And heeeereee’s Pippi Longstocking!

Min vän Martin har fördjupat sig en del i Pippi Långstrump-figurens historia och tillblivelse; bland annat skrev han en artikel i Kapten Stofil om de Mary Pickford-filmer som — medvetet eller kryptomnesiskt — kan ha inspirerat Astrid Lindgren i skapelseprocessen.

Tack vare denna bedrift blir den forna Stofilredaktionen fortfarande inbjuden till utdelningen av Astrid Lindgrens minnespris — i år fick jag och Martin till exempel se den mäkta meriterade Shaun Tan ta emot utmärkelsen av prinsessan Victoria.

Och igår kväll mailade Martin ännu en märklig frukt av sin Pippilogiska forskning: en amerikansk TV-filmatisering i färg från 1961.

Denna inkarnation av Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter är anmärkningsvärt originaltrogen, fast kanske mer till bokstaven än till anden; det är något i Gina Gillespies Pippitolkning — i den  stelt glittrande blicken och preussiskt drillade replikföringen —  som inte riktigt går ihop med Pippis frimodiga och anarkistiska läggning.

Jag påminns om hur bra Inger Nilsson var i rollen — hennes leende lyckas förmedla en okynnig charm även när hon dubbats halvt till oigenkännlighet av våra amerikanska kusiner:

Vid åsynen av unga Inger grips jag av en obetvinglig  lust att sjunga med i den bisarra amerikanska versionen av Här kommer Pippi Långstrump:

Pippi’s quite unique
diddle diddle di!
With her smile disarming
tra la la la!
She is such an imp
tra la la la!

Tillägg: Ja — efter att ha sett ovanstående fullkomligt makabert charmlösa trailer till 1988 års försök till Pippifilmatisering — The New Adventures Of Pippi Longstocking — är jag beredd att ta tillbaka all kritik mot Gina Gillespie et consortes. 1961 års version fullkomligt sprakar av okynnig och sprallig vildbasarcharm vid sidan av det här missfostret, som dessutom har en spöklikt slätstruken signaturmelodi som mest påminner om en Coca Cola-jingle …

Senare tillägg: Via bloggläsaren Kris Åsard har jag nu kommit i kontakt med en version av Pippi som utgör en ganska kraftfull kontrast mot den kommersiella åttiotalsversionen:  Oändligt långa tagningar. Gråmulet väder och en färgskala så urtvättad att den får Roy Anderssons palett att framstå som en Bollywoodexplosion av technicolor. Skräp och skrot i högar i hörnen. Lilla gubben insvept i ett symbolmättat fisknät. Pippi i trasor. Sångnummer som låter som Kurt Weill för knatteklubben. Kort sagt — den sovjetiska Pippifilmen från märkesåret 1984:

Advertisements

21 svar to “And heeeereee’s Pippi Longstocking!”

  1. svensson Says:

    Inger Nilsson definierade onekligen Pippigestalten. Men Gina Gillespie var som du säger inte så dålig heller. Kanske utbrast de, när de castat henne: ”We have our Pippi!”

  2. Robert Huselius Says:

    Här är hela sovjetfilmen! http://www.youtube.com/watch?v=Zq_8s654Cg0

  3. Gunnar Gällmo Says:

    Två paralleller till Pippi har slagit mig:

    1. Om Peter Pan bytte kön och flyttade in i det svenska folkhemmet, skulle han bli Pippi då? Han ville ju inte heller bliva stur.

    2. Huvudpersonen i Harry Martinsons ”Nässlorna blomma” brukade säga att ”min far är död och min mor är i Karlifornien”. Inte så långt från en mamma som är ängel och en pappa som är negerkung (även här med könsbyten).

  4. ban~ken Says:

    Vilka horrorsköna filmer. Märkesåret för ”Peppi Dlinnyjtjulok” är förvisso 1982 och inte 1984 (åtminstone enligt IMDb) och färgskalan kan delvis ha med fransk-sovjetisk TV-teknik att skaffa men det föresvävar mig också att upphovsmakarna har sneglat på scenuppsättningar som skildrar London i sitt gamla ärtsoppetöcken, i stil med Sondheims ”Sweeney Todd” eller diverse Dickens-adaptioner, snarare än den hellbomskt soliga filmhåla jag alltid har för mitt inre öga.

    Apropå dekoren så förekommer det på den svenska ord av vilka jag känner igen och förstår vissa, som ”apotek” och ”snabbköp”. Men vad är ”ställningsbana”?

    • Fredrik T Says:

      Jag tyckte mig även uppfatta att det stod ”Yrhättan” med något slags semikyrillisk skrift på båten i klippets inledning.

      Den sovjetiska tolkningen framstår annars som märkligt kosmopolitisk med sin kombination av Mary Poppinslika damer, katolska nunnor och en polis som närmast ser amerikansk ut. Då är 1961 års USA-version mer genuint amerikaniserad – notera Tommys basebollhandske!

  5. svensson Says:

    @ban-ken: kan det vara filmat i Finlandssvensk miljö?

    För övrigt så kan vi såklart ha åsikter om vem som är ”rätt” Pippi. Men som litterär gestalt är hon inte bara svensk, hon tillhör hela världen. – Typ: det må vara fel att måla Josef och Maria på väg till Egypten med en gran i bakgrunden, så som Cranach gjorde. Men han utgick från sig själv, hans verk är varken mer fel eller rätt än någon annan given tolkning.

    Vem har facit?

  6. Tusse Says:

    When Pippi throws a party …

  7. victorlagerkvist Says:

    På tal om sovjetiska adaptioner av västerländska barnprogram kan jag även rekommendera Nalle Puh, animerat av ingen mindre än Fjodor Chitruk. Lite kusligt eftersom den vanligtvis så jovialiske björnen har blivit något av en knöl, men ack så bra! En snabb rannsakan gav upphov till följande länk: http://www.youtube.com/watch?v=sqdiEUp6s4E

  8. Urban Says:

    Jag har faktiskt sett 1988 års version i svensk dubbning på bio. På den lite mer kvalitetsmedvetna av den lilla stadens biografer dessutom tror jag. Minnesvärt är väl det där ”autogirot” de kör i bör början (egentligen typ mitten av filmen) och som Pippi lyckas driva upp i luften. Vet inte om ”autogiro” är en riktig typ av flygfarkost. För mig låter det numera som ett sätt att sköta sina räkningar men i filmen är det en felande länk mellan flygplan och helikopter. (Jo, jag vet att det finns sådana, det är benämningen jag är osäker på.)

    Mest minns dock familjen filmens märkliga slut där man försökt få till en dramaturgisk kurva men gjort det på bekostnad av både pippi-figurens och vuxenvärldens logik. Pippi förs faktiskt till barnhem där hon som institutionsfånge i uppsatt hår genomgår någon sorts depression (hon kan verkligen inte förstå varför någon skulle ställa en fråga denne själv redan vet svaret på). Räddningen kommer när en brand utbryter och Pippi blir hjälte genom att rädda barn, gåendes på lina. (Detta har ju en bisarr anknytning till originaltexten. Jag vill tillochmed tro att det är två barn som ska räddas men det kan vara en efterhandskonstruktion.) När hon sedan är hjälte får hon frågan hur de någonsin ska kunna tacka henne och hon svarar att hon vill flytta hem till Villa Villerkulla. Och det får hon. Not very prusseluskan.

    U.J.

    • ban~ken Says:

      Flygfarkosten heter autogiro och gjorde det långt innan ordet exproprierades av svenskt betalningsväsende. Självaste James Bond flyger en sådan i filmen ”You Only Live Twice” för att nämna en annan filmroll för farkosten. För att inte tala om Max’ sidekick i ”Mad Max 2”.

  9. Anna Norman Says:

    Vilka fina illustrationer i Nalle puh filmen!
    Nils Karlsson Pyssling finns också i en rysk tecknad version på youtube. Det verkar som att tempot i tecknad film var mycket långsammare förr.

  10. Gunnar Gällmo Says:

    Och om någon tycker att helikoptrarna i Aldous Huxleys ”Brave New World” ser konstiga ut, så beror det möjligen på att boken skrevs mer än tio år innan det faktiskt fanns några helikoptrar. Däremot tror jag autogiron redan fanns, vilket kan ha inspirerat beskrivningen.

  11. David Says:

    Ban-Ken och Fredrik T: Ja, visst är det diverse svenska skyltar som de har lagt till som en exotisk krydda. Bara det faktum att det rör sig om o-kyriller måste ju sätta viss occidentalisk piff på anrättningen …

    Viktor L: Tack för länk. Astrid L måste ha varit stor på andra sidan järnridån …

    Urban: Tack för denna grundliga resumé som ger mig ännu ett skäl att undvika att se filmen själv — fascinerande också att den faktiskt gick upp på svenska biografer; det hade jag inget minne av …

    Anna: Hmmm — det här med sovjetisk Astrid Lindgren börjar mer och mer kännas som ett jungfruligt och lockande forskningsområde …

    Ban-Ken och Gunnar G: Även Jan Lööf är svag för autogiros, och det förekommer en i äventyret Felix och tidsmaskinen — åtminstone i den tecknade filmversionen. Jag är lycklig ägare till ett antal original från den animerade TV-filmen, däribland en praktfullt Lööfisk Autogiro. Möjligen är detta ett av skälen till att även jag är märkligt svag för dessa lufthavets Messerschmitt Kabinenrollers.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: