Huvudnyheterna 5 — Bibeln betraktad som en sommarblockbuster i nedförsbacke

189331534-1

Bibeln — en blockbuster med betydande budget.

… eller: Två tredjedelar av ett ganska anständigt gayporrfilmsmanus.

(Kan jag verkligen inte bara bestämma mig för en titel? Tydligen inte — och såväl i podcasten som på bloggen efterlever vi uppenbarligen Oscar Wildes gamla råd från Dorian Gray: ”The only way to get rid of a temptation is to yield to it.” Dorian Gray själv följde ju denna maxim till punkt och pricka och se så bra det gick.

Fast nu gav jag efter för frestelsen att börja prata om något ovidkommande innan jag ens börjat berätta vad veckans avsnitt handlar om — det måste nästan vara något slags rekord. Jag avslutar den här parentesen som jag helt hade glömt att jag befinner mig i och försöker igen.)

Mycket mytologi och teologi i denna veckas avsnitt av min och Jacob Stålhammars podcast Huvudnyheterna.

Jacob börjar med att spåna slogans för Lady Macbeths kemtvätt och talar sedan ut — som det brukar heta — om sitt inverterade stalkerbeteende: han brukade låtsas att han gjorde slut med vilt främmande kvinnor som han såg på avstånd på stan. Vi kommer in på gifter och David spolierar en Dorothy Sayers-deckare — dock utan att avslöja vilken.

Adamandevesin

Ett juridiskt tvivelaktigt syndafall med både brottsprovokation och Fruit of the Poisoned Tree

Vi driver vidare in på  juridik och den amerikanska rättstermen ”Fruit of the poisoned tree” får oss att börja reflektera över det rättsligt rimliga i Syndafallet — är inte dinglandet av kunskapens frukt framför Adams och Evas näsor att betrakta som brottsprovokation av grövsta slag? —  vilket i sin tur leder vidare till en recension av Bibeln som sommarblockbuster. På vägen lyckas vi dessutom enligt Jacob komma upp med två tredjedelar av ett ganska anständigt gayporrfilmsmanus.

Jag tänker mig Rudolf Hess som Lucifer den fallna ängeln — och Jacob kommer fram till att Gud är Alan Smithee, den allestädes närvarande pseudonym som manusförfattare och regissörer använder sig av när de känner att de inte kan stå för det snopna slutresultatet av sina cineastiska strävanden.

Någonstans mitt i detta börjar vi också  fundera kring varför det är så lätt att gestalta ondska och svårt att få fason på godheten — varför det är lätt med cynism och svårt med idyll — och vår vana trogna exemplifierar vi med högaktuella kulturföreteelser, i det här fallet Staffan Hildebrandts G för Gemenskap.

smithee

Filmen Dune — ett av Alan Smithees många stora, havererade prestigeprojekt.

Lyssna kan ni göra här:

Och laddar ner gör ni genom att högerklicka och spara HÄR.

Och ja — titeln på avsnittet anspelar förstås på Alfred Jarrys gamla goding La passion considérée comme course de côte — d v s Korsfästelsen betraktad som en cykeltävling i uppförsbacke.  (Som f ö även inspirerade J G Ballard till den kondenserade romanen The Assassination of John Fitzgerald Kennedy Considered as a Downhill Motor Race. Och nu har jag officiellt avlägsnat mig från ämnet igen. I den mån det överhuvudtaget fanns ett till att börja med.)

Rättelser: Pernilla Wahlgren sjöng Picadilly Cirkus 1985 som David säger först — innan han rättar sig fel till 1986. David envisas vidare med att kalla Lucifers neddalande för ett ”syndafall” — det ska vara bara fall. ”Fallet Lucifer”, m a o …

3426957-satan-fall-milton

Lucifer, en ängel som faller och faller — tills han landar i en höstack i Skottland (alla religiösa motiv i bloggposten är förstås av Gustave Doré).

Annonser

6 svar to “Huvudnyheterna 5 — Bibeln betraktad som en sommarblockbuster i nedförsbacke”

  1. Gunnar Gällmo Says:

    Öfversta bilden är, om jag minns rätt, inte från Bibeln utan en av Dorés illustrationer till Divina Commedia (den sista i Paradiso?)

    • David Says:

      Hmm … Paradiso. Den har jag inte läst. Kom den efter Pang på rödbetan, Dante? Eller var den rentav senare än Tjolahopp i den antikverade söderslangs-mojängen, Dante. Nej nu vet jag — det var ju den som kom efter Ussare kvanting vilket busnedrigt inferno, Dante.

      Ja — jag slingrar mig som en … orm. För din helt korrekta iakttagelse innebär nämligen att bara en av Dorébilderna i bloggposten är av bibliskt ursprung , nämligen den mittersta med Syndafallet — för den från himlen nedsinglande Lucifer tror jag nämligen härrör från Miltons Paradise Lost.

      Men det gläder mig att jag har läsare som direkt påtalar sånt här slarv från min sida — bloggbesökare som är i bokstavligaste bemärkelse bibelsprängda … äsch, jag menar inte lider av svårtartade Dante-Aleghierer … Ahlergier … argh … den Göteborgsvitsen gick inte …

      • h. Says:

        Och att bilden är hämtad från Paradise Lost är helt följdriktigt, eftersom diskussionen i programmet snarare utgår från Milton än från 1 Mosebok. Någon Lucifer finns exempelvis över huvud taget inte i den senare.

      • David Says:

        Ja — det är en evig tur att Gustave Doré illustrerat alla upptänkliga texter med kristna motiv …

  2. Peter Åkerberg (@peterakerberg) Says:

    Som en av (ett fåtal, det erkännes) filmen Dune’s vänner måste jag petigt påpeka att det enbart är på den långa versionen (189 min.) som David Lynch använt sig av Smithee-möjligheten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: