Historien om den otursförföljda tursymbolen

Swastikan för tur med sig, hette det förr om åren. Och tur torde man behöva om man är djärv nog att ge sig upp ovan molnen med hjälp av den nyuppfunna tyngre än luft-teknologin — därför kan man ju förstå om pilot-pionjärer som Matilde Moisant nedan ville ha ett trevligt litet smycke med en swastika på för att besvärja aviationens gudar …

Matilde var inte ensam bland de tidiga flygarässen om att ha swastikor i kabinen för att få tur — vilket i sin tur kanske förklarar varför både det lettiska och det finska flygvapnet försåg sig med  förhållandevis förvirrande symboler under mellankrigstiden:

Lite svårare är det kanske att förklara swastikans omåttliga popularitet bland kvinnliga kanadensiska hockeypionjärer — under tio- och tjugotalet bufflade  två olika hakkorsprydda lag in varandra i sargen. Såväl The Edmonton Swastikas från Nova Scotia …

… som flerfaldiga mästerskapsvinnarna Fernie Swastiskas från Brittiska Columbia — understundom lite kärleksfullt kallade ”Fernie Swassies” …

Ja — det var faktiskt Fernie Swassies som slet åt sig mästerskapstiteln 1924 efter en hård drabbning med Vancouver Amazons …

(Inte för att detta har det minsta att göra med bloggposten i övrigt — men jag kan helt enkelt inte få nog av kvinnliga Kanadensiska crosscheckingpionjärer …)

Men swastikan kan även — också aningen otippat — stå för rena underkläder åt Leopold Bloom och hans k. hustru. Detta genom Swastika Laundry — enligt egen uppgift Dublins bästa tvätteri.

Swastikatvätteriet stoltserade även med tjusiga, klarröda bilar.

När Heinrich Böll befann sig i den iriska metropolen på femtiotalet fick han en sällsam flashback när han en kort stund trodde sig se nazitidningen Völkischer Beobachters röda, swastikaprydda leveransfordon på Dublins gator — sedan insåg han att bilarna hade ren tvätt i påsen.

Men den mångtusenåriga symbolen från Indusdalen kan även visa sig vara en garant för ”förstklassig kvalité af svensk tillverkning” — det vill säga vara ett bevis för att ens elektr. maskiner är tillverkade av Allmänna Svenska  Elektriska Aktiebolaget i Västerås.

Eller så har man köpt en produkt från Kandadensiska Swastika Drug Company — som ilsket ber nationalsocialisterna att släppa såväl sargen som symbolen, med hänvisning till att de har använt den sedan 1922.

Ja — NSDAP började i och för sig använda sig av hakkors redan runt 1920, men å andra sidan ligger faktiskt Swastika drug Company i en litet samhälle i Ontario som sedan 1908 har lystrat till namnet …

Namnet väckte en del ont blod i Ontario under krigsåren, och man försökte även från högre ort få Swastika att byta namn till det betydligt mindre axelmaktsvänliga ”Winston”. Men det gläder mig att rapportera att Ontarioorten faktiskt framhärdar än idag med att heta hakkors.

De goda Swastikaborna förefaller dela  det lokala apoteksbolagets åsikt: ”Damn Hitler — så här har vi hetat i alla tider!”

De byter inte namn — lika lite som Clara Bow faller till föga för grupptrycket och tar av sig sin fräcka solkorshatt …

Annons