Agatha Christie — surfdrottning!

ac2a ”A wonderful, skimpy emerald green wool bathing dress, which was the joy of my life, and in which I thought I looked remarkably well!” skriver Agatha om sin baddräkt.

Vi vet alla att Agatha Christie är den klassiska pusseldeckarens portalgestalt och central för utvecklingen av den moderna detektivromanen överhuvudtaget.

Agatha-Christie-007

Något mindre bekant är kanske att Dame Agatha även var en av de första britter — ja, förmodligen en av de första europeerna överhuvudtaget — som ställde sig på en surfbräda. Detta skedde i början av 1922, det vill säga långt innan Howard Carter hittade Tut Anch Amons sista viloläger i november samma år — en händelse som för övrigt bör ha stimulerat Agathas make Archie storligen, han var  ju var arkeolog — vad det nu har med surfning att göra. Åter till ämnet …

Agatha-and-Ashby-Page-55

Vi lämnar ordet till deckardrottningen själv:

”The surf boards in South Africa were made of light, thin wood, easy to carry, and one soon got the knack of coming in on the waves.

It was occasionally painful as you took a nosedive down into the sand, but on the whole it was an easy sport and great fun.”

Jag tänker mig gärna att Dame Agatha står på surfbrädan och skriker  ”Hang ten!” och  ”Surfs up!” med  suveränt kultiverad public school-accent …

ct-things-agatha-christie-0608-jpg-20140606

Efter en morgon i bränningarna tar vi förstås på oss en läckert tweedig tjugotalsensemble …

Advertisements

26 svar to “Agatha Christie — surfdrottning!”

  1. John-Henri Holmberg Says:

    Mer central för den klassiska pusseldeckaren, skulle jag kanske säga. Men inte desto mindre ett oväntat och på många sätt djupt gripande avslöjande, åtminstone för mig eftersom jag om sanningen ska fram aldrig varit särskilt förtjust i hennes böcker.

    • David Says:

      Jag känner mig manad att försvara Agatha en smula …

      Ett problem med de här författarna som är oerhört flitiga över mer än femtio år är att det oftast blir en del berg och dalar i produktionen — alla kan inte vara fullkomligt lysande mellan 1910 och 1960 som P G Wodehouse (Ja, jag tycker faktiskt att P G var bra under nästan hela sin karriär, från 1902 till 1974 — i alla fall de säkert femtio volymer som jag har satt i mig).

      Om jag läser Dame Agathas ädlaste trettio- fyrtio- och i någon mån femtiotalstitlar så tycker jag att hon står i en klass för sig själv när det gäller skickligt snickeri, läsarvilseledande och allmän uppfinningsrikedom (ingen annan torde väl heller lika grundligt ha betat av alla de mer extrema permutationerna av pusseldeckarintrigen: WATSONFIGUREN är mördaren! DETEKTIVEN är mördaren! ALLA är mördaren! INGEN är mördaren!)

      Stämningsfulla och sällsamt skimrande prosagobelänger vävde hon väl mera sällan, men hennes stil är alltid utomordentligt ändamålsenlig och effektiv — vilket förmodligen är ett av skälen till att den läsande allmänheten placerar henne strax efter Bibeln i bestsellerlistorna …

      • John-Henri Holmberg Says:

        Du är nog betydligt mer beläst än jag i hennes produktion; jag kan med viss ansträngning påminna mig kanske ett tiotal titlar, och flera av dem äldre än den period du anger: jag har läst de där i deckarhistorikerna ofattbart upphaussade klassikerna som Murder of Roger Ackroyd, Mord på Orientexpressen, Ten Little Niggers/Indians/Then There Were None [att hänga med i vad som är acceptabelt ur politiskt korrekt synvinkel kräver sin titelredaktör] och andra från tjugo- och trettiotalen. Hävdar du seriöst att hon blev bättre får jag väl skärpa mig och läsa på. Möjligen har jag retat mig för mycket på sånt som att någon i sin hemliga dagbok skulle undvika att ens för sig själv avslöja sig som mördaren när han omsorgsfullt redovisar en mordutredning. Fast samtidigt medges att jag är svag för de där prosagobelängerna, som konkurrenten Sayers så elegant kunde drapera sina ofta inte mindre fiffiga gåtor i.

