Den kompromisslösa kampen om det mest kommunistiska kolchosnamnet

I Ligatnedalen, en knapp timmes körväg öster om Riga, ligger ett sanatorium i sensovjetisk stil.

IMG_1678

… Eller rättare sagt — sanatoriet kanske är färdigställt under sent sjuttiotal eller rentav åttiotal (mina källor är inte helt samstämmiga), men stilen är snarast samtida med kubakrisen.

IMG_2007

Vilket förstås är helt kongenialt, för det var väl under den där ångestridna veckan 1962 — när svettglansen på John F Kennedys överläpp verkade signalera att det termonukleära kriget var nära förestående — som ledarna i Sovjets satellitstater på allvar började fundera över möjligheten att  gräva ner sig någonstans där chockvågorna inte kunde nå dem.

IMG_1938

Ord och handling voro ett. Det lettiska ledargarnityret tillsatte en kommitté, och innan man visste ordet av hade man uppfört ett gigantiskt bunkerkomplex, och anlagt det tjusiga sanatoriet ovanpå som kamouflage.

Ursäkta — den sista meningen ska kanske snarare  lyda ”och innan man visste ordet av var det åttiotal, glasnost och skymningtid för det sovjetiska samhällssystemet”.

IMG_1913

En av våra resenärer prövar att sitta bakom det skrivbord där det lettiska kommunistpartiets generalsekreterare förväntades administrera atomvintern.

Bunkerbygget — som definitivt torde ha varit datummärkt med ”Bäst före Berlinmurens fall” — blev alltså klart bara några år innan den sjungande revolutionen utbröt i Baltikum och gjorde hela anläggningen smått föråldrad.

IMG_1867

Om den nu inte redan var det, vill säga — när man vandrar runt därnere har man en distinkt känsla av att klockorna frusit fast någon gång i mitten av sextiotalet, snarare än vid en senare tidpunkt.

IMG_1760

Se till exempel på denna skönt panelprydda sammanträdessal, smyckad med en karta över Lettland i polerad metall (den verkar nästan vara i aluminium).

IMG_1840

Metallkartan — som torde kunna klara lättare artilleribeskjutning  — visar alla Lettlands kolchoser. Här ovan ser ni vår kunniga och spirituella guide Oskars Okonovs läsa upp några av pärlorna.

IMG_1830

Kampen är hård om att demonstrera sin ideologiska renlärighet — Kolchosen Det sovjetiska Lettland skåpar ut Kolchosen Avantgarde, och det  nästan målfoto mellan kolchoserna Lenin och Den trettionde oktober. Men vem vinnaren är tvivlar vi aldrig på: lagerkransen går till Den Tjugoandra Partikongressens Kolchos.

Vi vet tyvärr inte varför  denna kongress var så ideologiskt överlägsen den tjugoförsta eller den tjugotredje partikongressen. Ville kolchosbönderna hylla det faktum att Chrustjev i sitt inledningsanförande angrep Albanien för att de höll fast vid ”den ortodoxa stalinismen”? Eller ville de högtidlighålla konflikten med Kina, som förvärrades så till den grad under denna sammankomst att det blev den sista som Maos  parti deltog i?

Ja, frågorna är många — och vi har inga svar. Den som verkligen inte kan släppa gåtan kan läsa vidare om den tjugoandra partikongressen på Wikipedia.  Oskars Okonovs tröstade i alla fall proggarresans deltagare med att kolchosens bönder förmodligen inte heller hade någon vidare koll på vad som tilldrog sig på den tjugoandra partikongressen.

Progg 2013 vår 060

Vi avrundade besöket i kolchoskartans kammare med en gruppbild, framför en byst av V. Lenins (letterna har alltid det där för svenska ögon så genitivaktiga S-et efter mansnamn).

IMG_1939

8 svar to “Den kompromisslösa kampen om det mest kommunistiska kolchosnamnet”

  1. M Says:

    Några tankar om den här killen? Har han rätt?

    http://www.expressen.se/debatt/idrotten-raddade-mig-fran-litteratur

    • David Says:

      Eftersom han — enligt egen utsago — inte läst en enda bok, och hans erfarenheter av litteraturen med stort och litet l utgörs av 10 sidor Guillou är det kanske inte så konstigt att han känner sig kallsinnig.

      Fast nog hade det varit klädsamt med ett lite bättre empiriskt underlag för detta kategoriska underkännande av hela världslitteraturen — ett par, tre Lotta-böcker av Merri Vik i alla fall. Eller Vilket vrål-lattjo plommon, Dante! av Bengt Linder. Nånting.

      Jag kräver ju inte att han ska skriva en C-uppsats om Gilgamesheposet. Men en liten tunn bok kunde han väl ha plågat i sig. Jag har trots allt sportat några gånger innan jag kom fram till att litteraturen erbjöd större karriärmöjligheter.

      Sedan tycker jag kanske att resonemanget är aningen — ursäkta mig — hårdraget. Sportkillarna kanske skulle behöva en aning litterär hjärngympa mellan bänkpresspassen. Och itteratörerna behöver definitivt komma ut och åka skidor, eller ta ett parti badminton i skuggan av äppelträder, eller cykla en smula.

      Och det är faktiskt något som jag ägnar mig åt, trots att jag har avfallit till The Dark Side of the Force. Jag är ofta ute och cyklar.

      Se där — nu har jag kastat in en veritabel brandfackla i denna infekterade debatt. Låt oss blanda våra metaforers blod, utan vetenskapens stelkrampssprutor. Och där blev jag officiellt obegriplig.

  2. M Says:

    Lite dåligt av mig att starta debatt och sedan försvinna, men mitt modem gav upp förra veckan. Jag måste dock säga att han trots allt har ett ganska uppfriskande sätt att skriva – jag skulle säga mycket bättre än de flesta man ser på debatt- och kultursidor. Rolig, läsning, för omväxlings skull. Kan det bli så av att skriva helt utan pretentioner?

    Kulturkoftor är ofta så tråkiga att läsa (inte du)

  3. M Says:

    Det här var kul till exempel:

    Men jag tror på det verkliga livet, det är där utmaningarna och lärdomarna finns, inte i en fantasivärld med en massa sega bokstäver.

    Dönickarna som läser pallar inte verkligheten, de pallar inte att returnera cross och hålla serven. De blir mjuka i brallan av alla de krav och utmaningar vi möter i det dagliga livet.

    • David Says:

      Hmmm …. det är något aningen misstänkt i denna slagfärdiga skrivna plädering mot det skrivna ordet synes det mig — eller har han lärt sig att skriva på det där sättet genom idogt läsande på baksidan av sina tipskuponger …

  4. parmerud Says:

    Jag är ju inte direkt i framkant vare sig kronologiskt eller debattmässigt men jag måste ändå säga att det jag nästan blir mest tagen av (nu när jag äntligen läst detta sprängstoff!) är Nisse Holms i det närmaste absurdt låga tilltro till bokläsares simultanförmåga!

    ”Tack vare tennisen har jag rest världen runt och sett platser och haft upplevelser som ni bokmalar bara kan drömma (eller möjligen läsa) om.”

    Vem har någonsin hört talas om någon som reser och läser samtidigt liksom? Lapri!

  5. parmerud Says:

    Och sedan kan jag inte låta bli att tänka på rubriken: ”Idrotten RÄDDADE mig från litteraturen”.
    Karln kunde ju inte ens tvinga sig igenom tio sidor Guillou, var han någonsin i verklig fara?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: