Språklig hjälpreda på resor II — en urspårad järnvägsresa

Vi fortsätter följa den olycksdrabbade, men fortfarande märkligt halsstarriga huvudpersonen i L Rydéns odödliga parlör — den här gången ska han försöka ge sig ut på en järnvägsresa.

Det börjar inte lovande — redan ett såpass enkelt moment som att köpa en biljett och visa upp den för konduktören tycks bereda vår hjälte betydande svårigheter …

… Men dessa strapatser lyckas inte svetta stärkelsen ur hans krage. Snart är han åter redo att sätta betjäningen på plats:

Ja — som ni märker dyker den där bekymmersamma biljetten upp igen som något slags Nemesis Divina just när vår hjälte aningen okänsligt har krävt att någon annan stackare ska överge sin plats: ”Dieser einzelne Herr könnte uns vielleicht seinen Platz abtreten”.

Det återuppståndna biljettgrälet avrundas på nästföljande sida med att konduktören säger: ”Då afvisar jag Er från tåget” — varvid resenären, gissningsvis med högburet huvud och  hotfullt tonfall genmäler: ”Jag ska tala med stationsinspektoren i G”.

Efter dessa inledande förtretligheter blir tågresan raskt allt mindre njutbar:

Inte nog med att såväl konduktören som medpassagerarna är på lyset — vår hjälte anklagas dessutom för att ha ”förorenat” i ett hörn. Han slår först karskt ifrån sig, men sedan muttrar han — något undvikande och (som jag föreställer mig) med flackande blick: ”Jag vet icke”.

Nu tycker man kanske att det inte kunde bli värre men på nästa uppslag spårar tågresan verkligen ur. Här är den svenskspråkiga spalten i sin helhet:

Som ni ser börjar det helt oskyldigt med att vår hjälte fortsätter gnälla över allt han råkar få syn på  — men sedan händer något olämpligt med nödbromsen. Vår resenär tvingas under förnedrande former uppge namn och adress inför ett förestående åtal.

Till råga på allt har tåget dessutom spårat ur. Vår protagonist skakar av sig obehaget över det pinsamma intermezzot med bromsen och ger sig med liv och lust in i räddningssarbetet efter olyckan — hela tiden (tänker jag mig) med en alltmer blodsolkad bok i högsta hugg. Han är fortfarande i full gång på nästa sida:

Ja — som ni märker lyckas tågresan fortsätta på något sätt, trots katastrofen. Möjligen har resenären stigit ombord på det hjälptåg som omtalas längre upp i spalten på den här sidan.

Nu kunde man tycka att strapatsernas tid skulle vara förbi — men fortfarande återstår den kanske obehagligaste prövningen. Vår hjälte fördriver tiden några sidor genom att — sin vana trogen — ge goda råd till personalen. Men sedan drabbas han av en isande insikt:

Redan upptäckten att ens medresenär är vansinnig stämmer ju till eftertanke — och när det sedan framkommer att ”Vaktaren försvann i G” (Le gardien a disparu à G.) så blir ju stämningen riktigt tryckt.

Vår hjälte försöker givetvis raskt bli av med sitt sinnessjuka sällskap  — ”Var god tag honom i annan kupé”. Möjligen tänker han sig att den där ensamme herrn med den egna sovkupén ska stå till tjänst igen.

Och i slutet av spalten har resenären redan gått vidare till en ny tålamodsprövande drabbning och kräver att någon ska ordna fram ett extratåg åt honom ”på järnvägens bekostnad”. Det är inte utan att man måste beundra hans terrierlika envetenhet …

Annonser

17 svar to “Språklig hjälpreda på resor II — en urspårad järnvägsresa”

  1. Helena Says:

    Tänk om man skulle bestämma sig för att använda minst en av dessa repliker på varje SJ-resa framöver? Man kan börja lite mjukt med ”Var god skaffa is”, långsamt trappa upp via ”Finnes nödbroms?” och slutligen myndigt befalla någon stackars konduktör att ”Anordna extratåg på järnvägens bekostnad”.

    • David Says:

      Just repliken ”Anordna extratåg på järnvägens bekostnad” kände jag också att jag har stor lust att använda nästa gång jag har hamnat i SJ:s våld …

  2. Jacob Says:

    Danke. Musste lachen, so dass ich die Luft ganz fallen gelassen.

    (eller som svenskan löd: ”tack. Behövde skratta så jag tappade luften helt.”)

    • David Says:

      Det gläder mig — och ändå är det så mycket godis kvar i boken som jag inte har citerat än (okej — ”min medresande är vansinnig, tror jag” är nog min favoritreplik, alla kategorier — men ändå …)

  3. victorlagerkvist Says:

    Replikerna är verkligen underbart specifika. Som om varje tågresa på förhand vore dömd att spåra ur (förlåt) så snart minsta lilla klavertramp registreras. Jag kan se den stackars rödbrusige, äldre herren framför mig som torkar svetten ur pannan med den ena handen och håller parlören med den andra, samtidigt som han desperat försöker komma till sans med en verklighet som blir mer och mer obegriplig! Hm, där har vi material till en novell, tror jag…

    • David Says:

      Ja — man behöver inte ens stoffera ut dem till en novell — redan i originalskicket tycker jag att de fungerar som ett slags mardrömslikt, dramatiskt poem … lite grann som de där rösterna i Eliots Waste Land. Fast med mera fokus på biljettvisering.

  4. Lie Fredholm Says:

    Tack!!!

  5. Bengt O. Karlsson Says:

    Det är oerhört pinsamt att förgäves försöka kväva sin gapskratt och fnissningar mitt bland okända människor. ”Mannen vid datorn bredvid är vansinnig tror jag.”

    • David Says:

      Fast å andra sidan kanske du lyckas skapa lite välbehövliga nya fördomar ”en typisk, flamsig skandinav” — under förutsättning att du fortfarande befinner dig nere på kontinenten, vill säga …

  6. Fredrik Tersmeden Says:

    För estimerare av parlörparodihumor kan jag inte här underlåta att, för Skåneboende bloggläsare, göra oblyg reklam för att undertecknad om aftonen (med start kl 19) den 1 september å Stadsparkscaféet i Lund kommer att framföra ett antal dramatiseringar av Falstaff, fakirs monologer ur ”Den uppriktige Portugalaren”; detta som led i ett större fakir-program.

  7. Språklig hjälpreda på resor III — Maritimt Intermezzo, eller ”Här äro hajar!” « David Nessle Says:

    […] svårigheter som huvudpersonen i L Rydéns Hjälpreda på resor upplevde under tågresan var en stilla västanfläkt mot de umbäranden som förestår när han ger sig ut på havet. Bara […]

  8. Schibbye Says:

    Underbart.

  9. Martin R Says:

    Det blir oerhört roligt när man tänker sig att killen säger alla de alternativa replikerna för en viss situation, en efter en. Man får en vision av en karl som slingrar sig frenetiskt och ganska påstridigt för att inte behöva stå för något.

  10. Gustaf G Says:

    Underbart!

  11. Behöver du en parlör? – Bloggen: [Nyfiken] Says:

    […] https://davidnessle.wordpress.com/2011/08/24/spraklig-hjalpreda-pa-resor-ii-en-ursparad-jarnvagsresa […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: