När Sten mötte Fältspat … jag menar -skog …

Sten Nilsson och Agnetha Fältskog har hamnat i en tidsvarp som förflyttat dem till tjugotalet. Antingen det, eller också är de med i ett aningen penibelt underhållningsprogram från 1969 … Den värmländske hjärtekrossaren grimaserar intagande men Agnetha har ett hjärta av Sten — eller för Sten, det framgår inte riktigt …

Tidsvarpen tätnar. Agnetha är rena rama Doctor Who. Hon och Sten slungas först in i nutiden och sedan vidare till något slags femtonhundratal där Sylvainslagdängorna står som spön i slottsbacken…

Agnetha verkar ha kastat Sten i glashus. Eller nån annanstans. Hursomhelst har vår hjältinna äntligen skakat av sig den enträgne giljaren — men hans plats tas hastigt av en svensk stridsflygarskvadron i Saab-skapade plan … Agnetha har hoppat i den galnaste J-29 Tunnan. Man blir JasGripen. Och så vidare.

Kärlekssagans slut är en smula öppet. Sten och Agnetha har återförenats i en turnebuss — och den förstnämde har för övrigt fått förstärkning av resten av Sten & Stanley. Bland busspassagerarna skymtar vi schlagerlegender som Benny Borg och Marianne Kock — mindre modsiga människors magiska mysterieturné står för dörren … Alla klappar händer och sjunger med i slagdängan Ingenting går upp mot gamla Skåne.

Siw Malmkvist ädla känslor föder.

19 svar to “När Sten mötte Fältspat … jag menar -skog …”

  1. Anna Says:

    Det här kommer att låta helt galet, men trots att jag har hetat ANNA sen sommaren 1962 och därför har fått stå ut minst en miljon gånger med folk som sjunger ANNA DU KAN VÄL STANNA för mig så har jag aldrig hört orginalet förrän nu! Jag visste inte ens att det var en riktig sång.

  2. David Says:

    Det händer även mig rätt ofta att jag plötsligt inser att stora delar av mänskligheten är informerade om något som jag på obekant vis lyckats missa under en 53-årig jordetillvaro … och det är både hemskt och lite stimulerande på något vis …

    Faktum är att versionen ovan inte är originalet — en antydan om sångens ålder är den bisarra böjningsformen ”apelsinet” som skvallrar om att frukten i fråga ännu inte bestämt sig för att vara ”en apelsin”.

    Första filmframträdandet gjorde denna Sylvainschlager i Selma Lagerlöf-filmatiseringen Charlotte Löwensköld från 1930.

    Och för att verkligen visa att jag inte har så mycket för mig denna söndagseftermiddag har jag dessutom ställt samman en Spotifylista där sången tolkas i skilda decenniers idiom — från den svenske Herb Albert-epigonen Arnold Johanssons Tijuanablåsvariant, över Bela Sanders mera Glenn Miller-artade arrangemang till Povels vildsinta tjugotalsparodi under pseudonymen Bunny Blom:

    • David Says:

      Vid närmare eftertanke är sångens referenser till Anna Q Nilsson, Sjöström och Stiller möjligen ännu mer omisskännliga tjugotalsmarkörer …

    • Anna Says:

      Men tack (jag tar det helt personligt)! Halvminutsversionen med Bela Sanders var bäst. Jag är alltså helt okunnig om en massa saker och visste inte vem Jules Sylvain var. Nu har jag lärt mig av Wikipedia att han skrev ”Anna”-låten 1927, dog i Castiglione della Pescaia (där jag hängde en sommar, helt ovetandes) och även gick under pseudonymerna Einar Björke, Willy Bramsen, Broby-Pelle, Brown & Ehrlich, Bengt Carlberg, J Enrico, Stig Hammar, Sigurd Hannel, Otto Herrman, Jack Jonson, Sven Landahl, Jean Larento, Larsson i Hult, Peter Lebedjeff, Lee, Frank Louis, Jim Mc Coy, Ted Mc Louis, Edvard Reimer, Emil Segnitz, Stephen Sinclair, Thompson & Bright, Eugen Widman och Vaclav Zerol.

      • David Says:

        Min mormorsfar skrev schlagertexter under samma period med en lika brokig flora av pseudonymer — min favorit är ”Per Silja” …

  3. Bengt O. (@eklipspringer) Says:

    Det finns även en insjungning med Bunny Blom (någon?) som slutar: ”Anna, du kan väl stanna här hos Torbjörn.”

    Bröstmeiers kanelcylindrar – de äro knapra!

  4. Bengt O. (@eklipspringer) Says:

    Sorry – skrev min kommentar inne jag såg ditt svar till ”Anna”.

  5. August LS Says:

    Hur gick det sen, gick något upp mot gamla Skåne?

    I jämförelse tycker jag det är tämligen orättvist att Anni-Frid är så ensam i sin blommiga blå krinolin såväl som i Min soldat.


    (Dock med vänner i den livligt filmade Kalle på spången: https://www.youtube.com/watch?v=85s7M4_HhgU)

    • David Says:

      Min blodiga blå giljotin! (skämt jag kläckte för trettio år sedan och först nu får användning för …)

      Tack för länkar till alla dessa promotionfilmer om jag aldrig tidigare sett!

      Trivia: Jag nämnde att min mormorsfar skrev schlagertexter här ovan. Min mormor tecknade notomslag till familjens musikförlag, och det är hon som gjort det omslag till Min soldat som visas i inledningen till Fridas film ovan — ett märkligt sammanträffande …

      • David Says:

        Upptäckte just att Sten Nilsson ägnar Anni-Frid sin uppvaktning i Kalle på Spången … nu går Skam på torra land …

  6. John-Henri Holmberg Says:

    Bara apropå har du möjligen missat den här fascinerande nyheten om ett stundande nytt monument:

    http://tinyurl.com/mmvvsza

    Tänkte att du borde vara en av dem som kan uppskatta det efter förtjänst.

    • David Says:

      Wow … satanisterna har ju tidigare hålit en rätt låg profil när det gäller offentlig utsmyckning — ska bli spännande att se hur denna kupp avlöper …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: