Vi ska rulla hatt! Vi ska slå runt! — när rocken kom till Svithiod

Det finns ofta något bedårande valhänt i tidiga försök att sjunga rock på svenska. Men förutom den nakna naiviteten tycker jag mig ibland även ana något annat — ett slags föraktfull skepsis hos textförfattarna, som om de inte riktigt förstod det fina med den här nya genren:

På knäna slår du dig,
du leker imbecill,
och slår du händerna tillsammans
kan du sitta still

och dansa HAND JIVE, en äkta HAND JIVE

… heter det till exempel i Towa Carsons Hand Jive.

Det är dock en stilla västanfläkt mot  Britt Dambergs Allra Sista Flugan Nu De’ E’ Rock’n’Roll där librettisten biter den tonårshand som föder honom med närmast rabiessmittad entusiasm:

Allra sista flugan nu det är rock and roll
det är toppen utav hopens skrik och så vrål.
Men man är ju härdad så man vet vad man tål
örat har blitt vant vid allt slags väsen och skrål.
(…)
Spisa inte texten, ty det lönar sig ej
vagga med i rytmen och sjung ”Heidi-hey!”

Det känns som om de här texterna är skrivna av något håglösa medelålders män, gissningsvis födda kring förra sekelskiftet — ärrade veteraner, grovarbetare i poesiindustrin som slöjdat ihop fler texter om ”Vår i Montmartre”, ”Gamla Spinnrocken”, och ”Minnet av mor” än en modern lyssnare ens kan föreställa sig.

Och nu satt de alltså här, med uppkavlade skjortärmar, glänsande flint och en trubbig cigarrfimp i mungipan, och skulle försöka skriva texter till den här musiken — som strikt talat inte var stort mer än ”dunka-dunka”. Undra på att de kände sig lite trötta.

Men några av dem lät sig trots allt sporras till smärre stordåd av de eggande rytmerna från andra sidan atlanten. Den okända storhet som översatte Bill Haleys Rock Around The Clock till svenska måste sägas ha gjort en strålande insats:

Vi ska rulla hatt! Vi ska slå runt!
Natt efter natt! Resten är strunt!
Sällan händer det att nån går i däck!
Vi ska slå runt, slå runt, ett dygn i sträck!

För vi blir rätt och slätt
utan sans och vett
när vi sätter sprätt omkring klockan ett.

(Om ni klickar på länken HÄR så får ni höra denna rumlar-rock i sin helhet)

Överhuvudtaget är de svenska bidragen bättre ju mindre de försöker efterlikna förlagorna. Owe Thörnqvist var en av de första som sjöng rock på svenska, och han har smaksatt sina bidrag med så mycket kärnsvensk charm att Elvis och Carl Perkins nästan helt har lyckats försvinna ur ekvationen. Hör bara på hans suveränt bonniga Auktionsrock:

Med hä så var det slut på själva lösöresauktion,
och efterpå så blir det kaffe dän på brygghusbron.
Och sen så börjar själva dansen klockan sju ikväll
med attraktioner, varma korvar, läskedryck och cykelställ.

Men Lisbet Bodins Trollrock intar ändå en särställning bland de tidiga svenska försöken i genren — med sin frejdigt flatulenta basklarinett och sin minst sagt egendomliga text lyckas hon hamna längre bort från de amerikanska förlagorna än någon annan av periodens artister:

Trollet Nikodemus, en verklig modernist
gjorde sensation när han kom hem från staden sist.
Visa upp nånting som var extremare än swing.
Trollen tappa hakan när de sjöng och bilda ring:

Har ni sett ett tocket troll!
Som kan dansa rock and roll!

Det är inte utan att man förstår trollens konsternation — är det överhuvdtaget möjligt att föreställa sig något som är ”extremare än swing”? Hur som helst går det tydligen bra för Nikodemus eftersom han blir ”populärare än Grodan Boll” och skapar en tidig tonårshysteri:

Vilka skrik och vilka rop!
Många redan rasat hop!
Så man måste laga dom med tejp,
men Nikodemus tar ett break.

Rocktrollet Nikodemus lyckas även konkurrera ut äldre musikformer så till den grad att det leder till en tragedi som skildras med stor finkänslighet av textförfattaren:

Mästaren i gammeldans
gick och sloka med sin svans.
Tänkte dränka sig i djupa sjön
men hängde sig uti en lönn —

Ja ja ja! Så kan det gå,
när inte haspen är på!

Men efter några år upphörde man tyvärr till stor del med att sjunga rock på svenska, och lät istället artisterna mangla fram de engelska originaltexterna med tjock brytning — och det var ju inte alls lika underhållande …

52 svar to “Vi ska rulla hatt! Vi ska slå runt! — när rocken kom till Svithiod”

  1. Lena O Says:

    Underbar läsning, underbara länkar. I facebookgruppen Otippade låtar lär de bli vådligt imponerade av Rullarunt. Ja, jag creddade dig!

    • David Says:

      Tack för credden! Jag tyckte själv att låten var rätt otippad när jag råkade snubbla över den på Archive.org en sen natt. Trots att jag har samlat på underliga svenskspråkiga rock- och popcovers i mer än tjugo år hade jag aldrig hört Eva-Lill Wallentins och Oscar Rundquists mästerverk tidigare — det är verkligen fascinerande hur bottenlöst djup populärkulturarkeologins brunn verkar vara …

  2. Gunnar Gällmo Says:

    Glöm inte Rockfnykis (”Rockenroll tralallala)! Framförd av Martin Ljung med text och musik av Povel Ramel (som inte kan beskyllas ge givit sig in leken på grund av bristande begåvning).

    Eller, kanske inte i samma viktklass, Den rockande samen (”Jag är lapp och jag har mina renar/jag har trolltrummans rytm i mitt blod”).

    • David Says:

      Eftersom du duplicerar din facebookkommentar ska väl inte jag vara sämre:

      Rockande samen — eller hans textförfattare — var ju också ordlekare av rang, vilket visas av vitsandet på Ack ja och akkja i inledningen på Jockmock Rock: Nu varje lapp! (Ack-ja!) Åker ikapp! (Ack-ja!) — och sedan av de alltmer hämningslösa försöken att rimma på rock: ”Som snickaren mäter med sin meterstock” — ”I England dricks tea five o’clock” — eller favoriten ”Till middan man tager en flaska Medoc” …

  3. Robert Huselius Says:

    ”… och köksan, om hon är en karl, är en kock …”

    Jag gillar ”Rock ‘n’ roll-valsen”. Dels emedan den är typisk för vad som alltid händer, när det kommer en ny, exotisk musikstil som vi inte lärt oss förstå: man exotiserar lite extra och gör ett spektakel av det hela genom att iscensätta bisarra genrekrockar. Precis som med ”Per-Olas bebop-hambo”, eller vad den hette, som jag har på stenkaka.

    Dels för att texten vittnar om att man tolkade detta med rock som en särskilt rivig form av jazz — ”för de dansar ju vals till en jazzmelodi” — och mycket riktigt bestod väl de tidiga rockorkestrarna mestadels av avdankade jazzgubbar.

    Dessutom använder Simon Brehm i sin överlägsna version uttalet ”rack”, och det är ju alltid ett plus i kanten.

    • Robert Huselius Says:

      Förresten var ju uttalsvarianten ”pank” vanlig i punkens arla barndom. Men några tidiga, exotiserande punkpastischer kan jag inte dra mig till minnes på rak arm. Bortsett från punkrockar Trindeman Lindeman förstås.

      • David Says:

        Gud vad jag längtar efter att få höra ”Per-Olas bebop-hambo” — det låter ju fantastiskt! Och för att återknyta till Povel så skrev han en märklig kombinerad hyllning till våren och Be-bopen ”En liten bebopknopp”, som sjöngs in av den alltid lika tonsäkra Alice Babs, som säkert navigerar de modernistiska blindskären i harmoniken …

        Och visst låter gammal svensk femtiotalsrock påfallande ofta som om det är ett tröttkört folkparkskapell — med varma korvar, läskedryck och cykelställ — som harvar bakom sångaren …

    • Bengt O. Karlsson Says:

      Till denna lista bör väl läggas ”Johansson boggie-woggie vals” och -möjligen- Real Group’s ”Boggie-woggie tango.”

      Men vem har skrivit texten till ”Jokkmokkrock”? Det låter som Charlie Norman. Vem det nu än var hade h/h nog råkat illa ut i dagens politiska läge. Charlie fick ju Margareta Winberg på sig för den jämförelsevis oskyldiga ”Säckijärven polka.”

      Och var hittar jag ”Rock n’ roll-valsen” med Simon Brehm och allt?

      Sen håller jag med skribenten ovan ang. Rock-Fnykis. ”Hej och hopp och rock and roll/flickor små lägg upp ett vrål.”

      • David Says:

        Charlie Norman har i alla fall sjungit in Jockmokk-Rock, så han kan mycket väl vara upphovsman också. Och apropå anstötliga schlagertexter torde inte mycket kunna överträffa samme Normans ”Pappas lilla hemlighet” — som dessvärre inte går att hitta på U-tube …

        Däremot fanns Simon Brehm och Rock’n’roll-valsen:

        Det var nog den tröttaste ”rocklåt” jag har hört — ett två och sen … rack …

      • Robert Huselius Says:

        Brehms version är ju rena dynamiten i jämförelse med den version med Gunnar Nilsson och Malte Johnsons orkester, som finns på samlingen ”Rotmosrock — den första svenska rocken 1953-1959”.

        Vad beträffar bebop-hambon får vi väl se, om den får plats i nästa Magma. Ber att få återkomma i frågan.

      • David Says:

        Kan verkligen Gunnar Nilsson och Malte Johnson sega ner sången ytterligare — det låter osannolikt … jag måste naturligtvis se till att lyssna på Rotmosrockkompilationen …

        Annars väntar jag i spänning på Bebop-hambon …

      • Robert Huselius Says:

        Rockens föräldrar äro tvenne: rhythm and blues och småbandscountry. Lite förenklat kan man väl säga, att den står på ett svart och ett vitt ben. På somliga hillbilly-låtar från runt 1950-strecket hör man att manegen var krattad för Elvis, och att han i princip bara behövde tillsätta ett vackert ansikte och lite bålrullningar.

        http://www.amazon.co.uk/Hillbilly-Bop-Boogie-Rockabilly-1944-1956/dp/B000069CIS

      • Spiring Says:

        Enligt Visarkivets vis- och låtregister är Sven Paddock och Walter Larsson upphovsmän till Jokkmokk Rock. (Varför försökte de inte klämma in ett ”Texten är skriven av Sven Paddock!” bland alla yberkrystade rim? Ack-ja…)

        (Denna gravt försenade kommentar är föranledd av att jag för tillfället lyssnar på Stefan Wermelins gamla programserie ”Livet är en fest” under jobbpendlandet. ”Jokkmokk Rock” dök upp i inledningen av avsnittet ”Hög standard”, eftersom Peps tydligen kompat Sven Gösta Jonsson i sin ungdom, och texten gjorde mig mållös, gapande och, tja, i behov av att veta mer.)

      • David Says:

        Tack för upplysningen! Jockkmock Rokk är en modern klassiker — det är egentligen inte förvånande att en ärrad gammal schlagerkämpe som Sven Beteshage ligger bakom rimlexikonfrossandet …

    • Fredrik Tersmeden Says:

      Det var långt ifrån bara i Sverige som rocken ursprungligen sågs som en stilriktning inom jazzen. När amerikanska ”The Encyclopedia Yearbook of Jazz” år 1956 publicerade kortare biografier över nya namn inom jazzen var Elvis Presley en av dem som kom med.

      Kopplingen jazz-rock ‘n’ roll är f ö inte särskilt märklig om man beaktar den länk som utgörs av rhythm ‘n blues och artister som Louis Jordan.

      • Robert Huselius Says:

        Asch, det var här min kommentar om rockens rasblandade föräldrar skulle ha hamnat. Se ovan …

      • Leif E Ström Says:

        Herr Tersmeden skulle man kanske få bjuda på en godbit ur Presleys digra samling och samtidigt ett påpekande tillsammans med ett citatat till er som bara haft läppen åt jazzhållet.

        Då Presley under en 15-dagars permission gjorde improviserade förställningar på LIDO, uttryckte George, en av bröderna Bernard som då var engagerade i Lidos cabare följande: grabben är unik – då han spelade bluesmelodier på pianot, lät det som *George Shearing.

        I senare sättningar med Presley, fanns Hank Garland, mannen som introducerade Gibsons Byrdlands gitarren, som hade bortsett från redan nämnda Shearing även spelat med Charlie Parker. Elvis Presley och ”The Golden Finger” kunde säkert totat ihop något som passande, om ni bara hade hört av er.

        Här kommer godbiten, tillsammans med Boots Randolph, som är den enda som fått göra riktiga soloframträden tillsammans med Elvis på scen: http://www.youtube.com/watch?v=LmNXXUmP8W0

      • Anders E Says:

        Jazzen är en av rockens tydligaste rötter, och det skedde tidigare än de flesta inbillar sig. Egentligen var konceptet uppenbart – låt ett swingband lira en riffbaserad låt till bluesharmonier, dra upp tempot, och voilá! Redan 1934 hade man uppfunnit speed metal (ironiskt nog blev Luncefords orkester sedermera känd som den mest hypersofistikerade av dem alla):

  4. Anders E Says:

    Lite cred ska ändock Lisbeth Bodin ha – hon gjorde ju rock med basklarinett i sättningen ett helt decennium innan Captain Beefheart gjorde detsamma!

    • David Says:

      Vad hade jag inte gett för att få höra Lisbeths klämmiga, svenskspråkiga versioner av kaptenens låtar: ”Öringsmaskskopian Twist”, ”Sätt din tunga mot min dekal, raring”, ”Storögda bönor från Venus Mambo” — tanken svindlar …

  5. Anders E Says:

    Det är faktiskt lite märkligt hur svenska (eller för den delen europeiska) försök till rock’n’roll på femtitalet är så förtvivlat taffliga (Owe Thörnqvist, Johnny Kidd och kanske nån mer undantagna). Med jazzens ankomst var det helt andra bullar – det finns faktiskt utmärkt njutbara alster redan från tjugotalet, även om de nu inte mäter sig med Duke Ellington (få saker mäter sig dock med Duke). Femtitalsrockandet såg dock dessvärre oftast ut ungefär så här. Kan någon identidfiera orkestern, förresten?

    • David Says:

      Man kommer osökt att tänka på en sur Stockholmskritiker som en gång recenserade Åsa-Nisse och vände sig direkt till regissören: ”Ragnar Frisk, det betvivlas att du har tagit om en enda meter” …

    • Tusse Says:

      Så roligt att se denna sekvens igen! Var nog 30 år sedan jag senast såg Hula-hula-hula rock-and-roll. Märkligt nog fick jag en påminnelse om den tidigare i veckan, då någon hade tappat en rockring (hula hoop) utanför ICA-butiken i Abrahamsberg.

  6. Anders E Says:

    Den här är faktiskt inte så dum, dock. Notera två saker: 1) den är utgiven på kvalitetsmärket Metronome, samt 2) Den har mer gemensamt med den prototyp-rock som dök upp redan i början av fyrtiotalet (om inte ännu tidigare) än med med amerikanska femtiotalsrockare. Fint saxofonspel.

  7. Fredrik Tersmeden Says:

    Rörande ”den okända storhet som översatte Bill Haleys Rock Around The Clock till svenska” så tycks han ha kunnat heta Roberdt (ja, det stavas så) i efternamn. I vart fall anger Svensk mediedatabas upphovsmännen till denna utgåva (en 78-varvare på Sonora – här möts en äldre generations teknik och en ny generations musik!) som ”Freedman — Knight — Roberdt”. Fredman och Knight (alias Myers) är ju de USamerikanska originallåtmakarna, men den mystiske Robertdt borde vara den svenska språkdräktens skapare.

    Återstår att närmare utforska vad han a) hette i förnamn och b) mer har på sitt samvete.

  8. Anders E Says:

    Måhända har det inte direkt med saken att göra, men denna inspelning med Louis Armstrong uppbackad av Luis Russells eminenta orkester är faktiskt från way back in 1929 (hittar tyvärr ingen youtubelänk). Jag tror det kan räknas som rock’n’roll.

    • David Says:

      Jag har tyvärr fortfarande inte Spotify, men ska kolla upp låten via andra fora — Lill Lindfors Beefheartcover har jag i alla fall hört för mycket länge sedan — och såvitt jag minns nådde den aldrig upp till samma nivåer som Lisbeth Bodins ”Säkert som mjölk, sörru!” …

      Och rent generellt kan man väl spåra rocken tillbaka till swingens födelse i medio av trettiotalet — personligen tycker jag att Benny Goodman kunde fortsatt att spela klezmer, och låtit hot och sweet få vara i fred — enligt mig är perioden 1926 – 36 den absolut mest frukt- och njutbara inom den västerländska populärmusiken …

  9. Gunnar Gällmo Says:

    I god rudbeckiansk anda hävdar jag att rockenrollen uppfanns när en vikiingatida svensk skribent råkade slå till the Rune Rock så hårt att den började rulla.

  10. Dvärghundspossen Says:

    Tack för dagens skratt (som vanligt). Tyvärr kan man inte avnjuta samtliga videoklipp som det länkas till, då man får upp en text med ”detta klipp är privat” när man försöker klicka på några av dom.

    • David Says:

      Bisarrt — jag kommer obehindrat in till alla klipp, och jag har kollat från två olika IP-adresser … Jag vet faktiskt inte vad dina problem kan bero på …

  11. Max Says:

    Det är ett väl etablerat faktum att troll gillar rock n roll: http://www.youtube.com/watch?v=JT9I1fPmMJg

  12. Dvärghundspossen Says:

    Den här var f ö en stor hit i min späda ungdom: http://www.youtube.com/watch?v=URXPVszAVsA

    • David Says:

      Nu har det verkligen börjat gå troll i den här tråden — och för att slå sista spiken i kistan tillåter jag mig att notera att Trolls hit företer vissa suspekta likheter med Nik Kershaws The Riddle: http://www.youtube.com/watch?v=IQ31jQjNpQc (som för övrigt är ett superbt kompendium över åttiotalsvideoklyschor — repulsionväggar, duvor, Alice i Underlandet-tjejer, gottköpssurrealism, ”symbolik” som inte betyder ett skvatt — ja, hela kitet, faktiskt …)

  13. Robin Johansson Says:

    Egentligen inte särskilt rockigt – ända tills Thore skriker ”ROCKA” på ett sätt som inte skulle upprepas förrän punkens genomslag i Sverige… men sorteras väl in under rubriken bisarra låttexter?
    (Misstänker skarpt att det är en reklamlåt…)

    • David Says:

      Inte mindre bisarrt är att Thore skriker ”Mocka!!!” med samma eftertryck — samt att han har sjungit in låten i två versioner — varav en på hans ”hårdrock-CD”. Men originalet, som du länkar till här, är ju bättre med sina sköna reverbstinna Shadowsgitarrer. Jag har aldrig sett den här skivan in the PVC, och det faktum att det står ”souvenirskiva” på konvolutet styrker ju också din tes att det rör sig om en skiva som bara säljs eller delas ut tillsammans med en ”kappa!!!” av ”nappa!!!” …

      • Robin Johansson Says:

        Nu erkänner jag mina kunskapsbrister men – har han gjort en hårdrocksCD?!

      • David Says:

        Ja, det är kanske inte allom bekant — men Thore spelade in Hård-Rock med Thore Skogman 1997, där han gjorde brutala, distade versioner av många av sina gamla örhängen. T ex Jämtgubben — som även fick en lätt modifierad text:

        Nu vill jag ha medicin, medicin, medicin meddetsamma!
        Jag vill bli bra, så jag kan höra hårdrockmusiken!

  14. Robin Johansson Says:

    en aning off topic då Inger Berggren sjunger på svenska, men ett tidigt svenskt försök till Rock (med stort R.).

    Ekot är satt på max.

  15. 2012-02-14: Sexårsdagen! « Magma i Radio Eskilstuna 92,7 Says:

    […] med det batteri av apparater, som gör anspråk på mitt mixerbords alla lystna hål. Härmed kunde publikens trånad efter den i sanningens namn ganska antiklimaktiska Per-Olas bebop-hambo […]

    • Robert Huselius Says:

      Ber om ursäkt för ovanstående blaffa. Men den vill bara påminna om, att såväl bebop-hambo som biologisk schlager, kristen aerobics, kraut, psykedelia och fotmusik nu finns tillgänglig via anmäld länk! Smaklig spis.

      • David Says:

        Det är verkligen inget att be om ursäkt för att du tar på dig att korspollinera våra verksamheter och exponerar bloggens läsare för kultur, kitsch och knasbollerier av yppersta märke …

  16. Ahrvid Engholm Says:

    Hand-jive, har det något med fickfingis att göra?
    En obetalbar samling Sunkit-material.
    Sunkit saknas mig.

    –Ahrvid

    • David Says:

      Skam till sägandes gick mina associationer i en liknande riktning när jag hörde låten första gången. Och visst — Sunkit har definitivt lämnat ett stort hål efter sig …

  17. Fredrik F. Says:

    Och varför har ingen sagt något om Brita Borg än?

  18. Leif E Ström Says:

    Har tidigare kommenterat ”rockens rötter” och några jazzmusiker som ”konverterade”. Nämnde då Boots Randolphs framträdande med Presley. Glömde då en annan stor tenorsaxofonist som i begynnelsen lirade både klarinett och saxofon med storbandsledaren Ralph Marterie. Nämligen Rudy Pompilli mannen som fick Bill Haley och hans cometer att öka dess strålglans.

  19. dennisenglishblog Says:

    Till Arvid Engholm: Om du inte googlat redan… Hand jive skulle kanske kunna översättas som ”hand-dans”. I trånga utrymmen där dans är förbjudet (eller omöjligt) som framför en konsertscen, kan man köra hand jive. Det innebär helt enkelt att man visserligen står stilla, men gör lustiga rörelser med händerna ungefär i ögonhöjd. Somliga säger att fenomenet uppstod bland tjejer i England på 1950-talet. Att som rockartist se ett gäng ”hand-jajvande” tjejer vid scenkanten måste ha varit uppeggande.
    Hälsningar / Dennis Renfors

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: