Schrödingers seriealbum — nu äntligen ute ur lådan!

IMG_3956

Min falkögda läsekrets har kanske märkt att jag sedan februari har flaggat för ett nära förestående seriealbum — ett album som sedan haft vissa problem med att materialiseras.

Saken var den att förstaupplagan blev en smula försenad till att börja med, och inte hann fram i tid för det jippo på Serieteket i Stockholm  där det var tänkt att boken skulle presenteras för en hänfört gapande menighet.

Sedan anlände albumet — och visade sig vara behäftat med vissa skönhetsskavanker, främst en tendens att buckla sig efter en tids vistelse i ett torrt rum. Hela upplagan hade tydligen blivit fuktskadad under en stormig seglats från tryckeriet i Litauen. Några exemplar av denna krumbuktiga upplaga delade  jag ändå ut vid min resa till Riga i april, efter att researrangören Ola Olsson torkat dem i en grafikpress på det att det icke mer månde krulla sig.

Därefter satt vi alltså och ruvade på den blötlagda baltiska boken i väntan på att den interna ansvarsfördelningen mellan tryckeri och förlag skulle klarna. (Ja — jag inser att det här är  DJUPT FASCINERANDE — men jag känner ett behov av att förklara  förseningen.)

494543995_c33c97f18c

Schrödingers lolcat

Under denna period existerade alltså boken, samtidigt som den inte existerade — lite grann som Schrödingers katt. Det var aningen frustrerande. Hellre ett album i handeln än tio åt skogen, som vi brukar säga.

Hursomhelst — nu har det alltså till sist löst sig, och mitt seriealbum fyra och en halv — eller Quattro e Mezzo som Fellini kanske skulle säga — finns att köpa i välsorterade boklådor — och att skicka efter på nätet, t ex HÄR.

Även recensionerna har faktiskt börjat droppa in — nu i söndags ägnade Svenska Dagbladets kulturdel en helsida åt boken, och recensenten Ida Säll skrev positivt och påläst om mina serier:

Nessle knyter en sorts dräpande knopar av historiska händelser, kulturella fenomen och skruvad fiktion. (I ett avsnitt möter Lennart van Hellsing vampyrerna Dracul Spektakel och Kusin Hemoglobin som blodtörstigt och tvångsmässigt rimmande hänger och slänger i hans gardin.)

Och det är faktiskt ett utsökt hantverk, en intelligent och ettrigt påläst referenshumor med proppfulla teckningar som i sig just liknar ett sorts jam, en oändlig improvisation som är både inåtvänd och sprudlande i sin oförblommerade gränslöshet.

(Läs hela recensionen HÄR)

Det är just såna här recensioner som fyller mig med en obetvinglig lust att ropa ”Hurra!” — välformulerade och välvilliga. Ida Säll är en ung författare, upptäckte jag vid googling — faktiskt så ung att hon är årsbarn med min seriekarriär, d v s född 1985. Tanken svindlar.

Ett annat Dagblad, en snällpost i söderled, har också snälla saker att säga om mina senaste serier:

David Nessles seriebok ”Den maskerade proggarens oändliga jamsession” (Galago) är så tonsäker i både text och bild att man ibland luras att skratta lika mycket åt sig själv som åt någon annan. På en och samma gång lyckas den driva gäck med både vänstern och högern, sjuttiotalet och nutiden, den klassiska Marvel-serien såväl som den trotsradikala Galago-satiren.

(Läs resten HÄR.)

Andra som varit välvilligt stämda är det kristna livsåskådningsmagasinet Ikon ( som har DETTA att säga) och  Arbetarbladet i Gävle:

Nessles tuschpenna är skoningslös.
Andra hade kanske nöjt sig med att vara så vassa. Men grejen med David Nessle är hans totalt absurda, helvilda fantasi, uttryckt lika mycket i bilderna som i den intelligenta texten

(Resten HÄR.)

Ja — ska det fortsätta på det här viset kommer jag att drabbas av akut hybris. Se upp när jag börjar iföra mig toga och lagerkrans och kräver att bli kallad ”Universums Kejsare” — det är tecken på att allt inte står rätt till …

Advertisements

10 svar to “Schrödingers seriealbum — nu äntligen ute ur lådan!”

  1. Fredrik Tersmeden Says:

    Universums kejsare? Vad är det för fel på Porugallien?

  2. Håkan / Wakuran Says:

    Tvångsmässigt rimmande vampyrer… Låter typ som Count Von Cant…

  3. Gustaf G Says:

    Välförtjänt beröm! Jag vill som sagt se sidan med mindre kända medeltidskungar som ett särtryck, en elegant plansch att pryda varje svensks badrumsvägg.

    • David Says:

      Tack! Ja — jag tror jag ska anlita dig som konsult för alla särtryck, vykort, t-shirts och liknande — du har mycket bättre idéer än jag själv om vad man ska välja att trycka …

  4. Spiring Says:

    Som trogen smygproggare hade jag den naturligtvis på bevakning hos Bokus, och har alltså haft den i huset sedan en tid.

    Men så är det så här att man är ändå intresserad av vad recensenter kan tänkas skriva, så man klickar på länken till Arbetarbladets recension. Och när man läst färdigt recensionen ser man den fantasieggande länken ”kvinnlig onani på tapeten”. Då faller det sig på det viset att man undrar vad det är fråga om (jag har, ehuru motvilligt, lättare att visualisera ”manlig onani på tapeten”) och man klickar på länken och artikeln var väl inte så upplysande men kommentarerna måste höra till det mest bizarra jag läst i en vanlig dagstidning:

    http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.5890936-kvinnlig-onani-pa-tapeten?articleRenderMode=extra_comment#extraComments

    • David Says:

      Alltså — det är något som skär sig mellan det femtiotalsaktiga uttrycket ”på tapeten” och själva … öh … ämnet.

      Sedan uppskattar jag också det tungt norrländska tonfallet i flera av inläggen — man riktigt hör dialekten när man läser … jag hade ingen aning om att det fanns så många ”snusketörer” norr om Dalälven …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: