Ett något udda faktum när det gäller Shadrak, Mesak och Abednego: de heter inte så.
I dopattesten står det Hananja, Misael och Asarja. Shadrak, Mesak och Abednego är deras Babyloniska slavnamn. Jag hänvisar till 1917 års bibelöversättning:
Bland dessa voro nu Daniel, Hananja, Misael och Asarja, av Juda barn. Men överste hovmannen gav dem andra namn: Daniel kallade han Beltesassar, Hananja Sadrak, Misael Mesak och Asarja Abed-Nego.
För att ytterligare förvirra bilden har styckets hjälte Daniel alltså också ett slavnamn — Beltesassar — men det används påfallande sällan när man återberättar Bibelhistorier — kanske delvis för att det är lätt att förväxla med Belshassar (ni vet — han som drack lättgrogg ur en gyllene dopfunt han stulit ur templet i Jerusalem och sedan fick se skriften på väggen).
I King James Bibel vägrar S, M & A att knäböja inför ”A golden idol”, vilket får mig att se en vision av hur de vägrar ge sin tribut till en mer än vanligt guldpaljetterad Liberace. Nu kräver jag att TV-programmet ”Idol” byter namn till ”Avgudabelätet” i konsekvensens namn …
Den israelitiska trion vägrar alltså att knäböja inför guldstatyn som kungen nyss högtidligen har avtäckt vilket får Nebukadnessar att raskt ge order om extra eldning. Den mest märgfulla skildringen av episoden hittar vi — kanske inte helt oväntat — i Karl den tolftes Bibel:
Och härolden ropade öfwerliudt: Thet låter eder sagt wara/ J all folk/ slächter och tungomål: At när J hören basuner/ trummeter/ harpor/ gigor/ psaltare/ lutor och allahanda strängiaspel/ så skolen J nederfalla och tilbedia thet gyldene belätet som Konung NebucadNezar hafwer vpsättia låtit.
Men then som tå icke nederfaller och tilbeder/ han skal på samma stund kastas vthi en brinnande vgn.
Tå the nu hörde liudet af basuner/ trummeter/ harpor/ gigor/ psaltare/ och allahanda strängiaspel/ föllo neder all folck/ slächter och tungomål/ och tilbådo thet gyldene belätet/ som Konungen NebucadNezar hade vpsättia låtit.
Okej … det är väldigt mycket ”basuner, trummor, harpor, gigor, psaltare och allehanda strängaspel” i den här passagen — det medges. Jag övergår till en mera lättsmält — om än smått summarisk, sumerisk och stelbent — serieframställning:
Önskas en ännu tamare framställning hänvisar vi till sajten bibelskolan.com som har lagt upp en text med vissa ekon av Asterix och hans tappra galler:
Nebukadnessar är lycklig. Berusad av sin makt. Uppfylld av sin egen
härlighet.
Han har lyckats ena landet genom att göra staten till en religion.
Alla gör som han säger.
Ingen vågar trotsa honom.Ingen?
Jo, tre män står där långt borta, dolda för Nebukadnessars blickar.
Tre män som vågar trotsa konungen.
Tre män som vågar visa sin egen tro.
Tre män — Sadrak, Mesak och Abed-Nego.(Tipstack till Erik Lundbom — resten av texten hittar ni HÄR)
Nebukadnessar ger order om att ugnen ska göras ”Sju gånger hetare än vanligt” — eller för att tala med Karl den tolfte:
TÅ wardt NebucadNezar full medh grymhet/ så att hans ansichte förwandlade sigh öfwer Sadrach/ Mesach/ och AbedNego; och befalte at man skulle giöra vgnen siu resor hetare än han eljes plägade wara:
”Sju resor hetare” — är det alltså härifrån som vi har uttrycket, så vitt jag kan förstå: ”siw resor” heter det redan i Gustav Vasas Bibel från 1541.
Nu nalkas vi styckets suggestiva klimax, där konungen kisar in i röken och elden och plötsligt tycker sig se fyra bolmande silhuetter:
24 Då blev konung Nebukadnessar förskräckt och stod upp med hast och frågade sina rådsherrar och sade: »Var det icke tre män som vi läto kasta bundna i elden? De svarade och sade till konungen: »Jo förvisso, o konung.»
25 Han fortfor och sade: »Och ändå ser jag nu fyra män, som gå lösa och lediga inne i elden, och ingen skada har skett dem; och den fjärde ser så ut, som vore han en gudason.»
26 Därefter trädde Nebukadnessar fram till öppningen på den brinnande ugnen och hov upp sin röst och sade: »Sadrak, Mesak och Abed-Nego, I den högste Gudens tjänare kommen hitut.» Då gingo Sadrak, Mesak och Abed-Nego ut ur elden.
27 Och satraperna, landshövdingarna och ståthållarna och konungens rådsherrar församlade sig där, och fingo då se att elden icke hade haft någon makt över männens kroppar, och att håret på deras huvuden icke var svett, och att deras kläder icke hade blivit skadade; ja, man kunde icke ens känna lukten av något bränt på dem.
(1917 års Bibelöversättning)
Det är förståeligt att Gospelkompositörerna har låtit sig gripas av denna framställning och tonsatt den — till exempel såhär:
Larry Clintons orkester bjuder på bibelstudier
But the children of Israel would not bow down
Not Shadrach, (Meshach, Abednego)
You couldn’t fool them with no golden idol
Shadrach, (Meshach, Abednego)The king put the children in the fiery furnace
(Oh Shadrach), Meshach, Abednego
Heaped on the coals and the red-hot brimstone
(Oh Shadrach), Meshach, Abednego
It was seven times hotter, hotter than it oughta be
(Oh Shadrach), Meshach, Abednego
Killar — just nu upplever jag att det är sju gånger hetare än det borde vara.
Det är inte bara jag som älskar den här gospeln, att döma av hur många coverversioner det finns på den. Här nedan hittar vi do wop-gruppen The Larks hårdsvängade tolkning:
Annars är nog min favoritversion den med Kay Starr — och den återfinns (förstås) på en av mina Spotifyspellistor:
(Det är möjligen missledande att kalla listan för ”Den vita gospelns triumfer”, med tanke på att Kay Starr är i det närmaste fullblodsirokes — irokeserna kallas även för ”de sex stammarna”; däremot vet jag inte huruvida hon tillhör den namnkunnigaste stammen — mohikanerna. Å andra sidan lär Billie Holliday ha sagt att Starr var ”the only white woman who could sing the blues” — så det kanske jämnar ut sig. Och nu har jag i vanlig ordning kommit väldigt långt från ämnet igen.)
Vad var det vi pratade om? Jo — Shadrak, Mesak och Abednego. Åter till dagens text:
Som kanske har framgått av det ovanstående verkar författaren till Daniels bok gilla upprepningar, vilket ju är något av en utmaning för den som dramatiskt försöker gestalta texten. Hör bara hur Charles Laughton heroiskt tacklar alla dessa ”the princes, the governors, and the captains, the judges, the treasurers, the counsellors, the sheriffs, and all the rulers of the provinces” — för att nu inte tala om ”the sound of the cornet, flute, harp, sackbut, psaltery, dulcimer, and all kinds of musick”:
https://ia600305.us.archive.org/24/items/CharlesLaughton-ReadingsFromTheBible/02TheFieryFurnace.mp3
(tipstack till John-Henri Holmberg)
maj 15, 2014 kl. 10:14 f m |
Var inte ordergivningen lite otydlig? Fordrades det att man skulle höra alla de uppräknade instrumenten för att vara tvungen att knäfalla och tillbedja – eller räckte det med att man hörde ett av dem? I det förra fallet skulle man ju kunna hävda att man inte hörde flöjten i allt oväsendet.
maj 15, 2014 kl. 10:20 f m |
Ja, det har du förstås helt rätt i — ”Alltså, jag hörde horn, jag hörde pipor, sambukorna tyckte jag mig kunna urskilja i allt kattrakandet, liksom psaltare och allahanda andra instrumenter … men cittran, den kunde jag för mitt liv inte höra …”
maj 17, 2014 kl. 2:30 e m |
Visst saknas lutorna i uppräkningen av instrument som faktiskt ljuder? Rättsövergrepp och justitiemord, Shadrak, Mesak och Abednego slängs i ugnen fast de bara lydde vad som var sagt. Free the Babylon Three!
maj 17, 2014 kl. 2:48 e m
”FREE THE BABYLON THREE” vill jag hemskt gärna ha på en T-shirt — jag skrattade högt …
maj 15, 2014 kl. 2:28 e m |
Och så har vi en av den elektroniska musikens klassiker: http://www.youtube.com/watch?v=3XfeWp2y1Lk
maj 15, 2014 kl. 2:45 e m |
Intressant — jag kände inte till kopplingen mellan den brinnande ugnen och Karl-Heinz Timmerstugas ohöljt publikfriande lilla stump …
maj 15, 2014 kl. 2:54 e m |
Att man i modernare bibelöversättningar skriver ”sju gånger hetare” i stället för det ursprungliga ”sju resor hetare”, det förstår jag för det blir (i varje fall för mig) mer lättbegripligt. Men frågan kvarstår varför ursprungstexten var ”sju resor hetare”. Handlar det om att det var under resor genom öknen och dess hetta som man i det aktuella geografiska området led mest av solens hetta – till skillnad mot hur det är här uppe i kalla nord?
maj 15, 2014 kl. 3:20 e m |
”resor” är väl egentligen inte konstigare än ”gånger”. Förr var man bara mindre specifik vad gäller hur transporten skulle ske, nu måste man gå, till skillnad från cykla, åka bil, eller vad man nu kan finna lämpligt.
maj 15, 2014 kl. 3:54 e m
Jag konsulterade Svenska Akademins Ordbok på nätet och hittade följande — de säger att ”sju resor” och andra varianter med sju förekommer …
Som framgår använder man helt enkelt sju som ett slags standardsiffra som betecknar att något är ”mycket” — ”sju svåra år” eller varför inte …
…okej, det sista var kanske inget vidare exempel. Men det är en snygg affisch.
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/243/55.html
maj 16, 2014 kl. 12:53 f m
I äldre lagtexter förekommer ju begrepp som ”andra resan stöld”, ”tredje resan hor” etc. ”Resa” är i detta sammanhang alltså helt synonymt med ”gång”.
maj 16, 2014 kl. 9:07 f m
Just det — och än idag talar man väl om fängelsevistelser som ”resor” — det tänkte jag inte på …
maj 16, 2014 kl. 1:07 f m
De båda herrarna som var föremål för Sveriges sista offentliga avrättning (1876), Hjert och Tector, var t ex båda dömda för ”tredje resan stöld”.
maj 16, 2014 kl. 9:09 f m
Oerhört fantasieggande namn på de sista livdömda ”Hjert”, ”Tector”, ”Andersson Ander” — det är i princip bara Anna Månsdotter som stör bilden …
maj 17, 2014 kl. 8:50 f m
Hm. Jag insåg inte att ”gång” i uttryck som ”tredje gången” hade med ordet ”gå” att göra. Naturligtvis för att jag aldrig hade funderat över det. Man lär så länge man lever.
maj 15, 2014 kl. 7:56 e m |
Paul Kennets pipor.
maj 16, 2014 kl. 9:06 f m |
Bra! Det tänkte jag nämna men glömde …
Inspirationen föll över honom, tiden tycktes stå stilla och vänta på utgången liksom månen i Ajalons dal. Den raka Sadrak, den stubbota Mesak, den tankfullt svängda Abednego befann sig i hårt arbete” (Tala om rep, 1958)
Vem utom H-K Rönblom använder 1600-talsböjningen ”stubbota” — det är just sån stilistisk jazzrock som vi uppskattar …
Min urgamla artikel om Rönblom och femtiotalets andra deckargiganter återfinner den som till äventyrs är intresserad här:
http://www.tidskrift.nu/artikel.php?Id=2393
maj 19, 2014 kl. 11:50 e m
Intressant artikel. Fick nästan, alltså nästan, lust att läsa någon av de fyra stora igen. Skägg som brudmagnet har väl gjort vissa framsteg sedan du skrev det där.
maj 20, 2014 kl. 9:33 f m
Well spotted, sir! Det är en av de detaljer som gör min artikel till en period piece — vem hade anat att ansiktsbehåring på män skulle göra sådana närmast lykantropa framsteg under de tio år som gått sedan jag skrev texten — Brita Borgs riviga gamla örhänge Ulliga krulliga gubbar är plötsligt högaktuellt igen …
Låten har några år på nacken — jag hade först svårt att förstå skämtet med …
… innan jag insåg att Gamlin är ynglingen i sammanhanget — så ung att Brita förundrar sig över förväxlingen …
maj 15, 2014 kl. 11:16 e m |
Här är en utmärkt låt om Belshassar av det lettiska proggbandet Olive Mess. (Sången börjar vid 5:23, som sig bör) http://mellowrecords.bandcamp.com/track/mane-thechel-phares
maj 16, 2014 kl. 9:13 f m |
Huga! Tritonusarna har landat …
Jag erkänner mig helt ut-kultad. Lettisk proggfusion — the final frontier …
maj 29, 2014 kl. 2:35 f m
Man ber att få tacka. Dock lyssnar jag på lettisk progg för att det är bra och inte för att det ev. är kult. Överhuvud är öststaterna bra på avantprog och jazzrock. Kolla in Rational Diet från Vitryssland och Gunesh Ensemble från turkmenska SSR.
maj 16, 2014 kl. 3:31 e m |
I ”Bock i örtagård”, beskriver Piraten en målning som Vricklund gjort av motivet ifråga. En järnspis (”Näfverkvarn” om jag minns rätt), där S, M och A-N:s huvuden sticker upp ur hålen för kokplattorna, omvärvda av lågor.
Jag har alltid velat se den tavlan på riktigt, får väl måla den själv vid tillfälle…
maj 16, 2014 kl. 6:15 e m |
Det hade fullständigt lyckats rinna ur mitt trepanerade kranium.
Å andra sidan läser jag just en bok som jag blir allt mer övertygad om att jag läste redan 2008, men inte minns en bokstav av.
Vissa medeltida framställningar av S A & A-N kommer rätt nära Piratens vision — med disinktionen att de sticker upp ur en murad utomhusgrill av något slag …
maj 18, 2014 kl. 5:38 e m |
Själv kommer jag aldrig att tröttna på Beastie Boys rappande: ”We’re three mc’s and we’re on the go – Shadrach, Mesak, Abed-Nego!”
maj 20, 2014 kl. 9:42 f m |
Man frestas nästan utropa ”Ooh — they are on fire tonight!”