      • David Says:

        Om man famlar på måfå i deckarhyllan efter en Christietitel finns viss risk för att man får tag på en mera medioker volym — det har hänt mig några gånger — och de mest välbekanta numren kan man ju ofta twisten på, eller har sett någon trött Peter Ustinov-film med, eller något liknande.

        Den här listan gav mig lite nytändning på Agatha häromåret:

        http://www.theguardian.com/books/2009/sep/15/top-10-agatha-christie-novels

        Några av tio i topp-böckerna, hade jag läst, och i några andra visste jag redan i stora drag hur mordgåtan hängde ihop — men därutöver fanns goda lästips, tyckte jag … till exempel A Murder is Announced som jag inte hade läst tidigare …

  2. vistet Says:

    Christies blivande make borde ha blivit upphetsad av Tutanchamons grav år 1922 . Detta låg i framtiden dock : Archie och Agatha skiljde sig 1926 . Christie gifte sig med Max Mallowan som hon träffade på en utgrävning 1930.
    Däremellan kom en medelstor nationell kris när Agatha försvann i tio dagar , och det enda spåret var hennes övergivna bil med packning nära en sjö. Flygspaning , Conan Doyle som engagerade ett medium , belöningar osv ledde till ingenting . Hittades tio dagar senare på The Swan Hydropathic Hotel.
    Spin off effekter : en bok av Dorothy Sayers , ett Doctor Who avsnitt ( The Unicorn and the Wasp , 2008 ) och en film av Michael Apted 1978 med Vanessa Redgrave , Dustin Hoffman & Timothy Dalton )

    • David Says:

      Ah! Tack för klarlägganden och info — jag har rört ihop min Christie-kronologi. Glömde för stunden bort omgiftet.

      Det mystiska försvinnandet kände jag till lite vagt — men även där var kronologin oklar, jag fick för mig att det hade inträffat senare …

      Suggestivt är det under alla omständigheter, en mystisk milstolpe i ett i övrigt av allt att döma inte särdeles stormigt liv …

    • Klipspringer Says:

      Jag har läst alla ”detektivromaner” av Dorothy Sayers (som jag sätter skyhögt över Christie) men kan inte på rak arm identifiera den bok som skulle vara en spin-off av Christies försvinnande. Ett klargörande vore värdefullt.

      (Jag har ju inte läst allt av Agatha men av dem jag läst tycker jag att endast Orientexpressen och Then there were none var någpt så när läsvärda.)

      • David Says:

        Jag har i alla fall läst merparten av Sayers alstring och känner inte heller att det ringer några mera komplicerade kyrkklockssekvenser (varken målare eller skräddare). Däremot lämnar en artikel i Guardian — som alltmer framstår som mitt husorgan — följande upplysning:

        ”Sayers visited the scene of the disappearance, later using it in the novel Unnatural Death.”

        Hela artikeln här: http://www.theguardian.com/uk/2006/oct/15/books.booksnews

      • Klipspringer Says:

        Nu känner jag inte till omständigheterna till AC:s försvinnande men tycker att Andrew Norman verkligen kommer med en krystad och anti-occamsk förklaring. Det är väl inget märkvärdigt att ”en dam försvinner” och tar in under annat namn speciellt om hon har problem i privatlivet. Sedan blev det ju bra reklam för AC också – hon visste nog vad hon gjorde.

        Referensen till Unnatural Death är mycket långsökt. [OBS Spoiler here]. Enda likheten är ju att en släkting som vårdar en rik gammal dam tar livet av henne genom en fiffig -men fullkomligt orealistisk-metod samtidigt har en annan identitet i London där hon dock under livsfara avslöjas av Lord Peter. Skulle alltså Dorothy ha antytt att Agatha hade något fuffens för sig i sin nya identitet?

        (Tyvärr har jag varken boken eller mina Sayersbiografier till hands här i Stockholm så jag kan inte kolla alla detaljer.)

        En annan bok som jag inte har här är D
        Staffan BJörks essäsamling ”Löjlig familjerna” där han lustmördar en av AC:s böcker.I någon avlägsen framtid kanske jag återkommer om detta.

      • David Says:

        Löjliga familjerna har jag faktiskt också någonstans i mina boksamlingar — om jag minns rätt var det Mord i Mesopotamien som Björk lustmördade (jag har inte heller mina böcker tillgängliga — de är till stora delar fortfarande nerpackade i kartonger efter diverse rockader).

  3. vistet Says:

    Själv hade jag noll koll på vänstrande maken osv tills jag läste på idag för att se om det fanns nån verklighetsförankring i Doctor Who-avsnittet. Christie ges f.ö. ryktbarhet rejält framåt där , med en uppvisad nyutgåva från år femtusen , typ.

    • David Says:

      Att läsa Christie på femtiohundratalet — en fascinerade tanke. Dessa tjugo- och trettiotalsbritter med sina stelopererade överläppar, väluppfostrade maner och snarky sidorepliker. Gissningsvis lika svårt att förstå för Femtusentalingarna som Gilgamesheposet är för mig … eller för den delen de mera bisarra böckerna i Bibeln …

  4. kris08 Says:

    Nja, borde inte varit någon fullständig nyhet. I ”The Man in the Brown Suit” (1924) så reser hjältinnan till Kapstaden och hänger sig åt avancerat badande:

    ”There was some entrancing bathing going on. The people had short curved boards and came in floating in on the waves. It was far too early to go to tea. I made for the bathing pavilion, and when they said would I have a surf board, I said “Yes, please”. Surfung looks perfectly easy. It isn´t. I say no more.”

    • kris08 Says:

      ”Surfing looks perfectly easy.” hette det förstås…
      Den svenske läsaren är förresten ursäktad eftersom det faktiskt dröjde till 1987 tills ”Mannen i brunt” kom ut, och vem läser dylika nymodigheter?

      • David Says:

        Stort — om än något försenat — tack för dessa upplysningar. Guardians journalister verkar inte ha läst The Man In the Brown Suit — annars hade de säkert nämnt den i sin artikel. Själv har jag inte heller bekantat mig närmare med TMITBS — även om jag tycker mig minnas att jag äger den som skamfilad loppispocket …

      • kris08 Says:

        Inte undra på att hon tyckte badandet i Sydafrika var ”entrancing”…
        Hon hade vuxit upp med ”badmaskinen”, en vagn med badhytt som rullades långt ut i vattnet på säkert avstånd från den avskilda steniga damstranden!

        ”You entered your bathing machine – a gaily-painted striped affair – saw that both doors were safely bolted, and began to undress with a certain amount of caution, because at any moment the elderly man might decide it was your turn to be let down into the water.
        At that moment there would be a frantic rocking, and the bathing machine would grind its way slowly over the loose stones, flinging you about from side to side.
        In fact the action was remarkably similar to that of a Jeep or Land Rover nowadays, when traversing the more rocky parts of tile desert.”

        http://www.surfresearch.com.au/1922_Christie_Muizenberg_Waikiki.html

      • David Says:

        Varje omnämnande av bathing machines får mig automatiskt att tänka på en vers i Lewis Carrolls Hunting of the Snark, där snarkens alla sällsamma särdrag räknas upp. Det här är nummer fyra:

        ”The fourth is its fondness for bathing-machines,
        Which is constantly carries about,
        And believes that they add to the beauty of scenes —
        A sentiment open to doubt.”

      • John-Henri Holmberg Says:

        För övrigt trivialiserad av Lars Forssell och Åke Runnquist till en alldaglig badhytt:

        Det fjärde är Snarkarnas badhyttspassion.
        En hytt bär den runt dag och natt.
        Den tror det ger trakten en ljusare ton,
        en åsikt som nog tål debatt.

        Bedrövligt, måste man tyvärr säga.

      • David Says:

        Jag vill gärna ge Lars och Åke en guldstjärna i marginalen för att de har gett sig på ett sånt herkulesiskt översättarjobb som att överflytta en lång, komplex och formfulländad dikt till svenska språket — och för att de rent tekniskt har gått i land med att bevara såväl originalets rim som dess oreson — men jag måste nog medge att resultatet har blivit lite doft- och charmlöst — det är s a s svårt att förstå diktens storhet om man bara läser texten i översättning …

  5. Bo Bävertoft Says:

    Ett sidospår med anledning av senaste avsnittet av Morden i Midsomer, som SVT visade: Har de ingen folkbokföring i England, kan en ensamstående man stjäla ett nyfött barn utan att BVC eller skolan reagerar och frågar någonting? Hur många 80-åriga fd präster klarar av att starta och manövrera en hjullastare? Hur stor är sannolikheten att man kan kedja fast armar och ben på en sovande man i sängstolparna utan att han vaknar?

    • David Says:

      Skam till sägandes har jag aldrig sett ett enda avsnitt av MiM (som jag inbillar mig att fansen kallar programmet), och jag har inte heller läst böckerna. Men av dina frågor tycker jag mig förstå att vi står inför en uppsättning frågor av den typ som ofta uppstår när en författare offrar plausibilitetens troskyldiga lamm på effektsökeriets blodbestänkta altare — en hädelse mot detektivberättelsens Gudar, och förnuftets alla musor … var var jag? Det verkar som om jag sprang vilse i metaforlabyrinten, med en uppeggad bevingad tjur (En Pegasus-Minotaur)nafsande mig i hälarna …

      Okej. Jag börjar om — nu helt utan halvsmälta klassiska allusioner: många deckarförfattare tycks ha allt svårare att få till övrraskande vändningar och tillfredställande klimax utan att kasta sans, vett och — i förekommande fall — fysikens själva lagar över bord. Och det är förstås inte så bra.

      Det minsta man kan begära är att skribenterna i alla fall följer Fader Knox budord för deckarförfattare, som jag skrev om här på bloggen i tidens gryning:

      https://davidnessle.wordpress.com/2007/07/22/fader-knox-nya-budord/

      • Bo Bävertoft Says:

        Underbara regler. Själv skulle jag, med tanke på MM, vilja lägga till en regel för deckarserier (med vilket jag inte åsyftar något tecknat utan ett flertal deckare med samma huvudperson):

        Upplösningen i vartenda avsnitt av serien får inte innebära att orsaken till mordet/morden ligger trettio år tillbaka i tiden.

    • Fredrik Tersmeden Says:

      Vad beträffar folkbokföringen har jag generellt intrycket att vi i Sverige är ovanligt lyckligt lottade (alternativt olyckligt för den som vill begå brott under fiktiv identitet) när det gäller att ha ett rikstäckande, lättillgängligt folkbokföringssystem och personnummer som är kopplade till i princip alla andra offentliga system och register. Man behöver inte komma längre än till Tyskland för att t ex släktforskning skall bli en betydligt mer besvärlig affär än här hemma.

  6. John-Henri Says:

    Tja. ”Lyckligt lottade” må ju vara en personlig åsikt. Men till skillnad från Fredrik Tersmeden ser jag inte den svenska totala övervakningsmodellen som något ideal. Det mesta av vad vi som enskilda individer ägnar oss åt angår ingen annan, minst av alla statsmakten, och varför den ska kunna veta vilka böcker vi lånar på biblioteket, vilka varor vi handlar eller vad vi skriver till varandra i privata epost har jag aldrig förstått. Och påståendet att de enda som skulle ha något emot att vara konstant övervakade är de som ”vill begå brott under fiktiv identitet” slår mig som så endera aningslöst eller förljuget att det blir enbart befängt. Men mycket riktigt är vi ett relativt ovanligt exempel på en nominellt totalitär övervakningsstat i västvärlden. I andra länder finns fortfarande gott om människor som protesterar; se till exempel http://www.newstatesman.com/politics/2014/07/deep-state-data-surveillance-about-power-not-safety.

    • Fredrik Tersmeden Says:

      Förlåt! Det är förstås både förljuget och befängt av mig att tycka att det kan vara bra om polisen någorlunda lätt har möjlighet att kolla upp om en misstänkt person verkligen är den vederbörande utger sig för.

  7. Ahrvid Engholm Says:

    Identiteten torde vara oväsentlig om man fått fast någon. Vilket iofs är ett stort OM, då 9 av 10 vardagsbrott inte klaras upp: http://www.if.se/web/se/om/nyhetsrummet/pressmeddelanden/pages/nio-av-tio-vardagsbrott-klaras-aldrig-upp.aspx (exempelvis blott 3% av alla bostadsinbrott).
    Det finns inte mycket att förlora på att dra ned på det omfattande (och växande) kontrollsamhället. Snowden borde få Nobels fredspris.

    –Ahrvid

    Ps. Ang A Christie: Hm, kan man också SURFA på…vatten?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: