Archive for the ‘Hos Bloggopeden’ Category

Vi städar i spalterna och skapar en skrytsida

oktober 16, 2013

stsc3a4dad-proggare-fc3a4rg

Det började bli lite brötigt i bloggens högerspalt av alla widgets, så jag beslöt mig brådstörtat för att strama upp sidlayouten en smula.

Med säker blick för det väsentliga valde jag sedan att ta bort länkarna till ställen som säljer mina böcker, som ni märker.

Dessa länkar har i stället flyttats till sidan Sagt om David Nessles serier och skriverier, som även innehåller recensionsutlåtanden om alla mina böcker från Döden steker en flamingo från 1991 till Den maskerade proggarens oändliga jamsession från i år.

Jag kommer förmodligen fortsätta mecka lite med sidan — jag vet till exempel att det finns flera bra recensioner av deckaren Döda Fallet som jag inte lyckades hitta i mina pärmar.

Skälet till att jag lägger tid på detta är att jag — helt traditionsenligt — har varit förkyld eller kanske snarare flunsig ända sedan bokmässan, och inte har så mycket annat vettigt för mig …

(Det är för övrigt även det främsta skälet även till att min och Jacob Stålhammars podcast Huvudnyheterna har blivit skamligt försummad under de senaste veckorna.)

Annonser

Blommor på den okända filmkomediennens grav

oktober 11, 2013

cropped-logga21

Nyhetsbyrån Stupido har vaknat ur kryosömnen, borstat rimfrosten från axlarna, purrat Walt Disney och gått ut i köket för att koka kaffe.

Dessutom har vi startat en blogg, där vi publicerar både äldre artiklar — som på så vis går en ny vår till mötes — och texter som aldrig tidigare sett offentlighetens ljus (vilken bluddrig stil jag har denna klara men likväl kyliga västsvenska morgon …)

CRI_113383

En mycket ung Chaplin blir en smula rädd vid åsynen av Marie Dressler

Idag lägger till exempel Martin upp en aldrig tidigare publicerad text om kvinnliga komiker från filmens barndom — första delen av fyra i en artikelserie.

En fördel med att publicera texterna på en blogg är förstås att läsaren på en sekund även kan förvandlas till en lyssnare eller åskådare — Martin har illustrerat sin artikel med mängder av stumfilmssekvenser där det täcka könet beter sig tämligen otäckt …

tillies-punctured-romance-1914-poster

Bland annat har Martin lagt upp den första långfilmskomedin någonsin i sin helhetTillies Punctured Romance med den häpnadsväckande Marie Dressler (I Sverige kom filmen i stället att få namn efter en av birollsaktörerna och heter Chaplin och dollarprinsessan.)

chaplin-och-dollar-prinsessan-img-30844

Tillies Punctured Romance verkar ha visats med två titlar i Sverige — och ingen av dem trycker på Marie Dresslers insats: Chaplin och dollarprinsessan och Chaplins dollarbrud

rosalie-et-leontine-vont-au-theatre

 Rosalie et Léontine vont au théâtre från 1911 är ett utomordentligt exempel både på hur bortglömda de kvinnliga filmkomikerna är och hur pass omstörtande deras verksamhet var — tyvärr har varken jag eller Martin lyckats hitta filmen på nätet.

Vi vet att Rosalies roll kreeras av Sarah Duhamel — men ingen vet vem den spralliga och minst sagt anarkistiska Léontine var, trots att hon var stjärna i en egen kortfilmskomedi där hon bär sig ännu sämre åt än på teatern …

Screen Shot 2012-08-10 at 5.43.41 AM

Rosalie och Léontine gör sin pryl.

Som sagt — Martins nyskrivna artikel återfinner ni HÄR.

Senare tillägg: Det här med de olika titlarna på Tillies Punctured Romance gav oss förstås ingen ro, och det har kommit ett mail från Martin där han slutgiltigt reder ut begreppen:

Filmen har i original hetat förutom Tillie’s… även Tillie’s Nightmare, For the love of Tillie, Marie’s millions, Tillie’s big romance. På svenska har den hetat Chaplins dollarbrud, Dollarbruden, Chaplin och dollarprinsessan, Chaplins flammor. Vid nypremiär 1969 Charlie’s big romance resp. Panik på stan och Den gamla goda tiden.

Huvudnyheterna — nu snart på iTunes

maj 27, 2013

huvudnyheternalogga

Äntligen — äntligen, säger jag — har det cybernetiska snille  som skriver dessa rader  — och som i förbigående sagt talar maskinkod som en infödd — lyckats räkna ut varför det inte gick att registrera podcasten på iTunes.

En av filerna på Archive.org hade av okänd anledning råkat få en länk där det stod ”https” i stället för ”http” — och när väl S-et  ströks ur rullorna så fungerade allt plötsligt som det skulle.

Alan Turing och hela Bletchley Park-brigaden hade knappast kunnat överträffa med denna kodknäckarinsats …

Fast när jag kom fram till den pinsamt enkla lösningen så hade jag redan försökt lösa problemet med den brända jordens taktik: jag hade tagit  bort min mödosamt konstruerade spelare med rullande text, och alla bilder och alla bildtexter från Huvudnyheternas blogg,  som numera utgör en synnerligen spartansk anblick. Man väntar sig nästan att se en inoljad och blodbestänkt Gerard Butler vandra kring mellan posterna och morra på skotska för sig själv …

Hursomhelst — stor lättnad råder. Och om någon dag ska Huvudnyheterna återfinnas på iTunes, precis som om det rörde sig om en riktig podcast …

Precis vad världen behöver just nu! Ännu en podcast!

april 28, 2013

huvudnyheternahuvud

Massornas jubel vill aldrig upphöra. Äntligen, äntligen säger jag, har jag och min vän Jacob Stålhammar tagit vårt oavvisliga samhällsansvar och gjort våra långa osammanhängande köksbordstirader tillgängliga för en bredare allmänhet.

Ett tomrum i den offentliga diskursen får anses vara fyllt, och jag och Jacob kan vila lugnare nattetid.

Tanken är att vi ska välsigna mänskligheten med ett nytt avsnitt varje vecka — de tre första episoderna av Högljudda Nördar, jag menar Huvudnyheterna, är redan inspelade och två av dem väntar på att vidarebefordras till en bildningstörstande menighet.

Men det första avsnittet finns faktiskt redan att ladda ner — ni kan höra det här nedan.

Eller så kan ni ladda ner det genom att HÖGERKLICKA HÄR och spara.

För ytterligare information om vad vi yrar om hänvisar jag till Huvudnyheternas egen, nystartade blogg, som ni återfinner genom att klicka HÄR.

Stålhammar och Nessle

Sömniga sextiotalister i superhjälte-T-shirts

KAPITEL FYRAHUNDRAÅTTIOETT — vari vår hjälte ännu en gång urskuldar sig för att han aldrig uppdaterar

april 27, 2012

Ja, som ni märker är det klent med min närvaro på bloggen för tillfället. Skälet är att jag har en deadine svävande som ett damoklessvärd över mitt syndiga huvud, och även i övrigt är ansatt av yttervärlden som tycker att jag ska röra mig i den och göra saker.

Det borde ju inte helt utesluta ett eller annat litet virtuellt vykort till läsarna — men min hjärna är nu en gång en sån där gammaldags Frankensteinströmbrytare — ”knivomkastare” har Jocke Lindengren lärt mig att de heter — och inte en dimmer som kan vridas upp och ner beroende på stundens krav. Jag har helt enkelt bara lägena ”på” och ”av”.

Men för att ni ska ha något att roa er med under denna utdragna torkperiod (här blandar vi metaforer som om vi vore Tom Cruise i Cocktail) tänkte jag posta lite länkar till låtlistor som jag har gjort på Spotify.

Ja — precis som när det gällde Twitter föll jag till sist till föga och skaffade Spotify, allt för att kunna komma i åtnjutande av de skimrande musikskatter som gick att ana bortom mina vänners Spotifylänkar. Och sedan har jag ägnat en del tid åt att leta upp gamla favoriter och rekonstruera och utvidga tematiska samlingar som jag påbörjat i mp3-form.

Allt finns inte på Spotify — eller rättare sagt, ofta finns det låtar som jag aldrig stött på tidigare med favoritartister eller favoritteman, men många av mina käraste mp3-or lyser med sin frånvaro på musiknätverket.

I vissa fall har jag kunnat utvidga mina samlingar radikalt — så till exempel när det gäller jazz- och boogielåtar från fyrtiotalet som handlar om tåg:

Fyrtiotalets fascination för tåg

Här hittade jag nästan alla låtarna i min mp3-samling, och en uppsjö av nya höjdare — jag kan inte riktigt förklara varför jag är så förtjust i tåglåtar, helst med långa uppräkningar av stationsnamn, imiterade ångvisslor och en rytmik som för tanken till skenskarvar.

… eller finska låtar med österländskt tema:

Den finska orienten

Även här kunde jag raskt utöka min samling. Men jag hittade t ex inte Olavi Virtas finskspråkiga insjungning av den gamla jazzstandarden Caravan, utan bara Tuula Siponius Karavaani — outgrundliga äro Spotfys vägnar. Däremot fanns Olavis oöverträffade version av Istanbul och en del andra underbara finska femtiotalsschlagers som jag aldrig hade hört tidigare.

När det däremot gällde andra världskrigslåtar :

Andra världskrigs-pop

… saknades många av de låtar jag tidigare har nämnt här på bloggen — som Bomb Tokyo och Atom Bomb Baby, och fick ersättas av nyfunna stridslysta slagdängor.

Öh … hoppsan. Jag nämnde ovan att min strömbrytare bara har två lägen — nu råkade jag slå på den, och i stället för ett litet vykort från deadlineträsket (önskar ni vore här) har det råkat bli en längre epistel. Jag biter ihop och försöker avrunda det här så snabbt som möjligt med ett par avslutande Spotifylänkar:

På en mycket lantlig halvö

De mest agrara och bukoliska bitar jag har kunnat hitta från Sverige och Norge — ibland i versioner på båda språken, t ex såväl Resultat av plöjningstävlan som Resletat I Mesterpløying.

Det svenska sextiotalets sköna vardagstristess

Var tristessen trivsammare förr — eller känns det bara så när Monica Zetterlund och Towa Carson uppträder som idogt stencilskrivande sekreterare?

Ja — det finns ett gäng spellistor till, om ni har lust att botanisera på egen hand. För nu måste jag verkligen försöka slå om den här rostiga knivomkastaren till ”av” igen …

Vi jubilera, Wikipedia och jag [citation needed]

januari 15, 2011

Idag [1][2] fyller bloggen fem år [citation needed] — och genom en mirakulös [4][5][6][7][8][9] slump fyller Wikipedia 10 samma dag [immaterial and irrelevant]. (Genom en nästan lika mirakulös slump fyller Riksradions ledande Mary Pickford-imitatös Maria Quistberg år samma dag — grattis Maria! [Now — this is REALLY irrelevant]).

Jag har med andra ord hållit på exakt hälften [10] så länge som nördrikets överstepräster [Objection your honor! Calls for speculation on part of the witness!].

Visserligen [Aha! Maybe THIS will refresh your memory!] har jag inte lyckats prestera [9347] riktigt samma textvolymer som min konkurrent — men jag skyller på att Wiki har hundratusentals volontärer att tillgå [spurious claim], medan den här bloggen skrivs och kroekturlsäts av knappt en person [And I would have gotten away with it too — if it hadn’t been for you — Perry Mason!].

I ljuset av detta är det kanske även förståeligt att publiceringstakten i perioder [14] sjunker på ett aningen alarmerande sätt [citation needed] —  jag har nu en gång för alla bestämt mig för att inte ha dåligt samvete när jag inte har tid att skänka den store nördguden [derogatory and defamatory] vad honom [biased gender politics] tillkommer …

Det lär nog alltså bli såna här små stilla lakuner [suspected pun] i fortsättningen också — även om det långsiktiga målet [97] fortfarande är att överträffa Wikipedia när det gäller såväl omfång som planer på världsherravälde [contested claim].

James Joyce i Noice …

februari 18, 2010

… och många andra sonora sammanställningar av samma slag (Platon fyller arton, Joan Jett hänger tvätt) kan man studera på den nystartade bloggen Lou Reed i tweed. Upphovsmänniskan lovar att uppdatera en gång om dagen (idag var det t ex Colette i hyresrätt). Återstår att se hur länge gudagnistan fortsätter  spraka med denna imponerande regelbundenhet … (tipstack till Gustaf Görfet, Gamlestaden)

Awkward Family Photos i rockhistorien

oktober 19, 2009

Bloggen Awkward Family Photos har blivit mycket populär hos alla som gillar att skruva en smula olustigt på sig (och — handen på hjärtat — vem gör inte det?) men redan för fyrtio år sedan gjorde tidningen Life en pionjärinsats inom området när de avbildade ett antal rockstjärnor med sina anhöriga i stelt poserade tablåer som skälver svagt av psykosociala spänningar …

Mitt  favoritfoto visar en svartmuskig och senig, sardonisk och sardinisk, satirisk och satyrisk Zappa som står och småler svårtydbart invid sina snälla gamla immigrantföräldrar Francis och Rosemary:

zappa

Ja, vad ska man säga — det är tydligt att Rosemarys baby har blivit stora fan … Generationskrocken är så våldsam att man nästan kan få för sig att det rör sig om ett fotomontage … Som tur är finns en alternativ exponering som styrker bildens äkthet:

zappa alt exp

Det pneumatiska borrvibratots grand old lady Grace Slick har inte bara en silverhårigt distingerad mamma utan även en baby som hon viftar en smula förstrött med:

Grace Slick babyn

(Okej — den här bilden har förmodligen den högsta Norénfaktorn av dem alla …)

Lite gulligare är isåfall Eric Clapton och hans farmor (som tydligen uppfostrat honom till den gitarrgud han är idag — eller var i förrgår):

Clapton

Vi rundar av med en stum konfrontation mellan generationerna — i det här fallet representerade av David Crosby och hans pappa:

crosby

(Ett brett urval av bilder på sextiotalsrockstjärnor och deras föräldrar kan den som är intresserad hitta här.)