Ponnydyrkarn K. Tjockis översatt till oigenkännlighet.

Philip K Dick må vara ”Der bedeutendste Autor der amerikanischer Science Fiction”, men detta verkar inte göra de tyska titelsättarna överdrivet pietetsfulla i sin hantering av den vildögde visionärens titlar. Eller vad sägs om …

Kleiner_Mond_für_Psychopathen

En liten måne för psykopater — som  Dick-dyrkarna i läsekretsen snabbt inser rör det sig om Clans of the Alphane Moon (1964), där  mentalpatienter  överges på en av Alpha Centauris  månar när det blir krig, skapar en civilisation baserad på sina sinnessjukdomar och inte alls vill betrakta sig som sjuka när jordiska myndigheteter många år senare behagar återvända till den kalla drabanten.

Men kan ni gissa den här  då:

57769755Ja — det finns väl ett antal starka kandidater bland Dicks sextiotalsromaner för den här titeln, men vinnaren är The Three Stigmata of Palmer Eldritch (1965), där titelpersonen gör sig till Gud genom att sprida en utomjordisk drog som inte bara förändrar missbrukarnas förnimmelser utan även själva verkligheten. (Man skulle kunna hävda att Palmer E ägnar sig åt en extrem  variant av Charles Mansons Acid Fascism — d v s att kontrollera sektmedlemmarna med hjälp av droger.)

Mozart-für-MarsianerÖh … Jaha … Mozart för marsianer är en förtjusande  Sience Fiction-titel, och omslaget verkar vara hoptotat av Max Ernsts påtända kusin från Potsdamer Platz, men jag kan för mitt liv inte räkna ut att det rör sig om Martian Time-Slip (1964 — igen, ja, Dick gav ut påfallande många av sina bästa böcker det året).

Vissa titlar är betydligt lättare:

Der-dunkle-Schirm

Titeln A Scanner Darkly torde ju anspela på Korintierbrevet i King James förnämliga bibelöversättning:

For now we see through a glass, darkly; but then face to face: now I know in part; but then shall I know even as also I am known.

Den svenska titeln på boken borde i överenstämelse med detta bli Såsom i en bildskärm:

Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel

Ingmar Bergman verkade vara i färd med att rekonstruera hela Korintierbrevet, eftersom det redan i nästa bisats följer en ny ångestmättad filmtitel:

men då skola vi se ansikte mot ansikte.

Tyvärr hemsöktes Ingmar av Bengt Ekerots bleka skepnad innan han hann beta av Kärleken söker inte sitt och Klingande Malm, ljudande cymbal … och nu har jag officiellt kommit bort från ämnet igen … Hursomhelst — Lutherbibel 1912 har i alla fall ordet ”dunkel” på rätt ställe, men i övrigt verkar inte bibelallusionen gå fram riktigt i den tyska titeln:

Wir sehen jetzt durch einen Spiegel in einem dunkeln Wort; dann aber von Angesicht zu Angesicht.

Ja — jag skulle kunna räkna upp teutoniska Dicktitlar tills mina dyrkade ponnies kom hem. Och då har jag inte ens börjat nosa på andra författare, som t ex Robert A Heinlein  …

Weltraummollusken_erobern_die_Erde_von_1965

Världsrymdsmollusker erövrar världen! Det rör sig förstås om boken som borde heta Marionettmästarna på svenska, men som dessvärre i stället heter …

DSC_0367

Jag misstänker alltså att jag kommer att få tillfälle att återkomma i ämnet …

Tipstack till John-Henri Holmberg som nämnde flera av de ovanstående pärlorna i en kommentar till en annan bloggpost om tyska titlar häromåret — och till Philip K Dick som  kallar sig själv för ”Horselover Fat” i den bisarra Romanen/Religisösa urkunden VALIS  …

Die_göttliche_Invasion

 

Annonser

11 svar to “Ponnydyrkarn K. Tjockis översatt till oigenkännlighet.”

  1. Spiring Says:

    När det gäller ”The Three stigmata…” så är väl inte ”Marsiansk mardröm” heller nån överdrivet pietetsfull översättning.

  2. John-Henri Says:

    Mycket sant. Möjligen var vi för fega, men eftersom vi gav ut den i en kioskdistribuerad originalpocketserie inbillade vi oss att vi borde ha vad vi föreställde oss var säljande titlar. Galactic Pot-Healer döpte vi till Glimmungs värld. Dick var inte det enda offret; Wilson Tuckers The Lincoln Hunters blev Tidsjakten och Samuel R. Delanys The Einstein Intersection blev Förvandlingarnas värld. Fast jag tycker att jag gjort bot; den reviderade svenska utgåvan av Marsiansk mardröm som jag redigerat och skrivit efterord till och som nyss kommit på Bakhåll heter Palmer Eldritchs tre stigman.

    • David Says:

      Att sprida Dick och Delany — och mycket annan strålande SF — till ensligt belägsna svenska kiosker och tobaksaffärer måste betraktas som en kulturgärning av mått.

      Och om ni sedan lyckades dupera menigheten att läsa Three Stigmata med hjälp av en mera pulpoid titel så är det väl inte heller någon dålig sak. Heja, säger jag — heja John-Henri Holmberg och Per Insulander!

      • John-Henri Says:

        Äsch, det var så länge sen.
        Fast egentligen fullföljde vi ju bara en fin gammal svensk sf-tradition. Betänk alla andra klassiska titelöversättningar vi har fått: Websters värld av Simak, Tuckers Spion från framtiden (helt utan tidresor), Clarkes Mot nya världar, Besters Ensam mot universum, Heinleins Varning för okänd planet och så där.
        Chocka oss alla och hälsa på när Cosmos Club firar 60 år från i kväll klockan fem och ett slag framåt, förresten. Här står allt:
        http://confetti.clubcosmos.net/

      • David Says:

        Jag har en särskilt mjuk fläck, som vi översättare säger, för Mathesons I Am Legend — extra guldstjärna till den redaktör som lyckades ge denna bok om vampyrer den svenska titeln …

        … och dessutom köra en häxa på omslaget …

        I övrigt känner jag suget från fornfandom — det lutar åt att jag tittar in på Confetti i morgon …

  3. John-Henri Says:

    Så sant, en klassiker! Hur kunde jag glömma Kalla Kårar-serien i sammanhanget. Finneys Den gröna mardrömmen! Siodmaks Ondskans makt! Hubbards Omänsklig fasa och Heinleins båda Speglad skräck och Styrd av det onda. En nästan unik titelserie. Per och jag var rena amatörer.

  4. Bantil Deken Says:

    Nu börjar jag undra vilken titel teutonerna gav ”Dr. Bloodmoney, or….”?

  5. John-Henri Says:

    Den är poppis i Tyskland. Första utgåvan hette Nach dem Weltuntergang. Andra hette Kinder des Holocaust. Tredje hette Nach der Bombe. Bra sätt att sälja många Dick-böcker till samma läsare, eller åtminstone till de fanatiska samlarna.

  6. David Says:

    Den här var inte heller helt lättgissad …

    Our Friends From Frolix 8

    (och ja, jag ska sluta nu. Jag lovar.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: