En man med imponerande spännvidd

Jag upphör inte att fascineras av Povel Ramels parodiska bredd; han rörde sig säkert bland alla det förra seklets stilar — och ibland bortom dem, som när han i en superb montagesekvens i Ratata kärleksfullt gör narr av artonhundranittiotalets varieté:

I en av sina senare insatser gör samme man — förvisso med benäget bistånd från videons regissör Jonas Frick — å det förtjänstfullaste slarvsylta av åttiotalets rockvideoestetik :

Jag hade glömt bort hur rolig den här videon var — jag fick nyss se att Kalle Lind hade länkat till den på Facebook, klickade och brast ut i gapskratt efter ett par sekunder.

Och om vi avrundar den här lilla exposén över Povels bredd genom ett nedslag någonstans mitt emellan artonhundranittiotalets Music Hall och åttiotalets postmoderna excesser så hamnar vi i trakten av nittonhundrafemtio, där en mycket ung och full-i-fan Povel framför den fantastiska o-kärlekssången ”Din njugge far och din snörpiga mamma”, där han gratulerar sig till att ha blivit dumpad av en väldigt ansträngande flickvän:

Vissa detaljer i sången är så realistiska — ”Jag ska minnas dina halvrökta turkiska fimpar / och de böcker som du aldrig läst” — att jag gärna vill tänka mig att den har något slags självbiografisk resonansbotten …

Annonser

16 svar to “En man med imponerande spännvidd”

  1. svensson Says:

    Povel hade även ett gott öga till svensk 1940-talskomik. Det var mycket bondkomik, ”Visselkonstens Napoleon” och ”Brandeliusimitatören Persson” i dåtidens folkparker. Detta sa Povel re den tid när han själv kom igång och ryckte upp genren.

  2. Fredrik T Says:

    Det man lätt kan glömma bort i skuggan av vilken genial textförfattare och kompositör Povel var är att han också var en utmärkt sångare rent vokalt. I sina komiska nummer ”dolde” han väl i viss mån detta bakom roliga röstlägen, men det framgår väldigt tydligt i ett mer seriöst nummer som ”Travellin’ Time” ur ”Funny Boy”. Här möter vi en Povel som nog mycket väl hade kunnat göra sig en karriär som renodlad ”crooner”.

    (Provar med två olika länkar till Spotify eftersom jag inte vet vilken av dem som fungerar bäst här i bloggen)

  3. Bstfhj Hh Says:

    Han säger inte rent ut att sången skulle vara självbiografisk, men jag vill minnas att Povel i sina memoarer beskriver en tidig kärlekshistoria med detaljer som känns igen från sångtexten: ”rasslet från hans nycklar när han låser in sin sprit”.

    • David Says:

      Ursäkta — du fastnade i spamfiltret och fick sitta inspärrad flera dagar eftersom jag underlät att observera detta! Iochförsig inte helt överraskande med tanke på ditt namn …

      Märkligt — jag minns inte det avsnittet. Kanske en anledning att läsa om denna mycket njutbara självbiografi …

  4. Gunnar Gällmo Says:

    Att han var genialisk som både textförfattare och kompositör gör honom redan det tämligen enastående.

  5. David Says:

    Svensson: Fast under samma tid verkade förstås även Olrog, Sven Arefelt och Karl Gerhard — tre sånghumorister i världsklass …

    Fredrik och Gunnar: Ja — absolut. Men han insåg det ironiska i att en av hans anfäder var Harald Hårfagre …

  6. Anders E Says:

    Minns dessutom att Povel var en förstklassig jazzpianist. Hade han inte därutöver varit så förbålt rolig hade vi rankat honom jämte Bengt Hallberg, Jan Johansson och Esbjörn Svensson. Jo, det är verkligen den nivån.

    Ska vi vara ärliga är väl montaget ur ”Ratata” väldigt mycket inspirerat av liknande alster från Hollywood. Kolla bara återblicken i början av ”Singin’ in the Rain” (på SVT häromdan, dessvärre en av de där filmerna som inte är så bra som man minns dem) där Gene Kelly berättar om sina år i vaudeville. Men visst, det ÄR roligt.

    ”Din njugge far och din snörpiga mamma” är däremot helt oantastlig. Dessutom var det Torsten Ehrenmarks favoritlåt, alla kategorier. Tydligen var det så att när Torsten gjorde sina Sommarprogram så lät han producenten välja musik helt efter eget huvud. Med ett undantag – Povels låt skulle ALLTID vara med.

    ”Dom skulle veta vilken nolla dom fått kamma” kan mycket väl vara en av svensk musikhistorias bästa textrader.

    Och på klarinett hörs Casper Hjukström – ett fantastiskt namn i sig.

    • Magnus Andersson Says:

      Men en stor del av poängen med Ratataa är ju just det – att cineasterna Ramel och Ekman (och kanske Yngve Gamlin) utformade en stor del av scenerna som parafraser på scener ur kända filmer, ibland nästan kameravinkel för kameravinkel:
      Sommarnattens leende, Fängelse, Fruktans lön, Rififi förstås (och nu måste jag tjuvtitta i Svensk filmografi) Den heta staden, Lysande utsikter och tydligen tredje avsnittet i Jules Duviviers Manhattan från 1942 – och kanske också Chaplins Hälsobrunnen. Men uppenbarligen gäller det också turnéscenen, som ju både till funktion och innehåll måste vara hämtad från Singin’ in the Rain. Alldeles tydligt gäller det de förbirusande järnvägsstationsskyltarna med namn på landsortshålor (är de något mer absurda ortnamnen i Singin’ in the Rain autentiska?) och artisternas rutiga kostymer.
       
      Det är alltså inte fråga om idésnylteri, utan om parafrasering.
       
      Valet av ortnamn i Ratataa ger förresten ett underbart, säkert från manusförfattarnas sida högst medvetet, prosaiskt intryck när man har sett scenen ur Singin’ in the Rain strax innan. Nog för att orter som Påskallavik, Lycksele, Bastuträsk, Pajala, Markaryd och Vetlanda kan klinga väl så exotiskt, men nog förbleknar de i jämförelse med Dead Man’s Fang, Arizona, Oat Meal, Nebraska, och Coyoteville, New Mexico. (Dead Man’s Fang översätts för övrigt med ”Colmillo de Hombre Muerto” i den spanska textremsan. Den frasen skulle stå sig väl som frampressad replik i vilken spaghettiwestern som helst.)

  7. Fredrik T Says:

    Casper Hjukström är inte bara ett härligt namn och en utmärkt jazzklarinettist; jämte den enigmatiske träblåsarkollegan ”Gotlands-Nisse” (alla upplysningar om dennes borgerliga namn mottages tacksamt; inte ens Svensk mediedatabas tycks vara underkunnig om detta) synes han också ha varit en av de få professionella traktörerna av det obskyra lilla instrumentet ”tonett”, ett slags märklig liten hybdrid mellan visselpipa och miniatyrflöjt som man verkar ha försökt lansera för hugade amatörmusiker i medio av 1940-talet. Detta i vart fall om man skall tro det lilla reklam- och instruktionshäftet ”En musikstund med tonett” av Bengt Lindsjö (1946), vilken jag av outgrundlig anledning har i mitt bibliotek.

  8. kontakt Says:

    Klippet med Nya skrytvalsen är lite stympat. Den här är bättre. http://www.youtube.com/watch?v=GIcKjCIBn6s

  9. Robert Huselius Says:

    Det roliga med Ratataa-klippet är ju att tidig svensk revy faktiskt verkar ha sugit sådär mycket, åtminstone att döma av vad jag hört.

    Jag associerade också till ”Singin’ in the rain” och tillbakablicken där, som visar att estradkonsten kanske inte var särskilt högt syftande tvärsöver Atlanten heller. Tål att ses om hur många gånger som helst, om än med spansk undertext: http://www.youtube.com/watch?v=B–PqOHeVLY

    • Fredrik Tersmeden Says:

      Kalenderbitaren störs dock något av att duon framför ”Fit as a fiddle”, vilken inte skrevs förrän i början av 30-talet, d v s ett par år efter den tid filmen skall föreställa att utspela sig i…

      • Tusse Says:

        … och till på köpet sjunger de om ”en eldig cha-cha” och den dansen var inte heller påtänkt varken 1927 eller 1930 eller whatever…

        Lägg för övrigt märke till att Povel i numret ”Tjiliga Fransson” gör samma gest som Al Jolson i ”Jazzsångaren”, och den filmen hade premiär just 1927.

  10. Tusse Says:

    Instruktionsböcker för tonett fanns hos ansedda musikhandlare så sent som på 1970-talet.
    För övrigt minns jag mig ha läst att även Sven-Erik Magnusson (Sven-Ingvars) vet hur man trakterar tonetten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: