På motormuseet i Riga

Ola och Arthur går med beslutsamma steg mot ingången till Rigas motormuseum

I helgen reste jag till Riga tillsammans med Ola Olsson och Arthur Sehn från Herodotos resor för att rekognoscera en smula inför mina snart stundande Strövtåg bland kommunismens ruiner med Den maskerade proggaren — och fann mig på lördagseftermiddagen på spårvagn fem som sakta rörde sig igenom en grå vinterdag med ännu gråare miljonprojektshus i omisskännlig öststatsstil.

Målet för resan var Rigas motormuseum som vi tänkte inkludera i resan 30 mars till 3 april. Vi hade fått reda på att museet härbärgerade såväl Bresjnevs krockade Rolls Royce som Stalins specialbyggda Zillimousin.

I min entusiasm har jag helt ouppfostrat lyckats kliva över den avspärrning som skiljer Bresjnev och hans bil från menigheten.

Och mycket riktigt — snart stod jag öga mot öga med en Rolls Royce Silver Shadow från 1966. Bakom ratten halvhänger en av allt att döma uppstoppad Bresjnev som med glasartad blick iakttar den totalramponerade fronten på sitt tjänstefordon. Bresjnev tyckte tydligen om att köra själv, och en skickelsediger dag år 1980 när han var ute på stan bar det sig tydligen inte bättre än att olyckan var framme. Hur pass fulltankade bilen och generalsekreteraren var vid tillbudet förtäljer inte historien — men Rollsen är under alla omständigheter en Silver Shadow av sitt forna jag …

Arthur Sehn förevigar Stalins Zillimousin 115 S från 1950

Även Stalin sitter i baksätet på sin bil, men han är — kongenialt nog — höljd i mörka skuggor och skymtar bara som en grå eminens. Den georgiska despoten lät specialbygga limousinen efter särskilda specifikationer vilket gör den skottsäkrare än det mesta — bara fyrtio exemplar byggdes av denna bepansrade behemoth.

Maksim Gorkijs Lincoln KB 277 B från 1934

Förutom dessa fordon fick vi även stifta bekantskap med Maksim Gorkijs Lincoln och Chrustjevs tjänstebil — båda naturligtvis med vidhängande dockor föreställande potentaterna.

Som om inte detta vore nog upptäckte vi dessutom att museet är sprängfyllt av fascinerande öststatsfordon — bisarra tjeckiska vespor, experimentella sovjetiska racerbilar, ryskbyggda utryckningsfordon från tsartiden — samt dessutom mängder av udda tyska fordon som blivit kvar på östfronten efter att nazisterna tvingades till reträtt.

Pioneer 2 M från 1961, den första sovjetiska bilen med turbo, lyckades komma upp i 419 kilometer i timmen vid en provkörning på saltsjön Baskunchak.

Jag är normalt sett inte mycket till motornörd men vid åsynen av den retrorymdskeppslika Pioneer 2 M  måste jag medge  att även mitt hjärta klappar en smula snabbare …

Advertisements

11 svar to “På motormuseet i Riga”

  1. Magnus Andersson Says:

    Men varför har den (i och för sig inte helt sakligt korrekta) hänvisningen till klassiska cykelbilen Fantom utgått?
    Den var ju s.m.s. klockren!

    • David Says:

      Ah — jag fortsätter ofta redigera texten en stund efter publicering — just för att avlägsna sånt som jag tycker känns mera kloakrent än klockrent — och till den kategorin råkade jag hänföra hänsyftningen på cykelbilen — som du så riktigt påpekar försvarade den ju inte riktigt sakligt sin plats i sammanhanget — jag föredrog att kalla Pioneer 2 för retrorymdskeppslik istället. Och nu är ju sentensen räddad till eftervärlden genom din kommentar …

  2. svensson Says:

    Förklaringen på slutet var välkommen: den förr inte så bilintresserade David har fallit till föga för plåt och krom, lack och läder, färger och former, dvs allt det där som bilar kan ge. Från leksaksbilar till egen körning till bilspaning på gatan här utanför är iaf jag bilfrälst. Join the fun!

    Lustigt att proletären Gorkij hade lyxbil. Nåja, får man en i gåva av regimen säger man väl inte nej, det vore väl puritanskt.

  3. Civilingenjör P Johansson Says:

    Ett måste för en sann civilingenjör. Inte är det så långt hemifrån heller. Senast i Prag ville jag besöka det tekniska museet, men det var stängt för ombyggnad. Där finns t ex Kaptens Stofil stofilomobil (Tatra).
    Det tekniska museet i Göteborg kallades Industrimuseet, flyttade hit och dit under sin existens, tills att det fusionerades till ”Stadsmuseet” och försvann under radarn.

  4. Tusse Says:

    Pioner var sannerligen inte att leka med!
    Finns ett annat intressant CCCP-fordon avbildat på sidan 62 i februarinumret av Nostalgia: en SMZ!

  5. A.B. Says:

    Inte för att jag på något sätt vill förringa värdet av dessa motoriserade kommunistkalescher, men frågan är om inte en del fordon från andra sidan Atlanten faktiskt vinner futuristligan:

  6. Gustaf G Says:

    Stilig t-shirt, förresten!

  7. Mitt livländska leverne « David Nessle Says:

    […] proggaren — som bloggens läsare möjligen minns från tidigare inlägg (se HÄR och HÄR) — gick av stapeln förra […]

  8. Den fantasifulle ingenjören och hans vanartige son « David Nessle Says:

    […] Brödrakyrkogården och därefter till bilmuseet, vars skatter jag i någon mån redovisat i ett tidigare inlägg … (Pust! Nu tror jag att jag i alla fall hjälpligt har redovisat höjdpunkterna från denna […]

  9. DEN FEMHUNDRADE BLOGGPOSTEN — pukor, trumpeter och ett par glada tillkännagivanden « David Nessle Says:

    […] bland kommunismens ruiner med den maskerade proggaren På motormuseet i Riga Mitt livländska leverne Sagan om gumman, katten, hunden och TV-tornet I Stalinskrapans mörkaste […]

  10. Nya strövtåg med Den maskerade proggaren bland kommunismens ruiner « David Nessle Says:

    […] På motormuseet i Riga Mitt livländska leverne Sagan om gumman, katten, hunden och TV-tornet I Stalinskrapans mörkaste prång Den fantasifulle ingenjören och hans vanartige son […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: