Vinter og sne!

Det här med att skriva lyriska låtar om skidåkning och frusen nederbörd har aldrig varit någon stor grej i den svenska schlagervärlden, såvitt jag kan avgöra. Däremot verkar genren frodas  i ett närbeläget grannland.

Så när ett gnittrande snötäcke inhöljer Sverige från hjässan till Smygehuk är vi helt enkelt tvingade att gå över kölen efter fruset vann …

Monn Keys råkar i extas för att det är ”Vinter i Eventyrland” (ur filmen Troll i ord från 1954)

Wenche Myhre blir mer uppspelt än vanligt — vilket säger en hel del — vid tanken på ”Vinter og sne”  (den officiella låten till skid-VM 1967) — här ovan är sången dessutom bildsatt med en genuin guttunge som pröver sine barneski i Telemark 2010.

Nu krokar vi arm och sjunger med:

Vinter og sne
En guttunge stabber av sted,
på bittesmå ivrige barneski
bare vent en gang skal du bli,

Han vet ikke at i tusen år
har skispor krysset naturen vår,
men lager kryss over snødekt jord,
sitt første spor.

Vinter og sne
en skihopper svever av sted,
i hoppbakken stiger et jubelbrus,
langs løypa dirrer spenningens sus.
For skispor fengsler så mange sinn
og når de svinner for vårens vind,
da går det kanskje fra bror til bror
et varig spor.

… För det är ju faktiskt så att det är de små tingen som ger tillvaron krydda, vilket Grethe Kausland och Benny Borg var på det klara med redan 1972, där de kurade i en vinglig akkja  dragen av en enhörningsren:

Annonser

36 svar to “Vinter og sne!”

  1. Anna Toss (@anna_t) Says:

    Enhörningsrenen! Fantastisk!

  2. Anders Gabrielsson (@SonOfGabriel) Says:

    Det finns ju Vita vidder med Family Four, men nånstans där tar det väl slut.

    • David Says:

      Visst fan — den lyckades jag glömma, trots att jag har använt den närmast frireligiöst välkammade gruppen Family Four som seriefigurer i ett tidigt proggaravsnitt …

      Family Four var det mest ymnigt förekommande ”popbandet” i svensk TV:s soffprogram under sjuttiotalet — det verkade nästan som om de campade utanför TV-huset.

      Och visst sjöng de in en och annan monsterhit — som Vita vidder ovan, eller eurosvisionsbidraget från 1971 med den underbara titeln Tjänare kärlek (komponerat av Peter Himmelstrand, föga förvånande) …

      • Miss Gillette Says:

        Vita vidder var det första jag tänkte på också, men här är det ju svårt att vara först med nånting. Ber istället att få bidra med följande som jag snott från wiki och som faktiskt inte förefaller vara ett skämt, hur corny det än låter:

        ”1971 var reglerna sådana att en manlig artist (Tommy Körberg), en kvinnlig artist (Sylvia Vrethammar) och en grupp (Family Four) framförde varsitt bidrag i fem semifinaler i Hylands hörna. Family Four vann alla semifinaler och tävlade i finalen enbart mot sig själv. I finalen vann melodin Vita vidder.”

        Lite nordkoreansk diktator är det allt över det hela.

      • David Says:

        Meningen ”Family Four vann alla semifinaler och tävlade i finalen enbart mot sig själv” säger egentligen allt man behöver veta om svensk TV-underhållning på 70-talet …

        Å andra sidan hände det mera sällan att utspejsade metaforsnickare med surfarfrisyr kapade tävlingen för att deklamera fruktbarhetspoesi med EdvaRRRd PeRRRson-R ackompanjerad av den skönaste Ibizadisco …

        När jag tänker efter hade jag faktiskt gärna sett en sjövild, något till åren kommen Harry Martinson blomma ut i det vildaste bildspråk, kompad av Boney M …

  3. Anders E Says:

    En av svensk musikhistorias mest klassiska inspelningar är ju tvärtom MOT allt vad skidor och vintersport heter. Jag tänker förstås på Lennart Hagvalls ”Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen”. Som i ljudform tycks vara fullständigt utraderad från Internet.

    • David Says:

      Ja, och i Povels ”Titta det snöar” kan man känna hur paniken lurar under ytan — även där rör det sig om en ganska ironisk vinterhyllning.

      I nedanstående U-tube-klipp verkar det som om de har lagt liveversionen från radio efter studioversionen — och där bubblar ovan nämnd panik upp till ytan när Brita, Martin och Povel börjar glömma texten. Vid 4:10 börjar det spåra ur så smått — och vid 4:40 närmar sig ensemblen full härdsmälta och börjar spåna fritt ”Röttet är köttet” ”Fryser om lådan” ”Anden är villig, kusken är billig” …

  4. Anders E Says:

    Nog kvalar den här in?

  5. Anders E Says:

    Och den här, förstås.

    • David Says:

      Okej — medan jag satt och påtade med mitt svar nominerade även du denna klassiker … och mitt påstående om bristen på svenska vinterschlagers ovan börjar klinga aningen ihåligt — även om jag fortfarande vill hävda att vi inte alls är lika oreflekterat upprymda över den isande nederbörden som norrmännen …

  6. Robert Huselius Says:

    Tillåt mig väga upp fryntligheten med lite True Norwegian Black Metal, som upphovsmännen själva lägger fram saken.

  7. witbier79entzauberung Says:

    Robert: Vi har ju mellantinget också, med en Darkthronemedlem i sättningen:

  8. kungkalas Says:

    ”Hej mitt vinterland” kan måhända betraktas som en lyrisk svensk låt om frusen nederbörd. Fast om man lyssnar ordentligt så handlar den visserligen nästan mest om hur skönt det är att komma in i värmen efter att ha varit ute i kylan.

  9. A.R.Yngve Says:

    Jag tänker osökt på Magnus Härenstam’s klassiska sketch
    ”Dä ä bar’ å’ åk — i helvete heller”….

    • David Says:

      Den har jag fullständigt glömt, måste jag tillstå — men Stenmarkhysterin återkommer i mitt svar på Ban-Kens kommentar här nedan — allt hänger ihop på något dunkelt sätt …

  10. ban~ken Says:

    Melodier som bedåra, komma först på Sonora. Till exempel ”Åh, du min lilla slalompjatt” som är ett parallellslalomåk — eller en duett om ni så vill — med Anna-Lisa Baude och Gösta Jonsson från 1943, och som inleds med ett rim värdigt salig Thore S: ”Jag far till Dalom och åker slalom”. Ljudfil finns här, hos Kungliga bibblan: http://smdb.kb.se/2012/02/16/after-ski-1943/

    • David Says:

      När Thore gjorde sin ofrånkomliga Stenmark-cash in använde han ett snarlikt rim: ”I varje dalgång / man åker slalom” — ja, det rimmar ju inte riktigt, men Thore kamouflerade väl som vanligt textens tillkortakommanden genom att sjunga med en sådan kosmisk kläm att alla invändningar tystades.

      Suveränt obskyr låt för övrigt — och i sin tur en cash in på det sprillans nylanserade ordet ”swingpjatt”. Erik Frank jobbar tappert i bakgrunden för att ge hambo-tjoet lite extra Benny Goodmans överman-vibe.

      Dessutom verkar hela den där avdelningen på KB:s sajt svärma av stoff som får mig att salivera ymnigt — ”Stora stygga Högtorgscity” var ju en höjdare, och den här på bloggen djupt dyrkade Lisbeth Bodin (så sent som igår anlände ett signerat idolporträtt på Lisbeth som jag ropat in på Tradera) bidrog med den märkliga slagdängan There’s a cowboy rolling down Kungsgatan. Jag kommer definitivt fortsätta bevaka KB:s ljudavdelning …

      • ban~ken Says:

        Aha, min herre föregriper min nästa kommentar! Jag ämnade nämligen ta upp Bodins aningen mer valhänta joddlande [än Baudes i slalomlåten alltså]. Tanken på en cowboy på Kungsgatan leder ofrånkomligt vidare till 1970-talets mesta Cowboy in Sweden, i.e. Lee Hazlewood, som ju besjöng en annan Monopol-gata. Tyvärr är ”Let’s Take a Walk Down Valhallavägen” borttagen från Youtube men vi har förhoppningsvis alla redan hört och sett Hazlewood traska med ett gäng sjungande stockholmska skolungdomar längs nämnda paradgata.

  11. Mange R. Says:

    En annan mer sentida låt / video med sköna snö- och vintervibbar är ju ”Arjeplog” med Hello Saferide :

    ”R-yeah-ploog” som någon lustigkurre tycker orten ska uttalas.

    • David Says:

      Ja — Annika Norlin är ju en av de få som fortfarande skriver låtar där hon helt självklart halkar in i ett svenskt landsortsperspektiv — heder åt denna skidspårsvacklerska!

      • David Says:

        Jag kan inte avhålla mig från att ge några till exempel på Norlins bitterljuvt sjuttiotalistironiska Norrlandslyrik — först ur en låt med den underbara titeln Du kanske var på Holmön:

        Din mamma kanske hörde av sig
        Kanske en släkting som är sjuk, vem vet
        Eller din telefon gick sönder
        Du kanske tappade den i havet
        Den kanske gled i vattnet
        Kanske var på Holmön i helgen
        Kanske glömde den i stugan
        Spillde rödvin på displayen

        Jag vet din kompis Karl
        En sån klantig person
        Han har hamn’ i problem
        Fick hämta ut han på polisstation’

        Jag är även förtjust i den här lilla passagen från Får jag:

        Kan vi sitta på en bar
        Se hockeyn på Dovas
        Utan att se
        Hockeyn på Dovas

        Får jag luta mig närmre precis
        När det blir två noll till Finland
        Får jag köpa en öl till
        Som vi gör I Norrlands inland

  12. vistet Says:

    Brita Borg och hennes insatser i ”Terror in the Midnight Sun ” kanske borde nämnas här – nån som är bättre på att leta hittar säkert låten hon sjunger när hon åker skridskor på en liten pott framför Abisko turiststation , med beundrande samebarn. Titellåten :

    [audio src="http://www.box.com/shared/static/0c1gxaj480.mp3" /]

    • David Says:

      Tack för länk! Jag hade glömt barbershopgänget som sjunger Ack Värmeland du sköna med en ny, nordkalottig text — jag mindes bara att Brita Borg framförde sången på en nattklubb. Och att GT:s framtida TV-kritiker Lars Åhren gestaltade Monchichi-monstret … Och att en — för ovanlighetens skull — mycket obekväm Åke Grönberg hade glömt tillräckligt mycket av sin skolengelska för att säga ”Who are you?” i stället för ”How are you?” när han skakar hand med gästande amerikaner … Ja — när jag tänker efter inser jag att det är hög tid att se om denna kitschofila pärla … (Genom en sällsam slump erhöll jag idag per post ett signerat porträtt på ovan nämnde Åke G som jag ropat in på Tradera. I samma sändning låg även ett stort porträttfoto på John Botvid med en personlig dedikation. Dock inte till mig — försåvitt jag inte går till ytterligheten att byta namn till ”Ulla-Britt” … Var är jag? Jag tror att jag har tappat tråden igen …)

  13. vistet Says:

    Mera detaljer kring verket i denna lätt överentusiastiska text från monstermoviemusic.blogspot.com :

    ”If Lapplander music isn’t your bag, the super cool theme song is sung by The Golden Gate Quartet, one of the most successful Jubilee Gospel groups of all time. They also sang one of the all-time classic wartime tunes, ”Stalin Wasn’t Stallin'” which kinda goes like this, ”Stalin wasn’t stallin’ when he told the beast of Berlin, that he wouldn’t be contented until he had driven him from the land, so he called the Yanks and English, and proceeded to extinguish, Der Fuhrer and his vermin, that is how it all began!” Whew! The Golden Gate Quartet is the bomb, and a lot of their work was A Capella, so it’s too sweet to hear them with musical backing!! Hallelujah Brothers and Sisters!!!

    Based on an olde Swedish song written by Gustaf Unger with English lyrics by Frederic Herbert, ”The Midnight Sun Lament” is sung by 1950’s Swedish Pop Queen Brita Borg, and the rest of the soundtrack is jazzed up by her husband Allan Johansson, a fellow member with her in the Swedish jazz vocal group, ”The Flickery Flies,” and Harry Arnold, another great Swedish composer!

    How much musical talent can you pack into one movie? Wow!!! 1950’s Lapplanders Gospel Swedish Jazz Pop, now that’s What’s Happening!!!

    And, not to forget, a really big, pretty scary monster to boot!!! He does kind of look like a giant hairy penguin, but ……………”

    StatCounter – Free Web Tracker and Counter

    • David Says:

      Hade ingen aning om att det Golden Gate Quartet som sjöng — deras Stalin Wasn’t Stallin’ måste — som de antyder ovan — vara en av de bisarraste gospellåtarna någonsin. Jag har en mp3-mapp med de mest särpräglade WWII-låtarna där den ingår — vid sidan av nat King Cole’s nästan be-boppiga D-Day och Rosalie Allens snyftiga countrylåt Hitler Lives

      • Robert Huselius Says:

        De låtarna finns representerade på denna fina samling: http://allmusic.com/album/flashbacks-vol-6–american-war-songs-1933-1947-hitler–hell-r536989

        Den alldeles extremt sentimental-sliskiga ”I’d like to give my dog to Uncle Sam” är alltid en humörhöjare. Men det allra sjukaste inslaget på den skivan är inte amerikanskt. En nazistisk version av ”You’re driving me crazy” med Charlie & his Orchestra, som var ett propaganda-jazzband avsett för anglosaxisk kringkastning. http://en.wikipedia.org/wiki/Charlie_and_his_Orchestra

        Lyssna och häpna — preussiskt drillad antisemit-swing!

      • David Says:

        Tack för tips! “I’d like to give my dog to Uncle Sam” verkar rätt förfärlig — den har jag inte hört. Måste kolla upp den och de andra höjdarna på skivan ifråga …

        Däremot är jag bekant med Charlie and His Orchestra, som alltid ger rysningar längs ryggraden — jag har hela CD:n i mp3-form, men tror aldrig jag har lyckats höra hela i en sittning. Fascinerande också att de inte har lyckats hitta en crooner utan Mad Scientist-brytning.

        På ”The Man With the Big Cigar” försöker ”Ve haff vays off making you kroon”-sångaren ta heder och ära av Churchill (Dat Vett Frend ov the Jev”) för att han är allierad med Stalin — en kritik som klingar aningen ihålig för den som minns Molotov-Ribbentrop-takten bara något år tidigare …

      • Anders E Says:

        ”Stalin Wasn’t Stallin'” finns i en nyinspelning från det tidiga åtiiotalet med den på alla sätt nämnvärde Robert Wyatt:

        Kuriöst nog kan vi sen gå vidare från Wyatt till ingen mindre än Whitney Houston, enär båda spelat in melodin ”Memories”. Houston sjöng in den som okänd tonåring 1982:

        Låten var dock långt äldre, Okända The Wilde Flowers (med en ung Wyatt på sång) spelade in den redan 1966:

        Bandet omformades något senare till Soft Machine, och resten är, som det brukar heta, historia.

        Se där! Från norsk vintersport via Adolf Hitler till Whitney Houston. Jag är stolt över att ha varit med om denna extrema avvikelse från varje form av ämne.

      • David Says:

        Ja kommentartrådarna på den här bloggen har ju en viss tendens att skena iväg — jag tror inte ens att det här är det mest urspårade exemplet. Jag kanske borde börja göra inlägg som enbart består av Rorschaschplumpar och se vad som händer.

        I övrigt får jag tacka för dessa alltmer associativa länkar!

  14. Björn Åsman Says:

    Det var ju detta jag egentligen skulle kommentera men eftersom min hjärna inte klarar av att hålla en rak linje så blev det en massa strunt om twitter istället (men det känns som om det ligger i just denna bloggs natur att samla folk som inte är så hårda på att diskutera det som diskuteras)
    Nå det jag ville säga att det finns en vinterlåt av blå tåget (om man är generös med tolkningen av sånger som handlar om vinter)nämligen ”Hal is” (is är trots allt något som är vanligare på vintern åtminstone i naturen )

  15. Björn Åsman Says:

    När jag kollade in Tom Nordbloms så hittade jag denna pärla med en helt fantastisk video som påminner om nutidens mystiska trend att videofilma när man öppnar sina nyköpta prylar. Visste inte riktigt vilket inlägg jag skulle lägga in den på men en slalomlåt passar ju ypperligt just här

    • David Says:

      Double trouble — både Tom Nordblom och svensk snöhyllning. Eller förresten — hyllning och hyllning. TN är lika naket uppriktig och tafatt som vanligt:

      ”Det känns så genant
      att stå som en fjant
      i backens brant”

      Ett riktigt fynd — både för klipparen i klippet och dig. Jag har aldrig hört låten tidigare, och den visar prov på en tidigare okänd, mera sextiotalspoppig sida hos Tom Nordblom …

  16. bjornasman Says:

    För att helt lämna vintern och Tom Nordblom (rättstavningsprogrammet föreslog Nordblod istället för Nordblom vilket känns suspekt) men jag vill tipsa om denna pårla (om du missat den)

  17. bjornasman Says:

    En liten rolig sak med Tom Nordbloms är att de gillar just ordet liten.
    En liten gulnad lapp
    En liten gyllene ring
    En liten sliten nallebjörn
    I en liten barkbåt.
    Ibland kan de dock bli lite storvulna och narcissistiska som i sången
    När Tom Nordbloms spelar opp

    De återförenades 40 år senare och det verkade inte vara någon rusning till denna återförening direkt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: