Fantomen på Nya Guinea

Jag pratade just i telefon med min pappa, och samtalet råkade komma in på det stora Tintinbråket. Jag nämnde det något paradoxala i att Tintin i Kongo är det populäraste tintinalbumet i de forna franska kolonierna i Västafrika, och pappa kom att tänka på seriesidan i tidningen Wantok, som ges ut i Port Moresby på Nya Guinea (”Wantok” ska utläsas ”One talk” och betyder ”En som talar samma språk” eller ”frände” på det engelskättade kreolspråket Tok Pisin) .

Tok Pisin ska utläsas ”Talk Pidgin”, men trots namnet är det inte ett pidginspråk utan ett kreolspråk med fullt utvecklad grammatik. Glosorna är  främst engelska, medan grammatiken är mestadels melanesisk. På skylten ovan urskiljer vi muterade versioner av ord som ”look out”, ”strong”, ”family” och ”tomorrow” — orden ”long” och ”belong” har förvandlats till grammatiska markörer och har inte de betydelser vi är vana vid. 

När pappa besökte Nya Guinea under sent sjuttiotal bläddrade han alltså  i öns största tidning och upptäckte att de körde två serier: en som handlade om infödingar med jätteläppar och ben i näsan som mest verkade ägna sig åt att dratta på ändan, och Lee Falks och Sy Barrys Fantomen.

Den vandrande vålnadens popularitet i Nya Guineas otillgängliga högländer  demonstreras av alla sköldar prydda med hans porträtt.

Med andra ord: Wantok körde en serie som i varje annat sammanhang skulle framstå som fasansfullt rasistisk, och en serie som i alla fall framstår som smått suspekt i en postkolonial värld — om en trikåklädd europé som håller ordning på  djungelns invånare.

Men det kanske säger något om hur många sätt man kan läsa en serie på — och att man kanske ska vara lite varsam med att utropa en läsart till ”den rätta” …

Fantomen med en turban — eller en prydnadskudde — eller något annat för mina västerländska ögon oidentifierbart objekt — på huvudet.

”Ja, vi, vi i ska beväpna oss”, sjöng Ebba Grön på sin tid. Här har Fantomen hörsammat Rågsvedsbandets appell och utvidgat sin arsenal  till att även innefatta pistol och yxa.

Varför så många av Fantomensköldarna även pryds av fordonsregistreringsskyltar är ett annat kulturellt mysterium …

(Tipstack till min alltjämt lika kulturellt nyfikna och receptiva pappa.)

15 svar to “Fantomen på Nya Guinea”

  1. Anna Toss (@anna_t) Says:

    Fantomiskt konstigt och intressant. Men vad med alla sköldarna? Är de från ett museum? Vem har tagit bilderna? Och kan din pappa prata Tok Pisin?

    Hälsningar,
    Frågvis

    • David Says:

      Sköldarna är insamlade via Google från det världsomspännande nätet — många av dem hänger nog på museer. Pappa såg såna sköldar på Papua och trodde eventuellt att han hade egna bilder på dem någonstans i sina gömmor — men han har ännu mer föremål att hålla reda på än jag själv, så jag satsade på att leta rätt på virtuella representationer i stället.

      I övrigt tror jag att pappa begriper lite Tok Pisin — om inte annat hjälpte han en papuansk polare att trycka valaffischer på språket, som sedan skickades från Sala till södra halvklotet …

  2. Gunnar Gällmo Says:

    Hagbard Handfaste ger en rasisitisk bild av norrmännen. Och kocken i Mupparna av svenskarna. Bort med dem!

    • David Says:

      För att nu inte tala om Hergés lustmord på den självgoda, belgiska småborgaren i Séraphin Lampions gestalt (Serafim Svensson i den svenska översättningen) — en ovanligt elak karikatyr för att vara skapad av den evige pojkscouten …

    • kris08 Says:

      Kanske är vi stackars exotiska folk så svältfödda på uppmärksamhet att vi uppskattar även karikatyrer av oss?

      Vore kul att se exempel på serierna (om man nu får publicera sånt, förstås!).

      • David Says:

        Hmm — det kan definitivt ligga något i den teorin. Man tager vad man haver — G K Chesterton skrev en gång att folk föredrar dålig konst som innehåller en viss ingrediens X framför god konst som saknar sagda ingrediens (för att nu parafrasera G K rätt hårt). Han talade nu inte om ”exotiska folkslags” längtan efter att se sig själva skildrade i serieform utan om kolportageromanen i motsats till den seriösa romanen. Så här skriver han bl a:

        Literature and fiction are two entirely different things. Literature is a luxury; fiction is a necessity. A work of art can hardly be too short, for its climax is its merit. A story can never be too long, for its conclusion is merely to be deplored, like the last halfpenny or the last pipelight. And so, while the increase of the artistic conscience tends in more ambitious works to brevity and impressionism, voluminous industry still marks the producer of the true romantic trash. There was no end to the ballads of Robin Hood; there is no end to the volumes about Dick Deadshot and the Avenging Nine.

        … Och så har jag lyckats komma bort från ämnet igen, genom en rask association. Ursäkta. Men den som vill följa med mig in i Chestertons tankevärld hittar resten av essän här:

        http://www.cse.dmu.ac.uk/~mward/gkc/books/penny-dreadfuls.html

        För att nu med en kraftansträngning återvända till din kommentar: Är det skämtserien med ben i näsan som du törstar efter så är jag tyvärr tvungen att meddela att jag inte lyckades googla mig fram till några bilder ur den — eller ens ta reda på vad den hette. Det är ju några år sedan pappa var där, så han minns inte heller ….

  3. Ahrvid Engholm Says:

    För att inte tala om den där ön någonstans i Stilla Havet där prins Philip av Storbritannien dyrkas som en gud!

    –Ahrvid

  4. Gustaf G Says:

    Jag tror som Kris08, att de papuanska tidningarna på 70-talet helt enkelt valde serier där svarta människor var representerade, och då fanns det antagligen inte så mycket mer att välja på.

    När jag besökte Västpapua (Indonesien-ockuperade halvan av ön) för tio år sedan var de västerländska kulturyttringar som fick mest reklamutrymme där Teletubbies och den amerikanska wrestlingligan WWF. Men detta berodde nog mest på att något företag dumpat ett restlager t-shirts med dessa motiv på ön. Var och varannan människa man mötte bar en sådan.

    En kulturperson som papuanerna däremot aktivt uppmärksammade var Bob Marley. Som den fattigaste och mest undertryckta folkgruppen i Indonesien kunde de identifiera sig både med hans frihetsbudskap och se honom som en svart förebild. Inte så konstigt kanske. Däremot såg jag en del andra mer märkliga saker. Jag ska gräva fram några gamla foton och digitalisera. Återkommer i ärendet.

    • David Says:

      Teletubbies var även stora på Sumba i Indonesien när jag var där (2005 var det kanske) — Sumba är som bekant också en av de här alltmer sällsynta stenåldersöarna. På marknaden i en av öns två städer på ön såg jag en gigantisk trave Teletubbyträdgårdsmöbler gjutna i plast … I övrigt var allt som hade med Spindelmannen att göra mäkta gångbart. Jag samlade på mig mängder av asiatisk piratmerchandise med nätkravlarens konterfej på …

  5. jlindengren Says:

    Vad som ofta glöms bort i sammanhanget är att inte alla läser serier, eller tar del av andra kulturyttringar, för att få sig lite Bamse-moral och politisk korrekthet till livs. Själv läser jag gärna om självutnämnda brottsbekämpare som iförda trikåer tillämpar godtyckligt polisvåld. Därmed inte sagt att jag vill att sådant ska förekomma i verkligheten.

  6. Dvärghundspossen Says:

    Det jobbiga med Tintin-bråket var ju hur hela Sverige samtidigt kastade sig över Behrang Miri för att slita honom i stycken i någon hysterisk tävling om vem som egentligen kunde vara allra mest demokratisk och allra mest för yttrandefrihet.
    Okej, han hade inte riktigt koll. Han tänkte flytta undan alla Tintin-album för att han fått för sig att allihop var som Tintin i Kongo. Ja det var väl lite klantigt. Så då är det ju helt berättigat att någon går in och säger att hela Tintin-serien inte är rasistisk och att han har fel. Men att hela Sverige ska stå och gapa i kör om vilken otroligt fruktansvärd hemsk människa Behrang Miri är och vad otroligt goda och underbara och fantastiska alla vi andra är som vet att uppskatta Tintin och är motståndare till censur…
    Alltså, man hade kunnat tro att Miri varit kulturminister och just beslutat om långtgående statlig censur av serier, så hysteriskt som det blev. När han liksom bara skulle flytta några serier bort från ungdomsavdelningen på Kulturhuset.

    • David Says:

      Jag håller med dig — jag stod själv i begrepp att skriva ett blogginlägg där jag pekade på antiimperialistiska inslag även i tidiga tintinserier — indianerna som drivs bort av militär när det visar sig att det finns olja på reservatet, den råa satiren över den amerikanska rättvisan där en bankanställd säger efter ett rån ””on a immédiatement pendu sept nègres, mais le coupable s’est enfui.” — ”Vi lynchade genast sju svarta, men de skyldiga hann undkomma”. Båda de här exemplen kommer från Tintin en Amérique, tecknad året efter Tintin au Congo — bilden av Hergé som ”rasist”, ”kolonialist” och ”fascist” (tre genuina tillvitelser som har florerat i debatten) kompliceras alltså redan här — flera år innan diktatorn Müsstler (en sammansmältning av Mussolini och Hitler) och hans uppenbart tyska jaktflygplan i Le Sceptre d’Ottokar, och den tydligt antiimperialistiska hållningen i Le Lotus bleu.

      Men precis som du blev jag lite beklämd och tappade lusten att föra debatten vidare när det hojtades lite väl blodtörstigt i Tintinförsvararnas härläger och individer med grumliga avsikter började prata om Bahrang Miris ursprung på ett olycksbådande sätt — med sådana meningsfränder behöver man inga fiender, så jag skrev inget nytt debattinlägg. Fast nu har jag ju summerat lite av det jag tänkte säga härovan i alla fall, tack vare din kommentar.

  7. Tusse Says:

    Undrar vad min pappa skulle ha sagt om infödingsserien: ”Nänänä, det där går inte i Sverige. Vi är ett alldeles för litet land.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: