Eller ladda — sent om sider — neder genom att högerklicka HÄR (Tack Urban för påstötningen!)
Vår Tarantinodiskussion rasar vidare — nu understundom understödd av argument.
Dessutom: sociopati och stamlojalitet — hur långt är man beredd att utsträcka sin medkänsla — och vad säger det om ens personlighet?
Barnens beteendevetenskapliga laboratorium: ständigt nya hållfasthetstester av de vuxnas psykologi och relationsbandens bungy-elasticitet — som t ex när David spelade avsvimmad på en skidutflykt under mellanstadiet för att undersöka sin frökens responser (de visade sig vara avgjort negativa).
Hitchocks Sabotage (1936) — ”An abuse of cinematic power”.
Kontraktet mellan upphovsman och läsare/lyssnare/tittare: problemet när det blir konstigt — t ex genom alla dessa ”opålitliga berättare” som författarna har varit så förtjusta i under de senaste decennierna.
Varför är det svårare att känna medkänsla med personer som inte verkar ha några pockande behov?
Det vill säga: Varför är det så svårt att känna medkänsla med Björn Skifs?
Sedan kommer vi in på problemen med gestaltningen av våld och död i underhållningsfilm och förströelselitteratur — som David exemplifierar bland annat med nedanstående skämtteckning av James Thurber:
I likhet med Agatha Christies romangestalter så har Thurbermänniskorna inget blod i ådrorna …
Här nedan ser ni ännu en Thurberteckning. Den har — kanske inte helt överraskande — inte med någonting att göra överhuvudtaget:
Rättelser: Det var tydligen Francois Truffaut som kallade scenen med barnet och bomben på bussen i Hitchocks Sabotage för ”An abuse of cinematic power” — men Hitchcock höll med. Filmen var inte heller från tjugotalet som David vårdslöst drog till med utan från 1936.
september 5, 2013 kl. 4:24 e m |
”Inget blod i ådrorna” – som orcherna i senaste Tolkienfilmen…
september 5, 2013 kl. 8:01 e m |
Alla CGI-monster tenderar att vara tämligen torra i det kardiovaskulära systemet, synes det mig …
september 5, 2013 kl. 7:41 e m |
”Medkänsla med Björn Skifs”, är inte det en Stones-låt? ”Please allow me to introduce myself” etc.
september 5, 2013 kl. 8:00 e m |
Ah! Du satte min rätt inlindade referens — det var just den som ekade i bakhuvudet när jag kläckte titeln …
september 5, 2013 kl. 10:09 e m |
Härligt. Får jag nu bara en länk för direktnedladdning blir jag ännu gladare.
U.J.
september 6, 2013 kl. 3:13 e m |
Hoppsan … coming right up …
september 6, 2013 kl. 3:18 e m
Ja — nu är det ordnat — länk för direkt nedladdning föreligger. Mea Culpa. Det verkar som om jag ofta gör små slarvfel när jag förbereder en hel hög av Huvudnyheter och sedan sätter dem på tidsinställd publicering …
september 6, 2013 kl. 10:55 e m |
Att döma av solglasögonen måste Björn Skifs ha varit väldigt tidigt ute med att skaffa egen hemsida…
september 12, 2013 kl. 3:01 e m |
Jag är förmodligen dum men jag fattar faktiskt inte alls kopplingen mellan pilotglasögonen och hemsidan …
oktober 5, 2013 kl. 8:09 e m
Tittar man på glasögonen i bilden fullstorlek så ser man en text nere i vänsterkanten på dem :)
Det kan ju förstås vara så att texten är pålagd digitalt också.. möjligen. ;)
september 8, 2013 kl. 10:04 f m |
Kul att ni tar upp gamle Thurber! Men frågan som infinner sig är givetvis: i avsnittet ”The Ties that BInd” av Jeeves & Wooster med Husläkaren och den deprimerade komikern i huvudrollerna, så vinner Jeeves över amatördiktatorn Spode just genom att hala upp en känguru ur bakfickan. I boken som avsnittet är löst baserat på, ”Much Obliged Jeeves”, finns inget sådant slut, men kanske har Wodehouse använt idén i några av sina andra – många – böcker.
Just det ja, det var en fråga också. Kom idén från Thurbers teckning?
september 12, 2013 kl. 2:54 e m |
Blev först aningen ställd eftersom jag inte kände igen titeln ”The Ties that Bind” — fick för mig att det var icke-kanonisk Wodehousepastisch av manusförfattarna till TV-varianten Jeeves&Wooster. Efter vederbörlig duck-duck-googling insåg jag att det rörde sig om en mycket sen Jeeveshistoria från förfs 90:de levnadsår (dvs 1971) — jag har faktiskt ingen vidare koll på Wodehouses produktion efter — säg — 1960. Jag ägnar mig främst åt den gyllene eran ca 1920 – 1939 … Därför har jag nog inget bra svar på om Thurber haft en finger med i spelet här … Men jag sympatiserar definitivt med tanken …
oktober 6, 2013 kl. 11:45 e m |
Man får lätt intrycket att den sabrerande mannen (med öppen mun) utropar ”Touché”. I själva verket är det naturligtvis den träffade som ska göra det, som seden var innan gentlemannaandan ersattes av elektronik..
januari 28, 2019 kl. 4:00 e m |
Hi there, its nice article about media print, we all understand media is a impressive
source of information.