Huvudnyheterna 20 — Laboranten i labyrinten

140

( Lyssna ovan eller högerklicka och spara HÄR.)

Efter en halvårslång siesta har poddcasten Huvudnyheterna plötsligt vaknat till liv och raglat ut i köket. Eller rättare sagt till Davids arbetsrum, för det är där vi har spelat in. Akustiken visade sig vara betydligt bättre än i Stålhammars kök, och fåtöljerna gav dessutom hela processen en lite mer bakåtlutad karaktär.

skaggen1920

Det tidiga sextiotalets värsta skägghipsters.

Hade Breaking Bad hetat Laboranten i labyrinten om serien visats i svensk TV på 70-talet? Varför ser män i gammal svensk reklam så ofta ut som Reinhard Heydrich? Är brist på pengar det enda som kan rädda det arkitektoniska kulturarvet? Sprängde statsplanerarna hela Norrmalm i luften på femtiotalet bara för att kunna lura i utländska besökare att Sverige visst hade deltagit i andra världskriget? Är verkligen alla sextiotalets skägglurkar inbördes utbytbara — kan Cornelis vabba för Beppe? Kan Lasse O fylla Yngve Galmlins galoscher?

Ja — ska man tro ovanstående fantastiska klipp har vi i alla fall ett svar på den sista frågan — ett genljudande ja! Vreesvijk kapar Beppes godnattstund och synsvaga och lomhörda tittare märker ingenting.

Brita Borg hånar hipsters av 1961 års modell

Sedan talar vi om Betsy Palmers dilemma: tänk om sextio- och sjuttiotalets strävsamma skådespelare vetat att alla deras brödjobb och extraknäck i slasher-, skräck- och splatter-genren skulle leva för evigt på VHS, DVD och Bluray.

Betsy Palmer, känd från Fredag den 13 (1980) förklarar ännu en gång hur hon valde att bli en psykotisk knivmördare för att hon behövde en ny bil.

David ljuger för övrigt inte när han pratar om ”Raggoparden” — den fanns faktiskt i fyra djuriska färger …

Raggopard

David har även på fötterna när han hävdar att han kan spela ut Mel Brooks-kortet — det vill säga att han har rätt att driva med danskar eftersom han själv har danskt påbrå — bland annat den här etnografiske pionjären:

chr bahnson

Nordisk Familjeboks uggleupplaga är full av lovord för Davids mormorsmorfar.

Däremot blev det — i vanlig ordning — lite halvfel på andra ställen i avsnittet:

DSCF6744

PRESSTOPP! Three Towns är inte alls ”helskönt” — det är bara ”skönt” — David minns fel angående sloganen från den fantastiskt framgångsrika rebrandingkampanjen som fick ungdomen att börja dricka öl igen.

Några ytterligare förtretliga felaktigheter och förtydliganden: ”The Hum-Drum Willow” har visat sig vara en stor ask. Björnligan har mycket riktigt inte randiga kläder.  Reinhard Heydrichs dubbelgångare gjorde inte heller reklam för Stomatol utan för Vademecum, erinrar sig  David efter att vederbörligen ha rådbråkat sitt minne … (tyvärr finns reklamen varken på Filmarkivets sida eller på U-tube.)

 

Times_rogue_compositor

Ett lite längre utsnitt av William Harcourts  kampanjtal, som alltså upptog hela sidan 7 i Times — utan bilder.

 Episoden med sättaren som fick nog kallas tydligen för ”The Harcourt Interpolation”, efter politikern vars oändliga tirader till sist fick tryckeridrängen att avfyra en mäktig köttglosa —  se femte raden nedifrån i utsnittet härunder:

inclined for a bit of fucking

David ville minnas att detta skedde på 1890-talet, men faktum är att det inträffade redan 23 januari 1882.

 

Annonser

3 svar to “Huvudnyheterna 20 — Laboranten i labyrinten”

  1. embla Says:

    Äntligen! (för att citera en offentligt känd gycklare). Ett intressant och underhållande avsnitt vill jag också säga.

    Det om att kulturella verk nu lever i evigheter fick mig att tänka på ett moralfilosofiskt tankeexperiment och verktyg jag tror att Friedrich Nietzsche ska ha konstruerat. Nietzsche menade att den handling är moraliskt rätt som man kunde tänka sig göra, om man föreställde sig att man skulle leva om sitt liv gång på gång på gång i evig oändlighet…

    Det blir kanske lite så att medverka i b-filmer idag?

    • David Says:

      Tack! Vi ska försöka hålla oss fräscha som nyponrosor genom att inte plåga ur oss en podd i veckan som vi gjorde sist — det blev lite ansträngande i längden. Absence makes the heart grow fonder, osv.

      Apropå Nietzsche: Han var ju även inne på det här med Den oändliga återkomsten — att möjligheterna tar slut och allt börjar om på nytt — och att alla tänkbara permutationer av alla världar existerar sida vid sida. Vilket i sin tur fick den suveräne Fredric Brown att drömma om en värld där en blemmig, trettonårig SF-fans Space Opera-fantasier var verklighet i What Mad Universe(1949).

      Det här numret av Startling Stories äger jag faktiskt …

      Och nu är jag väldigt långt från ämnet igen. Det är nästan som ett avsnitt av podden … vad jag skulle försöka komma fram till var att Internet och alla digitala lagringsmedier blir som ett slags Betsy Palmers oändliga comeback

  2. Joel Says:

    Angående diskussionstangenten om Fight Club så kan jag fylla i att det är inte bara en karaktär i filmen som klipper in bilder på könsdelar i sin biografvisning, Fincher gör det också. Ett metaskämt som man som sjuttonåring när filmen kom tyckte var oer-hört fränt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: