Musikens idiot, glömskans president och … John och Yoko?

751123307

Denna mystiska bild — kontextlös och kryptisk, som så mycket på nätet — fick mig att försöka forska kring mötet mellan Karel Gott och John och Yoko.

Vi har väl olika sätt att se på Karel Gott. För mig är han framför allt den tjeckiske kitschkungen som sjöng in den odödligt bisarra tyskspråkiga versionen av Paint it Black med smäktande zigeuner-stråkar — och den ständigt självbelåtet smilande, men ganska skickliga jazzsångaren som dyker upp ibland i tjeckiska sextiotalsfilmer.

För författaren Milan Kundera var Gott ”Musikens idiot” i Skrattets och glömskans bok från 1979 ( ärekränkningsängsliga anglosaxer och fransoser bytte helt finkänsligt namn på schlagersångaren till ”Karel Klos”  i de engelska och franska utgåvorna av boken).

En ung Karel Gott gör sin pryl i filmen Kdyby tisíc klarinetů (Om tusen klarinetter, 1964)

Kundera kunde inte förlåta Gott för hans nära band till den repressiva Husakregimen, som administrerade den långa tjeckiska höst som följde efter Pragvåren och den sovjetiska invasionen. Kundera såg förhållandet mellan sångaren och diktatorn som symbiosen mellan ”Musikens idiot och glömskans president”.

120996

Karel Gott och Gustáv Husák hälsar  hjärtligt på varandra.

Frågan är vad John och Yoko ansåg om Karel när han plötsligt begärde audiens hos motkulturens okrönta kung och drottning i London 1971. Vad pratade de om? Svårigheterna med att breaka i Tyskland? Om sitt gemensamma germanska skivbolag Polydor?

De enda ledtrådar jag kan hitta är en tjeckisk intervju med Karel Gott, som jag med hjälp av Google Translate har lyckats förvandla till flytande rotvälska:

The most popular singer of socialist Czechoslovakia was a Johnom Lennonom and his wife Yoko Ono met in London in 1971. Stretnutie organized company Polydor, which represented not only in Germany Gotta, but also the beginning of the 60s, starting with the Beatles, who played in clubs in Hamburg.

”We clashed with the polhodinku in the office of publishing, there were also journalists.’ve Talked about that I would like helped that Lennon could rise in Prague,” he recalls Gott. ”I inquired of him, on conditions, he answered me that he certainly would not wish any royalties, but that the proceeds from the concert went to some charity thing, best for children. Immediately I have been remembering the SOS villages, where the care of abandoned children. ”

Man pratade enligt Gott med andra ord lite löst om något slags välgörenhetskonsert i Prag — vilket bör ha känts lite obekvämt för den världsledande rebellen Lennon med tanke på att det bara hade gått tre år sedan Warszawapaktens tanks slutade slamra över Prags kullerstenar …

Men eftersom jag inte har lyckats nå Yoko för en kommentar torde Gotts version vara så nära vi kommer sanningen …

 

 

Annonser

26 svar to “Musikens idiot, glömskans president och … John och Yoko?”

  1. Tusse Says:

    Karel Gott – var har du lyckats hitta honom! Jag tyckte den var synnerligen pretentiöst att ha ett efternamn som betydde ”Gud” på tyska. men för sina idoler han kanske var både gud och människa?

  2. David Says:

    Gud — eller snarare ”Mein Gott!” — vad snabbt du svarar! Jag postade ju för bara några minuter sedan. Vad ”Gott” betyder på tjeckiska har jag ingen aning om — förnamnet ”Karel” tyder på slaviska föräldrar, skulle jag gissa …

  3. Gunnar Gällmo Says:

    Ställt till det för hederliga gutar har han också gjort, åtminstone indirekt – http://www.amazon.com/Gottland-Polska-jezykowa-Mariusz-Szczygiel/dp/8375361674

    • David Says:

      Ja — man är böjd att hålla med: ”Gottland – to kraj horroru, smutku i groteski” . Dessutom vill jag gärna förvandla hela raukarnas rike till en gigantisk temapark över Karel-sloken …

  4. Klipspringer Says:

    Åja. Ni glömmer att Böhmen en gång var en del av imperiet och det är inget märkvärdigt med att heta ”Gott”. ”Karel” är inte heller något slaviskt – det är bara en mera fonetisk omskrivning av ”Karl”. Karel Gott är fortfarande mycket populär i Österrike och hans relationer till diktaturen pratar man inte om –Schwamm drüber. Men mest känd är han för sin insjungning av ledmotivet till den oerhört populära animationsfilmen ”Biene Maja”..Här kan ni njuta av den – tyvärr utan själva Maja. https://www.youtube.com/watch?v=yhEfPzS_LKA

    Gott lever fortfarande och pratar engelska och tyska så varför inte fråga honom direkt om mötet med John och Yoko.

    • David Says:

      Tack för initierad information! Du har förstås helt rätt angående det gudomliga efternamnet. Springer du på Karel därnere så hälsa från mig — Gruss Gott! Och passa gärna på att fråga vad som avhandlades under det där musikaliska toppmötet …

  5. Tusse Says:

    Jojomän, i det tyska språkrummet kan man inte bara heta Gott utan även Teufel (djävul) och uttrycket ”Schwamm drüber” är såvitt jag känner till hämtat ur operetten Der Bettelstudent (Tiggarstudenten) av Carl Millöcker.

  6. Tusse Says:

    Man kan också heta Mörder, Gewalt, Sonnenschein och Zahnweh. Nu väntar jag bara på att få se Gegenwart, Gassenhauer och Ohnmacht.

    (Schwedische Übersetzung: Man kan auch Mördare, Våld, Solsken und Tandvärk heissen. Jetzt warte ich nur auf Nutiden, Slagdänga und Medvetslöshet.)

    • David Says:

      Svinstigare kan man också heta har jag insett — särskilt om ens atletiska kropp drar till sig adrenalinstinna argentinare som om de vore järnfilsspån …

  7. Magnus A. Says:

    Gott själv har ju faktiskt uttalat sig om saken i tysk press:
    http://diboland-world.blogspot.se/2011/02/karel-gottich-habe-john-lennon-belogen.html

    • David Says:

      Som så ofta har mina vaga utsagor i själva bloggposten fått sällskap av betydligt mer matnyttiga besked i kommentarfältet! Stort tack för denna synnerligen intressanta intervju på ett språk som jag i alla fall begriper lite hjälpligt — och som dessutom utan att tredskas nämnvärt låter sig överflyttas av Google Translate:

      Gud: Jag besökte honom i hans kontor i London i Abbey Road. Tyska och brittiska konstnärer bjöds in 1970 till en konsert av BBC i samproduktion med WDR. Jag representerade den tyska sidan. Jag ville inte bara säga till John Lennon: Hej, hur mår du. Jag fann det alltför trivialt och tråkigt. Så jag sa till honom att det var en absolut dröm för mig vore om jag kunde presentera honom i Prag publiken. På den tiden var jag den absoluta kungen i Tjeckoslovakien. Om jag hade gjort en sensation, föra över Lennon, skulle jag bli en superstjärna. Så jag frågade honom vad han skulle kosta eftersom. Och John sa att han ville spela resten av sin karriär inte fler konserter för pengarna. Han ville stödja med intäkterna föredrar välgörenhetsorganisationer som hjälper barn i institutioner.

      FOCUS Online: Men det kom aldrig?

      Gud:
      När jag kom tillbaka till Prag och idén presenteras i kulturministeriet, som tyvärr inte var på. Den enda sa: Är du galen? Är du galen? Då västra tidningarna skriver att vår regering och staten inte kan lösa sina problem på egen hand och med att få en brittisk sångerska som hjälper! Det spelar ingen roll. Jag har John Lennon då skrivet, som tyvärr inte kunde arbeta av tekniska skäl. Det var den bästa ursäkten jag kunde komma på. (Skrattar)

      Jag gillar att ”Gud” — som Google Translate smått kongenialt kallar croonern — med klädsam blygsamhet uppger att han var ”den absoluta kungen i Tjeckoslovakien” under den här tiden, men inte nöjde sig med denna äretitel, utan även ville vara superstjärna …

  8. Gunnar Gällmo Says:

    På tal om konstiga namn så har ju en skogstokig jävel skrivit en vals som väl bara kan trådas när helvetet frusit till is – http://www.youtube.com/watch?v=NmTXQOglS5I

  9. Mangan Says:

    ”Jag är Gud – säg mig vem är du?” sjöng Eva Dahlgren en gång. Svårslaget i fråga om hybris. Det skulle i så fall vara Maud Olofssons tilltag att kalla sin memoarbok ”Jag är den jag är” – men det är tveksamt om hon kände till vad detta står för i Moseböckerna.

    • David Says:

      Det här med vanliga människor som genom trägen flit lyckas jobba sig upp från verkstadsgolvet och bli gudar verkar ligga i tiden — den brittiske SF-författaren James Lovegrove har skrivit en bästsäljande bokserie på temat — och därigenom skapat en ny subgenre som fått det suggestiva namnet godpunk

      Jag har själv inte kontrollerat hur mycket silver och hur mycket nickel denna ädla nya legering innehåller, men lite fantasieggande verkar det ju …

      nu föreslår jag hursomhelst i all anspråkslöshet en svensk godpunk-mashup där Eva Dahlgren och Maud Olofsson förintar världar och skapar nya kosmologier …

      • Mangan Says:

        Håller med, till exempel Beyoncé och Lady Gaga blir ju kallade gudinnor i tid och otid – trots att det som lyft dem väl främst är muskelstark och säker marknadsföring. Bevvan har visserligen en tekniskt sett förnämlig röst, men att jämföra henne med låt oss säga Joan Baez, Billie Holiday eller Maria Callas är artistiskt sett ganska överdrivet. .

      • David Says:

        Nu har jag samplat James Lovegrove, och mitt stickprov gav vid handen att han inte var så där vidare värst bra …

        Jag får väl försöka med Roger Zelaznys Lord of Light, som jag missade när det begav sig — eller rättare sagt när den gav ut sig — för där ska det tydligen också figurera en del self made gudar — av den hinduiska sorten den här gången …

        Zelaznys Lord of Light — bara det gruvligt groovy omslaget är värt entréavgiften …

  10. Gunnar Gällmo Says:

    Människa som blir gud? De gamla kristna adoptianerna var tidigt ute – de som ansåg att Jesus föddes som människa men sedan adopterades av Gud och därmed blev hans son (om vid dopet, förklaringen eller uppståndelsen berodde på vilken fraktion man frågade). Fast de stämplades rätt snart som kättare.

    • David Says:

      Jag tilltalas av tanken på gör det själv-gudar — även om det möjligen riskerar att urholka själva gudomlighetskonceptet en smula …

  11. vistet Says:

    Hyperkoncentrerad religionsdebatt från 1700-talets Indien om det gudomliga : brittisk akademiker ( kanske William ”Oriental” Jones , minnet sviker mig ) sträcker sig ner och lägger handen på en sittande brahmins huvud : ”Gud älskar dig ”
    Brahminen reser sig upp , och sätter handen mot brittens hjärta : ” Jag älskar också dig ”

    Själv älskade jag skildringen av dom avdankade asagudarna som en samling uteliggare på Paddington järnvägsstation i The Long Dark Teatime of the Soul.

  12. Farbror Melker Says:

    John Lennon var verkligen en portalfigur för den tjeckiska oppositionen. De uppförde ett ”John Lennon-monument” – egentligen bara klotter på en husvägg i Mala Strana i Prag – som ständigt målades över av myndigheterna. Besökte stället i december 1981, då hade polisen inrättat en permanent vaktkur (!) alldeles intill väggen, men nog fasen dök det upp nytt Lennonklotter ändå. ”Monumentet” finns kvar än i dag.

    • David Says:

      Intressant! Ja — jag vet ju att Zappa åtnjöt tillräckligt med prestige för att anlitas av president Vaclav Havel som ekonomisk rådgivare, men det här om Lennon och hans samizdat-monument hade jag inte hört tidigare …

  13. vistet Says:

    ”His followers called him mahasamatman, and said he was a god. He preferred to drop the maha- and the -atman, however, and called himself Sam. He never claimed to be a god. But then, he never claimed not to be…”

    Lord of Light var en tonårsfavorit som jag återvänt till ett par gånger tillsammans med Creatures of Light and Darkness som använde egyptisk mytologi.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: