När populärkulturen tar sitt pedagogiska ansvar

36984

Gravity! Gravity!
All matter has a force
that pulls things to its core.
Gravity! Gravity!
Is what we call that force.

— Tom och Dottie förklarar attraktionskraft på ett tilldragande sätt

När man lyssnar på låten Gravity från Tom Glazers och Dottie Evans skiva Space Songs (from Ballads for the Age of Science) infinner sig vissa frågor:  Vilka utgör den tilltänkta målgruppen? Vem tror de kommer att införskaffa LP:n, lägga på den och sitta och stampa takten med ett brett leende på läpparna?

Jo, det kan jag tala om. Den här mannen:

isaac-asimov

En kemist med fradgande fantasi, sjövilda polisonger och intergalaktiska visioner.

Vi citerar ur Isaac Asimovs text Catskills in the Sky från Magazine of Fantasy and Science Fiction, augusti 1960:

Once I received, as a gift, a record entitled ”Space Songs.” It was intended for my children and so I called them both to my record player and we listened. They liked it, but as it happened, I liked it even more than they did. Realizing, unlike Sir Philip Sydney, that my need was greater than theirs, I quietly added it to my own record collection and have listened to it periodically ever since.

Men bortsett från personer som råkar vara såväl Science Fiction-siare som populärvetenskaps-profeter — vem uppskattade de här skivorna?

Saken är nämligen den att det kom ut en hel hoper album i serien  Ballads for the Age of Science …

album-covers

… alla komponerade av den oförtröttliga duon Hy Zaret och Lou Singer.

På sångarsidan verkar man ha anlitat artister med ett förflutet inom folkvisegenren — och framtiden en smula bakom sig (har man skäl att misstänka). Sångare som …

url

… den pedagogiskt knastriga Tom Glazer, vars långa spoken word-jam kring metereologi, jordatmosfärens skikt, och besläktade ämnen förgyller månget ett spår.

Fast det är klart — det är ju refrängerna som man går runt och gnolar på dagligdags:

What is the climate?
It’s the average weather
in a particular area!
What is the climate?
It’s the average weather
over a period of time!

(Rockabillyrökaren What is Climate?)

Eller varför inte …

Humidity is relative
but relative to what?
If I was quizzed on what it was
then I’d be on the spot.

(What is Humidity?)

Båda de ovanstående exemplen härrör förstås från skivan Weather Songs.

206339

För att nu inte tala om det originella paret Marais och Miranda, som lyckas pressa in närmast osannolika mängder vibrerande  patos i sånger som handlar om saker som grodornas  parningslekar …

In the spring the frogs had mated
the females eggs were expelled!
then the male frog fertilized the
eggs and said farewell!

(How Does a Frog Become a Frog?)

…eller urhästen Eohippos utveckling till den nutida springaren …

Marais och Miranda i kör: La la la! La la la! La la la! La la la!

Marais: There once was an animal called Eohippus.
What was Eohippus? The dawnhorse of course!

Miranda: The size of a fox! It’s front feet had four toes!
It’s hind feet had three toes! It fed upon leaves!

(Eohippos)

Dessutom utandas förstås alltsammans den där smått krampaktiga framtidsoptimismen som är något av femtiotalets signum. Tydligast ekar den kanske i sången Thumbnail Sketch Of Atomic Energy:

Hip hooray! We got atomic energy!
It could mean a better world for all!
Hip hooray! For those who made it come to be!

Ja — jag är förstås helt på det klara med att jag skrev om de här skivorna redan 2009, men sedan dess har sajten där de fanns att ladda ner försvunnit in i ettornas och nollornas stora mörker, samtidigt som bilder på Tom Glazer och Marais och Miranda blivit tillgängliga — men framförallt finns alla de sex skivorna i sviten numera på Spotify.

Här nedan har jag valt ut några av mina favoriter, och dessutom kryddat en aning  med vetenskapssånger från annat håll …

Annonser

10 svar to “När populärkulturen tar sitt pedagogiska ansvar”

  1. Anders Gabrielsson Says:

    Jag älskar de här skivorna, på ett helt barnsligt och oironiskt sätt. What Is Climate återkommer ofta i min spellista.

    I spotifylistan ovan saknar jag dock några av de bästa låtarna från Space Songs, som Zoom a Little Zoom.

    • David Says:

      Min kärlek är möjligen mera sammansatt — jag älskar dem på något vis både ironiskt och orioniskt på en gång. Samt gläder mig åt att jag kan rabbla ordboksdefinitioner på klimat och luftfuktighet …

      Jag tror att jag utelämnade ”Zoom a Little Zoom” eftersom den hade en lite väl catchy refräng — ordet ”troposphere” förekom inte en enda gång …

      • Anders Gabrielsson Says:

        Det är kanske talande att sånger om vetenskapliga fenomen kan vara för catchy.

        En annan saknad favorit i listan är Why Go Up There?, men det är nog mest för den lilla programförklaringen i mitten:

        – Now that I think of it, why do we want to be up there?
        – Because we’re people, members of the human race. We thirst for knowledge, we wanna know. And we do know that new frontiers and discoveries are waiting for new pioneers and scientists, away up there.

  2. Ahrvid Engholm Says:

    Det är en lysande idé att sprida bildning med hjälp av populärkultur! Jag kan förstå att den Gode Doktorn gillade det – Asimovs öra var rent och klart!
    Det är litet grand som det Magnus, Brasse och Eva gjorde, men mer avancerat. Typ, ”Fem galaxer är mer än fyra svarta hål”.
    När kommer det till Melodifestivalen?

    –Ahrvid

  3. embla Says:

    Väldigt rolig spellista, liksom flera av de andra du gjort som jag bläddrat bland nu.

    Apropå ovanstående inlägg.. Jag antar att du hört om Insane Clown Posse – Fucking magnets..? Det är väl mer av populärmusikens (?) insats för vidskepelse, istället…

    • David Says:

      Tack! I endeavour to give satisfaction, för att citera Jeeves.

      Det enda jag vet om Insane C P (som de kanske borde överväga att kalla sig i stället) är att de hade någon ”biff” med andra rappare från samma stad, vilket tydligen var värt att uppmärksamma i media. Deras insatser i obildningens ointresse har jag ingen som helst koll på …

      • embla Says:

        De här raderna kanske sammanfattar låtens budskap ganska väl:

        ”I see miracles all around me
        Stop and look around, it’s all astounding
        /../
        Fucking magnets, how do they work?
        And I don’t wanna talk to a scientist
        Y’all motherfuckers lying, and getting me pissed”

        (Insane Clown Posse – Miracles, som låten visst egentligen hette).

        Låten var ganska omtalad ett tag såvitt jag har förstått det. Vad upphovsmännens clownerier i övrigt består i vet jag inte något om.

        (Är clownhopen månne vetenskapspopens antites?).

  4. Anders Gabrielsson Says:

    För övrigt gör ju They Might Be Giants en del liknande saker numera, åtminstone på skivan Here Comes Science med låtar som I Am a Paleontologist, Computer Assisted Design och Why Does the Sun Really Shine? som besvarar deras egen cover på Why Does the Sun Shine? från en av de ovanstående skivorna.

    • David Says:

      Ah — de arbetar vidare i traditionen. Jag får kolla upp deras förehavanden och se hur de står sig vid sidan av omisskännliga giganter som Marais och Miranda …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: