget tidigare här på bloggen.)

Under alla omständigheter blir det ett smärre bildspel, lite om proggarens ursprung, samt jämförelser mellan superhjälteserier och Sovjets heroiska realism.

Det hela går av stapeln i Poesihörnan, och jag får sällskap av David Vikgren, Anna Mattson och två kambodjanska poeter på Skype.

För  övrigt väntar jag i spänning på att recensionerna ska börja droppa in — om ni ser något får ni gärna hojta till här på bloggen så att jag kan ta del av kritikerkårens kärva dom …

Annonser

29 svar to “Jag håller föredrag på Göteborgs Stadsbibliotek…”

  1. Spiring Says:

    Klockan 18 är jag, som för det mesta, ett par timmars tågresa från Göteborg; men hade jag av nån anledning varit i trakten skulle jag nog tagit mig dit. Superhjälteserier gentemot heroisk realism låter intressant, som nåt inte så många satt fingret på tidigare. (Jämförelser mellan superhjälteserier och fascistiska ideal har ju förekommit.) Mycket låg säkert i tiden, dvs när superhjälteserierna uppstod, snarare än att vara entydigt ”kommunistiskt” eller ”fascistiskt”.

    Jag besökte för 20 år sen Ryska museet i Leningrad, som staden fortfarande hette då, och fick då känslan av att ”personkulten” var ett ryskt fenomen snarare än ett Sovjetiskt – alltså att företeelsen inte uppfanns av Stalin utan att stalinisterna anknöt till rysk tradition äldre än revolutionen på den punkten. Och det kan man nog säga även om bilder av heroiska proletärer. Minns inte exakt vilka tavlor som fick mig att tänka i de banorna, det var kanske rent allmänt storslagenheten i den förrevolutionära ryska konsten…

  2. David Says:

    Spiring: Flera intressanta reflektioner du kommer med här — återstår att se om jag lyckas säga något lika intressant i mitt föredrag — jag inskränker mig nog till att påtala vissa paralleller och exemplifiera dem lite lätt …

  3. Gunnar Gällmo Says:

    Älskar det omslaget. Påminner om huvudet på (tror jag det var) Peking Review på sextiotalet, med Maos profil i en rundel och därifrån utgående strålar.

    Vilket, om man tog bort gubben, råkade få en slående likhet med japanska örlogsflaggan.

  4. Jacob Says:

    sätter mig på cykeln för att höra föredrag… (låter rätt underbart stofilt, ”gå på föredrag”… antingen student eller stofil…)

  5. Fredrik T Says:

    Spiring: Dina tankegångar liknar dem som jag förstått att lundahistorikern Kristian Gerner står för. Jag har själv bara läst en av hans texter (en analys av ett av Sovjets ledande nyhetsprogram i TV), men har förstått att han generellt menar av mycket av det typiskt ”sovjetiska” snarast är något som historiskt sett varit typiskt för en mentalitet som formats av den ortodoxa kyrkan och som därför framstår som främmande för länder inom de västliga kyrkornas domvärjo.

    • Spiring Says:

      Intressant, jag har ju inte forskat i saken, utan det var bara en spontan tanke som kom när jag stod där framför ännu en monumentalmålning (och som jag inte funderat på så mycket under de 20 år som gått sen dess). Men det är klart att *vem* man vill säga/sälja något till påverkar formspråket i minst lika hög grad som *vad* man vill säga/sälja. Förmodligen mer.

      • Ola Olsson Says:

        Är själv efter mer än 25 resor i Ryssland, Ukraina, Vitryssland och Centralasien under de senaste 25-åren en stark förespråkare av att se den sovjetiska kommunismen i den ortodoxa traditionen. På många sätt är dagens Ryssland den direkta efterföljaren av den Bysantinska riket. Vid Konstantinopels fall 1453 hade sedan länge tyngdpunkten i den ortodoxa tron flyttat till Ryssland. För oss västerläningar som är formade av en politiska och religösa system formade kring ordet och språket och framstegstänkande, blir det ständiga missförstånd i tolkandet av den ortodoxa traditionen som sätter det ordlösa mötet med gud genom ikonen (en evig och oförenderlig spegling). I dagens Ryssland ses oftast inte kyrkan och sovjetkommunismen som varandras motpoler utan snarare i en gemensam tradition. Självklart finns många undantag. Det jag vill säga är att i historiens ljus framstår sovjestaten och dess uppmärksammade bildspråk i en tydligt tradition.

  6. J-h:n Says:

    Det var ett utmärkt föredrag. Folkbildning i dess finaste form!

  7. Gunnar Gällmo Says:

    Tja – Stalin inledde ju sin levnadsbana som kyrkosångare och prästseminarist…

    Och visst bar man på ikoner vid de stora kommunistiska paraderna, fast helgonen var utbytta.

  8. David Says:

    J-h:n och Gunnar G: Tack för dessa uppmuntrande ord om omslag respektive föredrag! I endeavour to give satisfaction, sir, som Jeeves brukar säga.

    Fredrik T, Spiring Ola: Bloggens läsare är som vanligt pålitligt pålästa och serverar intressanta resonemang. Jag kan bara luta mig tillbaka och låta er hållas!

  9. svensson Says:

    @Ola Olsson: ordlös tradition i rysk kommunism…

    Man kan tycka att de läste Marx och Lenin tills ögona blödde, men då ska man minnas Majakovskijs ord i ”För full hals” om ”hur vi slog upp Marx skrifter / men vi behövde inte läsa / vi förstod ändå”…

  10. vistet Says:

    ”Med min vanliga magnifika framförhållning har jag förstås inte lyckats komma mig för med att flagga för föredraget tidigare här på bloggen.”

    Skäms , David , skäms ..
    Var nerrest till Ekvatorial-Sverige samtidigt , och får nu gräma mig över denna missade chans , några få timmars tågresa bort.

  11. Fredrik T Says:

    David!

    Eftersom ”den stora röda” inte är en komplett samling utan bara ett (om än fylligt) urval, och heller inte är upplagd kronologisk efter ursprunglig publicering är jag litet nyfiken på hur Du gjort urvalet?

    Själv får jag erkänna att jag bl a saknar historien om den vampyrlike ”Utsugaren”. Å andra sidan gläds jag stort över att ”Högermannens händer” kommit med – särskilt dess andra del som innehåller några av de roligaste proggarstunderna jag upplevt. Särskilt den sublimt krystade bild-/textvitsen med de ”jättelika räkdomarna” får mig att le lika stort varje gång jag tänker på den (och jag blir milt sagt nyfiken på vilken önskan som kan ha resulterat i den sousafonspelande valrossen någon ruta längre fram…).

  12. David Says:

    Fredrik T (en av landets ledande Hilmer Borgeling-kännare): Jag arrangerade serierna benhårt efter den ordning i vilken de utspelar sig, inte den ordning i vilken de är tecknade.

    Sedan valde jag ur det ganska stora materialet bort vissa serier som innehåller element som inte är förankrade i de andra — Proggarens mor i Oidipussy, hans märkligt femtiotalsaktiga flickvän Lisa Lönn, den konstiga basen i ett av Kungstornen som bara förekommer en enda gång, osv.

    Förutom det så gallrade jag i viss mån ut serier som jag inte var riktigt nöjd med av någon anledning — och Högerspöket föll bort av den anledningen. Därför är det förstås extra glädjande att du gillar den!

    Tyvärr kan jag inte lansera någon lösning på hur Djinnen har hört fel när den sousafonspelande valrossen dyker upp — det är en gåta utan lösning av samma slag som Lewis Carroll använder i Alice: ”Why is a raven like a writing desk?”

    Carrollexegeterna har förstås hittat på en uppsjö av lösningar på raven-gåtarn, och det är min förhoppning att även mina läsare ska vrida siig i sömnlös vånda medan de försöker komma på vad den olycksaliga bagdadbon öndskade sig av den lomhörde djinnen …

  13. Fredrik T Says:

    Tack för utförligt svar! ”Thundernörds” hade jag ju glömt bort att jag egentligen saknade den med. Fast å andra sidan har jag ju rubnbbet i tidningarna och därför inget att laga över.

    Beträffande Borgeling: efter att nu i detalj ha läst artikeln där ”min” bild av honom figurerade börjar jag fundera på om våra respektive skivsamlingar är klonade efter varandra… Har Du vägarna förbi Lund någon gång hoppas jag på att få bjuda in Dig på en knastrig spisarafton (dock inte just nu eftersom min förstärkare precis gått och dött).

  14. Fredrik T Says:

    ”Klaga över” skulle det stå. Vill jag ha något att ”laga över” så står det en grill nere på gården.

  15. David Says:

    Fredrik T: En Hilmer Borgerling-maraton i Lund … det låter något det! (repliken bör framsägas med Dagmar Ebbesen-tonfall) I might take you up on that!

    Och en del av de felande serierna i albumet kommer förhoppningsvis att få en chans i ett senare album …

  16. Anders E Says:

    Jag vet inte om det redan är allmängods (folk härikring är ju närmast skrämmande allmänbildade), men Proggaren hade tydligen en finsk föregångare redan på det sjutitital då det begav sig – Superprole!

    http://www.kvaak.fi/keskustelu/index.php?topic=4185.0

    Jag har dessvärre inte lyckats utröna om det var fråga om en parodi eller blodigt allvar. Om någon finskkunnig kan sammanfatta länkinnnehållet ovan vore det en välgärning.

  17. David Says:

    Anders E: Ett storartat fynd! Tack! Jag hade aldrig hört talas om denna Proggarens finska föregångare — fascinerande! (Du hade fastnat i spamfiltret, men din kulturgärning är nu räddad åt eftervärlden).

    Genom att köra texten på forumet genom Google Translator —

    http://translate.google.se/translate?js=n&prev=_t&hl=sv&ie=UTF-8&layout=2&eotf=1&sl=fi&tl=sv&u=http%3A%2F%2Fwww.kvaak.fi%2Fkeskustelu%2Findex.php%3Ftopic%3D4185.0

    — har jag lyckats utvinna något som i alla fall påminner vagt om Ruotsis tungomål:

    Japp, är Superprole Åbo en superhjälte. Hän osaa lentää ja on hyvin vahva. Han kan flyga och är mycket stark. Taustatarinaa ei ole kehitelty, vaan lehti on silkkaa toimintaa. Bakgrund Historien är inte utvecklat, men tidningen är ren handling. Superprolen päävastuksena esiintyy pahamaineinen Dirika, joka lopussa paljastuu Roope-setä -naamion takana lymyileväksi gorillaksi. Superprolen päävastuksena inträffar ökända Dirika, som avslöjas i slutet av Uncle Scrooge, lurar bakom masken gorillaksi. Grin Dirikan apurina on hullu tiedemies nimeltä Aivo, joka näyttää kirjaimellisesti jättimäisiltä aivoilta ilman ruumista. Dirikan sidekick är en galen vetenskapsman som kallas hjärna som ser ut som jätte bokstavligen hjärnan utan en kropp.

    Okej — det påminner inte så där jättemycket om Ruotsalaisen (elller vad vårt språk nu kan heta på finska ) men man får i alla fall en dunkel aning om vad Proggarens tuffare finska förfader sysslade med.

    • Spiring Says:

      Nog för att såna här översättningsprogram har sina brister, men utan dem skulle man nog aldrig få läsa så astunga fraser som ”tidningen är ren handling” eller ”en galen vetenskapsman som kallas hjärna”. Lysande.

    • Anders E Says:

      ”Förklarar att tidningen var inspirerad av den alkohol i sin lägenhet” är inte bara en oerhört poetisk fras, man blir ju dessutom nyfiken så det räcker och blir över.

  18. David Says:

    Spiring och Anders E: Jag håller med. Den oavsiktliga poetiska kraften i maskinöversättningar har vi varit inne på tidigare här på bloggen — till exempel här:

    https://davidnessle.wordpress.com/2008/01/30/what-the-dickens/

  19. David Nessle “Den maskerade proggarens stora röda” | dagensbok.com Says:

    […] saknade kvalitetstidningen Kapten Stofil har utan förklaring utelämnats. Nessle kommenterar på sin blogg att vissa serier ”innehåller element som inte är förankrade i de andra” serierna eller att […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: